Det har varit mycket prat om Romersk-katolska kyrkan och islam i bloggen den senaste tiden. Därför vill jag än en gång påpeka att det största problemet ligger i själva fenomenet religion, inte hos de enskilda utövarna eller trossamfunden.
När du bygger din livsåskådning på avsaknaden av falsifierbara bevis är det inte moraliskt konsekvent att döma ut andra som också gör det, oavsett hur ociviliserade och barbariska deras trosuppfattningar ter sig i dina ögon.
Att tro är att välja bort förnuftet oavsett om det resulterar i ett samhälle präglat av hedersmord eller ett där alla studsar runt och sjunger Di Leva-dängor.
Utifrån ett strikt vetenskapsfilosofiskt perspektiv är det självklart enkelt att argumentera för varför Romersk-katolska kyrkan och islams förgreningar tar tätpositionen bland medeltida värderingar, men det ansvarsbefriar inte andra troende.
I en värld där fler och fler söker sig till extrema trosuppfattningar är det människorna med moderat tro som berättigar deras tillvaro.
Därför har det aldrig varit viktigare att du rannsakar dig själv. Vad tror du egentligen? Hur mycket tror du? Håller du fast vid en gnutta tro av tradition och rädsla för att livet skulle vara sämre utan den?
Det svenska folket är ett av världens minst troende. Samtidigt lever vi i ett av världens rättvisaste samhällen, i en välfärd och trygghet som historiskt sett är oöverträffad.
Varje dag är vi ett levande bevis för att världen mår bättre utan religion. Och varje dag är det fler och fler som inser att de inte behöver de sista resterna av föråldrade lögner.
Svenska kyrkan är på dekis. I dag beklagar de sig över hur mycket de har förlorat sedan kyrkan och staten separerades.
Själv höjer jag blicken i tacksamhet mot skyn, stirrar ut mot universum och prisar förnuftet.
”Tack för att du inte finns, Gud. Världen har blivit en bättre plats sedan vi upptäckte det.”
Citat från artikeln i Kyrkans tidning:
”Sedan år 2004 har andelen döpta av alla födda fallit från över 68 till 56 procent. De senaste tre åren har andelen dop minskat med tre procentenheter per år, förra året från 59 till 56 procent av de kyrkotillhöriga. Länge stod Svenska kyrkan för drygt hälften av alla vigslar. På fem år har andelen vigslar i Svenska kyrkan fallit från 53,9 till 40,9 procent – ett jätteras.”
”På tio år har andelen av befolkningen som är medlemmar i Svenska kyrkan minskat från 82,9 till 71,3 procent. 73 400 lämnade kyrkan 2009.”
”Jonas Bromander befarar att utförsbacken fortsätter.
– Vi har ett lågt medlemstal bland dem som ännu inte fyllt 18 år, cirka 60 procent. Bland de tidiga nittiotalisterna finns en stor risk för utträden, säger han.”
