Jag pausar nu.
På obestämd tid.
Tja.
Humanist och skeptiker med ena foten i reklambranschen, andra i samhällsdebatten; autodidaktisk bloggare och krönikör med kärlek till vetenskap, frihet, förnuft och Ronja.
Som en av Sveriges minst lästa skrivkunniga bloggare, ger jag mig dagligen (nåväl) i kast med att förstå, förklara och fördöma mänsklighetens idiotiska sidor. Oavsett om motståndarna är religiösa fundamentalister, kvacksalvare eller Thomas Di Levas vägglöss, är målet att varken ta fångar eller lämna sårade kvar på slagfältet — till försvar av människans fulla potential, vad den än må vara.
Utöver det försöker jag hinna ligga en del, också.
Bidra gärna med återkoppling, tips och vänskap. Eller känn dig fri att skriva all ogenomtänkt, indoktrinerad smörja du önskar, om det är din böjelse. Jag censurerar bara kommentarer som har en uppenbar avsikt att sprida ogrundat hat.
Vill du kontakta mig nås jag enklast via philipwildenstam@gmail.com.
Minns du när Anna Kinberg Batra påstod att stockholmare är smartare än lantisar? Vem vet, det kanske ligger något i det? Särskilt som stockholmare – tydligen – behöver anvisningar om att man går där det är meningen att man ska gå.

Min absoluta favoritkommentar hittills skrevs under ett inlägg om Thomas Di Leva. Framför allt öppningsraderna är obetalbara:
”[G]ooglar på di Leva, får bl a upp din sida här. Vad vet du om honom, ingenting, du bara tjafsar. Låt bli kändisarna. Du ser inte klok ut på ditt foto.”
—Ylva Matrisse, 19 Feb 2010 kl. 13:50
Jag tänker på det tack vare dagens besök på Gryningen hälsokost, Medborgarplatsen i Stockholm. Ronja insisterade på ett besök och tvingade mig att gå runt bland hyllorna utan att hånskratta åt vare sig personal eller produkter.
Som den goda pojkvän jag försöker vara, lydde jag – ända tills jag hittade Thomas Di Levas ”Rymdpasta”.
Då brast det för mig.
Lyckligtvis blev jag eskorterad ur butiken av Ronja innan Ylva Matrisse och övriga fans slet mig i stycken.
Du vet, man tjafsar inte med Sveriges största healer tillika pastakung.


Tittar på klockan. Det är fortfarande morgon. Kaffet skvalpar runt i magen. Natten har släppt taget men kvällens frustrationer hänger kvar. Skulle skriva något bra – något läsvärt – men misslyckades totalt. Somnade som en förlorare.
Tittar på klockan. Det är exakt åtta timmar kvar tills Ronja möter mig på centralstationen i Stockholm.
Den känslan vinner över allt.

I veckans nummer av branschtidningen Resumé gör jag ett litet gästspel.
Här är reklamfilmerna jag valde att hylla:

Nej, jag har inte slutat röka pipa. För fem månader sedan slutade jag köpa cigaretter, för två veckor sedan slutade jag snusa. Pipsamlingen tänker jag däremot låta växa.
Det är en annan form av njutning; en ceremoni; meditation. Endast den som provat kan förstå.
1. Gör telefonkön olidligt lång. Allt under en halvtimme är ett skämt.
2. Konstatera att felet ligger utanför kundens bostad, det vill säga inte i modemet.
3. Skicka inte ut en fälttekniker som utlovat. Skicka i stället ett nytt modem för att ersätta det som inte är trasigt.
4. Ta emot kundens nästa samtal, fem dagar senare, och lyssna på honom när han undrar vad fan de håller på med.
5. Konstatera att det kanske är dags för en fälttekniker trots allt, men lämna inga löften om när detta kan ske.
6. Avsluta med att fråga kunden om han är nöjd med Bredbandsbolaget. Vid ”nej”, fråga ändå om intresse finns för att köpa fler tjänster.