Sedan långt innan puberteten har sexualitet intresserat mig. Sju år gammal kröp jag och en vän in under ett rivfärdig hus, efter att en äldre kille berättade att det fanns tidningar där med märkliga bilder på nakna människor. Och mycket riktigt, det gjorde det. Vi återkom dit hela sommaren – när huset väl revs fällde vi en kollektiv suck över den förlust vi egentligen inte förstod.
Inträdet i puberteten behöver vi inte behandla närmare. I elvaårsåldern fick jag en kanin, döpte honom till Pompe och upptäckte snabbt att han var lustigt förtjust i min gossedjursräv. Inte för att påstå att han visste att det var en räv han attackjuckade, men ironin undgick mig inte. Ändå var det inget mot min egen reaktion när den senaste Hobbexkatalogen damp ned i brevlådan, vars heliga sidor med sexleksaker, kondomer och erotiska filmer dolde både en och annan vårtgård. Så stavades sexuell jackpot på den tiden när klimax lika gärna kunde nås genom friktionen från en tvättsvamp.
Sjutton år senare kan du kalla mig disträ. Onani fyller fortfarande en viktig funktion i vardagen – ett sätt att slappna av, andas ut och fokusera på annat för en stund – men jag behöver aldrig oroa mig över kroppens funktioner när jag befinner mig på platser där råbånge anses olämpligt. Vackra flickor, förföriska blickar och lidelsefulla tankar behåller sitt grepp runt mig. Skillnaden är att mognad och erfarenhet har lett till en snabbare hantering och arkivering av känslorna.
I takt med att jag fick ta för mig av livets sexuella smörgåsbord väcktes en annan hunger parallellt med mättnaden inför främmande flickors teaterstön: Vad handlar det om egentligen? Så fort tillfälle gavs avverkade jag ragg efter ragg – och runt mig betedde sig folk precis likadant. Vissa dolde det bättre, andra förtryckte sig själva. Men oavsett antalet jack i sängkarmen såg jag samma primära drifter vart jag än vände mig. Det var den frikyrkliga, kristdemokratiska landstingsledamoten som bedrog sin fru; det var den feta flickan som bara fick ligga på fyllan; det var Färjestadsspelaren vars flickvän fnissade åt deras sexliv bakom ryggen på honom. Och så vidare. Jag ifrågasatte mitt frigjorda beteende men fann lite av värde i andras.
Eller, för att uttrycka det enklare: Sedan jag fick knulla första gången, i en buske på skolgården, har det varit min favorithobby. Men till slut räckte det inte, jag behövde veta varför det var så. Varför vi knullar i tid och otid – och när vi inte gör det, varför tänker vi på att göra det?
Den första fördomen evolutionärbiologin krossade var att män är mer sexuella än kvinnor. Visst, mindre belästa gillar att påpeka att män har mer att vinna, ur ett evolutionärt perspektiv, på att sprida sin säd. Investeringen per sädestömning är uppenbarligen enormt mycket lägre än nio månaders graviditet, inte sant? Men den retoriken tar inte hänsyn till alla faktorer. Sex knyter band, leder till ekonomisk vinning och spelar en elementär roll i det mänskliga maktspelet – ett maktspel som kvinnan alltid har haft en exakt lika stor del av evolutionärt sett. Och då har vi inte ens behandlat det befängda i påståendet att fler män än kvinnor söker sexuella relationer. De gånger män inte ligger med andra män, finns det en kvinna i andra änden av ekvationen (givetvis vice versa med kvinnor). Ett plus ett är fortfarande två, även när antropologerna får säga sitt.
Det andra jag förstod – bortom allt tvivel – är att jag är normal.
Vi är skapta för att uppskatta sex, sex leder till vår överlevnad och det finns en universell kod för vårt sexuella beteende. Av över hundrafemtio studerade kulturer de senaste århundradena, var det ingen som saknade otrohet. En övervägande majoritet praktiserade monogami (men polygami existerade tillräckligt frekvent för att inte räknas som abnormalt). Sex mellan syskon, eller föräldrar och barn, är inte accepterat oavsett om det finns en lag mot det eller ej. Och folk knullar bakom stängda dörrar (eller buskar, träd, skynken eller vad som nu kan tänkas fungera som skydd mot insyn).
Vad som däremot inte är en del av vår naturliga inställning till sex är utbredd skam inför individens sexualitet. För det, vännen min, kan du (återigen) tacka religiösa doktriner. I tusentals år har de monoteistiska religionerna (primärt judendom, kristendom och islam) försökt skuldbelägga mänskligheten. Att år 2010 läsa deras skrifter är som att träda in i Madame Tussauds skräckkammare – med den obetydliga skillnaden att flickan i kassan stenar dig till döds när du anser att besöket är över.
Därmed inte sagt att andra religioner är särskilt mycket bättre. Till och med Dalai Lama XIV (Tenzin Gyatso), som vi västerlänningar vänder oss till när vi söker en ”vackrare andlighet”, fördömer homosexualitet, onani, oral- och analsex. Eller för att använda hans egna ord, saxade från boken ”Beyond Dogma” (1996):
”A sexual act is deemed proper when the couples use the organs intended for sexual intercourse and nothing else.”
Sex kommer för evigt vara intimt kopplat till människans maktspel. Att frånta folket rätten att njuta gick hand i hand med såväl Aztekernas rike, där härskaren hade ett harem på fyra tusen kvinnor medan en simpel bonde kunde räkna med ett liv helt berövat på sex, och den katolska kyrkans framfart genom världen. I mindre stamkulturer, där det kunde vara nog svårt att sörja för en partners överlevnad, blev sex i stället en naturlig del av vardagen. Folk bildade partnerskap, skiljde sig, gifte sig på nytt, fick barn, skiljde sig och hade affärer vid sidan av – precis som vi kan utgå från att människans kulturer gjorde också för trettio tusen år sedan.
Du och jag lever i ett samhälle som har kommit långt på vägen, ändå ber jag dig att se dig om. De religiösa vindarna blåser allt starkare, från USA sipprar det en rutten sörja av dubbelmoraliska livsfilosofier och i vår egen nation debatteras det fortfarande om det ska vara okej att avbilda en man som för fjorton hundra år sedan bestämde sig för att ljuga ihop ”den slutgiltiga uppenbarelsen”, genom att saxa fritt från judiska och kristna källor, och sedan blev lite ledsen i ögat när de andra religionerna inte ville acceptera hans analfabetiska läror.
Påsken står runt hörnet och vi uppmärksammar högtiden för att vi inte vet bättre – i en tid då vi har alla möjligheter att göra det. Var tacksam över de lediga dagarna och njut dem med vänner och familj, men ägna inte en tanke åt de myter som fötts och götts för att trycka ned dig. Jesus dog inte för dina synder. I den mån han ens existerade, var han en hatisk och förvirrad man vars strävan var makt – och säkerligen en hel del sex åt honom själv, även om livsverket inte hann tillräckligt långt för att han skulle få skörda frukterna.
Personligen ska jag ägna påskhelgen åt att reflektera över varför jag inte har fått ligga på drygt två månader.
Jag är kåt.
