Det är skillnad på att som barn känna någon mot att göra det som vuxen. Farfar dog när jag var fjorton och jag vet egentligen inte hur han var som person. I mitt minne sitter jag i en grön skinnfåtölj i hans arbetsrum. Väggarna är täckta med bokhyllor, på skrivbordet står en ebenholtsstaty föreställande en naken infödingskvinna, utanför fönstret samlas småfåglarna i körsbärsträdet och i askfatet glöder en cigarett.
Jag får sitta här om jag inte stör för mycket. Sigtuna är en arkeologisk stad och farfar berättar om hur folk var förr. Han sprätter brev och gör anteckningar medan vi lyssnar till de dova ljuden som kommer från andra sidan av den vita dörren. Huset är stort och gammalt och mina syskon springer runt. Farmor dukar upp till påskmiddag och mor och far grälar inte.
Jag får sitta här om jag vill lyssna. Ingen kommer in. Ingen stör oss och farfar pratar.
Jag vill lyssna.
Tjugo år senare minns jag inte hur han lät när han pratade, men jag minns rökdoften i arbetsrummet. Innan han dog sålde de huset och flyttade till en lägenhet. Arbetsrummet försvann och farfar fick röka på en innergård.
Jag vet inte hur han var som person, ändå tror jag att han skulle ha uppskattat min piphörna.
Där farfar sitter nu.



Pingback: Tweets that mention Farfar och piporna « philipwildenstam.se | Philip Wildenstam | philipwildenstam.com -- Topsy.com