Bländande intelligenssatir hos SvD

Susanne Olsson och Simon Sorgenfrei är verksamma religionsvetare vid Södertörns högskola, samma lärosäte som regeringen – i genuint sadistisk anda – belönade med en vetenskapsfientlig rektor, Moira von Wright.

Dock verkar det inte som att alla uppskattar skämtet, och för att påvisa bristerna i högskolans förmåga att fostra klarsynta, intelligenta tänkare, har Olsson och Sorgenfrei slagit sina kloka knoppar samman och krystat fram vad som måste ses som årets mest bländande satir över fördumningen av en hel generation.

En ofta framförd åsikt är att man inte kan kritisera ”islam” utan att bli beskylld för att vara islamofob.

Att begreppet islamofobi diskuteras i samband med religionskritik är ingen slump, eftersom det ofta är just ”islam” som hamnar i fokus när religion kritiseras. Vi tror att förklaringen till detta ligger i hur man, i det svenska religionskritiska samtalet, förstår fenomenet ”religion”.

Det dröjer bara ett par rader innan smilbanden närmar sig öronen. Ser du det geniala ovan? Islam och religion sätts inom citattecken, medan hittepåordet islamofobi står utanför, som det enda faktiska fenomenet i vår värld.

Det här är ironi på en nivå som går de flesta förbi, så var på din vakt för nu åker vi.

Såväl Humanisterna, som har en allmänt religionskritisk hållning, som Sverigedemokraterna, som är speciellt kritiska till islam, tenderar att framställa religion som ett handlande subjekt med egen vilja och handlingskraft. Gång på gång menar man att ”islam påbjuder” oftast förskräckliga handlingar. Muslimers brottsliga gärningar förklaras med att de är just muslimer.

Som religionsvetare menar vi att det inte finns någon observerbar religion skild från de människor som utövar den. Det är människor som skapar religion genom sina handlingar och inte religion som bestämmer hur individer handlar. Det förklarar varför två individer som säger sig tillhöra samma religion kan tolka denna på diametralt olika sätt.

Pang, du är död! Eller åtminstone allt du trodde dig veta efter seriös kontemplation av all empirisk evidens mot religion i allmänhet och islam i synnerhet. Glöm orsakssambandet mellan Koranens mer mordiska påbud och de individer som hjärntvättats till att följa dem. Glöm den överväldigande korrelationen mellan bokstavstro och våldsdåd genom mänsklighetens skrivna historia. Glöm att ens religionsvetare anser att det existerar observerbar religion. Allt är en rökridå för den postmodernistiska, värderelativistiska icke-sanningen: nana-gaga-bobo. [Sätt in fri tolkning utifrån din personliga identitet och de maktrelationer som omger dig.]

Mer än någon annan religion är det just islam som görs till ett handlande subjekt av såväl Humanister som Sverigedemokrater. Vi tror att anledningen till detta ligger i att båda dessa grupper fokuserar på uttryck för religion som känns främmande och skrämmande, medan positiva eller neutrala uttryck faller utanför definitionen. Därigenom blir patriarkala eller förtryckande religionstolkningar och praktiker som förknippas med islam tydliga, medan svenskkyrklig religiositet flyger under radarn. När man vill förpassa religion från det offentliga rummet lyfter man fram burkan som exempel, men tänker inte på att man då också måste förbjuda folk att bära vigselring på jobbet.

Visst är det härligt med intellektuell hederlighet, denna hoppets och trovärdighetens pelare som jag ständigt återkommer till? Susanne Olsson och Simon Sorgenfrei nyttjar här sin kollektiva kraft av hundratals högskolepoäng till att belysa att burkan, ett islamiskt yttrande av kvinnlig underkastelse inför mannen och Allah, och vigselringen, en superdupermegasekulariserad intygelse av kärlek mellan två individer (som kanske till och med är bögar!) är exakt samma sak.

Exakt. Samma. Sak.

