I dag föll den nya domen i Högsbymordet

Bakgrund från DN.se:

Klockan 11 meddelades domen i Högsbyfallet där sonen i en familj tidigare dömts för mordet på Abbas Rezai.

Nu dömer Göta hovrätt föräldrarna, Raoof Ataei och Leyla Ataei. som [sic] för hedersmordet. De döms till tio års fängelse.

Göta hovrätt var enig i sin dom. Båda föräldrarna döms för mord och de utvisas ”för all framtid”. Sonen i familjen, som tidigare fällts för mord, har samtidigt fällts för medhjälp till mord. Straffet blir sluten ungdomsvård på ett år och fyra månader. Han ska inte utvisas från Sverige.

Efter att domen meddelades säkrade jag en pdf-kopia. (Du återfinner den inte bland referenserna nedan. Ring eller mejla Göta hovrätt om du vill ha en egen kopia, målnummer B 1338-11.) Det är en utförlig dom som är såväl saklig som resonerande – något av ett konststycke mitt uppe i all den jävlighet som är hedersmordet av Abbas Rezai.

I slutändan tycks sonens, Abdulmajid Ataei (nedan Majid), ändrade vittnesmål ha varit det som vägde tyngst. Jag gör inte anspråk på att vara sakkunnig här, men utifrån strävan efter logisk följdriktighet tillsammans med den tekniska bevisningen och andra vittnesmål, är hans berättelse den enda av de tilltalades som inte leder till den ena motsägelsen efter den andra.

Läs och begrunda Majids vittnesmål, om du har mage för det.

Majid Ataei har berättat i huvudsak följande: Raoof och Leyla bestämde över familjen. Raoof var familjens överhuvud. Om barnen kom med egna förslag fick de stryk. Zarah fick inte titta på tv, klippa håret kort eller på egen hand använda datorn. Hon fick inte heller ha mobiltelefon. Alireza och Mohammad, hans bröder, höll Zarah sällskap när hon var ute. De skulle bl. a. kontrollera Zarahs hår. Om Zarah bröt mot reglerna skulle de slå henne. Om de inte slog Zarah blev de själva straffade. Leyla slog barnen med vattenslang och kablar.

Leyla och Raoof var mycket arga över att Zarah levde tillsammans med Abbas. De sade att Zarah hade förstört familjens heder och att hon lika gärna kunde ha varit död. Enligt Raoof var hundar mycket bättre än Zarah. Leyla kontaktade Bibi Hawa Sadat som bodde i Skellefteå. Leyla sade till Bibi att om Bibi gömde Zarah så visste Bibi vilka konsekvenserna skulle bli. Vid ett tillfälle ringde Abbas till Leyla. Leyla sade till Abbas att denne skulle låta bli hennes dotter för annars skulle Abbas få vad denne förtjänade. Raoof talade också med Abbas och sade att det var ”kört” om Abbas inte lämnade Zarah. Under besöket i Skellefteå var Leyla mycket upprörd och kunde vräka ur sig vad som helst. När han och Leyla kom till huset där Abbas bodde gick Leyla in i bostaden utan att knacka på dörren. Därefter sökte Leyla igenom bostaden. I bostaden fanns tre män. Leyla var hotfull mot dem.

De åkte tillbaka till Högsby. Efter ett tag förändrades Leylas och Raoofs inställning till Zarahs bortavaro från hemmet. Hans föräldrar berättade för honom att Zarah och Abbas skulle komma till Högsby för att gifta sig. Raoof och Leyla betedde sig dock inte som att de verkligen menade att Abbas och Zarah skulle få gifta sig. Hans föräldrar sade att det hade varit bättre om de inte haft en dotter. Raoof köpte hundkexen som påträffats i köket. Raoof sade att eftersom Zarah inte var bättre än en hund så kunde hon äta hundmat. I deras kultur så anses hundar vara smutsiga.

Han blev tillsagd att hämta den aktuella kniven och fotografera sig med den. Han gjorde så och tog några bilder med självutlösaren. Alireza tog också några bilder på honom. Han fotograferade eftersom det påminde honom om filmerna om Rambo. Efter att han hade fotograferat såg han inte till kniven. Han och Alireza brukade leka med baseballträet. Det förvarades i skåpet som stod i hallen i den vänstra lägenheten. Järnröret hade han inte sett före det att den aktuella händelsen inträffade.

