Vissa undrar varför jag engagerar mig. En kristen teolog kommenterade anonymt (hon har kommenterat bloggen icke-anonymt tidigare, från samma ip-nummer), i vad jag gissar är ett (sorgligt) försök att framstå som opartisk, och stod för en typ av logisk kullerbytta som är särskiljande för religiösa människor: ”Spännande att engagemanget mot något man hävdar inte finns kan vara så stort!”
Vidare påstod hon att det finns ateistiska talibaner, vilket är en befängd urholkning av begreppet taliban. Talibanerna är en sunnimuslimsk religiös-politisk rörelse som grundades 1994 i Afghanistan. Nå väl, vi kan ta vilket ord som helst och använda det för annat än dess egentliga betydelse – och anstränger jag mig för att vara snäll kan jag tolka det som att hon försökte göra poängen att det finns ateister vars engagemang går att likna vid det du hittar hos talibanerna [sic].
Well, är du ändå en av dem som undrar varför jag engagerar mig: ät skit. Det lär smaka bättre än lögnerna du låter dig matas med. (Det är inte alltid lika roligt att vara snäll.)
Från SvD Brännpunkt i dag:
”Vissa kristna tidningar driver en kampanj där de uppmanar allmänheten att skriva protestbrev till Skolverket. Orsaken är att i den nya kursplanen har kristendomen inte längre en särställning bland religionerna, och eleverna ska enligt förslaget också bibringas kunskaper om sekulära livsåskådningar som humanismen.”
”Till mångas stora förvåning har nu utbildningsminister Jan Björklund i flera medieutspel tagit avstånd från Skolverkets förslag redan innan det presenterats för regeringen. Björklund anser att kristendomen även i framtiden ska ha en särställning i skolan. Utbildningsministerns argumentation är både historielös och omodern.”
”Men vilka kristna värderingar är det egentligen som Björklund vill främja? Att kvinnan ska underordnas mannen och att homosexualitet är en synd? Det menar ministern förstås inte. Sannolikt syftar han istället på normer som medmänsklighet respekt för alla människors lika värde.”
”Kristendomen har förvaltat vissa av dessa värderingar, men också andra värderingar som regeringen knappast vill stödja eller bevara, varken i skolan eller i samhället i stort. De värderingar Björklund faktiskt önskar sig bör snarare betecknas humanetiska, sekulära eller kort och gott mänskliga, snarare än religiösa.”
Och viktigast:
”… när det gäller dagens moderna svenska samhällsvärderingar, så har de i väsentliga delar inte formats tack vare kristendomen, utan trots den.”
Fotnot: Det finns mycket i debattartikeln jag skulle ha formulerat annorlunda. Vad? Ja du, det kanske jag berättar en annan dag. Är du en frekvent besökare tror jag att du redan vet.
