Det är märkligt att man ska behöva påminnas om saker hela tiden. Och med ”man” menar jag ”jag”. Det tog mig flera år att till slut få tummen ur och lämna Svenska kyrkan, trots att jag sedan länge bekände mig som ateist. Och när gjorde jag det? Först efter att jag påmindes om det, så klart. (Det var förra sommaren, för den som undrar.)

Min kärlek till vetenskapen har en rad andra positiva konsekvenser utöver ateismen. En av dem är att jag anser att vi ska rädda så många liv som möjligt eftersom vi bara har här och nu. Inget paradis hägrar efter döden och inget straff väntar den som vaccinerar sig, lämnar blod, donerar organ eller på annat sätt bidrar till att liv räddas genom läkarvetenskapen.

Därför skäms jag lite över att jag behövde en påminnelse om att anmäla mig till donationsregistret. Bloggaren Nonicoclolasos skrev om det i dag, berättade att endast 1,5 miljon svenskar är anmälda och vädjade till oss som inte är det att omedelbart registrera oss.

Jag registrerade mig för hela paketet. Skär upp mig, slit ut allt ni hittar av värde (levern och lungorna får ni säkert kassera) och donera resten till forskarna.

Det känns inte bara skönt, det känns häftigt också. Om jag dör i förtid hoppas jag att något av mina organ hamnar hos en snubbe med ett aktivt sexliv.

Då får jag åtminstone ligga som död.

Så där, nog om mig. Har du anmält din vilja att donera? Om inte går du genast in här.