Raoof hälsade inte ens på Abbas när denne kom. Raoof slängde in Abbas väska i den vänstra lägenheten. Abbas och Raoof gick in i den mellersta lägenheten. Zarah gick in i den vänstra lägenheten. Raoof brukade hålla isär männen och kvinnorna i familjen. Rolf Kalén och Jaroslav Holinka försökte lugna ned situationen. När Rolf Kalén och Jaroslav Holinka hade lämnat fastigheten fanns det inga andra personer än familjemedlemmarna i lägenheterna. Han och Abbas satte sig i en av de två sofforna som stod i vardagsrummet i den mellersta lägenheten. Han satt till höger och Abbas något till vänster om mitten. Ett soffbord var placerat framför soffan. Raoof lämnade den mellersta lägenheten och gick till den vänstra lägenheten där Leyla och Zarah var. Raoof och Leyla var arga på Zarah. Efter att tag kom Raoof tillbaka till den mellersta lägenheten och satte sig på en stol intill soffbordets ena hörn. Raoof började ställa frågor till Abbas om dennes släkt. Vid detta tillfälle var Alireza troligen inte i den mellersta lägenheten. När han skulle hämta en bricka med te såg han att Leyla krossade två tabletter på en bit papper. Han är säker på att Leyla krossade tabletter. Hon brukade använda sömntabletter, dock utan att först ha krossat dem. Hon lade de krossade tabletterna i ett saftglas och gick med detta till den vänstra lägenheten. Leyla kom tillbaka till den mellersta lägenheten och gick in i köket. När de hade druckit teet gick han dit. Då såg han att Leyla stod vid spisen. När han kom tillbaka till vardagsrummet frågade Raoof varför Abbas inlett en relation med Zarah. Abbas sade att det var fel men att man måste förlåta någon gång. Abbas såg rädd ut. Raoof började hota att han skulle döda Abbas. Situationen blev obehaglig och han gick mot dörren till hallen. Han ville lämna vardagsrummet när Raoof skrek att det var Abbas största misstag att komma med Zarah till Högsby. Leyla kom in i vardagsrummet. Hon rörde sig snabbt och höll en gryta med båda händerna. Hon kastade innehållet i grytan på Abbas som satt i soffan. Han tror att Abbas lutade sig bakåt relativt mycket när vätskan träffade honom i ansiktet. Abbas försökte skydda sig med händerna men han hann nog inte med det. Abbas sprang mot dörren till hallen. Raoof skrek att Abbas skulle stoppas och att denne inte fick lämna lägenheten. Leyla tog tag i Abbas kavaj och drog tillbaka denne. Abbas var först ut i hallen, sedan kom Leyla. Han tryckte sig mot ena väggen i hallen när Leyla tog tag i Abbas kavaj och stod inte i vägen för Abbas. Raoof tog ett basebollträ och slog Abbas med det. Det första slaget träffade Abbas högt upp på ryggen. Det andra slaget tog i dörrkarmen. Slagträet gick av. Leyla höll fortfarande fast Abbas. Raoof tog ett järnrör och slog Abbas med det två till fyra gånger. Ett av slagen träffade uppe på Abbas huvud. Leyla var nära Abbas och Raoof. Abbas låg inte ned utan var framåtböjd. Han hindrade inte Abbas när denne försökte fly från lägenheten. Raoof sade till honom att hämta kniven. Han frågade vilken kniv Raoof menade. Raoof sade att det var den som låg på hatthyllan. Han gjorde som han hade blivit tillsagd. Om han inte hade hämtat kniven skulle Raoof ha attackerat honom. Han kände sig maktlös. När han hade hämtat kniven sade Raoof till honom att hugga Abbas, men han kunde inte förmå sig till att göra det. Raoof sade med ”den stora rösten”, den Raoof använde när han var arg, att han skulle hugga Abbas. Han svarade återigen att han inte kunde göra det. Eftersom det handlade om att ta ett liv kunde han säga emot Raoof. Han förstod att Raoof skulle använda kniven mot Abbas. Raoof tog kniven ur hans hand och började hugga Abbas över hela kroppen. Första hugget träffade Abbas rygg. Raoof siktade även mot halsen. Raoof utdelade vissa hugg med en hand och vissa hugg med båda händerna. Abbas försökte resa sig upp, men Raoof och Leyla tryckte ned Abbas. Raoof högg fem till nio gånger och rörde sig runt Abbas under tiden. Slutligen hamnade Abbas vid garderoben i hallen. Raoof fortsatte att hugga. Han deltog inte i attacken mot Abbas. Han var chockad av det som hände. I samband med detta knackade det på ytterdörren. Leyla öppnade dörren. Utanför stod Zarah och Mohammad. Leyla lämnade snabbt lägenheten och stängde ytterdörren. Raoof sade högt till honom att kontrollera om Abbas levde, men han visste inte hur han skulle göra det. Han tog några steg i riktning mot Abbas och han upplevde det som mycket hemskt. Det var overkligt. Raoof gav honom kniven och sade att han skulle tvätta den. Han tror inte att han använde diskmedel. Han lade kniven på diskbänken men blev sedan blev tillsagd att flytta på den. Han tog då kniven över bladet. Vid detta tillfälle hade Leyla och Raoof plastpåsar på händerna. Han bar jeans vid tillfället; det stänkte blod på dem. Han har fortfarande mardrömmar om händelsen. Han minns hur Abbas skrek och sprang mot dörren. Han kan inte förlåta sig själv för att han inte ingrep.

