Aftonbladet frontar i dag med nyheten om ”Jihad Jane”, en amerikansk kvinna som planerade att mörda den svenske konstnären Lars Vilks.
Som din främste sanningssökare kan jag avslöja att Aftonbladet har missuppfattat allt – som så många gånger förr.
Den skyldiga är Efva Attling.
Det är äntligen lördag. Halva fredagskvällen gick åt till att försöka ta en katolik på allvar, som i ena stunden vill ta äran för vetenskapens fäste i samhället, bara för att i nästa förklara homosexualitet som en synd.
De är lustiga djävlar, de där fundamentalisterna. Det de förkastar i dag, slåss de för att ligga bakom i morgon. Någon som blir förvånad när katolikerna om hundra år påstår att vi bör tacka deras kyrka för samkönade äktenskap, stamcellsforskning och preventivmedel?
Vetenskapen hittar sitt ursprung i religionen på samma sätt som penicillin hittar sitt i syfilis.
I kväll tänker jag dansa i stället, fri i tanke och handling.
Marknadsundersökningsföretaget One Poll frågade, enligt Aftonbladet, 2 500 kvinnor om vad de gillar hos män. I smyg.
10 saker tjejer gillar hos killar – i smyg
1. Skäggstubb
2. Nördighet
3. Hårigt bröst
4. Flitig bokläsare
5. Gråter till filmer
6. Sjunger med i låten medan man dansar
7. Grått hår
8. Att vara svettig efter träning
9. Glasögon
10. Sportdåre
Vid en första anblick tänker jag att det där ser riktigt lovande ut. Sedan drar djupanalysen i gång.
Vi tar listan i omvänd ordning, den här gången med mina kommentarer.
10. Sportdåre
I dag pratade alla om OS-finalen i hockey. Tydligen vann Kanada mot USA. Jag såg exakt noll sekunder av OS. Noll.
9. Glasögon
Jag har ett synfel som i framtiden kommer göra mig blind på vänsterögat. Tyvärr kan det inte åtgärdas av glasögon: inga pluspoäng här, inte. Därmed inte sagt att piratlappen är borträknad från en framtida plats på modekartan – och i alla kvinnors hjärtan.
8. Att vara svettig efter träning
För elva år sedan spelade jag ett par juniorlandskamper i amerikansk fotboll. För elva år sedan slet jag också sönder mitt högerknä, på den nivå att jag dömdes ut som idrottsinvalid. Enda chansen att se mig svettig nu? När jag försöker fly från en deadline på jobbet.
7. Grått hår
Flintis innan trettio?
6. Sjunger med i låten medan man dansar
Jag var tillsammans med en flicka som sjöng solo. Hon menade att alla människor kan sjunga med rätt träning – och tjatade på mig tills jag gjorde ett försök. Sedan bad hon mig att inte sjunga i hennes närhet igen. Någonsin.
5. Gråter till filmer
Jag grät till film en gång. När Twilight-vampyren Edward började glittra i solljuset stack jag en gaffel i ena låret, bara för att kontrollera att universum inte hade imploderat som ett resultat av filmens totala brist på existensberättigande. Universum existerade fortfarande, men mina ögon tårades. En gaffel i låret gör ont.
4. Flitig bokläsare
Score! Redan i år har jag avverkat runt femton böcker. Och säg den kvinna som inte blir imponerad av titlar som ”Gravity’s Arc”, ”The Selfish Gene” och ”A Dash of Style: The Art and Mastery of Punctuation”?
3. Hårigt bröst
Det börjar – faktiskt – se lite ljusare ut. Hår på bröstet har jag kunnat stoltsera med sedan tonåren. Likaså en hårig rygg och ett väl tilltaget rövskägg.
2. Nördighet
Wikipedia definierar nördar som personer med ett större intressere för ett särskilt område, exempelvis naturvetenskap, än socialt umgänge. ”Visst har jag lust att träffa dig, sötnos, men du måste förstå att jag har ännu fler böcker att avverka innan jag har tid med dig.” Känner att jag bockar av en seger här också.
1. Skäggstubb
När slutar skägget räknas som stubbigt? Efter tre till fem dagar? Mitt skägg är en månad gammalt nu. Kan vi åtminstone räkna det som att jag får en halv punkt till min fördel här? Ha i åtanke att jag försöker spara ut till en tupé.
