Kings synbart lättsamma ordflöde är resultatet av arbete, arbete och åter arbete, lär vi oss under resan genom On writing. Men det är ett arbete som kunde kommit till ett tidigt slut. Redan i början av karriären fann han flaskan, sedermera pulvret och tabletterna. Jagad av det konstanta ruset skrev han roman efter roman, tills väggen närmade sig med okontrollerbar hastighet.

Orden han använder för att beskriva uppvaknandet – insikten – får mig att kallsvettas av igenkänning. Mitt eget missbruk gick aldrig lika långt som hans, men mentaliteten var densamma.

Är densamma.

”Holy shit, I’m an alcoholic,” I thought, and there was no dissenting opinion from inside my head—I was, after all, the guy who had written The Shining without even realizing (at least until that night) that I was writing about myself. My reaction to this idea wasn’t denial or disagreement; it was what I’d call frightened determination. ”You have to be careful then,” I clearly remember thinking. ”Because if you fuck up—”

If I fucked up, rolled my car over on a back road some night or blew an interview on live TV, someone would tell me I ought to get control of my drinking, and telling an alcoholic to control his drinking is like telling a guy suffering the world’s most cataclysmic case of diarrhea to control his shitting. A friend of mine who has been through this tells an amusing story about his first tentative effort to get a grip on his increasingly slippery life. He went to a counsellor and said his wife was worried he was drinking too much.

”How much do you drink?” the counsellor asked.

My friend looked at the counsellor with disbelief. ”All of it,” he said, as if that should have been self-evident.

I know how he felt. It’s been almost twelve years since I took a drink, and I’m still struck by disbelief when I see someone in a restaurant with a half-finished glass of wine near at hand. I want to get up, go over, and yell ”Finish that! Why don’t you finish that?” into his or her face. I found the idea of social drinking ludicrous—if you didn’t want to get drunk, why not just have a Coke?

My nights during the last five years of my drinking always ended with the same ritual: I’d pour any beers left in the refrigerator down the sink. If I didn’t, they’d talk to me as I lay in bed until I got up and had another. And another. And one more.

—Stephen King, 2000, s. 88-89

Hej! Hur i hela världen kan ni låta en skribent spy ut så mycket raljernade kommentarer till höger och vänster utan att ha tillräckligt med belägg för vad han skriver? Att en skribent med humanistisk agenda får hängesig åt ett svartvitt tyckande hur som helst är både tråkigt och vilseledande. Det är många som upprörts av det som skrivits eftersom det delvis saknas fog för en hel del och på många punkter är en följd av eget tyckande. Är det en tidning som förs enligt humanetiska normer med antireligiös spridning i samma spår som sverigedemokraterna. Jag tycker det ska framgå villken agenda skribenten har och att han faktiskt i själva verket inte tycker ett dugg om kyrkan och allt det han skriver om kyrkan är därför negativt. Mycket märklig debattföring. Man borde tycka ett en tidning som denna borde kunna precisera en nyanserade bild av verkligheten. Vänliga Hälsningar C

[sic]

Den här veckan är det verkligen allt mellan himmel och jord som får plats i panelen. Usama Bin Ladins död firas i USA, men hur okej är det att glädjas åt någons död? Och varför får vi inte se bilderna på den mördade Usama? Karlstad Kalaset backar efter kritik om stereotypa könsroller, värmländska är Sveriges fjärde sexigaste dialekt och skräp i drivor är alla ämnen som panelen diskuterar.

Jag tror att jag tog lite mera plats den här gången, jämfört med debuten och förra veckans sändning.

Är dock fortfarande inte bekväm nog för att kunna lyssna på min egen röst i efterhand, men det är du välkommen att göra.

Länk till inslaget:

• Eftermiddagspanelen 4/5 2011

”Jag kände en misstänkt tryckvåg,” berättar ett trasigt fönster

Polisens andra teori är att stadsdelsförvaltningen i Alvik, Stockholm, helt sonika tröttnade på den materialistiska tillvaron som offentlig byggnad. På grund av dessa suicidala tendenser varnas nu allmänheten för att befinna sig i, eller i närheten av, byggnader med misstänkt mycket byråkratisk verksamhet.

Denna substans kallades eter, men teorin skrotades slutligen för hundra år sedan.

Ändå lever ordet kvar när vi snackar radio; radiovågorna sägs färdas genom etern till dina öron.

Uttrycket är således fullt av skit, men det är tack vare denna skit du i dag har chansen att, för första gången i den här bloggens historia, faktiskt höra min röst.

Ann Edliden, Sveriges Radio P4 Värmland, intervjuade mig för två veckor sedan. I över en timme pratade vi om bloggandet, livet, kärleken, den tänkta Stockholmsflytten, religionskritiken och skepticismen. Det var ett oväntat öppet samtal och jag är glad att jag ställde upp.

I morse, runt 07:40, sändes inslaget.

Om du vill lyssna på det drygt sex minuter långa resultatet, klickar du här.

Foto: Ann Edliden/Sveriges Radio

Det gör ont i skrevet när jag ser hur vissa hittar hit. I övrigt avstår jag från att kommentera.

Gott så, men skitsamma.

Min dator vill ändra ”Redskins” till ”Rödskinns”. NFL:s minst politiskt korrekta lagnamn ges en adekvat svensk översättning av Steve Jobs och Apple.

John Wayne skulle vara stolt.

Du måste älska ett gott tal.

Via Humanistbloggen.

I dag skapade jag ett nytt ord:

Argsvettig.

Ordet används med fördel när du misslyckats med en fysisk utmaning – som du borde klarat av bekymmersfritt – men ändå är utmattad bortom vett och sans. Besvikelse, självförakt och perspiration i ljuv harmoni, med andra ord.

Obs. Patent pending.