Som religionsvetare betraktar vi ”religion” som en paraplyterm för mänskliga och sociala föreställningar och handlingar som kan ta sig många olika uttryck. Det finns därmed inget observerbart islam som är förtryckande; det är individer som tar sig makten att dominera i namn av islam. Men vi kan också se hur andra kämpar mot förtryck – också de i islams namn. Att endast låta de förra representera religion skapar inte bara en skev bild, utan bidrar samtidigt till att legitimera just de tolkningar man vill kritisera.

Vänta nu, jag känner igen det där argumentet. Är det inte? Jo då, det är det! Jag undrar hur det ser ut om vi för över det på något annat …

T-tröja lånad från tshirthell.com

Att ständigt låta Usama bin Ladin definiera vad som är islam, istället för exempelvis feministen Amina Wadud stärker de muslimer som stödjer en extremistisk islamtolkning.

Här når mitt asgarv nya höjder. Satiren är helt enkelt för skarp! Medan Usama bin Ladin ger en fullt rimlig tolkning av Koranens budskap, lever Amina Wadud med ständiga dödshot på grund av hennes blasfemiska försök till reformation av samma skrift.

Fram till och med nu har jag sett på världens alla goda muslimer och glatts åt allt de väljer att bortse från i Koranen och haditherna, på samma sätt som kristna valde att bortse från så mycket i Bibeln att en ordentlig reformation till slut blev möjlig – en reformation islam är i desperat behov av i dag.

Men nej. Från och med nu ska jag luta mig bakåt och förnöjt tänka: ”Det där fixar Amina Wadud av egen kraft. Hon behöver inte mitt stöd.”

Att belysa det faktum att det finns islamofobiska tendenser i samhället betyder inte att man försvarar muslimer som använder våld, liksom att kritisera muslimska tolkningar av islam inte måste betyda att man är islamofob.

Man får, vad Sverigedemokraterna än säger, visst prata om islam. Man får också kritisera religion. Men det är viktigt att förklara vad man menar med dessa begrepp, och se att det faktiskt är människor, inte någon gud eller ”religion” som handlar och därför kan hållas ansvariga för sina handlingar.

Slutskruven är en intellektuell pudel med skruv. Visst får vi – både du och jag och alla andra – kritisera religion bäst vi vill. Så länge vi faktiskt inte kritiserar ”religion”. Vidare får vi kalla oss själva humanister, så länge vi är medvetna om att vi delar världsbild med Sverigedemokraterna – trots att våra intellektuella arv är väsensskilda. Diametralt olika, skulle man till och med kunna säga.

Genom denna svåra balansakt gör artikelförfattarna sitt bästa för att belysa den dystopiska framtid som väntar Sveriges intelligentia om Moira von Wright och hennes likar får styra. Bravo, Susanne och Simon! Jag kunde inte sagt det bättre själv, med mina noll poäng i religionsvetenskap à la apologetik.

Något säger mig att Mattias Gardell sitter och applåderar precis lika mycket på sin kant.

Läs hela debattartikeln hos SvD Brännpunkt:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Mitt bästa alla hjärtans dag-tips

För drygt ett år sedan publicerade jag tips inför alla hjärtans dag, vilket givetvis blev en formidabel succé. Tyvärr är svenskarnas minne kort.

Bara den senaste veckan har hundratals individer hittat till förra årets inlägg genom googlingen ”alla hjärtans dag-tips” eller varianter därav. Håll i åtanke att jag bara är ett sökresultat bland många, låtsas att du är duktig på matte och räkna ut hur många av Sveriges medborgare som febrilt söker kärlekshjälp just nu.

Vad kom du fram till? Enligt SIFO kan det vara så många som elva av tio, och det låter rimligt.

Såväl män som kvinnor suger således på romantik, men inte jag. Nej, nej. Den perfekta gåvan till kvinnan jag älskar är redan fixad. (Suck that romance stick, fuckers.) Därför tänker jag, en gång för alla, avslöja hemligheten bakom ett lyckat firande av den fjortonde februari.

Är du beredd?

Här kommer den.