Slutresultat: 2,5 av 10 punkter.
I flera års tid har jag hävdat att jag är singel av fri vilja, samtidigt som jag har skrattat åt alla som har insisterat på att det bara är ett försvar jag gömmer mig bakom. Med den här listan som facit behöver jag inte ge dem rätt. Inget pekar på att mitt ungkarlsliv skulle vara annat än självvalt.
Däremot verkar risken stor att ingen kvinna vill ha mig den dag jag börjar tänka annorlunda.
En sen novemberkväll myntade jag uttrycket ”kuka mig långsamt”. Eftersom jag spenderade kvällen ensam bloggade jag omedelbart om det, för att inte låta världen gå miste om denna ljuva, användbara fras.
En googlare hittade nyss hit av helt andra anledningar. Vad är det egentligen med googlare och deras förmåga att kommentera lastgamla blogginlägg? Personen kom hit för att läsa om Lawrence of Arabia, men valde att stanna länge nog för att kommentera en artikel som inte hade ett dugg med Lawrence att göra.
Kuka mig långsamt, vad tröttsamt. Vad göra åt saken?
Det faller sig som så att jag är något av en eminent googlare själv. Att skriva sökfraser i rätt fält kommer helt naturligt för mig; ett par sekunders ansträngning avslöjar vad jag hela tiden har vetat.
”Kuka mig långsamt” sprider sig som en löpeld. Jag kommer inte bli det minsta förvånad när Svenska Akademien hör av sig.
(Vill dock avsluta inlägget med en liten påminnelse: © Philip Wildenstam)
Den femte november 2009 skrev jag ett inlägg om Thomas Di Leva. Han hade precis blivit anklagad för att ha misshandlat sin flickvän, Zinat Pirzadeh, men det var egentligen inte vad jag ville skriva om.
Likt alla religiösa fundamentalister har Thomas Di Leva en genuin talang för att slå mynt av religionen han gömmer sig bakom. Nu var han på väg till Karlstad och jag ansåg att han förtjänade en känga, på precis samma sätt som jag menar att alla predikanter bör sättas under ett skärskådande ljus.
Med tanke på hur aktuellt ämnet var borde jag inte ha blivit förvånad när inlägget hade flera tusen läsare under månaden som följde. Min blogg är poppis hos Google och rankas numera högt på diverse Di Leva-relaterade sökfraser.
Desto mer förvånad är jag över att det fortfarande trillar in kommentarer på inlägget. Och vilka kommentarer sedan!
Ta bara de två senaste.
ylva matrisse — 19 Feb 2010 kl 13:50
”googlar på di Leva, får bl a upp din sida här. Vad vet du om honom, ingenting, du bara tjafsar. Låt bli kändisarna. Du ser inte klok ut på ditt foto. Du vill väl bara få uppmärksamhet. Varför kan det inte vara Zinat som ställt till en scen, polisen har ju trott på att det var hon som var fruktansvärt utagerande och svartsjuk. Men ingen vet. Tomas vill kärlek och hopp och det tycker jag han skall få bli älskad för.”
Di Levas älskarina nr 9999999999……… — 21 Feb 2010 kl 20:02
”Ylva du vet fan ingenting, känner du Dileva eller Zinat???
Zinat är inte alls svartsjuk, jag kan bevisa det!
År 2008 hade jag en ’sexuell relation’ med Thomas och Zinat fick reda på det hela. Hon förlät mig och när vi sågs kramade hon om mig och bad för mig.
Jag bara älskar henne, hon är underbar. Jag blir 22 snart och har känt mig smutsig av att ha haft sex med gubben som kan vara min farsa. Men han är känd och pratar kärlek och vi unga tjejer som saknar våra fäder faller för hans shitsnack.
Vad vet du egentligen? Du bara gör bort dig.”
Vill du ha ett gott skratt föreslår jag att du klickar här för att läsa inlägget på nytt, inklusive alla kommentarer. De flesta är obetalbara.
Med vänlig hälsning
Mannen som inte ser klok ut
Jaha. Det levererades precis en glasdörr till kontoret; jag tvingades ställa upp som bärhjälp.
Tre trappor, fyra pojkar: lätt som en plätt.