Efter händelsen sade han att de borde ringa polisen, men det tillät inte Raoof och Leyla. Ungefär en halvtimme innan de lämnade Högsby sade Raoof att han skulle gå till den mellersta lägenheten för att kontrollera om Abbas var död. Han öppnade dörren lite grann, tittade in och kunde se att Abbas i vart fall inte andades. Därefter sade Raoof att han skulle köra ut bilen. När Leyla och Zarah kom ut höll Leyla i Zarah, vilket han tolkade som att Zarah inte kunde gå utan hjälp. Raoof sade att han skulle köra till Göteborg. Raoof var arg under färden och sade att de borde lämna Zarah utmed vägen eller i skogen. Han ignorerade Raoof och sade till slut att han inte ville att de skulle göra det. Raoof blev då arg och anklagade honom för att ta Zarahs parti. När de hade kommit till Göteborg körde de vidare till Malmö. Därefter kom de till Köpenhamn, varpå de fick de kontakt med Mobin och åkte till dennes lägenhet. Där berättade Raoof för Mobin att Abbas dött. Leyla hade problem med brännskadorna och Mobin ordnade med salva. Mobin berättade att underåriga som fällts i domstol i Danmark för liknande gärningar hade dömts till låga straff. Raoof och Leyla sade därför att han, Majid, skulle ta på sig gärningen. Om han inte gjorde det skulle föräldrarna inte kunna ta hand om hans syskon. Han gick därför med på att ta på sig gärningen. Raoof, Leyla och Mobin gick igenom vad han skulle säga. De sade att han skulle säga att Raoof hade varit på toaletten, att Leyla befunnit sig i den vänstra lägenheten och att han och Abbas hade börjat bråka med varandra. Han skulle även säga att Raoof inte hade kunnat förhindra gärningen. Leyla sade vid något tillfälle att om någon frågade om sömntabletter så skulle han inte säga något om det. De åkte tillbaka till Sverige varpå han anmälde sig hos polisen.

Efter att Raoof och Leyla hade släppts ur häkte uppmanade de honom fortlöpande att han skulle hålla fast vid sin berättelse. Den slutna ungdomsvården avtjänade han på Sundbo ungdomshem i Fagersta och på Johannisbergs ungdomshem i Kalix. På Johannisberg fick han behandling av bl.a. psykologen Andrea Aspegren.

Referenser:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Per Gudmundson: ”Talibanerna höll i kniven”

Precis så enkelt är det, ändå går det så många förbi.

dagens ledarsida i SvD gör Per Gudmundson processen kort med alla som blundar för denna verklighet.