Skit i att fira alla hjärtans dag, du hjärnslöa jasägare! Att sälla sig till fårskocken för att uppmärksamma livets romantiska sida samma dag som alla andra gör det – den dag näringslivet njuter av att du gör det – är på ett ungefär det minst romantiska du kan göra.

Alla hjärtans dag är utan konkurrens årets fantasilösaste dag. Fattar du? Att bjuda din älskling på en fotmassage den tjugonde april och hänvisa till att det var Adolf Hitlers födelsedag, plockar dig fler Amorpoäng. (Hitler hade ju fötter, eller hur? Det finns faktiskt folk som föds utan fötter och det är ledsamt. Alltså borde vi fira förekomsten av friska fötter lite oftare.)

Själv har jag aldrig varit mer förälskad än vad jag är nu, och det är värt att uppmärksamma så ofta som möjligt. Därför ska Ronja få det finaste jag kan komma på till alla hjärtans dag.

Det vill säga ingenting alls. Jag respekterar henne för mycket för att ens överväga något annat.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dawkins under ‪Protest the Pope March

Drygt 10 000 protesterade i går mot påvens ”statsbesök” i Storbritannien. Richard Dawkins höll ett brandtal om varför.

Se.

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

”Ateisten” Adolf Hitler

“Hence today I believe that I am acting in accordance with the will of the Almighty Creator: by defending myself against the Jews, I am fighting for the work of the Lord.”
– Adolf Hitler, Mein Kampf, 1925

”The National Socialist Movement has wrought this miracle. If Almighty God granted success to this work, then the Party was His instrument.”
– Adolf Hitler, tal till nationen, 1939

”I am now as before a Catholic and will always remain so.”
– Adolf Hitler, citerad i en partikamrats dagbok, 1941


Romersk-katolska kyrkan varken fördömde eller exkommunicerade (bannlyste) Adolf Hitler under hans livstid. Notera att du sedan i år blir exkommunicerad om du försöker prästviga en kvinna.

Adolf Hitler dog katolik, trots att han under andra världskriget utvecklade paranoida drag mot alla maktinstitutioner utöver hans egen – inklusive organiserad religion.

Bara en liten parentes så där, eftersom kristna (särskilt katoliker) försöker upprätthålla myten om att Hitler skulle varit ateist – och att hans ateism låg bakom slakten av bland annat sex miljoner judar.

Bonusfakta: Den enda högt uppsatta nazisten som exkommunicerades av Romersk-katolska kyrkan var propagandaministern Joseph Goebbels. Brottet som fick honom bannlyst? Han gifte sig med en protestant.

Kategori: Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nazisterna var bögar, hela högen

Kategori: Personligt Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Stackars lille Vatikanen


Bild från Tjuvtittat.se.

Det här vet vi, bland annat, om barnvåldtäktsskandalerna inom Romersk-katolska kyrkan:

Tusen och åter tusen fall av barnvåldtäktsfall, utförda av katolska präster, biskopar och andra anställda inom trossamfundet, har kommit till vår kännedom sedan 60-talet. Mörkertalet är förmodligen enormt – och fall har ploppat upp i de flesta länder där kyrkan har fäste, även i Sverige.

• 1962 skickade Vatikanen ut officiella riktlinjer för hur skandalerna skulle hanteras. Kontentan? Skydda prästerna och biskoparna, tysta offren.

• Påve Benedictus XVI, Joseph Ratzinger, var som ärkebiskop i München djupt inblandad i att mörklägga barnvåldtäkterna i hans distrikt genom att omlokalisera de skyldiga i stället för att lämna över dem till polisen. Tack vare det blev han sedermera ansvarig för att utföra samma uppdrag inom hela kyrkan, som Prefect of the Sacred Congregation for the Doctrine of the Faith – högste försvarare av den katolska tron och kyrkans gärningar (läs: brott mot mänskligheten).

• I takt med att barnvåldtäktsskandalerna och Vatikanens inblandning har nystats upp, har de slängt ur sig den ena desperata undanflykten efter den andra. Min personliga favorit är när påvens privata biskop liknade skriverierna i media vid nazisternas försök att utrota judarna.

