Promenadstråket nedanför mig har förvandlats till en cykelparkering. Mot varje träd står det minst en cykel. Och som den gode medborgare jag är blir jag givetvis irriterad. Jag äger inte ens en cykel, vad får mina grannar att tro att jag vill snubbla över deras när jag promenerar med Zamzon?
Det är lätt att räkna ut hur det började. Jag har bott här i över fyra år och det är ett tämligen nytt fenomen. Tills för bara ett par veckor sedan: inga cyklar.
En anarkistiskt lagd granne tänkte för sig själv: ”Hmm, det är ganska tröttsamt att baxa in cykeln i cykelförrådet varje gång jag använt den. Tänk om jag i stället ställer den mot ett träd här utanför, i den fina allén längs kanalen? Jag ställer den mot ett träd i den fina allén längs kanalen.”
Sagt och gjort. En människa visade vägen, flocken följde efter.
Och jag?
Nej, inget särskilt. Sedan en tid tillbaka ser jag bara till att Zamzon kissar på cyklarna i stället för träden.
Som den gode medborgare jag är.
