Nu får det bära eller brista

Fredag förmiddag ses jag och Karin för att jobba intensivt under dygnet som följer. 24 timmar isolerade på okänd ort. Så lång tid har vi aldrig vistats tillsammans, men nånstans måste vi ju börja.

Jag gissar att det här är vårt första eldprov.

För att ge oss en chans som författarduo har jag bunkrat upp med tre flaskor odrägligt gott vin plus en tolvårig Macallan.

I kväll har jag legat på sängen, tagit ett par glas rött, funderat på romanen och tänkt att det bådar gott.

Och när allt kändes som bäst hörde Karin av sig.

”Drick inte för mycket i kväll, du ska vara i form i morgon.”

Gulligt, inte sant?

Sen hörde hon av sig igen.

”Jag skojade bara. Du får ändå inte köra.”

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,
31 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Geniala rader #27

”She’s so many women
He can’t find the one who was his friend
So he’s hanging on to half her heart
He can’t have the restless part
So he tells her to hasten down the wind”

Warren Zevon
”Hasten Down the Wind”
Warren Zevon (1976)

Kategori: Geniala rader
Etiketter: , ,
31 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

En chans till upprättelse för ICA (en risk jag får ta)

De flesta jag känner gör ingen skillnad mellan orden risk och chans. Som vän av ordning hävdar jag att det gör vårt kära språk mindre nyanserat. För visst känner du instinktivt vilket av nedanstående exempel som är korrekt?

1. ”Chansen finns att du dör innan fyrtio – så skyddar du dig”

2. ”Risken finns att du dör innan fyrtio – så skyddar du dig”

Eller. Alternativ 1 kan ju vara helrätt för den med dödslängtan. För oss övriga är utsikten att dö innan fyrtio mindre lockande, och vi tar givetvis CHANSEN att lära oss hur vi ska skydda oss själva.

Ändå hör jag sällan nån använda ordet risk när de syftar till nåt negativt. Det spelar ingen roll om det är vardagssnack med polarna eller den senaste Hollywood-produktionen. Chans, chans, chans. Allt är en jävla chans.

Chansen är stor att jag exploderar snart.

Dock kan jag bli positivt överraskad. Och i dag blev jag glad på det mest oväntade av ställen – i kassan hos min lokala ICA-handlare.

Mannen framför mig skulle köpa snus, men varumärket han ville ha var slut i snuskylen. Den hjälpsamma kassören sprang raskt för att hämta nytt på lagret. När han kom tillbaka ursäktade sig kunden för besväret.

Kassören: ”Äsch då, det är ingen fara. Chansen finns ju att fler kunder vill ha samma märke snart ändå.”

Efter det pausade han sig, fick ett litet leende över läpparna och la till:

”Eller, ja … Risken, menade jag så klart. Det är ju inte bra att snusa.”

Kategori: Personligt,Språk
Etiketter: , ,
30 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

En ny favorit

Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,
30 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

En fotnot

När jag började skriva inlägget nedan, om romanen, var rubriken först ”Att skriva utan en musa”.

Du vet, en musa? Kvinnan som inspirerar mannen till kreativa stordåd? Åtminstone enligt den moderna definitionen. Egentligen handlade det ju om drogade, grekiska småflickor … Men nevermind.

Vi sparar det till en annan kväll, okej?

Tack.

Kategori: Personligt
Etiketter: ,
29 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Besvikelsen med sociala medier

I kväll ställde jag en fråga på twitter. Ska jag eller ska jag inte raka mig?

Till min hjälp tog jag en bild och laddade upp den på twitpic.com.

Raka eller inte raka fjunet – det är frågan

Innan jag hann få ett svar kände jag mig glad i hågen och ville utbringa en skål till alla som följer mig.

Sagt åt gjort. Skål på er, alla vänner som följer twitter.com/Wildenstam.

Dricka eller inte dricka – det är sällan frågan

Föga visste jag att INGEN skulle tycka att jag skulle behålla mitt fina femdagarsstubb. Okej, okej. Jag kanske inte har världens grymmaste skägg. Men vadå? Lite stubb är väl hett? Nån kunde gott ha gillat det.

