På tal om Sylvester

Under 00-talet slog Sylvester.se igenom, sajten för killar som gillar killar.

Föreställ dig att du, när det hände, var en femtonårig homofob och att ditt tilltalsnamn var Sylvester.

Snacka om att vara i en jobbig sits. Glåporden mot dig lär ha haglat på fritidsgården.

Nå väl. Hade du koncentrerat dig bättre under historielektionerna skulle du kunnat försvara dig.

”Böger och juder, ha! Samme skrot å korn i min bok. Å historiskt sett är vi som heter Sylvester kända för att förfölja mänsklighetens avarter. Så … vad säger du nu då?”

Jag säger: Kunskap är makt.

31 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Sylvesters nyårsafton

Sylvester I var påve från den sista januari 314 till och med den sista december 335. I dag räknas han som ett katolskt helgon, och deras nyårsafton tillägnas hans minne.

I Sverige låter vi, passande nog, Sylvester ha namnsdag just i dag.

I Israel minns de snarare Sylvester I som den påve som lyckades övertyga kejsaren om att bannlysa alla judar.

Fan alltså. Människans historia är full av små kärleksfulla anekdoter.

Gott nytt år, baby.

31 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Mellan arbete och jobb

Skriver en rad eller två.

Trött? Tröttnar.

Radera? Raderar.

Ledighet får allt att kännas som hårt arbete; hårt arbete får ledig tid att kännas som ett liv.

Det är inte Luthers arbetsmoral som knackar på för att skälla ut mig – bara den gamla devisen att om du vill få något gjort, fråga någon som är upptagen. Nu känner jag i stället hur kroppen saktar ned medan hjärnan tar långa steg mot feberns omslutande dimma.

Jag plus semesterdagar hjärta förkylning. Alltid – och nu är det dags igen.

Feber, men inte riktigt än. Kanske i morgon, kanske på det nya årets första dag.

Jag längtar lite. Det är trots allt en utmärkt anledning till att dricka mer whisky.

30 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Nattens tanke (för mycket ledig tid)

Knappt tre hundra generationer. Det är inte längre än så som människan har behärskat skrivkonsten. För hundra tusen år sedan tog vi de första stegen bort från Afrika; de första stegen bort från vårt ursprung, mot hårdare klimat, okända vidder och nya fiender.

Plötsligt ställdes det större krav på vår förmåga att kommunicera. Vår överlevnad krävde det. Kunskap blev nyckeln till framgång. Kunskap blev vägen till nya kontinenter.

Och för knappt tre hundra generationer sedan bestämde sig en av oss för att skriva världens första meddelande.

I samma sekund upphörde kunskap att vara en muntlig tradition. Från mor till dotter, från far till son. Gränserna suddades ut och livsviktiga lärdomar kunde bevaras utan att någon levde för att berätta dem.

Där och då besegrade vi naturen. Världen runt dig är resultatet av knappt tre hundra generationers utveckling.

En värld som vacklar under människans tryck.

En värld som eskalerat i galenskap och girighet, på bekostnad av okunskapens välsignade balansakt.

Circle of life, no more.

Innan jag somnade i natt frågade jag mig själv om jag hade besuttit kraften att inte rista människans första tecken, hade jag vetat konsekvenserna för mänskligheten, jorden och allting däremellan.

Jag vet inte.

Hade du?

29 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Gäller självklart inte i sängen, fortsätt knapra Viagra

Ernest Hemingway

”My attitude toward punctuation is that it ought to be as conventional as possible. The game of golf would lose a good deal if croquet mallets and billiard cues were allowed on the putting green. You ought to be able to show that you can do it a good deal better than anyone else with the regular tools before you have a license to bring in your own improvements.”

– Ernest Hemingway

28 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

En intervju med James Cameron om Avatar

Jag: Hej James, hur står det till?

JC: Tack fint, sitter och räknar pengar just nu. Pengar, pengar, pengar. Ljuva pengar. Mycket pengar blir det.

Jag: Grattis, men jag är mer intresserad av att prata om Avatar, din senaste film, som jag såg tillsammans med ett par vänner i kväll.

JC: Fattar du att den kostade en halv miljard dollar att göra? Ha ha. En. Halv. Miljard. Dollar.

Jag: Det är mycket pengar. Nästan fyra miljarder svenska kronor, faktiskt.

JC: Jag ollade varje sedel individuellt innan de spenderades på filmen.

Jag: Ollade?