Om det inte vore för att jag har ont i hela överkroppen nu. Om det inte vore för att det har gått fem minuter, hjärtat bultar hårt och jag gör mitt bästa för att dölja hur andfådd jag är.
Macho.
Eller som Jon Lajoie rappar i Everyday Normal Guy:
”If you wanna mess with me
I think you probably can
because I’m not confident
and I’m weak for a man”
Jag får rimma om jag känner för det, det sa din mamma! (När vi knullade.)
Hej Mikaela, tack för att du tagit dig tid att svara på mina frågor. Du och din sambo Magnus har bott tillsammans i 4-5 år nu. Berätta, hur firar ett par alla hjärtans dag efter så många år? Hur firade ni i går?
Magnus köpte tulpaner på Ica och jag rakade benen. Sedan åt vi fiskgratäng och kollade OS-sändningarna från Vancouver.
Hur avslutades kvällen?
Han somnade i soffan och började dregla.
Vad gjorde du då?
Gick därifrån, så klart. Dregel är äckligt.
Det låter inte som en höjdarkväll.
Å, det var en jättefin kväll. Medan Magnus sov smsade jag med Robert.
Vem är Robert?
Killen jag är kär i.
Ska du lämna din sambo för honom?
Nej.
Inte?
Varför skulle jag? Jag och Magnus har det bra.
Men du sa nyss att du är kär i en annan.
Ja, men du vet. Sådant där kommer och går. Just nu ligger jag med Robert, i morgon kanske någon annan.
Har ni sex också? Jag trodde du sa att ni bara hörs via telefon?
Är du trög, eller? Det var alla hjärtans dag i går. Du fattar väl att jag har vissa skyldigheter?
Men en av dem är inte att vara trogen?
Nej.
Vet Magnus om det?
Om han gör det så låtsas han inte om det. Han är nöjd, han får ju mig.
Vad får du ut av er relation egentligen?
Massor. Magnus är den enda killen jag varit med som inte ställer för höga krav på mig. Visst, han kanske inte ser mig på det sätt jag förtjänar att bli sedd varje dag, men han låter mig bestämma. Det är viktigast.
Att bestämma?
Ja, att stå i centrum. Jag är bra på det, så varför inte? Jag kan inte ens gå in i ett rum med främmande människor utan att hamna i centrum. Det är mitt vinnande leende som gör det.
Men vad händer om du tröttnar på tryggheten i din nuvarande relation? Om du faktiskt träffar en annan kille som du faller för på riktigt?
Det är bara att vänta ut det, det går alltid över. Jag har valt Magnus nu, det är han och jag.
Vad är planen då? Ska ni gifta er och skaffa barn?
Jag kan tänka mig att gifta mig, fast då får Magnus spara ihop till ett ordentligt bröllop först. Men absolut inga barn.
Varför inte?
Barn är äckliga. Och jag vill inte bli ful.
Jaha, okej. Var det åtminstone fina tulpaner, de som Magnus gav dig i går?
De var lite hängiga.
Tack.
1. Skriv inte egna kort. Handeln är full av färdigtryckta och du kan säkert inte formulera dig bättre. Om du ändå bestämmer dig för att göra ett eget: I Sverige skriver vi inte helg- och kalenderdagar med inledande versal. Skriv alltså ”alla hjärtans dag”, inte ”Alla hjärtans dag”. Det vill säga om du vill framstå som bildad (men jag är inte helt säker på att intelligens ökar dina chanser att få knulla). Vill du vara rolig skriver du i stället ”alla stjärtars dag”. Humor är vägen till de flestas underliv.
2. Sju röda rosor betyder ”jag älskar dig”, oavsett vad du hört tidigare. Ge med andra ord inte bort sju röda rosor på alla hjärtans dag – du vill väl inte framstå som en klängig, desperat fåntratt som låter blommor prata åt dig? Nej, var lite kreativ och ge bort sex stycken. Det betyder ”jag tvivlar på det du säger”, och innerst inne är vi väl alla tvivlare? Råkar din partner eller dejt känna till innebörden kan du alltid spela dum och säga: ”Jaha, jag trodde sex stycken betydde sex.”
3. Om du är man och bjuder din kvinna på en riktig helkväll, se till att utnyttja alla pluspoäng till max. Få tillfällen ger dig en större chans att äntligen få henne att gå med på analsex. (Obs. Gäller så klart även för bögar med knussliga partners.)
