En kollega berättade en gång hur han mådde efter en särskilt blöt utekväll.
”När jag vaknade kom jag inte ihåg något. Alltså, verkligen ingenting. Sedan började jag sakta men säkert inse att det bara fanns en lösning på problemet … Jag var tvungen att plocka fram telefonkatalogen, börja på första namnet och inte sluta innan jag hade betat av exakt alla i hela Karlstad. ‘Hej, var du på samma krog som jag i natt? I så fall ber jag om ursäkt.’ Och så fick det bli.”
Och så fick det bli.
Tack för i natt, Karlstad.