JC: Gned mitt kön mot dem. Fattar du hur lång tid det tar att gnida könet mot en halv miljard i sedlar? Vi snackar blandade valörer dessutom, inte bara Benjamins. Men det var värt det.

Jag: Hur tänker du då?

JC: I hela USA cirkulerar det nu sedlar med min kukjuice på. Jag vaknar varje morgon med ett stort leende tack vare det.

Jag: Tillbaka till Avatar …

JC: Visst är den grym? En halv miljard kostade den. Dollars.

Jag: Visst, jättebra. Min polares flickvän grät halva filmen. Men visst påminner den väldigt mycket om en annan film?

JC: Tänker du på Dansar med vargar?

Jag: Ja.

JC: Häftigt, eller hur? Jag gick raka vägen upp till filmstudion, drämde min idé i bordet och skrek ”Nu djävlar är det dags att vi gör en remake av Dansar med vargar! Vi flyttar handlingen till rymden, letar upp en skådis lika träig som Kevin Costner och visar hur han 3D-knullar med en motherfucking alien!”. Studion hade aldrig hört en bättre idé, så klart. Fick en halv miljard dollar där och då. Nemas problemas, liksom.

Jag: Vad tycker Kevin Costner om det?

JC: Nemas problemas där heller. Snubben behövde stålar, och jag råkade ha en halv miljard över. Dollars.

Jag: Kul, det blev ett rätt lyckat resultat i slutändan.

JC: Jag vet, visst är filmen fantastisk? Vi brände så mycket pengar på CGI att inte en djävul kommer märka att de precis såg en remake av Dansar med vargar. Katching! Nu rullar stålarna in, ska du veta.

Jag: Du känner att du uppnått allt du ville uppnå med Avatar?

JC: Verkligen. Brudarna bölar, grabbarna drömmer om att flyga rymdmonster och jag, jag räknar kosing. Så fort jag fått in en halv miljard till på kontot är det dags för en ny ollningsrunda.

Jag: Du planerar redan en uppföljare?

JC: Jag ger mig inte innan varje dollarsedel i världen är individuellt besudlad av min kukjuice.

Jag: Lycka till med det.

JC: Tack!

”Det gäller att vara effektiv när du ollar, Sam.”
James Cameron diskuterar med Sam Worthington om den bästa tekniken för att olla dollarsedlar.

27 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Nånstans i Sverige #30

Kille 1: Vilken tecknad kvinna skulle du helst ligga med?

Kille 2: Ariel från Den lilla sjöjungfrun, utan tvekan.

Kille 1: Varför då?

Kille 2: Då får jag ju ligga med både en kvinna och en fisk. Förstår du hur häftigt det vore?

Kille 1: Jag tror att ett samlag med henne går till så att hon lägger sina ägg i vattnet, sedan simmar du dit och sprutar på dem. Snipp, snapp, snut, så var det knullet slut …

Kille 2: Inte alls! Ariel är en kåt slyna, det syns på henne. Samlag och tidelag i ljuv harmoni, det är grejen med henne.

26 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Om jag var nio igen

Nästa år fyller jag tjugonio. I går började jag av okänd anledning fantisera om hur det vore att vara nio år igen, men med all fysisk utveckling plus kunskaper och erfarenheter från de gångna tjugo åren med mig i bagaget.

Glöm för en sekund det omöjliga i premissen. Eller att det skulle se väldigt märkligt ut med en skäggig snubbe på nästan en och nittio, lekandes på skolgården med de andra tredjeklassarna.

Förstår du hur hårt jag skulle äga hela omgivningen?

Om fröken frågade vad nio gånger nio är, skulle jag direkt räcka upp handen och ropa ”Åttioen!”. De andra barnen skulle inte fatta vad som hände.

Om det blev snöbollskrig skulle jag krama de hårdaste isbollarna du kan tänka dig och socka en rakt i bakhuvudet på rektorn. De andra barnen skulle samlas i ring runt mig, gå ned på knä och mässa ”We’re not worthy, we’re not worthy” (jag skulle så klart lära dem en massa häftiga, engelska fraser i förväg).

Och så vidare.

Då har vi inte ens gått in på gymnastiklektionerna. Fotboll, cirkelövningar och kilometervarvet runt skolgården: jag skulle dominera skiten ur de töntiga, normalutvecklade ungarna. Och efter lektionen, när det blev dags att duscha och byta om, skulle de andra pojkarna tappa sina små hakor i förvåning.

