Telefonmötet
Jag och byråns ägare sitter instängda i kontorets minsta rum. Framför oss står Paddan, den runda mackapären vi använder för telefonkonferenser. I andra änden? En högt uppsatt person i en organisation med över 150 000 medlemmar.
Jag befinner mig i rummet i egenskap av experten på sociala medier. Jag väger mina ord, är klok och briljerar stundtals med små skämt som får kvinnan i andra änden att skratta.
Vi pratar om en kommande kampanj i Twitter och Facebook, när hon tar sig till ett sidospår:
”Förresten, kan du lägga till mig på Facebook?” frågar hon.
”Absolut,” svarar jag, letar upp henne och klickar på ”lägg till som vän” innan hon hunnit ta tre andetag.
Tre andetag senare skrattar hon till på nytt. ”Vad fort det gick, där är du ju!”
Det blir tyst för ett ögonblick. Hon är på väg till min profilsida och mannen som grundade byrån för tjugoåtta år sedan ger mig en uppgiven blick, som för att säga ”Måste ni hålla på med det här just nu?”.
Då går det upp för mig; då inser jag vad min senaste statusuppdatering är; då förstår jag vad jag skrev kvällen innan.
Axel — 05 Feb 2010 kl 15:00
Kontors-lol. Say no more.
Hanna — 05 Feb 2010 kl 15:05
Tala aldrig om kampanj i samband med sociala medier (hohoho).
Ha en fin helg Ph!
fröken B — 05 Feb 2010 kl 15:08
Philly-Vanilly, Roligare…!
T — 05 Feb 2010 kl 15:41
Horribla konsekvenser var det, ja. Du skulle ha runkat helt enkelt.
Philip — 05 Feb 2010 kl 15:51
”Kampanj (franska campagne) innebär att man under en tidsbegränsad period försöker bilda opinion för någonting. En kampanj kan till exempel drivas av en organisation eller en stat. Kampanjplan är en plan som beskriver hur de olika aktiviteterna i en kampanj skall samordnas med varandra för att ge maximal effekt.”
Hohoho. ;)
Tesa — 05 Feb 2010 kl 15:54
Hahahahaha! Nä fy, jobbgrejer och facebook är farligt.
Philip — 05 Feb 2010 kl 15:55
Tell me about it.
Theres — 05 Feb 2010 kl 17:18
hahahahahaha!!!
Du borde ha runkat!!!!!!
I love u!
=)
*hem — 05 Feb 2010 kl 17:42
Vad var det du sa om kunder som fb-vänner?
GF — 05 Feb 2010 kl 18:42
Du får hänvisa till Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad (eller vilken bok det var i den serien). Där beskrivs ett hedervärt yrke – sumprunkarens. Du får själv ta reda på vad det är (jag vet men vill att du ska förnedras).
Philip — 05 Feb 2010 kl 18:48
Du tror inte att alla ordbollande tonåringar med förkärlek till självbesudling kollar upp ett så fabulöst ord som sumprunkare? Det gjorde jag när jag var fjorton, gamle man. Även ”oomkullrunkelig” fick sig en omgång.
Natosh — 05 Feb 2010 kl 21:06
LoLar ihjäl mig! Bara att ta av sig hatten och applådera, en självuppfyllande profetia
Hanna — 05 Feb 2010 kl 21:09
Förlåt, jag förutsatte att du följt kampanjdiskussionerna (bland annat här: http://www.jmw.se/2009/04/04/sociala-medier-och-kampanjtank/) och ville bara vara lite rolig. ”Hoho” betydde att jag hade glimt i ögat ;)
Philip — 05 Feb 2010 kl 21:13
Natosh (och alla andra som har kul på min bekostnad): Tack, tack. Era snälla ord påminner mig om att aldrig glömma bort att runka igen.
Hanna: Missat det helt, men trodde att min smiley var glimtig nog. :’(
Christians dagbok – 2010-02-05 | En sur karamell — 05 Feb 2010 kl 22:03
[...] Shared Telefonmötet. [...]
Hanna — 05 Feb 2010 kl 22:14
Det var den förstås.
Jakob — 06 Feb 2010 kl 08:09
Fejk. :-)
Philip — 06 Feb 2010 kl 09:20
I wish!