4 december 2009

Schyrra, kan du lära mig stava till schysst?

Absolut.

”Sjyst” är lånat från franskans ”juste” och stavas just ”sjyst”. De flesta jag känner envisas med att stava det ”schysst”*, trots att SAOL endast godkänner ”schyst” (med ett s) som vardaglig form. Som Språkrådet upplyser oss: Ord vi lånar från franskan förvanskas inte till att innehålla ”sch” – sådana dumheter hör hemma i ord som kommer från tyskan.

Sjyst, inte sant?

*Precis som Joachim Berner när han skulle göra Expressen till en ”schysstare” tidning. Får jag föreslå ett namnbyte till ”Joaschim”?

Kategori: Språk
Etiketter: , , , , , ,
  • http://tankarilosvikt.wordpress.com/ Victoria

    Juste!

  • http://tankarilosvikt.wordpress.com/ Victoria

    Men Du. Skrev du detta efter du sett min stavning ”schysst”? ;-P
    Vi som kan fler än ett språk vi vandrar ju emellan som kosmopoliter. Försöker undvika. Men det blir lite förvirrat av att vara så jävla kosmopolitisk, som vissa av oss är. Vi som kan prata med en döv i fem minuter innan vi inser att han är döv. (Jag.)
    Trots allt ska man försöka separera språk tycker jag, för att inte utarma konsten som ett språk är. Men min mamma har skadat mig djupt med sina påhittade svenskengelska ord, samt min tid i Frankrike underlättar inte heller.
    Du är nog min förebild Philip. Vill vara lika anal som du. <3

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Victoria: Du påminde mig om att jag tänkt skriva det här inlägget länge.

    Hehe, du sa ”anal”.

    Tack!

  • http://tankarilosvikt.wordpress.com/ Victoria

    Du, raring, jag kunde sagt kolonskopi också, om det hade gjort dig lycklig.

  • http://froys.blogg.se frida

    när jag gick i skolan back in the 90s fick vi lära oss att det stavades juste. vad har du att säga om det, din anala språknörd? ;)

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Att låneord bör försvenskas för att passa in när de ska få svenska böjningsformer, så klart. Att stava det juste leder knappast till justea lösningar.

    Sedan har du väl lärt dig att aldrig lyssna på vad en lärare säger?

    Those who can, do. Those who can’t, teach.

  • Sabina

    Ganska ofta när jag läser dina inlägg om svenska språket slås jag av en känsla att jag sitter i skolbänken hos en gammal paragrafryttare som sällan rör sig utanför sitt klassrum och sina böcker. Där sitter han, omedveten om att språket förändras tillsammans med användarna utanför hans dörrar och det finns inte ett jäkla skit han kan göra åt saken. Förutom att möjligen svära åt dagens ungdomar och tycka att det var bättre förr. Men det kanske är det du gör?

  • http://www.philipwildenstam.se Philip

    Sabina, vi tar alla ansvar för vår egen nivå av bildning. Jag beskylls av vissa för att vara för språkliberal, av andra (t.ex. du) för att vara konservativ.

    Jag ser mitt skrivande som en evig strävan efter förbättring och jag experimenterar och leker med språket dagligen. Det primära är att skriva så mycket som möjligt, det sekundära att sluka all litteratur jag kan komma över som behandlar ämnet.

    I min värld är det en tydlig skillnad på en människa som känner till reglerna hon bryter mot och en människa som gömmer sig bakom ”det är kreativt att bryta mot reglerna” när hon är för lat för att lära sig dem.

    Att stava korrekt är den sista regeln jag vill bryta mot. Det händer att jag gör det och jag tar tacksamt emot kritik när så sker.

    Tyvärr har jag slutat förvånas över kritiken jag får ta emot när jag delar med mig av den expertis jag faktiskt sitter på.

    Ordet ”sjyst” existerar i en uppsjö av former: framför allt juste, sjyst, sjysst, schyst och schysst. Hade jag tyckt det var bättre förr skulle jag klängt mig fast vid ”juste”, likt så många grundskolelärare.

    Här ovan presenterar jag min åsikt i frågan och den delas av Sveriges officiella språkorgan, Språkrådet. Tvärtemot vad du verkar tro är de ett framåtsträvande organ som kontinuerligt ser över sina rekommendationer för att språket ska vara så levande som möjligt.

    Jag rekommenderar att du köper ett exemplar av deras ”Svenska skrivregler” – ett fantastiskt redskap för alla som vill slippa att läsaren hakar upp sig på irriterande småfel i stället för att ta till sig den kompletta upplevelsen av texten.