Det här hände i Belgien i torsdags:

• De belgiska myndigheterna tröttnade, efter hundratals anmälningar om barnvåldtäkter, och utförde en polisrazzia mot Romersk-katolska kyrkans högkvarter i landet.

Det här var Vatikanens officiella reaktion:

”Chock” och ”upprördhet”.

Ridå.

YouTube Preview Image
Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommer jag få ligga i kväll, Adolf?

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , ,

Replik till Marcus Birro, DN Debatt

Jag skrev i går. Jag skrev länge, jag skrev sent. Till slut närmade jag mig något som liknande vad jag ville förmedla, och med en snabb finputsning i morse var jag redo att skicka artikeln till DN Debatt.

Varför? Marcus Birro skrev där i lördags om hur den katolska kyrkan sviker hans tro. Du vinner på att läsa hans ord innan du läser min artikel nedan. Det gör du här.

Du bör även läsa svaret från Stockholms katolska stift. Det gör du här.

Så där. Nu är du redo att läsa min artikel. Tyvärr blir det här – jag hade föredragit utrymme i DN Debatt.

I alla fall:

En historielektion åt Marcus Birro

Har du hört den om skorpionen och grodan? I fabeln bad skorpionen om hjälp med att korsa ett vattendrag, men grodan tvekade. ”Hur vet jag att du inte dödar mig?” frågade han. ”Om jag gör det drunknar vi båda,” svarade skorpionen. Logiken var ofelbar och grodan erbjöd sin hjälp, tog skorpionen på ryggen och började simma. Halvvägs över hände det; skorpionen stack honom. Medan giftet spred sig i kroppen vände han huvudet mot skorpionen, såg honom i ögonen och frågade uppgivet: ”Varför gjorde du så? Nu kommer vi dö.”

”Jag kan inte hjälpa det, det är min natur,” svarade skorpionen.

Jag vet inte när du, Marcus Birro, bestämde dig för att konvertera till Romersk-katolska kyrkan, men jag tar för givet att valet föregicks av en längre periods kontemplation. Hur tänkte du? Vandrade du gatorna i Rom? Besökte du kyrkorna, kaféerna, fotbollsplanerna och restaurangerna? Såg du solen sänka sig över Vatikanen? Tänkte du tillbaka på ett liv i utanförskap – det liv du behandlat så öppet och modigt genom åren – och upplevde hur Gud talade till dig när du föll på knä mot kyrkans kalla marmorgolv? Fann du ny kraft att möta vardagen med? Var du äntligen hemma?

Vi är många som är upprörda på din kyrka i dag, Marcus. Den ena barnvåldtäktsskandalen avlöser den andra, vi nås av nyheten att påven Benedictus XVI, Joseph Ratzinger, kände till övergreppen men valde att mörklägga dem för kyrkans skull, och vi blir precis lika äcklade och ursinniga som du. Ändå finns det en skillnad mellan oss – och den verkar avgrundsdjup.

Vår ilska är inte ny, Marcus. Vi skådade Guds gärning, bevittnade predikningarna, såg rikedomarna byta händer och lyssnade till världens klagosång, alltmedan din kyrka växte sig kraftfullare. I spåren av antisemitismen, korstågen, inkvisitionen, den utbredda häxjakten, slakten av katarerna, missionärernas ”arbete” jorden över, förtrycket av vetenskapsmän, kvinnor, homosexuella och de fåfänga dårar som önskade läsa Bibeln på modersmål – med mera, med flera – förde vi räkning över förbrukade liv och fann att det inte var gott.

Vad fann du?

Jag vet inte vem Gud är för dig, men du säger att du fann honom i de katolska kyrkornas och konstverkens kraft. Samtidigt kallar du honom en ”principfast gammal sosse”, och jag förstår dig inte. Du är arg, så arg, över att din kyrka drar skam över din tro – men det var du som valde trossamfund. Och du valde det som kanske mer än något annat är knutet till sin institution. Märkte du aldrig det? Blev du så bländad av allt guld att du inte kunde se hur din kyrka byggde sin existens? På blod, på lidande, på två tusen år av lögner och brott mot mänskligheten. Undgick det dig att din ledare är ofelbar, en uråldrig despot i inte alls modern tappning? Om du tar bjälken ur ditt öga kommer du inte skåda en sosse, blott en fascist.