Vad göra? Jag kunde bara komma på en adekvat respons till mina vänner ute i den sociala etern.

Att dra åt helvete eller inte dra åt helvete – det är inte frågan

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,
29 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Att börja skriva en roman

Att skriva en roman är ett jätteprojekt oavsett hur uselt eller fantastiskt slutresultatet blir. Ernest Hemingway och Stieg Larsson la båda ned likartade insatser, trots att den ena belönades med Nobelpriset i litteratur medan den andra fick nöja sig med att postumt vinna hjärtan hos en publik som gärna åker på shoppingresor till Ullared.

Nu påstås det att det är min tur.

Jag och Karin påbörjade vårt samarbete den 12 juni. Efter 1,5 månad har jag ett par sidor att visa upp, X antal research-relaterade artiklar i vår hemliga blogg samt ett par lösa anteckningar rörande disposition och handling.

Det är inte mycket.

Till och med väldigt lite.

Trots att jag presterat mycket mindre än planerat känns det som att romanen inte lämnat mig för en sekund. Och det är precis vad som får allt att kännas verkligt. Känslan av att befinna sig i början av en resa som kommer innebära mer huvudvärk än njutning, men som i slutändan kan vara värd varje sekund av tortyr – det är en känsla den som aldrig tar klivet utanför den egna trygghetszonen får uppleva.

Där befinner jag mig just nu: utanför min trygghetszon. Långt utanför. Och det värker. Det bankar och gnisslar och svider och maler och bultar och bränner. Dag för dag, natt för natt.

Nånstans är jag övertygad att det är så inledningsprocessen går till. Att jag just nu föder fram orden jag kommer skriva senare. Att romanen mognar inom mig.

Ändå. Måste det vara en så förbannat utdragen process?

Jag är otålig. Vill gärna veta redan nu om jag är Nobel eller Ullared.

Kategori: Personligt,Språk
Etiketter: ,
29 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Hatet mot ICA får ny glöd

Kom igen nu, ICA. Tugg gummi?

Jag är mållös.

Landets största livsmedelskedja, med prisbelönta reklamkampanjer till både höger och vänster.

Är det tugggummi eller tugg gummi?

Ja, inte är det tuggummi i alla fall.

Tack till Marre!

Kategori: Språk
Etiketter: , ,
28 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

En bloggresa genom min semester

När jag tröttnade på att förstöra whiskyn med honung gick jag över till att dricka den ren. När jag tröttnade på whisky gick jag över till rött vin. Och när jag tröttnade på det tog jag ett glas vitt.

I går kväll var jag helt inställd på att besegra hostan, som i stället för att bli bättre med tiden snarare blev jävligare och jävligare.

Så när hon vid midnatt dök upp oannonserad var jag mer än lovligt berusad.

Vadå ”hon”?

Hallå? Redan glömt att jag annonserade efter en semesterromans?

Nå ja. Hon dök i alla fall upp. Jag var full. Och jag … Du vet.

Jag skinkade på henne utav bara helvete.

I dag är hostan nästan besegrad. Så kan det tydligen gå när man lägger manken till.

Frågan är bara vad som hade störst inverkan i kampen mot hostan: alkoholen eller skinkandet?

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,
28 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Geniala rader #26

”Somliga säger ‘vi lever i evighet’,
fast döden är det sannaste som de vet.
Andra säger ‘lyckan finns i ett ögonblick’,
fast de aldrig hann i fatt det de fick.”

Peter R. Ericson (till Cornelis Vreeswijk)
”Sommarkort (En stund på jorden)”
Eldorado – Äventyret fortsätter (1987)

Kategori: Geniala rader
Etiketter: , , ,
28 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

ICA misshandlar kunderna

Det händer att jag försöker vara mer medveten. Ibland, efter feta fyllemåltider, kvällsmackor på kontoret och allmänt osunt leverne, tar jag mig i kragen och styr upp mina måltidsrutiner.

Jag lagar bönsallad, skär ned på kolhydraterna och intalar mig själv att det ska göra skillnad i det långa loppet.

Häromdagen köpte jag ett paket müsli ur ICA:s Gott liv-sortiment.

