Jag lärde mig aldrig (till hon som inte är här)

Det är kallt nu och det var kallt när jag vaknade. Vi möttes i kylan och innan värmen kom var du borta. Ändå lärde jag mig aldrig vad du tycker om löven som gulnar eller dimman av min andedräkt. Jag lärde mig aldrig vad du säger när samtalet dött ut eller hur du sjunger när du tror att ingen hör.

I morse öppnade jag fönstret och lät utsidan väcka mig medan jag åt min fil. Jag tycker inte om fil men äter det ändå. Vad tycker du om fil? Jag vet inte och jag vet inte hur du borstar tänderna. Jag vet inte om morgonen är brådska för dig eller om allt är utlagt, färdigt och ett leende bakom trötta ögon.

Det är en kort promenad till jobbet men jag hann tänka dig flera varv. Skulle du tagit min hand om du varit med, sagt att det är tryggt att gå med mig och att hösthimlens historier är vackrare för att de inte är perfekta? Eller skulle du skyndat på stegen och himlat med ögonen åt att jag alltid vill ha en kyss innan vi skiljs åt? Jag lärde mig aldrig och när jag lämnade gatan, löven och himlen för lysrörsljuset hade du falnat bort.

På lunchen gick jag hem igen och undrade vad jag skulle lagat om du varit här. Jag vet inte vad du äter när fest blivit vardag och jag vet inte hur mycket du skulle lägga dig i mitt köksliga kontrollbehov. Skulle du sitta med ett korsord vid bordet för att vara mig nära eller skulle du passa på med långa utläggningar om chefen och tanten på ekonomi och hur dyrt det blivit med mjölk? Jag vet inte och jag vet inte hur du fyller upp en diskmaskin.

Du var borta innan värmen kom och jag vet att kylan inte kommer föra dig åter. Allt jag aldrig lärde mig och det jag inte vet är minnen av vad som kunde varit. Jag har lärt mig annat i stället och jag vet att ni bor för trångt och jag vet att ni letar efter något större. Jag vet att du dinglar med benen utanför fönstret ibland när han inte ser, drömmer dig bort ibland när han inte ser och tänker på han som är jag ibland när han inte ser. Jag vet att jag vet för mycket och jag vet att du kan dra åt helvete som hörde av dig igen när kylan kom. Jag lärde mig aldrig och det var valet jag inte gjorde.

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,
  • http://vickansfanclub.blogg.se/ V

    Det är otroligt fint, Philip.

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Tack V, snällt av dig.

  • AV

    Mmm håller med, bra skrivet :)

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Tack till dig också, kul att se dig kommentera utan pseudonym. ;)

  • AV

    mm det skulle ju ha varit lite dumt att ha två V kommentera samma inlägg :)

  • http://twitter.com/booohman E

    Väldigt fint.

  • Dan

    Den här tycker jag om. Vackert mannen.

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Nu blir jag nästan generad. Och tjatig. Tack.

  • *hem

    Jaha. Så sitter man här med en klump i halsen.

  • http://hannahannahanna.wordpress.com Hanna

    Skriv. en. bok.

    nu.

  • http://froys.blogg.se frida

    fint philip. och fint att du bearbetar. det är ett steg i rätt riktning. personen i fråga är uppenbarligen inte värd dig. här får du en (varm) kram! :)

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Tack alla. Skönt att ni ger mig utrymme att sväva lite som jag vill för stunden.

  • maja

    så oerhört fint.

  • Martin

    Kan inte annat än hålla med tidigare kommentarer. Obarmhärtigt, modigt och med den briljans som krävs för att balansera på rätt sida av den tunna tunna linjen.

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Maja: =)
    Martin: Wow, tack. Din komplimang håller en litterär nivå (och det säger jag absolut inte för att du använder ordet ”briljans”).

  • http://lyxunge.blogspot.com Lyxunge

    Nån måste vara realistisk, och oftast är det jag.

    Texten – om än välformulerad – är lite väl högtravande och tonårsmässigt idealiserande, ”mjäkig” skulle man kunna säga. Jag ifrågasätter inte att varenda mening är skriven med ärligt uppsåt men jag saknar den sista personliga udden i denna text, den där lilla anomalin som skiljer din upplevelse från alla andras vars liknande känslor av ”om” och ”om inte” man läst massvis av gånger. Och var är den spetsfyndige och cyniske Philip som genomsyrar allt annat som skrivs på denna blogg? Jag förstår att han kanske inte får utrymme i just denna fasett av ditt liv, att han inte behövdes, att människan den här texten handlar om befriade dig från just honom. Cynism och kärlek är sällan speciellt fräscht i kombination. Men jag saknar ändå den där lilla lilla detaljen som gör dig till du och inte vilken halvbitter, alcoholic-to-be, 20-nånting som helst. Du har den detaljen i allt annat du skriver. Jag hoppas du förstår vad jag menar.

    Oftast får känslodravel god kritik, om det här är dravel eller ej låter jag vara osagt. Men att du är killen hela dagen som plötsligt visar strupen grumlar garanterat mångas omdöme. :D

    Du har glömt ett ord i denna mening: ”drömmer dig bort ibland när inte ser”.

    I övrigt: Mer sånt här! Mer själ. Själ fanns det gott om i denna.

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Tack, att du tar dig tid med en uppsatslång kommentar är den största hyllningen av dem alla. ;) Och var lugn. Jag kommer tillbaka mer alkoholiserad och bitter än någonsin.

  • http://hannahannahanna.wordpress.com Hanna

    Nu har jag tänkt på det här. Och funnit att ”vi som känner dig” gillar den här typen av texter väldigt mycket eftersom det stämmer överens med den bild vi har av dig. Det där cyniska och spetsfyndige Alter Egot är visserligen underhållande, men vi gillar att få lite äkta vara emellanåt.

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Jaha, där rök mina chanser att framstå som frän.

  • http://hannahannahanna.wordpress.com Hanna

    Äsch, du är ju frän. Också.

  • Theres

    Vackert.Verkligen.