Jag rullade nyss in på Karlstads tågstation efter ett arbetsdygn i Stockholm. I hörlurarna sjöng James Carr om mörka nätter och förbjuden kärlek. En frisk bris väckte benen när jag klev av, drog ett andetag och frågade mig själv om jag var hemma igen.
Det är något oklart men vackert ändå. Livet mellan här och där, då och nu och vad som kommer sedan.
Ensamheten är aldrig tydligare än när ingen möter dig efter en resa.

