När Sam Harris inte forskar på våra hjärnor skriver han facklitteratur. Ingen bok är någonsin ofelbar (vilket många religiösa verkar ha svårt att förstå) och det finns saker att kritisera även med Sam Harris författarskap. Men den senaste tiden har ni varit många som bett mig om boktips – och jag kan inte tänka mig många böcker mer värdiga din uppmärksamhet än The End of Faith.

Genom knappt tre hundra sidor (inklusive en imponerande mängd fördjupande fotnoter) utvecklar han varför religion är det största hotet mot en tolerant värld – såväl inifrån som utifrån.

Och som han gör det! Medan många framstående ateister, som Richard Dawkins, Christopher Hitchens och Daniel Dennett, har en tendens att veckla in sig själva i den egna briljansen, befinner sig Harris hela tiden på rätt sida av den läsvänliga upplevelsen. Därmed inte sagt att du inte ska läsa ovan nämnda författare, men tar du dina första steg mot en djupare förståelse av religion är det här boken jag rekommenderar att du börjar med.

Tyvärr har The End of Faith inte översatts till svenska och eftersom det har gått sex år sedan den publicerades lär det så förbli. Därför hoppas jag att ingen tar illa vid sig av att jag gjorde en liten hobbyöversättning av ett utdrag från bokens epilog.

Du får ursäkta honom eventuella konstigheter nedan, de är helt och hållet mina. Hela epilogen – på engelska – kan du läsa här.

”Förställ dig hur det skulle vara för våra ättlingar att uppleva civilisationens fall. Föreställ dig hur förnuftigheten misslyckas så totalt att våra största bomber till slut faller över våra största städer, till försvar för våra religiösa olikheter. Hur skulle det kännas att vara en av de olycksaliga som överlever en sådan förintelse och kunna se tillbaka på den störtande levnadsbana av mänsklig idioti som ledde över stupet? Uppfattningen vid världens undergång skulle säkerligen vara att de sex miljarder av oss som lever i dag gjorde mycket för att bana vägen åt apokalypsen.

Den här världen är helt enkelt satt i lågor av dåliga idéer. Det finns fortfarande samhällen där folk avrättas för påhittade brott – till exempel hädelse – och där ett barns totala utbildning består av att han lär sig recitera från en uråldrig bok full av religiös skönlitteratur. Det finns länder där kvinnor nekas nästan alla mänskliga friheter utom friheten att fortplanta sig. Och ändå, dessa samhällen håller snabbt på att utrusta sig med skräckinjagande, avancerade vapenarsenaler. Om vi inte kan inspirera världens u-länder, i synnerhet den muslimska världen, att sträva mot samhällen som är kompatibla med en global värld, väntar en mörk framtid på oss alla.

Striden mellan våra religioner är ett nollsummespel. Religiöst våld är fortfarande med oss eftersom våra religioner besitter en inneboende fientlighet gentemot varandra. När det framstår som att motsatsen är sann, är det tack vare att sekulär kunskap och sekulära intressen håller tillbaka de dödligaste oegentligheterna hos troslärorna. Det är på tiden att vi erkänner att det inte existerar ett äkta fundament för religiös tolerans och mångfald inom kristendomens, islams, judendomens och de övriga trossamfundens påbud.

Ska religiösa krig någonsin bli otänkbara för oss, på samma sätt som slaveri och kannibalism verkar redo för vårt förflutna, måste vi frigöra oss från de religiösa dogmerna. Om vår stamkänsla någonsin ska ge vika för en förlängd moralisk identitet, kan våra religiösa övertygelser inte längre skyddas från att översköljas av uppriktig utredning och genuin kritik. Det är dags att vi inser att det är ett utslag av ondska att förmoda kunskap i fall där vi bara har from förhoppning. Varhelst övertygelse växer i omvänd proportion med dess berättigande, har vi förlorat själva grunden för mänskligt samarbete. Där vi har skäl för vad vi tror har vi inte längre något behov av tro; där vi inte har några skäl har vi förlorat både vår samhörighet med världen och den till varandra. Människor som hyser starka övertygelser utan bevis hör hemma i marginalen av vårt samhälle, inte i maktens korridorer. Det enda vi ska respektera i en persons trosuppfattning är hans önskan om ett bättre liv i den här världen; vi behöver aldrig respektera hans övertygelse om att ett bättre liv väntar på honom i nästa.”

– Sam Harris, The End of Faith