Visst kändes det konstigt att be er läsa nånting jag inte visste vad jag skulle tycka om själv. Men så här i efterhand ångrar jag det inte.
Tack. Jag är uppriktigt förvånad över att så många hörde av sig. Och ni gav en massa vänlig återkoppling och fina ord, men den konstruktiva kritik jag bad om utebliv. Lugnt, det gör inget. Jag är inte poet och känner mina brister.
Mest förvånad är jag att en handfull totala främlingar vågade mejla och be om dikten. Vi känner inte varandra, ni har aldrig kommenterat och jag har ingen aning om hur ni hittat hit.
Jag skulle hyckla om jag påstod att jag bara skriver för min egen skull – som skribent skriver jag självklart för att bli läst.
Därför riktar jag ett särskilt stort tack till er.
Jag tror att alla som livnär sig på att skriva nån gång kommer till samma slutsats. Visst vill vi bli uppskattade av nära och kära, men det finns en tydlig skillnad i hur en text tas emot av nån som känner dig väl kontra nån som känner dig knappt eller inte alls.
Låt mig förklara.
Om du har en emotionell koppling till mig är det inte konstigt alls att du blir orolig när jag skriver att jag varit full trettio dagar i sträck, att kvinnorna passerar på löpande band eller att jag fått en stålstav uppkörd i kuken. Omgivningens reaktioner har stundtals gränsat till ledsna hundögon och ”hur mår du egentligen?”, medan jag själv känt att mig liv är som det alltid är och att det är helt i sin ordning.
Om du inte känner mig alls och har hittat hit … Ja, hur har du egentligen hittat hit? Nå väl. Om du inte känner mig över huvud taget kommer du läsa exakt samma texter och se helt andra nyanser. Kanske gillar du att jag för ett liv som är långt från ditt (och sätter ord på det). Kanske njuter du av min stundande undergång. Kanske tycker du att jag förtjänar en rejäl åthutning och att du kan vara den som ger den till mig. Jag vet inte.
Men jag vet att det är du som är min riktiga läsare. Alla mina vänner får ursäkta. Självklart skriver jag för er också (och mig själv). Men sist jag kollade var jag en hyfsat asocial individ utan särskilt stort kontaktnät. Och i slutändan vill jag bli läst av så många som möjligt.
Därför blir jag glad över att mitt stigande besökarantal skvallrar om att fler och fler totala främlingar hittar hit.
I dag skålar jag för er.
(Kom igen. Det är lördag och solen steker – det är absolut inte för tidigt att ta första ölen innan klockan slagit två.)
