Besökte Systemet under lunchen. Fick med mig sexton öl och två flaskor rött.
Gudskelov har de öppet på lördag.
Humanist och skeptiker med ena foten i reklambranschen, andra i samhällsdebatten; autodidaktisk bloggare och krönikör med kärlek till vetenskap, frihet, förnuft och Ronja.
Som en av Sveriges minst lästa skrivkunniga bloggare, ger jag mig dagligen (nåväl) i kast med att förstå, förklara och fördöma mänsklighetens idiotiska sidor. Oavsett om motståndarna är religiösa fundamentalister, kvacksalvare eller Thomas Di Levas vägglöss, är målet att varken ta fångar eller lämna sårade kvar på slagfältet — till försvar av människans fulla potential, vad den än må vara.
Utöver det försöker jag hinna ligga en del, också.
Bidra gärna med återkoppling, tips och vänskap. Eller känn dig fri att skriva all ogenomtänkt, indoktrinerad smörja du önskar, om det är din böjelse. Jag censurerar bara kommentarer som har en uppenbar avsikt att sprida ogrundat hat.
Vill du kontakta mig nås jag enklast via philipwildenstam@gmail.com.
Besökte Systemet under lunchen. Fick med mig sexton öl och två flaskor rött.
Gudskelov har de öppet på lördag.

Hittade annonsen ovan i senaste numret av Café. Det var inget särskilt med den. Inget särskilt alls. Bara ännu ett exempel på dålig reklam som glöms bort snabbare än tiden det tog att kreera den.
Trodde jag.
Ser du bildtexten? Det står ”En romantisk kyss i Rom”. Ja, på riktigt. Det står så. Jag är lika förvånad som du.
Vad är det vi ser på den övertydliga bilden? Det vill säga, vad ser vi förutom att paret har varsin kaffekopp? Förutom att kvinnan är klädd för bal? Och att Rom tornar upp sig i bakgrunden?
Jag tycker mig ana nåt som ska likna en kyss. Eller åtminstone början på ett rejält sugmärke.
Det är fantastiskt romantiskt.
Ännu mera fantastiskt att de förtydligar det för mig.
En romantisk kyss i Rom.
Underbart.
Den lilla bildtexten lyfter annonsen till nya höjder. Varför har jag aldrig tänkt på det tidigare? Det är genialiskt.
Plikten kallar och jag gräver fram favoriter ur arkivet. Kan jag göra dem bättre med hjälp av Lavazza-metoden?
Det är värt ett försök.
1. Skoda-clownen.

Skodas annons består av porträttbilder på företagets nyckelpersonerna. Alla ser viktiga ut, tills vi kommer till ”The guy who prices our cars”.
Här gör jag följande Lavazza-justering:
The guy who prices our cars is a clown. That’s why they’re so cheap.
2. Hörselskadades riksförbund

Kaninssalva sätter sig på palatset? Nej.
Annonsen ger svaret: Kan alla sätta sig på sina platser.
Är avsändaren HRF svar nog för att vi ska förstå?
Givetvis inte!
Lavazzafiering:
När du är hörselskadad så hör du sällan vad folk säger. Som i exemplet ovan. Det blir fel, helt enkelt. Ring oss, vi lovar att prata tydligt.
3. Volkswagen Beetle

Aha. En klassisk tatueringsspoof. Love/Hate har ersatts av Love/Love för att visa på körglädjen.
Det kan – självklart – Lavazzas så himla mycket bättre.
Tillägg:
Med en Volkswagen Beetle känner du bara kärlek när du greppar ratten.
4. Luxor

Jag gillar verkligen den här. Genom att markera delar av en historisk text får vi snabbversionen om Hitler. Men vad är det vi anar mer?
Lavazza förklarar:
Markera den viktigaste informationen med våra markeringspennor. Det ger ett snyggt resultat, som bilden på Adolf Hitler visar.
5. Arno

