I am not even an atheist so much as I am an antitheist; I not only maintain that all religions are versions of the same untruth, but I hold that the influence of churches, and the effect of religious belief is positively harmful. Reviewing the false claims of religion, I do not wish, as some sentimental materialists affect to wish, that they were true. I do not envy believers their faith. I am relieved to think that the whole story is a sinister fairy tale; life would be miserable if what the faithful affirmed was actually the case.

Christopher Hitchens, 13 april 1949–15 december 2011.

Uppdatering: Måste självklart publicera nedanstående klipp också, den hyllningsvideo som släpptes för drygt en månad sedan.

Click here to view the embedded video.

Bolaget bakom mattan kunde inte bevisa att mattan botar de sjukdomar som reklamen påstod.

Företaget Team Shakti AB, som nu bytt namn till Mattkometen AB, påstod att spikmattan kunde bota flera allvarliga sjukdomar som depression, migrän, lungsjukdomen KOL, artros med flera. Bolaget påstod dessutom att mattan kunde ge flera positiva hälsoeffekter. Konsumentombudsmannen, KO, menade att marknadsföringen var vilseledande och stämde bolaget inför Stockholms tingsrätt.

Bra så. Skit ska skit ha; Stockholms tingsrätt fattade rätt beslut.

Smolket i bägaren är att en halv miljon knappast gör skillnad för individerna som redan skott sig genom att bedra den stora, utsatta grupp människor som ofta är beredda att pröva vad som helst: de kroniskt sjuka.

Läs hela pressmeddelandet hos Konsumentverket:

• Spikmattan gav 500 000 kronor i böter

Tipstack till Henrik Sköld. Här tar du del av hans läsvärda blogg.

Affisch i ett skyltfönster på Södermalm

Vet du vad? Det finns saker som till och med jag tycker att Gud kan behålla för sig själv.

Click here to view the embedded video.

Hon pratar om alkoholreklamen, så klart. Den reklam som egentligen inte är tillåten, men som ändå förekommer tack vare kryphål och internationella plattformar.

Som en före detta hårdsupare som blivit absolutist har jag ett par saker att flika in i ärendet. Det första är att jag aldrig tänker befatta mig med IOGT-NTO eller någon annan gren av nykterhetsrörelsen – vars medlemmar har en närmast religiös hållning till nykterhet.

Det andra är att det är ljuvligt skoj att webbutgåvan av Carlstedts debattartikel klyvs av en banner med alkoholreklam.

Det är inte så att jag går runt och tänker på det dagligen, däremot. Tvärtom ganska sällan, efter över ett års nykterhet. Men i dag föll det sig annorlunda.

Titta på den här reklamfilmen. Visst är den lysande? Manuset, scenografin, redigeringen, Willem Dafoes rollprestation: allt är genomgjutet.

Det enda smolket i bägaren är avsändaren, Jim Beam.

Sicken djävla dynga.

Click here to view the embedded video.

En klokare man än jag sa att tiden är naturens sätt att se till att allt inte händer samtidigt. Någonstans finns ändå en kokpunkt där allt sker och bär eller brister. Ett slut. Ett stopp där nog är nog och vi får betala för min oförmåga till rörelse.

Jag svettas, söker lösningen men famlar. I hela livet har jag velat klara av allt själv. Att be om hjälp är ett tecken på svaghet. Ensam, mitt vackraste ord. Men jag är inte ensam längre, bara tillsammans på fel sätt.

Tillsammans med kvinnan jag älskar, Ronja, men separerad av trettio mil alltför utforskad geografi. Karlstad kontra Stockholm och hemstaden står chanslös. I Karlstad har jag vuxit, funnit mig själv som man och odlat det enda redskap som förmått fängsla nyfikenheten och stilla tristessen: mina ord. Genom dem har jag lärt mig att tänka, brinna och omfamna obekväma sanningar. En sådan sanning är att staden inte har något mer att erbjuda mig.

Om ett par månader fyller jag trettio och jag skäms inte längre över att beskriva mig själv som en skicklig kreatör och skribent. Sedan över tre år har jag förmånen att arbeta som copywriter på Värmlands framgångsrikaste reklambyrå, tillsammans med kollegor som ständigt överraskar, roar och utmanar mig. Att det inte räcker längre kastar ingen skugga över dem.

Att det inte är nog är vrålet som växer inom mig.

Jag måste vidare. Måste bort. Måste ge kärleken en chans att överleva det karga klimat vi kallar livet, en dragkamp med tiden där belöningen är lycka – hur beständig eller flyktig den än må vara.

Att söka jobb har visat sig vara det svåraste projekt jag antagit. Min oförmåga att be andra om hjälp ligger mig i fatet. Jag står vilsen och utlämnad. Alla som någon gång sökt jobb vet precis hur det är; känslan av att inte bli sedd, att försvinna i högen, att inte ens ges en chans att misslyckas i intervjun till tjänsten du är överkvalificerad för.

Det äter upp den tid jag inte har. I Stockholm finns det gott om kreativa reklambyråer där jag hör hemma. Arbetsplatser som endast kan stärkas av den passion för språkvård, interpunktion, historieberättande och förnuft som jag tar med mig in i allt jag gör.

Snälla, hjälp mig hitta till Stockholm. Hjälp mig hitta hem till mitt riktiga liv.

Click here to view the embedded video.

Kampanjen exemplifierar styrkan inom sociala medier, respekt för individualism och mänskliga rättigheter, och vad som kan uppnås när du vågar låta bli att detaljstyra den kreativitet som finns hos motiverade människor.

Målet är att belysa att livet blir bättre, även om det inte känns så när livet är som tyngst. Oavsett om vi pratar om sexuell läggning eller ej, tror jag att många som tagit sig förbi tonåren kan relatera till det budskapet. Personligen hade jag en långt ifrån lycklig uppväxt, men hör och häpna:

Det blev bättre. Och det är ett budskap som aldrig kan upprepas för ofta.

Hittills har över sex tusen privatpersoner, företag och organisationer bidragit till kampanjen – till och med Barack Obama spelade in en video.

Bidraget jag vill framhålla kommer från animeringsstudion Pixar och laddades upp för några dagar sedan.

Titta och sprid vidare.

Click here to view the embedded video.

Tyvärr tror jag inte att vare sig du eller jag kan göra något åt saken eftersom vissa saker inte förändras. Jorden förblir det tredje klotet från solen och idioter fortsätter att besudla atmosfären.

Det jag i stället tycker var förbaskat synd med storseansen i fredags, är att de inte tog ordentligt betalt. Kom igen, 150 spänn för en kväll tillsammans med en knubbig parodi som bubblar om godtyckliga, allmängiltiga livsöden tills någon i publiken känner sig träffad? Det är så överkomligt att vilken mentalt omyndigförklarad horoskopdyrkare* som helst kan skrapa ihop till entrén. Och som alla kompetenta marknadsförare vet: för billiga produkter urholkar snabbt ditt varumärke.

Lyckligtvis erbjuder Karlstads spiritualistiska förening andra, mer exklusiva tillfällen för alla som gillar att elda upp pengar.

I oktober kunde du exempelvis hoppa på helgkursen Satsa på dig själv. Det enda du behövde göra var att punga ut med 2 500 riksdaler.

Jag garanterar att kursdeltagarna (förmodligen bara män) i dag runkar bättre än någonsin.

*På tal om horoskop: I dag tror fortfarande var femte svensk att astrologi är en vetenskap. Jag har inget mer att tillägga.