Telefonmötet

Jag och byråns ägare sitter instängda i kontorets minsta rum. Framför oss står Paddan, den runda mackapären vi använder för telefonkonferenser. I andra änden? En högt uppsatt person i en organisation med över 150 000 medlemmar.

Jag befinner mig i rummet i egenskap av experten på sociala medier. Jag väger mina ord, är klok och briljerar stundtals med små skämt som får kvinnan i andra änden att skratta.

Vi pratar om en kommande kampanj i Twitter och Facebook, när hon tar sig till ett sidospår:

”Förresten, kan du lägga till mig på Facebook?” frågar hon.
”Absolut,” svarar jag, letar upp henne och klickar på ”lägg till som vän” innan hon hunnit ta tre andetag.

Tre andetag senare skrattar hon till på nytt. ”Vad fort det gick, där är du ju!”

Det blir tyst för ett ögonblick. Hon är på väg till min profilsida och mannen som grundade byrån för tjugoåtta år sedan ger mig en uppgiven blick, som för att säga ”Måste ni hålla på med det här just nu?”.

Då går det upp för mig; då inser jag vad min senaste statusuppdatering är; då förstår jag vad jag skrev kvällen innan.