I morse hällde jag upp yoghurt i tallriken och tog fram müslin. När jag ställde ifrån mig paketet såg jag det. Frågan. Textraden som slog mig hårt i solar plexus. Den ondskefulla copywriterns örfil till hela rikets samlade kår av förhoppningsfulla fettos som efter många om och men äntligen fattat beslutet att köpa en lite nyttigare frukostprodukt.

Hej, hur mår du?

ICA – Sveriges elakaste mobbare

Låt mig upprepa.

Jag köpte en produkt ur ett sortiment som ska hjälpa mig leva lite nyttigare. Och ICA har mage att fråga hur jag mår.

Hej, hur mår du?

Mensatanihelvetesjävlakukidioter.

Vad vill ni egentligen veta? Att jag har ångest över att jag sällan äter så nyttigt som jag borde? Att jag är bakis i dag också? Att utsikterna för ett sorglöst leverne inte är särskilt goda? Att det inte går en dag utan att jag saknar och våndas tider och människor som flytt? Att jag efter frukosten tänker kedjeröka som en dåre? Att magen som möter mig i spegeln är lika sladdrig som alltid? Att dagarna flyter samman till en grå massa och att inget nånsin tycks bryta rutinen? Att jag vill äta min jävla frukost utan att nån dåre påminner mig om att saker skulle kunnat vara annorlunda om jag bara och bara och bara och … Äsch. Dra åt helvete.

Hör du mig, ICA?

Dra åt helvete.

Vem är du att fråga mig hur jag mår? Jag köpte din förbannade Gott liv-müsli. Kunde du inte lämnat det vid det? Kunde jag inte fått känna mig åtminstone lite duktig, om så bara för en stund?

Kategori: Idioti,Personligt
Etiketter: , , , , , , ,
28 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Hönsmamman ringde

Hon: Hade jag inte varit i Stockholm nu skulle jag tagit hand om dig.

Jag: Jag behöver ingen som daltar med mig.

Hon: Snälla, kan du inte gå till vårdcentralen i morgon?

Jag: För lite hosta?

Hon: Det låter ju som att du ska kräkas varje gång du hostar. Och det har gått flera veckor.

Jag: Äsch, det går över.

Hon: Vad gör du åt det då?

Jag: Dricker whisky.

Hon: Men sluta. Drick ljummet vatten med citron och honung i stället.

Jag: Har ingen citron, bara honung.

Hon: Drick det då.

Jag: Med whisky?

Hon: Nej, bara vatten och honung.

Jag: Okej, whisky och honung får det bli. Tack!

Det perfekta sättet att förstöra fin whisky: honung

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,
27 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Efter två veckor

Host.

Aj.

Host host.

Fan.

Host host host.

Sluta nu.

Kategori: Personligt
Etiketter: ,
27 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Gapa stort

YouTube Preview Image

Uppdaterat: För andra gången har YouTube tagit bort klippet. Nå väl. Nu får vi inte längre njuta av en ung grabb som gör kuksugar-rörelsen i amerikansk barn-tv. Too bad.

Kategori: Idioti
Etiketter: , , ,
27 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Vill lilla flickan se vad farbror har under rocken?

James Jones

”The quality which makes man want to write and be read is essentially a desire for self-exposure and masochism. Like one of those guys who has a compulsion to take his thing out and show it on the street.”

– James Jones

Kategori: Språk
Etiketter: , , ,
27 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

”Jag smörgåspåläggade dig”

Det hölls en högst vetenskaplig undersökning hemma hos mig i går. Kloka hjärnor ansträngdes till sitt yttersta, varje sten vändes och resultatet är lika chockerande som upplysande.

Vilken är egentligen den mest nedlåtande frasen för att beskriva ett samlag?

Jag knullade en brud i går?

Nej då. Jämfört med motståndet är det en nästintill kärleksfull beskrivning.

I natt bankade jag bäver tills grannarna bankade i väggen?

Jaså? Så chevalereskt av dig.

Så gick diskussionen. Alla förslag avfärdades. Det fanns ingen given vinnare. Att dunka, puckla, sätta, pippa, bonka, bryna, fucka, lovlla eller skägga, känns i sammanhanget som tomma ord jämte den slutgiltiga vinnaren.

