Eftersom jag gjorde det till en konstform att låta de senaste årens fyllor smälta samman till en utdragen jättefylla, har jag inget minne av hur påsken såg ut förra året. Kanske var det juldagen i miniatyr, med långa köer och folk överallt. Kanske var det stendött. Hur som haver, jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig av kvällen – min första kroglördag på vad som känns som en evighet.
Vad jag däremot vet är att jag kommer vara patenterat otrevlig mot de tjejer som vågar komma fram för att prata. Det är hemligheten till att få ragg, har jag hört.
(Att skjuta mig själv i foten är en annan konstform jag håller på att förfina.)
(Ovanpå det har jag fått en finne på kinden, tyvärr inte under skägget.)
(Och parenteser är det nya svarta, påstår jag.)
(Skjut mig.)
(Äsch, jag stannar nog hemma i stället.)
(…)
( o Y o )
(Ha ha, bröst.)