Två kuddar bakom ryggen. Snusen planterad. Naken i skenet från läslampan. Försöker krampaktigt bryta ned en månads efterforskningar till en greppbar föreläsning. Sociala medier. Ett ämne jag kan så väl, men som plötsligt ter sig stort och främmande.
Hur jag än vrider och vänder på det hittar jag inte ingången som gör presentationen intressant nog för att jag ska kunna slappna av. I stället blåser jag upp varje tänkbart scenario och till slut behöver jag fyrverkerier, dunder och brak. Gärna en naken supermodell också, så de kan titta på henne i stället.
Scenskräck var det, ja.
När koncentrationen försvinner helt slår jag på datorns inbyggda kamera, vinkar åt mannen på skärmen, gör grimaser, försöker peppa mig själv.
Fastnar i ett nervöst leende.
Säger god natt.