Arno Blender. Mixes everything perfectly.
Vad vill de ha sagt med det, när de kastar in en bild på Georgie?
Lavazza har svaret:
Arno Blender. Mixes everything perfectly (but don’t hold us responsible – we just make the blenders, you choose the ingredients).
Det kom en punkt och jag släppte det. Medvetet, omedvetet – det gör ingen skillnad. En liten handling kan vara en befrielse oavsett.
Det började i höstas. Ena copyn bytte jobb, andra slutade av personliga skäl. Plötsligt satt jag där ensam.
En byrå av vår storlek bör ha tre copywriters. I januari började vår andra.
Det har gjort skillnad. Absolut. Men inte tillräckligt stor skillnad.
Jag har fortfarande inte letat reda på det jag släppte.
Kontrollen över mina dagar.
Ett möte här, ett möte där. Skrivpass tills kvällen lider mot natt. Aktivitet till vänster, korrläsning till höger. Vill du har nåt gjort får du påminna mig.
Så fungerar jag i dag. Kalendern är skrotad. De egna initiativen hinns inte med.
Och det är ganska skönt. Säg åt mig vad jag ska göra. Om du har tur så gör jag det.
Glöm påminna mig och ta konsekvenserna.
Stod i duschen när telefonen ringde i morse. Okristligt tidigt. Flera gånger i rad. Tog god tid på mig, men till slut svarade jag.
– Hallå, var är du? Vi är på väg till kundmötet nu.
Försöker tänka på att jag inte är på Guldäggsceremonin i kväll, eller att jag inte gjort nåt jag förtjänar att vara där för.
Såna här kvällar är ypperliga för lite självtortyr.
I hela mitt liv har musik varit en av de stora passionerna. Men jag kan inte ta en ren ton ens om mitt liv hänger på det. Än mindre kunde jag knäppa fram en högstadieversion av Tom Dooley när det begav sig.
Det kan John Butler.
Kan spela videon ovan om och om igen utan att tröttna.
Men jag dör lite varje gång.
Värdelöst vetande: För att kunna spela sin minst sagt udda spelstil var han tvungen att plocka bort en av de tolv strängarna.
”Här kommer min logo. Skickar du tillbaka den när du är klar? Det är den enda jag har.”
– Mejl från näringsidkare formad av den gamla skolan

Det händer minst en gång i veckan. Med ad:s, originalare, till och med projektledare: Jag tar strid mot sjukdomen som verkar prägla dem alla.
Och jag vet att du förtjänar en skopa av kritiken, vem än du är.
Utropstecknet.
Inget skiljetecken har tydligare kommit att prägla den språkliga osäkerhet som löper från norr till syd, från person till person.
Jag får inte ett mejl som saknar det.
Jag ser på tok för få annonser som inte innehåller det.
Det har gått så långt att jag knappt vill sätta ut det över huvud taget. Inte ens när meningen faktiskt är ett utrop.
Minst en gång i veckan ger jag mig in i striden.
– Varför sitter det ett utropstecken i rubriken? Det satt inte där när jag skickade texten till dig.
– Det blir snyggare så.
– Nej, det ger hela flödet en aura av osäkerhet – som att vi inte litar på vad vi säger, utan måste skrika för att bli hörda.
– Men det blir ju snyggare så?
– Du är dum i huvudet!
Ibland kan det inte hjälpas.
När jag rasar har jag svårt att avsluta med en punkt.
Jag skulle visa världen vem som svängde pennan med störst finess; kläcka åtråvärda guldägg utan stress; rusa uppför allmänhetens vackraste beröm; snorta kokain med modeller och leva en dröm.
Välkommen till en pojkes fantasivärld.
Redigerade tekniska texter till 23.00 i går.
Gick hem utmattad tillsammans med känslan av att ändå inte ha gjort tillräckligt.
Somnade naken.
Vaknade påklädd.

Sanningen sårar och provocerar i många fall. Vi tror att vi vill höra den, men det vill vi oftast inte. Eller hur?
Just därför är sanningen så kul. Jag har befunnit mig i en sanningsbubbla på jobbet ganska länge nu, och får ibland påminna mig om att det finns fler sätt att skapa bra reklam än ”Jaha, men vi ser väl bara till att berätta sanningen bättre än konkurrenterna?”.
Privat är sanningen ett av mina viktigaste verktyg. Förklaring överflödig.
Borta på copyblogger får jag nytt bränsle till elden. Det är en läsvärd kortis. Borde inte ens spela nån roll om du lirar reklam eller ej. Läs.