Här snackar vi en nioåring med garanterat störst kuk i årskullen.

Fatta frän.

Sedan började jag tänka på hur samma premiss hade sett ut om jag var tretton i stället.

Då var det inte längre roligt att fantisera.

25 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Sms från en kollega

”Du kommer inte tro mig. Jag fick en energisparlampa i julklapp av min syster. Och det var inte ett skämt.”

Plötsligt känns julklappen jag valde ut, till jobbets presentbyte, ännu roligare.

24 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

En alternativ julmiddag

Min alternativa julmiddag

Kycklingsallad med lite extra fetaost (living on the edge, fatso).

Whisky.

Har jag berättat att jag gillar whisky?

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,
24 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

På jakt efter lycka

Den här teckningen är tillägnad mig, på gott och ont

Läs Godtyckliga gatan. Det gör jag.

(Obs. Marknadsföring à la ”kändis rekommenderar”. I detta fallet är jag kändisen. Capisce?)

24 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Kära Akelius

Jag ber att få reklamera det brandlarm ni satte upp i min hall. Låt oss säga att jag har tröttnat på falska alarm.

Det här brandlarmet satte Akelius upp hemma hos mig

Särskilt sådana som innebär att grannen nedanför ringer när jag är på jobbet, för att berätta att det tjuter i min lägenhet; särskilt sådana som innebär att jag måste rusa hem till min skräckslagna hund.

Kan ni komma och hämta larmet? Jag har gjort vissa modifieringar, men kan lugnt påstå att de är till det bättre.

I all välmening.

Philip Wildenstam

Nu har jag gjort det bättre

23 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Perineum

Tänk. Det är snart dags för den årliga mellangårdsrean.

Köp en fitta, få ett rövhål på köpet.

Kategori: Idioti
Etiketter: , , ,
23 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Vad fanns i mitt paket?

En energisparlampa.

Från Clas Ohlson.

För tjugonio kronor.

God jul, Per. Hoppas du blev oglad.

22 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Julklappsbyte på reklambyrån

Om en timme ska vi byta julklappar med varandra. Den kollega som får mitt paket kommer inte bli nöjd.

I sann julhataranda har jag ansträngt mig för att köpa en så tråkig present som möjligt, slå in den fult och dessutom skriva ett både otrevligt och illa formulerat rim.

Kan du gissa vad det är?

Titta vilket fint paket, jag har gjort det själv

Pappret sprack lite, men jag lagade med tejp

Och på baksidan blaffade jag dit världshistoriens otrevligaste rim

”Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund – för helvete, vi är på väg att gå under.

Du har frossat, shoppat och förlustat dig, alltmedan världen skådar sina sista stunder.

Det är dags att du tvår dina händer från blod, ser du inte att de ofödda barnen gråter?

Och om du sår ett frö av hopp, kan du lära den ljusnande framtiden hur man förlåter.”

22 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Ansluten och fokuserad

Mitt yrke tillåter mig att surfa en hel del under arbetstid. Research, inspiration och omvärldsbevakning: allt finns online. Världen är fucking connected, om du inte redan har märkt det.

Tyvärr får jag ibland höra att jag slösar bort arbetsdagen på struntsaker.

Jag förstår inte vad som gett min chef den uppfattningen.

Titta exempelvis på vad jag hittade i dag.

Habegär? Enormt.

Relevans för dagens arbetsuppgifter? Oroa dig inte, jag kommer snart på en bra ursäkt.

Illustrationerna kommer från ollymoss.com
Illustrationerna är ärligt stulna från OllyMoss.com

22 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Dags för mer hat

Jag köpte nya strumpor för en vecka sedan. Sex par från MQ:s egna varumärke Blueprint.

I dag använde jag de här. För första gången.

MQ kan dra åt helvete.

MQ tillverkar äkta kvalitetsstrumpor under varumärket Blueprint

Fotnot: Mina tånaglar är välklippta och oskarpa, mina skor utmärkta. Att respektive strumpa lyckats hitta ett eget ställe att gå sönder på, det är för mig en gåta – särskilt högerfoten, där strumpan spruckit på ovansidan av foten.