Det vilar något ruttet över ditt stridsrop. Du inleder med att tala dig varm för katolicismens moralism, ett par paragrafer senare fördömer du densamma. Vad är inte katolsk moralism när påven åker till Afrika och predikar förbud mot kondomer i HIV-härjat land? Vad är inte katolsk moralism när prästerna citerar Jesus ord om att kvinnan ska underordna sig mannen? Vad ger dig tolkningsföreträde i en tro du gått in i med stängda ögon?

Om allt du är ute efter är en privat gud du kan forma efter eget tycke, vad gör du i den katolska tron? Förlåt min okunnighet, Marcus, men för mig är du stalinisten som går till Stalin och frågar om det inte är dags för marknadsekonomi snart; du är nationalsocialisten som undrar vad Hitler egentligen har otalt med judarna. (Eller för att göra metaforen till en treenighet och samtidigt plocka in lite av den moralism du vurmar för: Du är flickan som ”bara” tar den i tvåan för att kunna bevara oskulden tills hon gifter sig.)

Jag vet inte, kanske är du ”katolik i hjärtat” och uppriktig i stället för desillusionerad. Det är ändå något som saknas.

Du använder tolv hundra ord för att breda ut dig i rättfärdighetens namn. Du gastar och förfäras; du lider, skäms och kräver förändring genom bättring. Stundtals lyckas du nästan upprätthålla en enhetlig tanke genom en hel paragraf – det är jag beredd att ge dig – men lika snabbt svävar du på nytt ut i de tomma ordens värld. Och när vi kommer till slutet av ditt manifest saknar vi fortfarande den viktigaste pusselbiten. Vi saknar det som kan övertyga oss om att din tro grundar sig på kärlek och tolerans.

Genom att inte kräva att påven och hans hantlangare ställs till svars, att deras roller i mörkläggningen av barnvåldtäkterna utreds av Internationella brottmålsdomstolen under klassificeringen brott mot mänskligheten, visar du tydligt att allt du önskar är att lägga ytterligare ett lager smink på den krackelerade madonnan. För hur upplyst och ödmjuk är din tro när du tyst ställer dig bakom tanken på den ofelbara ledaren, på att en människa år 2010 står över att ställas till svars för det liv han valt att leva?

Du valde att bli en del av den katolska kyrkan. Du valde att placera skorpionen på ryggen och spelar nu förvånad över att den stack dig. De flesta gör inte samma val. En majoritet av kyrkans 1,2 miljarder medlemmar föds in i tron. Från vaggan hör de prästernas prat om helvetet, arvssynder, dödssynder och vikten av att ge, ge, ge och betala tills det gör ont. Förstår du vad den moralism du pratar om berövar dem? Deras är inte lyxen att kunna välja delar av en tro samtidigt som de smuttar på caffè macchiatos på bakgator i Rom. För dem är varje dekret blodigt allvar. Och till dem hör rädslan för att brinna i helvetet om de följer sin mänsklighet.

Valet av Joseph Ratzinger var ett konservativt sådant och det finns inga tecken på att kyrkan varken kan eller vill förändras. Varför skulle de ens? Deras är redan makten och härligheten, och är det något de lärt sig att hantera så är det skandaler. Har du blundat för det också?

Vi är många som kämpar för en kärleksfull värld, Marcus, men vi gör det inte i blindo. Vi kämpar för tolerans för alla, men vi ställer tolerans som motkrav. Vi brinner för allt som är fantastiskt med världen; för våra olikheter och likheter såväl som för jämlikhet och frihet. Vi viger våra hjärnor åt att förutse och förhindra de problem som står runt hörnet. Överbefolkning, svält, miljöhot, pandemier och krig, kanske till och med kärnvapenkrig, är reella faror som vi bara kan övervinna tillsammans. Den katolska kyrkan har haft två tusen år på sig att visa intresse för att vara en del av den kampen, hittills har vi varken sett eller hört något från dem.