4. Befinner du dig i en lång relation? Har ni börjat bli lite bekväma? Kanske till och med lagt på er ett par trivselkilon? Är du man behöver du inte bry dig (vikt är pondus). Oroa dig i stället över hennes vikt – det är inte direkt så att hon blir yngre. Middagstips på restaurangen: Beställ en sallad åt henne. Att ge någon hälsan åter är en gåva sprungen ur kärlekens källa.
5. Glöm allt du hört om söta nallebjörnar och chokladaskar. Tänker du piffa upp alla hjärtans dag med en present bör du vara originellare än så. En stor trend de senaste åren har varit pyssel, scrapbooking och så vidare. Leta upp din partners favoritprylar – kläder, smycken, mobil, barndomsminnen med mera – gå lös på dem med en sax eller hammare och räck över resultatet som ett modernt konstverk. Det här kan vara din stora chans att visa din partner att du har en dold artistisk ådra. Innerst inne drömmer alla kvinnor om att ligga med en konstnär (tänk Lasse Åberg), medan män drömmer om att erövra Scarlett Johansson (hon har gett ut skivor, det är artistiskt). På söndag har du chansen att vara den drömmen.
Lycka till.
Jag: Om jag dör, skulle du sakna mig då?
Zamzon: Skulle du lämna kylen full med kött?
Jag: Men du vet, som Hachiko i filmen vi såg i går. Han som mötte upp sin husse varje kväll när han kom hem med tåget, och som fortsatte vänta på tågstationen i nio år efter att hans husse dog på jobbet. Skulle du sakna mig så?
Zamzon: Gay.
När du stod i baren satt jag och mitt sällskap och betraktade dig. Du hade på dig en hatt som som gled ned så långt att ditt huvud trycktes upp mot kullen och skapade ett litet, vanprydande veck. Men det gjorde inget, du var söt ändå.
Under tiden du stod där med dina vänner kom samma kille fram flera gånger. Han verkade inte vara en främling, ändå lite för påflugen.
I alla fall, jag vill tacka dig för showen. Han och du la grunden till kvällens roligaste lek. Medan ni pratade underhöll ni alla runt mitt bord. Målet var att tolka ditt kroppsspråk och det gav upphov till många skratt. Måste dock påpeka att du skötte dig exemplariskt – det var inte dig vi skrattade åt. När han kom lite för nära var du ack så graciös i ditt maner. En lätt rörelse med handen och han stod på tryggt avstånd igen. Imponerande!
Tyvärr fick jag aldrig chansen att säga det till dig. Någonstans mellan en överförfriskad kvinna som försökte sno min gubbkeps och att jag skulle gå hem, försvann du.
Synd. Något säger mig att du och jag skulle kunna ha många trevliga samtal med varandra. Du gillar inte påflugna killar, jag gillar flickor i hatt. Vi är en perfekt kombination, med andra ord.
Nu till min fråga: Ligga?
Jag och byråns ägare sitter instängda i kontorets minsta rum. Framför oss står Paddan, den runda mackapären vi använder för telefonkonferenser. I andra änden? En högt uppsatt person i en organisation med över 150 000 medlemmar.
Jag befinner mig i rummet i egenskap av experten på sociala medier. Jag väger mina ord, är klok och briljerar stundtals med små skämt som får kvinnan i andra änden att skratta.
Vi pratar om en kommande kampanj i Twitter och Facebook, när hon tar sig till ett sidospår:
”Förresten, kan du lägga till mig på Facebook?” frågar hon.
”Absolut,” svarar jag, letar upp henne och klickar på ”lägg till som vän” innan hon hunnit ta tre andetag.
Tre andetag senare skrattar hon till på nytt. ”Vad fort det gick, där är du ju!”
Det blir tyst för ett ögonblick. Hon är på väg till min profilsida och mannen som grundade byrån för tjugoåtta år sedan ger mig en uppgiven blick, som för att säga ”Måste ni hålla på med det här just nu?”.
Då går det upp för mig; då inser jag vad min senaste statusuppdatering är; då förstår jag vad jag skrev kvällen innan.