Under påståenden som att det var ”koranbränningen som utlöste den dödliga attacken” (TT 3/4) ligger ett rasistiskt synsätt. Tankefiguren bygger på att muslimen, för det första, är så djupt religiös att varje förolämpning är outhärdligt kränkande, och för det andra, saknar möjlighet att kontrollera sin vrede. Det är bekanta resonemang. Svarta har påståtts inte kunna kontrollera sexualdriften, till exempel. Den människosynen leder till tron att en pastor från andra sidan jordklotet utlöser islamiskt raseri. Mördarna själva anses inte förmögna att bära ansvar för att en svensk får halsen avskuren.

Känner du igen resonemanget från mitt inlägg i natt? Det gläder mig att Gudmundson bestämde sig för att formulera det skarpare än vad jag mäktade med (självklart helt omedveten om den här bloggens existens).

De avslutade paragraferna är så vassa att de förtjänar att lyftas fram i helhet.

En titt på talibanernas officiella, engelskspråkiga nyhetssajt Voice of jihad (www.shahamat.info) återställer perspektiven. Här är mordet på svensken bara en av de drygt tjugo attacker man skryter om den dagen, mot allehanda mål. Trots att websajten visar att talibanerna hänger med i vår tids sociala medier, gör den också tydligt att de anser sig bedriva ett krig som pågått i mer än tusen år – långt innan det fanns något FN, USA eller något exemplar av koranen där att elda upp. Terrorn utförs ändå. Glöm inte det.

En svensk – Magnus Johansson hette han – har tidigare halshuggits av jihadister. Hans brott var att gästarbeta som kock i oljeindustrin i Saudiarabien. Ledaren för terrorattacken beskrev senare hur det gick till.

”Samtidigt fann vi en svensk otrogen. Broder Nimr högg huvudet av honom och lade det vid entrén, så att det kunde beskådas av alla som gick in och ut. Vi fortsatte sökandet efter otrogna och skar halsen av dem vi fann.”

Det var 2004. Då visste ingen vem pastor Terry Jones var.

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett tankeexperiment med Omar Mustafa

Det är pinsamt att självutnämnda företrädare för Sveriges muslimer okritiskt, ofta oemotsagt, tillåts sprida en vilseledande bild av islam och budskapen i dess heliga skrifter.

Pinsamt, men ingen nyhet. Så länge folk fortsätter köpa ett medvetet falskt likhetstecken placerat mellan religionen islam och exempelvis den arabiska etniciteten, upprepat gång på gång av religionens apologeter, står vi kvar i det dödläge som inte existerar mellan exempelvis kristendom och den svenska etniciteten.

Du må födas svensk men det innebär inte att du är dömd att för evigt vandra jorden som kristen – i dag en självklarhet för oss alla. Tyvärr erkänner vi inte samma intellektuella handlingskraft hos världens muslimer. Du föds som muslim, således är du muslim i blodet och jag måste passa mig för att kränka dig. Du kan ju inte rå för att du tror på allt i Koranen, yada yada yada.

Det finns många i Sverige som borde skämmas över upprätthållandet av denna nedlåtande, kulturrelativistiska arvtagare till rasbiologin. Fast i slutändan är det fortfarande mer moraliskt förkastligt att vara den som sprider giftet, än den som sväljer det.

I går dominerades bloggen av två till synes skilda artiklar. Den första handlade om att Kulturhuset i Stockholm ställde in en dansuppvisning efter hotfulla meddelanden på Facebook, med anledning av ett dansinslag med en tonsatt vers från Koranen. Den andra artikeln tog upp Omar Mustafas kommentar till massakern i Afghanistan.

Det är värt att upprepa att Omar Mustafa är ordförande för Islamiska förbundet, Muslimska Brödraskapets falang i Sverige. Samt att han anser att skulden för massakern ligger hos oss islamofobiska västerlänningar, som tillåter symboliska hatgester som kränker islam. Det vill säga, det är okej att mörda på grund av påstådda tankebrott.

Mitt tankeexperiment med Omar Mustafa är mycket enkelt: Vad hade han sagt om Kulturhuset inte hade ställt in föreställningen, om ett gäng islamister känt sig tillräckligt kränkta för att storma lokalerna och slakta [läs: halshugga], låt oss säga, sju av dansarna?

Hade det låtit ungefär så här?