Att du frivilligt sökte din gud hos dem är en sak. Att du är beredd att förlåta dem för ännu ett brott, om de bara kan leva upp till din lilla kravlista, är något helt annat. Jag är människa i hjärtat, Marcus. Som människa skäms jag över att du gräver vallar runt verkligheten.

Philip Wildenstam
ateist, autodidakt och bloggare

Kategori: Personligt Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den mordiska snuttefilten

Många sansade, intellektuella människor rationaliserar religion genom att beskriva fenomenet som en gigantisk snuttefilt. Våra hjärnor drivs av att söka svar som kan fylla livets luckor. Det var sant för fyrtiofem tusen år sedan – under den epok som beskrivs som den kreativa explosionen – och det är lika sant i dag. Däremot har vår förmåga att tolka sanningen förändrats och förbättrats. Inte för att våra hjärnor plötsligt har utvecklats i en rasande takt; evolution genom naturligt urval mäts inte i mänskliga livstider. Nej, vi har utvecklats tack vare vår förmåga att ta tillvara på tidigare generationers intellektuella framsteg. Det vi inte visste i går kan vi veta i dag. Det vi inte vet i dag kan vi veta i morgon. Och så kommer det fortsätta så länge vi drar nytta av vårt intellekt.

Religion var dåtidens människors svar på dåtidens frågor, och vi ska vara tacksamma över att det alltid har funnits de bland oss som varit beredda att beakta nya frågeställningar. Även om det tog fyrtiofem tusen år att komma fram till ett enda vettigt svar (låt mig hållas), var det de pyttesmå framstegen som över årtusendena lades samman till en ofantligt mycket större kunskapsbas – hela vägen från soldyrkan till vetenskapliga teorier grundade i falsifierbarhet.

Tack vare att det för fem tusen år sedan fanns människor som ville veta att deras blodsoffer till gudarna verkligen försäkrade dem om en bättre skörd, närmar vi oss i dag en sant tillfredsställande förklaring till hur religiösa vanföreställningar skapas av hjärnan. Precis som evolutionen gjorde en fantastisk resa för att komma till den punkt i historien där människan klev in i bilden, har vår förmåga att förstå omvärlden genomgått en lika fantastisk evolution.

Ändå sägs jakten efter riktig kunskap inte räcka för alla. I sant upplyst liberal västerländsk anda rationaliserar vi hela världsbefolkningen. ”Folk behöver sin snuttefilt,” menar vi som slutat tro. ”Majoriteten kan inte hantera en värld som saknar något gudomligt att falla tillbaka på i tid och otid,” fortsätter vi nedlåtande.

Tyvärr finns det ett förödande fel med att säga att religion är som en snuttefilt. Visst är den hånfulla tonen berättigad, problemet är att den inte är tillräckligt hånfull. För att liknelsen ska vara korrekt måste vi göra ett tillägg:

Religion är som en snuttefilt med makten att driva sin ägare till viljan att mörda alla som har en snuttefilt av annat fabrikat. Och att därefter få honom (eller henne) att uppleva en känsla av att ha gjort en genuint god gärning i snuttefiltens namn.

Det är enkelt att sitta i en sekulär del av Sverige och tro att alla andra egentligen, innerst inne, delar ens livsåskådning – att religion bara är något folk ägnar sig åt för att de behöver det, inte har något bättre för sig eller för att de tycker det är kul att våldta barn.

Det är inget annat än en arrogant hållning utan verklighetsanknytning.

Den tro vi plikttroget kallar privat och helig står i ett direkt motsatsförhållande till förnuft och tolerans. Medan vi rasar över FRA-lagen, Ipred-lagen och allt annat som inkräktar på de friheter vi tar för givet, ska vi acceptera livsåskådningar som säger att frihet är något som kommer från ovan – att Gud ger och tar och som människor ska vi uppfylla hans vilja på jorden. Eller varför inte Allahs, Yahwehs, Vishnus, det flygande spagettimonstrets eller Satan och hans mosters viljor?