Dock. Efter många om och men skred frasen fram i ljuset. Vi såg på varandra och visste att vi hade hittat den fras vi hädanefter alltid ska använda.

Jisses vad jag skinkade på henne förut.

Kategori: Personligt,Språk
Etiketter: , , ,
26 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Jag är dum nog att missa, är du?

http://myspacetv.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=7989542

Nej, jag ska inte på Way Out West. Ska du? I så fall får du inte missa Wilcos spelning under fredagskvällen.

Varför?

Därför.

Och med lite tur kör de ”Hate It Here” som extranummer. Få låtar mäktar med en lika skarp vardagsrealistisk nerv i beskrivningen av saknaden efter den förlorade kärleken.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,
26 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Den största sommarplågan

Varje sommar är det samma sak. Från mitt köksfönster ser jag stora sällskap klämma ihop sig på var och varannan balkong. Som att möjligheten att få spendera en sommarkväll på en balkong i sig självt är ett löfte om en lyckad afton.

”Slå dig ned här, det finns lite plats kvar mellan pelargonerna och Stinas knän.”

I takt med att fler och fler gäster dyker upp fylls balkongen obarmhärtigt på. Till slut är den så överfull att endast de lyckliga få som hamnade intill dörren har en möjlighet att röra sig när blåsan kallar. Och under en blöt kväll kommer blåsan kalla.

Det är då det händer. Övriga balkonginterner får något vilt i blicken – en kombination av desperation och en snutta hopp.

”Ska du in? Kan du ta med en öl åt mig? Mina ligger i kylens mellersta fack. Lila systempåse. Sjyrra då, jag har lite svårt att resa mig upp.”

Ungefär så.

I onsdags hamnade jag på en balkongfest.

Alla hade en trevlig kväll.

Men jag hatar balkonger.

Låt dig inte luras, sex personer fick inte plats i bild

Om du tittar riktigt noga ser du att jag sitter på tre personer som sedan länge slutat andas.

Kategori: Idioti,Personligt
Etiketter: , ,
25 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Geniala rader #25

”Lost in fog and love and faithless fear
I’ve had kisses that make Judas seem sincere”

The Hold Steady
”Citrus”
Boys and Girls in America (2006)

Kategori: Geniala rader
Etiketter: , ,
25 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Hej Karin

Du minns den där experten jag pratade om, hon du vill att jag ska kontakta för hjälp med förarbetet till vår roman?

Jag fixade det i natt.

Nu kan det visserligen vara så att jag i samma andetag både lyckades be henne om hjälp samt förolämpa henne och hela hennes sällskap.

Men bara kanske.

Minns inte riktigt.

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,
25 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Kan vi hålla det här mellan oss?

Det är fest hos mig i kväll. Efter det krogen. Förmodligen Koriander. Precis som förra fredagen. Och fredagen innan det. Och förmodligen nästa fredag. Och fredagen efter det. I en evighetsloop.

Men säg det inte till nån, är du snäll. Vill inte att folk får uppfattningen att jag lever ett inrutat liv.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,
24 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Utsikt från en vindsvåning

Regnig utsikt över Karlstad

Låt dig inte luras. Skimret över hustaket är inte solen som bryter igenom de ilskna regnmolnen, det är blott en reflektion inifrån lägenheten.

Det tycks regna oavbrutet den här sommaren.

I kväll tar jag tacksamt emot det. Det finns ställen jag vill vara på, människor jag vill träffa, människor jag saknat för länge, samtal jag längtar efter att vara en del av, inspiration jag inte längre vill sakna.

Men nej.

Jag behöver regnet som håller mig inne.

Regnet som låter mig sitta skamlöst bakfull vid köksbordet i min vindsvåning, begrundandes rader jag redan skrivit, pimplandes rödvin, fast planterad med svår uppsyn och en cigarett i mungipan.

Som världens största författarwannabe-kliché.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,
23 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Jag är på väg

YouTube Preview Image

Fransk folk-pop på engelska? Varför inte. Inte direkt så att vi får särskilt mycket solsken från nåt annat håll.

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,
23 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Följ Zamzons liv

Jag lever ett riktigt hundliv – följ mig på twitter!

