5 juli 2011: Nyhetsflödet

I dag föll den nya domen i Högsbymordet

Bakgrund från DN.se:

Klockan 11 meddelades domen i Högsbyfallet där sonen i en familj tidigare dömts för mordet på Abbas Rezai.

Nu dömer Göta hovrätt föräldrarna, Raoof Ataei och Leyla Ataei. som [sic] för hedersmordet. De döms till tio års fängelse.

Göta hovrätt var enig i sin dom. Båda föräldrarna döms för mord och de utvisas ”för all framtid”. Sonen i familjen, som tidigare fällts för mord, har samtidigt fällts för medhjälp till mord. Straffet blir sluten ungdomsvård på ett år och fyra månader. Han ska inte utvisas från Sverige.

Efter att domen meddelades säkrade jag en pdf-kopia. (Du återfinner den inte bland referenserna nedan. Ring eller mejla Göta hovrätt om du vill ha en egen kopia, målnummer B 1338-11.) Det är en utförlig dom som är såväl saklig som resonerande – något av ett konststycke mitt uppe i all den jävlighet som är hedersmordet av Abbas Rezai.

I slutändan tycks sonens, Abdulmajid Ataei (nedan Majid), ändrade vittnesmål ha varit det som vägde tyngst. Jag gör inte anspråk på att vara sakkunnig här, men utifrån strävan efter logisk följdriktighet tillsammans med den tekniska bevisningen och andra vittnesmål, är hans berättelse den enda av de tilltalades som inte leder till den ena motsägelsen efter den andra.

Läs och begrunda Majids vittnesmål, om du har mage för det.

Majid Ataei har berättat i huvudsak följande: Raoof och Leyla bestämde över familjen. Raoof var familjens överhuvud. Om barnen kom med egna förslag fick de stryk. Zarah fick inte titta på tv, klippa håret kort eller på egen hand använda datorn. Hon fick inte heller ha mobiltelefon. Alireza och Mohammad, hans bröder, höll Zarah sällskap när hon var ute. De skulle bl. a. kontrollera Zarahs hår. Om Zarah bröt mot reglerna skulle de slå henne. Om de inte slog Zarah blev de själva straffade. Leyla slog barnen med vattenslang och kablar.

Leyla och Raoof var mycket arga över att Zarah levde tillsammans med Abbas. De sade att Zarah hade förstört familjens heder och att hon lika gärna kunde ha varit död. Enligt Raoof var hundar mycket bättre än Zarah. Leyla kontaktade Bibi Hawa Sadat som bodde i Skellefteå. Leyla sade till Bibi att om Bibi gömde Zarah så visste Bibi vilka konsekvenserna skulle bli. Vid ett tillfälle ringde Abbas till Leyla. Leyla sade till Abbas att denne skulle låta bli hennes dotter för annars skulle Abbas få vad denne förtjänade. Raoof talade också med Abbas och sade att det var ”kört” om Abbas inte lämnade Zarah. Under besöket i Skellefteå var Leyla mycket upprörd och kunde vräka ur sig vad som helst. När han och Leyla kom till huset där Abbas bodde gick Leyla in i bostaden utan att knacka på dörren. Därefter sökte Leyla igenom bostaden. I bostaden fanns tre män. Leyla var hotfull mot dem.

De åkte tillbaka till Högsby. Efter ett tag förändrades Leylas och Raoofs inställning till Zarahs bortavaro från hemmet. Hans föräldrar berättade för honom att Zarah och Abbas skulle komma till Högsby för att gifta sig. Raoof och Leyla betedde sig dock inte som att de verkligen menade att Abbas och Zarah skulle få gifta sig. Hans föräldrar sade att det hade varit bättre om de inte haft en dotter. Raoof köpte hundkexen som påträffats i köket. Raoof sade att eftersom Zarah inte var bättre än en hund så kunde hon äta hundmat. I deras kultur så anses hundar vara smutsiga.

Han blev tillsagd att hämta den aktuella kniven och fotografera sig med den. Han gjorde så och tog några bilder med självutlösaren. Alireza tog också några bilder på honom. Han fotograferade eftersom det påminde honom om filmerna om Rambo. Efter att han hade fotograferat såg han inte till kniven. Han och Alireza brukade leka med baseballträet. Det förvarades i skåpet som stod i hallen i den vänstra lägenheten. Järnröret hade han inte sett före det att den aktuella händelsen inträffade.