Jag tycker att hela historien bara är sorglig. Hur man verkställer hatet mot muslimer på det mest medeltida sättet. Att håna med gycklare gjorde man liksom på medeltiden. Och när den här symboliska hatgesten kommer, ”nu tonsätter vi och dansar till Koranen”, det blir liksom startpunken för deras missnöje.

Om du tror att det är långsökt, förklara gärna varför. Personligen ser jag ingen skillnad.

Fotnot: Notera än en gång att det här är ett tankeexperiment. Omar Mustafa har inte sagt orden ovan, om det på något vis var oklart. Däremot är han varmt välkommen att bemöta mig med en replik här i bloggen – en möjlighet jag sträcker ut till alla (se huvudmenyn för mer information om att gästblogga).

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Islamiska förbundet förklarar livets värde

… och det är mindre än en boks, närmare bestämt en sjundedel.

Jag tycker att hela historien bara är sorglig. Hur man verkställer hatet mot muslimer på det mest medeltida sättet. Att bränna böcker på bål gjorde man liksom på medeltiden. […] Och när den här symboliska hatgesten kommer, ”nu bränner vi Koranen”, det blir liksom startpunken för [de afghanska muslimernas] missnöje.

uttrycker sig Omar Mustafa, ordförande för Muslimska Brödraskapets svenska falang, Islamiska förbundet, tillika professionell förvillare och människovärdesrelativist. Eller hur förklarar du att han ursäktar och likställer slakten av sju FN-anställda i Afghanistan med att en galen amerikan, Terry Jones, brände en kopia av Koranen?

Är du intresserad av att fördjupa dig i Omar Mustafas lögnaktiga retorik, hittar du en prekär genomgång borta hos Nima Dervish.

Om du hellre stannar kvar här en stund, kan vi tillsammans gräva ned oss i hur andra reagerat på den massaker som nu resulterat i 22 förlorade liv och 140 skadade.

I Sam Harris nystartade blogg (äntligen!) påminner han oss om vad han försökt belysa ända sedan The End of Faith:

Muslims appear to be far more concerned about perceived slights to their religion than about the atrocities committed daily in its name. Our accommodation of this psychopathic skewing of priorities has, more and more, taken the form of craven and blinkered acquiescence. There is an uncanny irony here that many have noticed. The position of the Muslim community in the face of all provocations seems to be: Islam is a religion of peace, and if you say that it isn’t, we will kill you. Of course, the truth is often more nuanced, but this is about as nuanced as it ever gets: Islam is a religion of peace, and if you say that it isn’t, we peaceful Muslims cannot be held responsible for what our less peaceful brothers and sisters do. When they burn your embassies or kidnap and slaughter your journalists, know that we will hold you primarily responsible and will spend the bulk of our energies criticizing you for “racism” and “Islamophobia.”

Någon som tar en helt annan position är FN:s chefssändebud i Afghanistan.

The UN’s chief envoy to Afghanistan, Staffan de Mistura, blamed Friday’s violence in the northern city of Mazar-e Sharif on the Florida pastor who burnt the Koran on 20 March. ”I don’t think we should be blaming any Afghan,” Mr de Mistura said. ”We should be blaming the person who produced the news – the one who burned the Koran. Freedom of speech does not mean freedom from offending culture, religion, traditions.”

Omar Mustafa kan således glädja sig åt medhåll från högsta håll. Det är okej att mörda så länge du känner dig kränkt nog av den materiella förlusten av någon annans exemplar av den enda bok du tillåtits fästa dig vid.

Det kan inte bara vara jag som blir mörkrädd av denna människosyn (Mattias Gardell är ursäktad). Och det är det lyckligtvis inte. I bloggen Pharyngula hittar vi en av de starkaste artiklarna som någonsin skrivits av en av de mäktigaste rösterna i bloggosfären, PZ Myers.

Genom att påminna oss om tragedin som följer med varje mord, dråp eller krigsoffer, tillför han det perspektiv som de flesta av oss försöker blunda för.

These twelve people were human beings, reduced to a statistic in a newspaper article, and dehumanized and exterminated by a mindless mob, inflamed by religious fanatics. Similarly, the hundred thousand or more killed in Iraq, the ongoing war in Afghanistan, all of these are also genuine, thinking, feeling human beings, wiped out in a cold-hearted calculus of delusion and greed. There is no justification sufficient for these acts.