Det finns ingen större anledning att respektera människors privata gudstro mer än du respekterar övertygelsen hos någon som säger åt dig att vita människors öde är att vara härskarrasen, eller att kvinnor är skapta för att förflytta sig mellan barnsängen och spisen. Blotta tanken på att det finns miljontals människor som – från djupet av sina förvirrade hjärtan – faktiskt tror att de uträttar en gudomlig vilja om de dödar någon av en annan tro (eller ingen tro alls), borde skrämma dig halvt från vettet. Att deras tro existerar är en obestridlig sanning, men gör inte misstaget att tro att du befinner dig på tryggt avstånd från deras galenskap. Och låt bli att avfärda dem som fanatiker eller psykopater. Den enda som skiljer oss åt är våra livsåskådningar.

Framför allt är det dags att vi slutar behandla det som en galenskap reserverad för utvecklingsländer, lågutbildade och extrema falanger utan reell makt. Grogrunden hittar vi i oss själva och vår omdömeslösa tolerans. Varje gång vi låter lögnen vinna över förnuftet tar vi ett steg i fel riktning. Varje gång vi visar intellektuell tolerans, och förväntar oss detsamma i gengäld, förråder vi oss själva. Vår enda plikt är att fortsätta söka livets sanningar genom vetenskaplig bevisföring; att ständigt ifrågasätta varje individ som maskerar lögner under ett skimmer av tradition, auktoritet och uppenbarelse.

I den plikten ingår inte intellektuell tolerans gentemot den som sviker det egna intellektet. Vi lever i en tid av massförstörelsevapen och står inför katastrofer de flesta av oss inte ens kan börja föreställa sig. Överbefolkning, svält, pandemier och miljöförstörelse är verkliga problem och vår ignorans står i vägen för effektiva lösningar.

Måttfull eller extrem, präst eller politiker, naturvetare eller filosof: De individer som söker svar hos trossamfunden hör hemma i en tid vi inte behöver längre – och de är en fara för oss alla. Medan de insisterar på att du behandlar deras tro med respekt, måste du ställa dig själv en rad frågor:

Hur privat är egentligen en trosuppfattning som yttras i tal eller skrift? Hur privat är en tro som förs vidare till barn som inte ges en chans att tänka själva? Hur många lagar grundar sig på befängda, religiösa påståenden om konsekvenserna av njutning? Hur harmlös är människan som påstår att just hennes gudstro är harmlös medan problemen ligger i hur andra väljer att tro? Hur många brott är du beredd att förlåta de religiösa samfunden innan du börjar reagera på orden ”jag är troende” på samma sätt som du redan reagerar på ”jag är nationalsocialist”?

”Gud den allsmäktige har skapat vår nation. Genom att försvara den försvarar vi Guds arbete.”
– Adolf Hitler i ett radiosänt tal den 30 januari 1945

Vår värld fylls hela tiden på av religiös mytbildning. På trossamfundens lönelistor hittar du en uppsjö människor vars yrke är att uppfinna nya sätt att ursäkta och anpassa religionen efter rådande kultur. De kallar sig själva teologer, filosofer, vetenskapsmän och andliga ledare. Alla människor med självaktning måste kalla dem lögnare. Och vårt främsta uppdrag är att sluta bjuda in dem i samtalet.

Till försvar för förnuftet. Till försvar för en hållbar tolerans. Till försvar för en värld som drivs på av vetskapen om att vi kan bättre.

Även om vi inte är där än.

Kategori: Personligt Politik Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fast ”Mein Kampf” är väl helt okej?

”Deliver me from writers who say the way they live doesn’t matter. I’m not sure a bad person can write a good book. If art doesn’t make us better, then what on earth is it for?”

– Alice Walker

Kategori: Språk
Etiketter: , , , , ,