Bilden ovan visar alla spår signaturen Nixa har lämnat i min blogg. Nederst ser du det första besöket, raka vägen in i ett inlägg jag skrev om Adlibris (besökare kommer oftast via startsidan eller hänvisningslänkar). Dagen efter skrev jag om Adlibris igen och fick ett nytt besök.
Sedan gick det nästan två månader utan besök. I dag skrev jag om Adlibris och Bokus – vips kom besökaren tillbaka.
Den här gången fick jag även en kommentar. Jag väljer att lyfta fram vad nixa@gmail.com skrev, och mitt svar, för att belysa vad jag ser som ett oacceptabelt beteende från företag som rör sig i sociala medier.
Nixa — 02 Feb 2010 kl 22:42
Men med Medmera-kort vinner Bokus på poäng. Det har inte adlibris… :)
Philip — 02 Feb 2010 kl 23:09
I och med att det här är tredje gången du hamnar i min blogg utan att passera startsidan (i det här fallet kom du direkt till inlägget där Bokus nämndes, de två första gångerna till inlägg som enbart berörde den större konkurrenten Adlibris), kan jag bara dra en slutsats:
Din lön betalas av Bokus/KF Media och du bevakar bloggosfären med hjälp av utvalda nyckelord.
Grattis, nu är jag ännu mindre intresserad av att bli kund hos Bokus.com. Jag rekommenderar att du går en fördjupningskurs i sociala medier, helst med inriktning mot transparens.
Att smyga runt och kommentera bloggar med anonymt alias och dold agenda är inget mindre än amatörmässigt och en förolämpning mot bloggarnas intelligens – i det här fallet min.
Jag betackar mig från vidare kontakt med er.
* * *
För god ordnings skull: Nixas kommentar skärmdumpad i WP-admin.
Visste du det här om Aristoteles?
• Hans teorier om gravitation, de fyra elementen (jord, luft, eld och vatten) och alla objekts strävan efter sina naturliga positioner, har mer än det mesta stöttat kristendomens och islams irrläror om en ”designad” värld.
• I sin vetgirighet dissekerade han en uppsjö arter, bland annat en bläckfisk. Det skulle dröja två tusen år innan västerländska forskare gjorde en mer avancerad analys av bläckfiskars fortplantningsorgan.
• Aristoteles inflytande har fortsatt i modern tid. Bland annat Ayn Rand inspirerades av hans läror.
• Om du kastar en sten fortsätter den i en rak bana framåt så länge den drivs framåt av osynliga krafter i luften. I samma sekund de krafterna tar slut faller stenen platt till marken, i en lodrätt rörelse utan horisontell inverkan (föreställ dig att du släpper stenen ur din hand). Enligt Aristoteles.
• Kvinnor har färre tänder än män, hävdade Aristoteles.
Det står bortom allt tvivel att Aristoteles hör till den moderna historiens mest lärda människor. Efter att ha studerat under Platon bröt han sig loss och utvecklade egna teorier, blev lärare till Alexander den store och grundade en egen skola (Lyceum).
Problemet är att han hade fel i det mesta. Satt i relation till tidens anda (Zeitgeist) var han utomordentligt upplyst, men det grusas av en överdriven tro på de egna idéerna.
Vem som helst kan räkna antalet tänder på hundra kvinnor och hundra män, för att ta reda på om könen skiljer sig åt. Aristoteles var för envis och lät bli.
Vem som helst kan be en vän kasta en sten, ställa sig vid sidan av och observera hur stenen stiger och faller som en båge. Aristoteles var övertygad om kraften i sina teorier och lät bli.
I går drog den svenska valrörelsen i gång på allvar, med en direktsänd partiledardebatt på tv. Mycket kan sägas om våra kära partiledare, men att någon av dem kommer leva kvar i framtidens minne – som en Aristoteles av vår tid – vore en överdrift. Ändå står de där, självsäkra och övertygade, och predikar sina utopiska idéer i hopp om att vinna folkets gunst.
Jag kommer inte följa årets valrörelse; jag kommer inte rösta. Vi leds av okunskap och sätter vår tro till gissningslekar. På ytan stoltserar vi med vackra dekorationer – moment över mänsklighetens flärdfulla framsteg – men ingenting har förändrats därunder sedan Aristoteles tid. Vi är fortfarande ett djur som inte vågar dissekera sig själv.
