Kraftigt överviktiga människor är äckliga, fula och mindre värda. Deras avsaknad av självdisciplin är själva definitionen av lättja. Deras blotta uppenbarelse är en produkt av (och en påminnelse om) världen vi lever i – en värld av överkonsumtion, egoism och destruktivitet. Och jämte varje superdupermegafetto står den förstående vännen. Den hjälpande handen vars uppmuntrande och förstående ord bidrar till problemet i stället för att tvinga fram en lösning. Där är hård kärlek något fult. Där är hård kärlek cynisk och kall. Påstås det.
Jag är ledsen. Det finns inget vackert med att väga 150 kilo eller mer. Det finns inget som är okej med att se det som en mänsklig rättighet.
Men det är inte det vi ska prata om nu. Fetma är bara ett extremt uttryck på en skala översållad av extrema uttryck.
I dag läste jag som vanligt branschtidningen Resumé. I dag blev jag så arg att det svartnade för ögonen. I dag knöt jag nävarna tills knogarna vitnade, tills ett vrål växte fram inom mig, tills mitt vett smet ut bakvägen och allt jag ville göra var att söndra och förgöra.
Över något så banalt som en annons. En annons du kan läsa om här. Klicka på länken nu. Kom tillbaka hit efter att du har läst. Det går fort. Det handlar om Ralph Lauren. Det handlar om den svenska fotomodellen Filippa Hamilton. Det handlar om retusch. Det handlar om det kvinnliga kroppsidealet. Det handlar om en kvinna jag skulle behöva linda ett par varv med eltejp innan jag stack kuken i henne, av rädsla för att hon skulle spricka ens vid en lätt beröring.
Vad är det som gör mig arg? Jag har sett pinnsmala modeller tidigare. Det finns gott om exempel på usel retusch. Är min ilska berättigad eller borde jag ignorera den helt?
Jag blir förbannad eftersom jag i allt högre utsträckning berövas möjligheten till kvinnor som faktiskt attraherar mig. Grovt förenklat känns det som att ena halvan av befolkningen faller ned i matmissbruk, medan andra halvan blir alltmer extrema i sina försök att besegra det naturen gett oss. Män har länge strävat efter ett broilerideal så uppumpat att Hulken blir generad, och det finns kvinnor som följer efter. Sedan finns det de som inte kan njuta en måltid – de som inte kan ta sovmorgon en ledig söndag eftersom de måste plåga sig ut i träningsspåret.
Det är hela tiden mycket mer eller bara lite mindre. Vi kan alltid bli vackrare, alltid fetare, alltid smalare, alltid bättre … Och jag vet inte längre i vilken riktning jag ska söka för att hitta hon jag vill se framför mig.
Hon som vill lata bort en hel dag. Hon som vill ta långa promenader för att det är skönt att prata och röra sig samtidigt, utan att se det som ännu ett träningspass. Hon som vill att jag står tre timmar i köket och sedan njuter av varje rätt jag ställer fram.
Hon som har en rumpa jag vågar lämna ett handavtryck på. Hon som har en liten putmage jag kan lägga händerna på när jag kramar henne bakifrån vid handfatet. Hon som har bröst som inte är tillverkade i fabrik eller hår som är så processat att det känns strävt och brustet.
För varje ruttet ideal som lyfts fram som norm hamnar vi längre ifrån oss själva. Vi är alla mer eller mindre självmedvetna. Och vi lyssnar på världen runt oss, vare sig vi vill det eller inte. En annons är inte bara en annons. En kändis är inte bara en kändis. Och på samma sätt som jag äcklas av kraftig övervikt, äcklas jag av hur redan toksmala Filippa Hamilton görs ännu smalare med datorns hjälp. Eller varför inte hur tv-världen svämmar över av alla Meredith Greys och Ally McBeals?
Jag attraheras inte av det extrema. Tvärtom skrämmer det skiten ur mig oavsett om det handlar om kroppsideal, självmordsbombande muslimer, förintelseförnekande nazister eller subkulturen som viger sitt liv åt att återspegla det amerikanska 50-talet.
Just nu handlar det dock om kroppsideal och jag kan inte låta bli att undra hur lång tid det tar innan det normala är helt raderat från kartan. Hur lång tid det tar innan den fullt normalviktiga kvinnan känner att det är hon som är ful och konstig.
Du vet hon? Hon med lite celluliter, ett par bristningar och en lika stor kärlek till både mat och den hälsosamma viljan att röra på sig mest för att det är skönt.
Hon jag vill ligga med.
Pingback: Tweets that mention Det här är min drömkvinna « philipwildenstam.se | Philip Wildenstam | philipwildenstam.com -- Topsy.com
Pingback: Veckan som gick – Vecka 41 « Same Same But Different
Pingback: newyn.se » Blog Archive » lite kroppsfixerade tankar