Fotnot 2: Strumpor är en fånig produkt. Strumpor ska bara finnas där. Ibland köper jag dyra strumpor, ibland billiga. Jag vill inte behöva bry mig om mina strumpor. Jag ser till att ha alltid ha tillräckligt många hela och rena par hemma, gärna av varierande färg och mönster – för möjligheten att matcha till skor och klädsel. Tids nog går alla strumpor sönder och det är inte mer med det. Dyra jackor går också sönder. Kostymen jag nyss köpte kommer gå sönder: jag kommer inte bli arg. Ett par billiga strumpor som går sönder första gången, däremot … Det gör mig irrationellt förbannad.

Irrationell ilska är skönt ibland.

21 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Saker jag gillar #1

Det blir mycket hat just nu. Julen står mig upp i halsen; jag skulle helst av allt isolera mig från omvärlden de närmaste veckorna.

Hat är bra. Hat är en konstruktiv känsla när den hanteras rätt. Hat bygger band och driver människan framåt.

Att älska är motsatspunkten. Att kunna älska går hand i hand med att hata.

Nu vill jag, blott för en stund, lägga fokus på vad jag älskar – på saker som gör mig lycklig.

Först ut?

Oväntade kontraster

Det mesta i livet är urvattnat, förutsägbart och rent ut sagt fördjävla trist. Få områden belyser det tydligare än musikens värld. Slå på radion, se på Idolfinalen eller fråga gemene man på stan: generisk och tom musik slår alltid igenom till förmån för mer konstnärliga utsvävningar.

Tack och lov finns det gott om undantag: musik som vågar vara oväntad och personlig.

Du hittar den sällan på topplistorna, men när du väl hittar den stannar den med dig livet ut. Min musiksamling är full av låtar som överlevt tiden, och det vore en dåres uppdrag att försöka sammanfatta dem alla.

I stället ska jag ge ett exempel från ett band som är lätta att avfärda vid första genomlyssningen. Här har du ett gäng grabbar, någon trummar, en annan spelar gitarr och en tredje sjunger om hjärta och smärta. Hyfsat förutsägbart, inte sant?

Tänk om, tänk rätt. The Nationals katalog är full av små oväntade kontraster. Och när Matt Berninger i låten ”Slow Show” plötsligt sjunger om sin kuk, kan jag för allt i världen inte förstå varför de inte redan har raderat Coldplay från kartan.

Oväntade kontraster inom musik, relationer och livet i stort: jag älskar dem nästan lika mycket som min egen kuk.

”Looking for somewhere to stand and stay
I leaned on the wall and the wall leaned away
Can I get a minute of not being nervous
and not thinking of my dick
My leg is sparkles, my leg is pins
I better get my shit together, better gather my shit in
You could drive a car through my head in five minutes
from one side of it to the other”

YouTube Preview Image
21 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Ibland sätter jag in ett semikolon för att ge dig tid till en kisspaus

James Thurber

”He picked out this sentence in a New Yorker casual of mine: ‘After dinner, the men moved into the living room,’ and he wanted to know why I, or the editors, had put in the comma. I could explain that one all night. I wrote back that this particular comma was Ross’s way of giving the men time to push back their chairs and stand up.”

– James Thurber

Fotnot från Wikiquote: Harold Ross was the editor of The New Yorker from its inception until 1951, and well-known for the overuse of commas.

21 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Glöm spikmattan

– Nu blev du väl förvånad, älskling? Älskling? Säg något då …

Årets julklapp?

20 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Facebook sammanfattar 2009 åt mig

Sex, mat, arbete, whisky: 2009 i en liten status-ask

20 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

OMG

YouTube Preview Image

Att tänka innan man talar är som att torka sig innan man skiter

19 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Knappnytt gör en cover på mig

Jag tycker inte om julen.

Vissa menar att jag är tokig, andra håller med mig.

Exempelvis de här dårarna.

YouTube Preview Image

För alla avsnitt av Knappnytt, besök knappnytt.nu.

18 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Sju hundra dagar

Hennes farbror kom med en lastbil och vi fyllde den inte ens till en fjärdedel. Där stod möbler, kartonger och höga plantor med stora blad men inga blommor. En gång frågade jag henne vad vitsen var med blommor utan blommor, om inte blomman var själva belöningen när du vårdat, vattnat och beskurit. Hon svarade att jag som inte ville ha några växter borde låta bli att bry mig.

Sju hundra dagar har varit växtlösa.

Vi såg solen gå upp och tog av oss våra jackor. Juninatten hade varit kylig och vi värmde inte varandra. Inte än, inte i natt. När vi väl blev ensamma försvann all brådska. Vännerna sov; staden sov; fåglarna sov. Hon visste var jag var och väntade när det stängde. Vi hade setts i två år och för första gången stack jag fram handen och hälsade. Hon var inte längre Maria, Eva, Linda eller något annat jag inbillat mig. Hon var Sandra och promenaden från fyllerestaurangen hade omfamnat hela Karlstad innan domkyrkans klockor slog nio på morgonen.