Att stå vid sidan av och betrakta hur folket grälar över ideologi och sakfrågar, är som att beskåda ett äkta par som flyttar in i ett fallfärdigt hus och bråkar över vilken inredning som kan förhindra att det rasar.
Hånskratta inte åt främmande människor som artigt frågar om du har fru/sambo/flickvän/städhjälp du ibland ligger med.
I kväll betalade jag pliktskyldigt mina räkningar. Passade samtidigt på att kolla läget med mitt sparkonto. Sedan jag bestämde mig för att växa upp åtminstone lite (drygt ett halvår innan jag fyllde tjugoåtta) har det vuxit stadigt.
Det kan jag dock inte skylla på Nordea.
Det trillade in ett par förslag bland kommentarerna till det här inlägget.
I dag bestämde sig Tommie från Vardagskontrast för att sopa banan med er alla.
Har du hört talas om Haitis nya pojkbandssatsning?
— New blocks on the kids.
Ridå.
Mannen bakom kassan tuggar sitt tuggummi långsamt. Han är i fyrtioårsåldern och inte det minsta intresserad av att stänga munnen. Medan min vän köper påfyllning till mobilen ser jag mig om. Finns det en ordning är den i expeditens huvud. Godis belamrar väggarna, magasin tränger sig in där det finns plats och tobak dansar jitterbug med hockeykort från förra säsongen.
Allt kan rasa när som helst, men det kanske är i just det som balansen finns.
Min blick fastnar på två vita A4-ark som fladdrar över expeditens huvud. Överst sitter ”Vänligen be inte att få betala senare”. Tejpad under den hänger ”Vänligen be inte att få låna toan”. Båda texterna står på både svenska och arabiska.
Vänligen är det magiska ord som ska skydda kioskägaren från de kunder jag plötsligt kan föreställa mig. De ohyfsade; de tjatiga; de utslagna; de som ser kaoset och tror sig ha en frände i röran; de som aldrig ser till sig själva för att hitta felen; de som projicerar allt lidande på samhället, det osynliga och det heliga.
Min vän betalar, mannen har redan satt sig ned igen. Han läser ingen tidning och tittar inte på teve. Han bara tuggar sitt tuggummi och väntar på nästa kund som inte vill betala – eller bajsa i den långa arbetsdagens enda fristad.
Efteråt slås jag av impulsen att gå tillbaka till kiosken. Jag vill gå rakt fram till kassan, slita ned hans lappar, göra ett par justeringar och lämna honom med en chans att kommunicera till kunderna på ett mer konstruktivt sätt: med ett budskap som på sikt kan göra skillnad för såväl mannens som kundernas liv.
Jag låter bli, men i mitt huvudet sitter det endast kvar en lapp och texten är nedkortad.
”Vänligen be inte.”
Vad kallas Haitis befolkning?
– Döbor.
Varför umgås de så lite på Haiti?
– Det är svårt att komma loss.
– Har du hört att det var efterskalv på Haiti i dag?
– Vad hemskt.
– Ja, de hade inte ens hunnit skicka ut inbjudningarna.
Har du hört att det var efterskalv på Haiti i dag?
– Nej, mitt namn är Gunde Svan.
Har du läst boken om jordskalvet på Haiti? Den är en riktig kioskvältare.
Vilken inredningsstil är populärast på Haiti?
– Compact living.
Vad säger du till alla som förlorade anhöriga på Haiti förra veckan?
– Tänk positivt, nu har ni färre att dela fattigdomen med.
Vet du varför det är så billigt att flyga till Haiti?
– Du behöver bara en enkelbiljett.
Vad är det vanligaste klagomålet bartenders får på Haiti?
– Jag sa rörd, inte skakad.
Vet du vad Haitis turistnäring har som payoff?
– Paradise’s waiting: dig in!
Vet du vad Gud tycker om haitier?
– He haits them.
Vad är Haitis populäraste sällskapsspel?
– Jenga.
Vad dricker de för kaffe på Haiti?
– Gevalia, när du får oväntat besök.
Vilken är den populäraste låten på Haiti?
– ”Shake, Rattle and Roll” av Bill Haley & His Comets.
Vilken är den populäraste boken på Haiti?
– ”Dödgrävarens dotter” av Jayce Carol Oates.
Hur letar man folk på Haiti?
