Jag funderar mycket på islam dagar som dessa. Sverigedemokraterna rör upp valdebatten med en smaklös stigmatisering där islamister ställs mot pensionärer – som att det är vad det handlar om.

Lyckligtvis finns det en intelligentare debatt att ta del av, för den som orkar söka.

Ändå kvarstår problemet. Islam är inte en etnicitet, men många av världens muslimska nationer består av endast en etnicitet, exempelvis araber. För den som inte orkar lyssna på vad som faktiskt sägs i kritiken som framförs mot islam, är det därför lätt att tro att det är onyanserad kritik mot en enskild folkgrupp. Vissa kallar det rasism, andra islamofobi.

Jag har stora problem med den förenklingen. Som ateist är jag kritisk mot religion per se, och islam är med över en miljard utövare en av världens största religioner. Det är dessutom frågan om en religion i desperat behov av en modern reform à la vad kristendomen genomgick under femtonhundratalet och upplysningen — men det är en fråga vi kan gå in på en annan dag.

Kontentan är att islam är en livsåskådning, och som sådan kan den förändras hos de enskilda utövarna. Ingen människa föds med sin livsåskådning; vill vi sprida mänskliga rättigheter, jämställdhet och sekulära friheter även till grupper som klamrar sig fast vid den islamistiska världsbilden, måste vi se längre än dit Sverigedemokraternas populistiska retorik tar oss.

Och då måste vi våga kritisera det som kritiseras bör.

Borta hos Butterflies and Wheels, en blogg jag läser dagligen, sammanfattar Edmund Standing vad jag känner. Läs för all del hela artikeln, eller nöj dig med den avslutande paragrafen nedan.

”Ultimately, Islam and the Qur’an do not pose problems because of ‘misinterpretation’, but rather because they belong to a world far from modernity and are actually of no relevance to modernity. Atheists have every right to point this out, even if it means criticising those who are nonetheless doing good work against extremism. Moderate Islam and moderate Quran’ic ‘interpretation’ offer no real bulwark against those who read the text of the Qur’an and take it at face value, as a perfect and divinely authored text. Only by acknowledging that any notion of a divinely authored book is simply false, by accepting the harsh reality that this book is in fact useless (and indeed dangerous) in the modern context, and by embracing human reason and freethinking will the curse of Islamic extremism ultimately be overcome.”

De rättframma orden avslutar vi med ett klipp där Ricky Gervais diskuterar sin syn på ateism, tycker jag.

”The truth doesn’t hurt.”