Sju hundra dagar har raderat hennes ansikte.

Våra steg bröt ned allt motstånd och när hon skrattade, skrattade hon till dess att en gubbe skrek från balkongen. Det är kväll, det är kväll och världen ska sova. Det är natt, det är natt och vi kysser varandra. Rebeller inför belöningen; två sömnlösa som besegrat en hel dag av att undra vad klockan är. Det fanns tid men inte nog och dåsiga dagar har inget att hämta hos gatan som aldrig självmant hör av sig. Vi skulle bryta takten och göra den till vår; vi bad om vår tur och vår tur var nu.

Sju hundra dagar har förgjort hennes sånger om morgondagens löften.

En gång frågade jag henne om hon kunde låta bli att vara arg sista gången vi sågs. En gång frågade jag om hon kunde se på mig medan hennes farbror stängde lastbilen. Utan att svara vände hon sig bort; utan att svara klev hon in i passagerarsätet och innan motorn startade gick jag därifrån. Lägenheten väntade femton meter upp, puben tre hundra meter bort.

Jag valde puben.

För sju hundra dagar sedan.

17 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Ett klassiskt missförstånd (Nånstans i Sverige #29)

Jag: Har ni flugor här?
Butiksanställd: Nej, självklart inte. Har ni?
Jag: Det här är väl en klädbutik?
BA: Ja, men flugor? Vad äckligt.
Jag: Jag tänkte mest göra mig lite snyggare när det är dags för kostymen.
BA: Å nej, du menar en fluga att ha runt halsen?
Jag: Å ja …

17 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Tiger Woods’ försvarstal

I am Tiger Woods from TWoods

_
Så där, nu har Tiger Woods sagt sitt. Kan vi lämna ämnet?

16 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Jag kan inte hjälpa det

Angående min kollegas diagram över hur du som tjej ska lyckas attrahera mig: Dialogen i inlägget är inte helt överensstämmande med verkligheten.

Jag utelämnade min första reaktion.

Ju mer jag tänker på den, desto mer uppenbart blir det hur skadad jag är.

I stället för att fokusera på den abrupta humorn i att kött, smicker och analsex är vägen till mitt hjärta, fanns det något annat som stack ut.

Det första jag sa var:

”Du har använt en accentmarkering i ‘Oh, you’re a great writer’ när skiljetecknet i stället ska vara en apostrof.”

Av förklarliga skäl tittade han på mig som om jag vore dum i huvudet.

Efter ett par timmars funderande har jag kommit fram till att jag varken kan eller vill göra något åt saken. Än mindre tänker jag skämmas över min yrkesskada.

Därför yrkar jag på att nästa diagram reserverar en tårtbit till ”kunskap om interpunktion”.

Accent eller apostrof, vad används till vad?

Accenter sätts över vokaler primärt för att ange uttal, medan apostrofer används som anföringstecken vid citat inom citat (se ovan) samt för att markera utelämning av bokstäver eller sammanfogning av två ord. Tyvärr missbrukas apostrofgenetiv i svenskan. ”Marias” skrivs som ”Maria’s” och så vidare, men det är ett eget inlägg för en annan dag …

16 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Inga kommentarer

Kollega: Du vet det där cirkeldiagrammet du la upp på bloggen förut?

Jag: Ja?

Kollega: Jag gjorde ett likadant, men om dig.

Jag: Vill jag veta?

Kollega: Kolla mejlen.

Jag: Wow, jättekul. Verkligen.

Kollega: Lägg upp bilden nu.

Jag: Nej.

Kollega: Kom igen, lägg upp. Dina bloggläsare förtjänar sanningen.

Jag: Du sabbar mitt rykte.

Kollega: Lägg upp den!

Jag: Nej.

Intresserad av en dejt med mig?

15 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Dagens goda gärning

Det gäller att leda de svaga med en fast hand

15 Dec 2009
Publicerat av Philip
 

Den materialistiska reklambyrån

Kollega: Vems unge är det som varit i lekrummet hela dagen?
Jag: Ingen aning.
Kollega: Någon måste väl veta vem som äger den?

15 Dec 2009
Publicerat av Philip
 
 

Powered by WordPress