Vår kultur driver oss framåt i en vanvettig hastighet. Varje dag är en jakt på minuter – en jakt efter mer tid åt saker vi egentligen inte behöver uträtta.
För mig börjar dagen med att jag försöker ruska liv i en alldeles för illa utsövd kropp. Kvällen innan kramades till sista droppen och nu är det dags att börja om. Jobbet om en timme, baby. Innan dess frukost, dusch, promenad med jycken och med lite tur en mage sugen på att bajsa.
Under dagen ska jag hinna med minst åtta timmar arbete, mer kärlek till Zamzon, ett blogginlägg (om det är en oinspirerad dag, annars hellre två eller tre), förkovring i form av senast inköpta fackbok, magasinen som lär mig bete och klä mig som en karl, kontakt med de få jag värdesätter nog för att jag ska orka klämma in dem i vardagen, en rss-läsare full med nya artiklar från de dryga 120 webbplatser jag följer (bloggar inkluderade) och gärna ett par dramaserier eller en film, för att dyka djupare ned i den fina konsten kommersiell storytelling (måste jobba mer på romanen, när tid finnes).
Tid är tid och vi gör alla vårt bästa för att konstruera ett enormt clusterfuck waiting to happen.
I jakten på mer tid är det de små sakerna som gör det. Spara trettio sekunder här, tre minuter där och en hel kvart genom att äta stående, så har du i slutändan av dagen kanske tid över till att rensa öronen från vax innan du somnar.
En tid tillbaka upptäckte jag ett beteende hos mig själv sprunget ur just denna tidsjakt. Utan att egentligen tänka på saken har jag placerat en tandborste på det vanliga stället, handfatet, och en till på den kanske inte fullt lika vanliga platsen: i duschen.
Och varje morgon står jag där. Vaknar till liv under den varma strålen, tvålar in min lekamen … och borstar mina tänder. Allt på samma gång.
Här snackar vi tidsbesparing av rang. I stället för att glo på mina rödspränga ögon i spegeln medan jag borstar tänderna, kliver jag ur duschen som en lite fräschare man varje morgon. Och som bonus har jag vunnit två minuter dagtid, för jämn fördelning under arbetsdagen.
Om inte det är genialiskt, då vet jag inte vad.