PZ Myers har även svar på tal till Omar Mustafa och Staffan de Mistura.

Yet somehow we get lost in the wrong questions. Do we have the right to burn the Koran? Is it unreasonable to think that Afghans might have cause to be angry? Should we not defend the right of fascist politicians to live, and perhaps it is OK to grant a limited license to murder to certain people if they are of the correct political stripe or the appropriate faith? Shall we weigh the sins of a Florida preacher against those of three Afghan clerics, and come up with a number that will tell us which is the greater offender, and by how much?

Är det inte lustigt? Myers beskrivs ofta, av sina meningsmotståndare, som en ”militant ateist”. Konsten att urholka ord kanske följer med konsten att nedgradera människors värde?

I’m an extremist in this debate, I will freely confess. I hold an absolute view that no killing is ever justified, that individuals have the necessity to defend themselves against assailants, but that even that does not grant moral approval to snuffing out the life of another. Don’t even try to pull out a scale and toss a copy of the Koran on one side and the life of a single human being on the other — the comparison is obscene. Do not try to tell me that some people are ‘moderates’ when they tolerate or even support and applaud war and death and murder for any cause, whether it is oil, or getting even, or defending the honor of wood pulp and ink.

Då var det sagt.

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

I huvudet på en självmordsbombare

YouTube Preview Image
Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens lästips

Vissa undrar varför jag engagerar mig. En kristen teolog kommenterade anonymt (hon har kommenterat bloggen icke-anonymt tidigare, från samma ip-nummer), i vad jag gissar är ett (sorgligt) försök att framstå som opartisk, och stod för en typ av logisk kullerbytta som är särskiljande för religiösa människor: ”Spännande att engagemanget mot något man hävdar inte finns kan vara så stort!”

Vidare påstod hon att det finns ateistiska talibaner, vilket är en befängd urholkning av begreppet taliban. Talibanerna är en sunnimuslimsk religiös-politisk rörelse som grundades 1994 i Afghanistan. Nå väl, vi kan ta vilket ord som helst och använda det för annat än dess egentliga betydelse – och anstränger jag mig för att vara snäll kan jag tolka det som att hon försökte göra poängen att det finns ateister vars engagemang går att likna vid det du hittar hos talibanerna [sic].

Well, är du ändå en av dem som undrar varför jag engagerar mig: ät skit. Det lär smaka bättre än lögnerna du låter dig matas med. (Det är inte alltid lika roligt att vara snäll.)

Från SvD Brännpunkt i dag:

”Vissa kristna tidningar driver en kampanj där de uppmanar allmänheten att skriva protestbrev till Skolverket. Orsaken är att i den nya kursplanen har kristendomen inte längre en särställning bland religionerna, och eleverna ska enligt förslaget också bibringas kunskaper om sekulära livsåskådningar som humanismen.”

”Till mångas stora förvåning har nu utbildningsminister Jan Björklund i flera medieutspel tagit avstånd från Skolverkets förslag redan innan det presenterats för regeringen. Björklund anser att kristendomen även i framtiden ska ha en särställning i skolan. Utbildningsministerns argumentation är både historielös och omodern.”

”Men vilka kristna värderingar är det egentligen som Björklund vill främja? Att kvinnan ska underordnas mannen och att homosexualitet är en synd? Det menar ministern förstås inte. Sannolikt syftar han istället på normer som medmänsklighet respekt för alla människors lika värde.”

”Kristendomen har förvaltat vissa av dessa värderingar, men också andra värderingar som regeringen knappast vill stödja eller bevara, varken i skolan eller i samhället i stort. De värderingar Björklund faktiskt önskar sig bör snarare betecknas humanetiska, sekulära eller kort och gott mänskliga, snarare än religiösa.”

Och viktigast:

”… när det gäller dagens moderna svenska samhällsvärderingar, så har de i väsentliga delar inte formats tack vare kristendomen, utan trots den.”

Läs hela debattartikeln här.

Fotnot: Det finns mycket i debattartikeln jag skulle ha formulerat annorlunda. Vad? Ja du, det kanske jag berättar en annan dag. Är du en frekvent besökare tror jag att du redan vet.

Kategori: Personligt Politik Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,