– www.haitta.se
TCFKAP – The City Formerly Known as Port-au-Prince
Glad, tack vare att det är befriat från utropstecken.
Ledsen, på grund av att det saknas ett kommatecken mellan ”Dra åt helvete” och ”jävla idiot”.
Hur du hanterar att fylla trettio beror till stor del på hur livet ser ut. Om karriären har tagit fart, kärlekslivet känns stabilt och allt däremellan är stimulerande, är trettio bara ännu ett år att bocka av. Om du fortfarande velar med vad du vill göra och givande relationer är lika frånvarande som Jesus, blir trettioårsgränsen som att livet går från att örfila dig till att i stället dela ut raka knytnävsslag.
Kan jag tänka mig. Vad vet jag? Jag fyller trettio först nästa år.
En som däremot fyller trettio i år är min vän Anna, och i går ställdes det till med stort kalas. Vi var ett tjugotal som skramlade ihop till en cykel, alla utom jag skålade och skrålade, och det var gemytligt på det sätt bara svenska lägenhetsfester kan vara.
En annan vän till mig kom in lite sent i planeringen och fick fixa en present på egen hand. Vi kan kalla honom en vilsen pojke; vi kan mena att han gör sitt bästa för att leva upp till myten om den okänslige mannen. Oavsett vad vi väljer blir resultatet detsamma: Vissa kan inte köpa presenter som träffar rätt, inte ens om deras liv hänger på det.
Låt oss göra en liten övning. Du blir medryckt för att fira en kvinna som fyller trettio, okej? Hon är inte en av dina närmaste vänner, men du har träffat henne tillräckligt många gånger för att veta ungefär vad som får henne att ticka. Sammanhanget kräver ingen större investering (överskrider du hundralappen kommer hon förmodligen bara undra varför) eftersom Anna är en tjej som kommer bli tillräckligt glad bara över att du dyker upp högst oväntat. Är du med? Bra.
Vi går vidare i övningen. Låt oss kalla min vän för Dan (eftersom han heter så). Dan sitter hemma på sin kammare och funderar på vad han ska köpa till Anna, vad som kan vara tillräcklig anspråkslöst men ändå personligt nog för att hon ska bli glad. En chokladask? Tja, varför inte – Anna är en livsnjutare. Eller blommor? Nej, det kanske inte hennes sambo gillar. En dvd eller cd? Så väl känner han inte henne, han har ingen aning om vad hon tycker om inom film och musik.
Vad hade du köpt? Alternativen är många, men låt oss säga att du resonerar lite som Dan gjorde. ”En bok är alltid en bra present. Jag köper henne en bok.”
Det är nu det blir lurigt. Alla som känner Anna vet att hon älskar att pyssla. Hon lagar mat, bakar och håller hemmet fint. Och när hon inte gör det för sig själv sprider hon sin generositet till vänner och bekanta. Det kan till och med vara så att hon var en bidragande orsak till att jag slutade äta sötsaker för tre år sedan (så fort Anna är i närheten tycks det regna de mest delikata bakverk du kan tänka dig – endast den som säger stopp på allvar kan undfly deras diabetesindräkta lockrop).
Nå väl. En bok, säger du? Till en kvinna som fyller trettio och älskar livets goda? Jaha, det ska inte vara svårt.
Nej, det ska det inte.
Bortsett från att Dan köpte ”Runner’s World: Kom igång med löpning”.
I går drog någon igång ett rykte på Twitter och andra hakade genast på cirkusen.
Så, i transparensens namn: Nej, jag dejtar inte Courtney Love.
Vi knullar bara ibland.
Känner du hur Sverige börjar andas igen? Visserligen drar vi andetag som får lungorna att frysa till is, men den segdragna julledigheten börjar gå mot sitt slut.
Det är skönt att vara tillbaka i drift, helt enkelt.
Dock köper jag inte vissa människors tvångmässiga behov av att skrika ut arbetsglädjen offentligt. Du vet precis vilken typ jag pratar om. Varje måndag ser du dem på Facebook och ”Äntligen måndag!” är bara en i raden av favoritfraser.
Köper du det, eller tycker du – precis som jag – att det blir lite väl mycket Livets Ord över det hela?
Nå väl.
I morse det här (och jag kunde inte låta bli):
Drivs med Wordpress
