Det började nånstans

bob-dylan-young

Morsan spelade en gammal vinylplatta för mig. Berättade att hon och pappa lyssnade på den när de var nyförälskade. Jag var fjorton år och hade äntligen lärt mig ana den fulla betydelsen i engelska ord, jämfört med att tidigare bara ha förstått frasernas sammanhang.

Artisten var Sam Cooke. Låten?

Blowin’ in the Wind.

Han sjöng härligt; musiken svängde; det fanns tydligen annan musik än Ronny & Ragge, 2Unlimited och Bryan Adams. Men framförallt annat: jag föll pladask för texten. Den var enkel och melodiös, ändå djupare än nåt annat jag hört.

”How many years can a mountain exist
Before it’s washed to the sea?
Yes, ‘n’ how many years can some people exist
Before they’re allowed to be free?
Yes, ‘n’ how many times can a man turn his head,
Pretending he just doesn’t see?
The answer, my friend, is blowin’ in the wind,
The answer is blowin’ in the wind.”

Jag hade självklart ingen aning om att det var en kampsång. Men det spelade ingen roll. Jag lyssnade och lyssnade. Sedan lyssnade jag lite till. För varje genomlyssning försvann mer och mer av Sam Cookes röst. Kvar fanns bara orden.

De fängslande orden.

Ord som betydde nåt helt annat för en pojke som kämpade med självbilden, än vad de gjorde för människorna vars kamp de var skrivna för.

Ord som inte alls var skrivna av Sam Cooke.

Det tog mig tid att upptäcka det men det stod där hela tiden, finstilt under låtens titel: Written & composed by Bob Dylan, 1963.

Bob Dylan.

Jag hade ingen aning.

Pappa påstod att han var en rabiat kommunist – jag ville inte vara kommunist. Blev till och med skamsen när jag besökte skivbutiken. Vem var Bob Dylan? Jag var tvungen att höra mer och där fanns den: en dammig CD med hans greatest hits.

Det blev den andra skivan i mitt liv som jag köpte för egna pengar.

Det blev det viktigaste album jag nånsin köpte. Eller laddade hem. Eller whatevva.

Jag var fjorton år och på väg att bli underkänd i Svenska.

Det blev inte så.

Kategori: Musik Personligt Språk
Etiketter: ,

Nånstans i Sverige #2

Kille: Jag kan ge dig en present du aldrig glömmer bort.

Tjej: Jaså?

Kille: Ja, HIV.

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,

Noterat om hundar #1

dogbed
Thomas provar Zamzons säng

Du kan tömma kylen på öl som skulle räcka hela helgen, försöka vinna över fernetflaskan, säga hej till Minttu, vråla att Peter Siepen är Sveriges sämsta DJ, monstertackla den späda kollegan in i närmsta vägg, regera dansgolvet med funky chicken och knappt minnas hur eller när du kom hem.

06.55

Din hund bryr sig inte.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,

Den går jag inte på

crazylady

Jag satte andan i halsen en måndagskväll för inte länge sedan. Hjärtat slog ett dubbelslag och pulsen rusade.

Jag och Thomas var på väg tillbaka med pizzorna när vi såg brandbilen slarvigt parkerad vid min port. Fyra brandmän stod och drog i dörren. Jag skyndade på stegen. Elva trappor upp satt Zamzon inlåst. Brinner det? var allt jag hann tänka innan jag nådde fram till brandmännen.

Det sprakade till i porttelefonen.

– Hallå?

Jag kände genast igen granndamens hesa karlstadsmål.

– Ja hallå, svarade den ene brandmannen. Det här är från brandkåren. Det sitter en man fast i hissen. Kan du släppa in oss?

Jag andades ut, lättad. Noterade att det var den folkskygge, illaluktade gubben som satt i hissen. Han som aldrig tar trapporna. Han som går tillbaka in i lägenheten om han hör mig på väg ner, samtidigt som han är på väg ut. Han som fortfarande inte säger hej efter fyra år. Nu log jag lite åt att han satt fast i hissen. Hur skulle hans möte med fyra främmande män bli? Det går bara att spekulera.

–Nej du! Den går jag inte på. Igen.

*klick*

Kategori: Personligt
Etiketter: ,

Nånstans i Sverige #1

snus

Kille 1: Ha ha. Du tog ju en redan använd snus av mig.

Kille 2: Oj. Äckligt.

Kille 1: Bög.

Måste vara jobbigt att bli outtad på grund av en begagnad snus.

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,

Målgruppsanpassade erbjudanden

allers

När Tanten fyllde 28 gav jag henne en prenumeration på Allers.

Det var en ironisk present. Men det gick snett.

Hon blev glad.

Och nu detta. Jag får reklam både till mejlen och brevinkastet.

Av ren nyfikenhet loggade jag in för att ta del av erbjudanden anpassade åt mig.

Jag är den lilla flicka.

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,

Vi kan låtsas att det är rent

Önskar jag kunde säga att lyan är skinande ren. Givetvis kan jag inte det. Dels är jag inte pedant, dels fäller min jycke varje dag, året runt (istället för att ha en rejäl fällperiod inför vinter- och sommarpäls; pälsförändringar han inte har).

Hade jag varit ambitiös skulle jag ha putsat fönstren, dammat hyllorna och skurat listerna. Hade jag varit åtminstone ordentligt, skulle jag dammsugit under sofforna.

Glöm det.

Inför helgen har jag sopat, dammsugit och moppat alla direkt synliga ytor.

För tredje helgen i rad.

I min värld är det stort.

Lite som att jag vaknade och upptäckte en kur mot HIV.

Nästan som att jag vaknade och blev vald till USA:s första lesbiska, asiatiska president.

Hur skulle det gå till? Jag är vare sig kvinna, homo eller asiat. Och jag är inte pedant.

Nu är det istället som att jag vaknade och … Ja du. Tog körkort utan att ha övningskört en enda gång?

Jag har redan körkort.

Kategori: Personligt
Etiketter: ,

Har det hänt nåt skoj senaste tiden?

9/11

Såg att jag registrerade mitt domännamn den 11 september. Visserligen 2008, men ändå.

Det tog lite tid men nu är jag här. Tackar John och Majk för formen.

Nu är det dags att explodera.

Eller: Det är bättre att brinna opp än tyna bort.

Det håller säkert alla med om.

Kategori: Personligt
Etiketter: ,