Alla som har träffat Zamzon vet att han är ett geni. Visst framstår han ibland som ganska puckad. Till exempel när han tror att regnet kommer döda honom, eller när en stol är i vägen för hans tuggben och han inte fattar att han kan stoppa in skallen under den utan att möbeln attackerar honom … Och så vidare.

Men allt är bara en täckmantel.

Så klart.

Zamzon har till och med lärt sig twittra.

Däremot har jag förbjudit honom att skaffa ett facebook-konto. Han repar datorn nog mycket som det är i dag.

Kategori: Hundar
Etiketter: , , ,
22 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Lyckliga du

YouTube Preview Image

Genom lycka och sorg; genom ljus och mörker; dagen har knappt börjat och musiken tynar bort. Vissa dygn lämnar jag bekymmersfria, andra tvingar jag mig själv att tänka och känna: att minnas och bevara. Vilka historier kommer jag ha att berätta för världen om jag inte först berättar historien om mitt liv för mig själv?

Kväll efter kväll bad hon mig spela The Nationals ”Lucky You”. I förbifarten hade den etsat sig fast. Nu vägrade hon släppa den. För henne var låten ren kärlek, en stillsam bön till en kvinna värd att älska. Och hon sken upp varje gång. När sista versen kom nynnade hon ljudlöst med. Jag hörde aldrig hennes röst. Och jag hade aldrig mage att berätta hur olycklig låten är. Egentligen.

Lyckliga hon.

I hennes trygghetszon fanns inget orent. Kvinna och man. Hundvalpskärlek. Konflikter må hända men alla slut är lyckliga.

Varje gång hon hörde Matt Berningers djupa baryton ta sats i sista versen glimrade hon. Än i dag undrar jag om hon gjorde ett medvetet val att förvränga orden.

”you clean yourself to meet
the man who isn’t me
you’re putting on a shirt
a shirt I’ll never see
the letter’s in your coat
but no one’s in your head
cause you’re too smart to remember
you’re too smart
lucky you”

Oavsett hur det låg till var hon lyckligare för det.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,
22 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

År 2030: Förläggaren fortsätter tjata

Förläggaren: Jag fick övertala dem att inte riva ditt kontrakt efter att du skickade brevet.

Jag: Varför det? Du borde inte gjort det.

Förläggaren: Jag hjälpte dig.

Jag: Jaså? Vill ditt förlag inte ha mig kvar går jag nån annanstans.

Förläggaren: Vem skulle ta dig? Din senaste bok sålde inte särskilt bra …

Jag: Nästa kommer sälja bättre.

Förläggaren: Och dina privata problem blir bara värre och värre.

Jag: Nej, de har bara blivit mer offentliga.

Förläggaren: Det är ungefär samma sak.

Jag: Det bygger myten.

Förläggaren: Jag är inte säker på att det är en myt vi vill bli associerade med.

Jag: Riv mitt kontrakt då.

Förläggaren: Inte innan vi har gett ut ”Mörker, lampa”. Och det var därför jag ringde.

Jag: Klart det var. Aldrig nåt ”hur mår du?” eller ”jag ringer bara för att säga att du kan ta den tid du behöver”. Det enda du vill är att stressa fram resultat.

Förläggaren: Jag är din förläggare, det är mitt jobb.

Jag: Jag är din slav, fastkedjad vid en skrivmaskin.

Förläggaren: Du är en dålig slav.

Jag: Jag gör revolt mot överheten!

Förläggaren: Att inte visa nåt på över ett år är din version av en revolt? Jag hade satt mina pengar på att det snarare handlar om dålig disciplin, för mycket sprit och skrivkramp.

Jag: Nej, jag har skrivit massor senaste tiden.

Förläggaren: Jaså? Får jag läsa det?

Jag: Bara om du ber snällt.

Förläggaren: Kan jag – snälla – får läsa nåt av det du skrivit hittills?

Jag: Visst, kolla din mejl.

Förläggaren: Det har inte kommit nåt.

Jag: Kolla igen.

Förläggaren: Nu kom det ett mejl. Vänta.

Jag: Jag väntar.

Förläggaren: Vad är det här? En inköpslista? Försöker du vara rolig?

