Jag har svårt att se mig själv i Karlstad. På sikt kommer jag bryta upp, bryta ned, lämna och aldrig se tillbaka. Och som den stereotypa reklamare jag är, är det Stockholm som hägrar.
Det är här och nu någon protesterar. Gräset är inte grönare, bla bla, du kommer vantrivas, bla bla, det är bara en massa yta och inget djup, bla bla.
Är du med? Så vi kan skippa den biten den här gången, menar jag.
I kväll ska jag hålla en presentation i Gamla stan. Jag och en kollega sätter oss i bilen i eftermiddag, kör i tre och en halv timme, träffar kunden i två och kör därefter samma sträcka tillbaka.
Jag räknar med att vara hemma igen någon timme efter midnatt.
Någon annan gång räknar jag med att strunta i att åka hem igen; att jag ställer mig vid sidan av, vinkar farväl och ser bilen åka utan mig.
Det är inte i dag och det är inte i morgon.
Men någon gång.
