Jag har fått beröm hela dagen. För ovanlighetens skull dök jag upp på kontoret i skjorta och slips – något som uppskattas av framför allt projektledarna. Du vet, de där typerna som hela tiden bryr sig mer om vad kunderna tycker och tänker, än hur vi kreatörer mår.
I alla fall.
Vill de berömma mig tar jag tacksamt emot. Det skadar aldrig att plocka pluspoäng hos de som styr över min lön.
Det här är den officiella version gällande dagens klädval:
Chefen: Vad snyggt klädd du är i dag. Någon särskild anledning?
Jag: Två kundmöten, vet du. Det gäller att se skarp ut.
Chefen: Toppen! Vad skönt att du tar ansvar.
Det här är den inofficiella versionen:
Jag kom knappt ur sängen i morse, staplade upp, insåg att jag var försenad, ramlade in i duschen, trillade ut och såg tvättkorgen. Överst i högen låg kläderna jag sparkade av mig runt klockan tre på morgonen i söndags, när jag var för full och trött för att orka vare sig vika eller hänga upp. Utan att kolla efter ölfläckar eller svettstank halkade jag i lördagsdressen och skyndade i väg till kontoret – utan en tanke på dagens kundmöten.
Slutsats:
Jag behärskar ungkarlslivet till fullo. Helt klart.
Berätta inte det för min chef, är du snäll.