Jag: Nej, du ville läsa nåt jag skrivit och jag skrev den i går. Skulle laga lasagne åt mig och grabben.

Förläggaren: Måndag …

Jag: Vadå måndag?

Förläggaren: Du har helgen på dig. På måndag vill jag se det du skrivit hittills på ”Mörker, lampa”.

Jag: Jaha.

Förläggaren: Hej då.

Kategori: År 2030
Etiketter: ,
21 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Geniala rader #24

Lord: it is time. The huge summer has gone by.
Now overlap the sundials with your shadows,
and on the meadows let the wind go free.

Command the fruits to swell on tree and vine;
grant them a few more warm transparent days,
urge them on to fulfillment then, and press
the final sweetness into the heavy wine.

Whoever has no house now, will never have one.
Whoever is alone will stay alone,
will sit, read, write long letters through the evening,
and wander on the boulevards, up and down,
restlessly, while the dry leaves are blowing.

Rainer Maria Rilke
”Autumn Day”
The Book of Pictures (1902)
Översatt från tyska av Stephen Mitchell

Kategori: Geniala rader
Etiketter: , , ,
21 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Rapport från en lekstuga

Semester. Två veckor har passerat. Tre dagar med feber. Åtta med hosta. Fem fester, ett par efterfester. Kyssar och gräl. Timmar i skrivläge, stunder i regnet. En vällagad middag och en massa slarvätande. Filmer och tv-serier för att få tiden att gå.

Jag är ganska nöjd hittills – nu måste jag höja tempot ytterligare.

Kom precis på att jag har en roman att skriva.

Kan väl inte komma tillbaka till jobbet om tre veckor och säga att jag bara jagade rumpa under semestern?

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,
20 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden

Don Marquis

”If you want to get rich from writing, write the sort of thing that’s read by persons who move their lips when they’re reading to themselves.”

– Don Marquis

Kategori: Språk
Etiketter: , , ,
20 Jul 2009
Publicerat av Philip
 

Vad gör hon här?

Jag har varit vaken i trettio minuter och hon har inte rört sig. Det långa håret täcker större delen av ansiktet och fortsätter utbrett som en ljus halvmåne över sängens svarta lakan. Täcket har glidit åt sidan och blottar ena axeln och rumpan.

Rumpan.

Hennes kropp har ännu inte lärt sig innebörden av skavanker. Runt hörnet väntar åldern med celluliter, bristningar, åderbråck, lös hud, rynkor och hängande bröst – en gåva hon inte kan tacka nej till. Men här och nu är hon perfekt. Ung och oförstörd. Lång och vacker. En nyfiken varelse på upptäcktsfärd i livet, som av någon anledning förirrat sig till min säng.

Rumpan. Jag kan inte sluta stirra på rumpan. För en halvtimme sedan smög jag upp. Skallen sprängde, halsen var torr. Magen ropade och kroppen protesterade. Ett toalettbesök, två glas vatten, tre Ipren och en cigarett senare står jag vid sängkanten och fånstirrar på en naken, orörlig rumpa.

Jag ser på hennes rumpa och minns hur mina händer kändes stadgandes den. Hon såg på mig intensivt, håret föll ned över brösten. Och jag, jag höll mig fast vid rumpan så gott jag kunde.

Nu står jag här naken och hoppas att hon inte ska vakna. Ljuset fyller lägenheten och jag ser bristningarna på min mage. Inga rutor skymtas – sätter jag mig ned kommer magen veckas på det minst smickrande av sätt. Min egen rumpa behöver jag inte se för att veta att den är lite för mjuk, lite för blek och lite för hårig.

Jag tittar på henne, tittar på mig. Hon, jag. Ömsom njutning, ömsom skam.

Vad gör hon här? Det är en fråga jag egentligen inte vill ha svar på. I stället lägger jag mig bredvid henne och kysser henne i nacken. Om en stund kommer hon vakna. Om en stund är illusionen över. Men just nu nöjer jag mig med att låta ena handen varsamt vandra ned mot hennes rumpa.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,
19 Jul 2009
Publicerat av Philip
 
Äldre poster »
 

Powered by WordPress