Ett par gånger har jag provat livet som sambo. Vissa försök har varit mindre seriösa än andra, men nånstans har viljan att göra det bästa av situationen alltid funnits där.

Nu har jag ett problem.

Framtida sambo: Vi måste ta ner krucifixet. Det matchar verkligen ingenting.

Jag: Glöm. Krucifixet sitter där det sitter.

Framtida sambo: Det är inte förhandlingsbart. Vad tror du folk tänker när de hälsar på och det första de ser är ett krucifix i din ära? Mitt på väggen? Det är sjukt barnsligt.

Jag: Barnslig kan du vara själv! Jag har låtit dig bestämma det mesta här hemma. Ska jag inte få ha kvar nåt från mitt gamla liv?

Framtida sambo: Men! Ditt gamla liv är över! Jag är ditt liv nu, ta bort det för min skull.

Jag: Tar hellre bort dig.

Det är konstigt hur saker hänger samman. Den underbara festen i går kväll, Andreas hemsnickrade hyllning … Det var alltså början på nästa spruckna relation?

Toppen.