Raoof hälsade inte ens på Abbas när denne kom. Raoof slängde in Abbas väska i den vänstra lägenheten. Abbas och Raoof gick in i den mellersta lägenheten. Zarah gick in i den vänstra lägenheten. Raoof brukade hålla isär männen och kvinnorna i familjen. Rolf Kalén och Jaroslav Holinka försökte lugna ned situationen. När Rolf Kalén och Jaroslav Holinka hade lämnat fastigheten fanns det inga andra personer än familjemedlemmarna i lägenheterna. Han och Abbas satte sig i en av de två sofforna som stod i vardagsrummet i den mellersta lägenheten. Han satt till höger och Abbas något till vänster om mitten. Ett soffbord var placerat framför soffan. Raoof lämnade den mellersta lägenheten och gick till den vänstra lägenheten där Leyla och Zarah var. Raoof och Leyla var arga på Zarah. Efter att tag kom Raoof tillbaka till den mellersta lägenheten och satte sig på en stol intill soffbordets ena hörn. Raoof började ställa frågor till Abbas om dennes släkt. Vid detta tillfälle var Alireza troligen inte i den mellersta lägenheten. När han skulle hämta en bricka med te såg han att Leyla krossade två tabletter på en bit papper. Han är säker på att Leyla krossade tabletter. Hon brukade använda sömntabletter, dock utan att först ha krossat dem. Hon lade de krossade tabletterna i ett saftglas och gick med detta till den vänstra lägenheten. Leyla kom tillbaka till den mellersta lägenheten och gick in i köket. När de hade druckit teet gick han dit. Då såg han att Leyla stod vid spisen. När han kom tillbaka till vardagsrummet frågade Raoof varför Abbas inlett en relation med Zarah. Abbas sade att det var fel men att man måste förlåta någon gång. Abbas såg rädd ut. Raoof började hota att han skulle döda Abbas. Situationen blev obehaglig och han gick mot dörren till hallen. Han ville lämna vardagsrummet när Raoof skrek att det var Abbas största misstag att komma med Zarah till Högsby. Leyla kom in i vardagsrummet. Hon rörde sig snabbt och höll en gryta med båda händerna. Hon kastade innehållet i grytan på Abbas som satt i soffan. Han tror att Abbas lutade sig bakåt relativt mycket när vätskan träffade honom i ansiktet. Abbas försökte skydda sig med händerna men han hann nog inte med det. Abbas sprang mot dörren till hallen. Raoof skrek att Abbas skulle stoppas och att denne inte fick lämna lägenheten. Leyla tog tag i Abbas kavaj och drog tillbaka denne. Abbas var först ut i hallen, sedan kom Leyla. Han tryckte sig mot ena väggen i hallen när Leyla tog tag i Abbas kavaj och stod inte i vägen för Abbas. Raoof tog ett basebollträ och slog Abbas med det. Det första slaget träffade Abbas högt upp på ryggen. Det andra slaget tog i dörrkarmen. Slagträet gick av. Leyla höll fortfarande fast Abbas. Raoof tog ett järnrör och slog Abbas med det två till fyra gånger. Ett av slagen träffade uppe på Abbas huvud. Leyla var nära Abbas och Raoof. Abbas låg inte ned utan var framåtböjd. Han hindrade inte Abbas när denne försökte fly från lägenheten. Raoof sade till honom att hämta kniven. Han frågade vilken kniv Raoof menade. Raoof sade att det var den som låg på hatthyllan. Han gjorde som han hade blivit tillsagd. Om han inte hade hämtat kniven skulle Raoof ha attackerat honom. Han kände sig maktlös. När han hade hämtat kniven sade Raoof till honom att hugga Abbas, men han kunde inte förmå sig till att göra det. Raoof sade med ”den stora rösten”, den Raoof använde när han var arg, att han skulle hugga Abbas. Han svarade återigen att han inte kunde göra det. Eftersom det handlade om att ta ett liv kunde han säga emot Raoof. Han förstod att Raoof skulle använda kniven mot Abbas. Raoof tog kniven ur hans hand och började hugga Abbas över hela kroppen. Första hugget träffade Abbas rygg. Raoof siktade även mot halsen. Raoof utdelade vissa hugg med en hand och vissa hugg med båda händerna. Abbas försökte resa sig upp, men Raoof och Leyla tryckte ned Abbas. Raoof högg fem till nio gånger och rörde sig runt Abbas under tiden. Slutligen hamnade Abbas vid garderoben i hallen. Raoof fortsatte att hugga. Han deltog inte i attacken mot Abbas. Han var chockad av det som hände. I samband med detta knackade det på ytterdörren. Leyla öppnade dörren. Utanför stod Zarah och Mohammad. Leyla lämnade snabbt lägenheten och stängde ytterdörren. Raoof sade högt till honom att kontrollera om Abbas levde, men han visste inte hur han skulle göra det. Han tog några steg i riktning mot Abbas och han upplevde det som mycket hemskt. Det var overkligt. Raoof gav honom kniven och sade att han skulle tvätta den. Han tror inte att han använde diskmedel. Han lade kniven på diskbänken men blev sedan blev tillsagd att flytta på den. Han tog då kniven över bladet. Vid detta tillfälle hade Leyla och Raoof plastpåsar på händerna. Han bar jeans vid tillfället; det stänkte blod på dem. Han har fortfarande mardrömmar om händelsen. Han minns hur Abbas skrek och sprang mot dörren. Han kan inte förlåta sig själv för att han inte ingrep.

Efter händelsen sade han att de borde ringa polisen, men det tillät inte Raoof och Leyla. Ungefär en halvtimme innan de lämnade Högsby sade Raoof att han skulle gå till den mellersta lägenheten för att kontrollera om Abbas var död. Han öppnade dörren lite grann, tittade in och kunde se att Abbas i vart fall inte andades. Därefter sade Raoof att han skulle köra ut bilen. När Leyla och Zarah kom ut höll Leyla i Zarah, vilket han tolkade som att Zarah inte kunde gå utan hjälp. Raoof sade att han skulle köra till Göteborg. Raoof var arg under färden och sade att de borde lämna Zarah utmed vägen eller i skogen. Han ignorerade Raoof och sade till slut att han inte ville att de skulle göra det. Raoof blev då arg och anklagade honom för att ta Zarahs parti. När de hade kommit till Göteborg körde de vidare till Malmö. Därefter kom de till Köpenhamn, varpå de fick de kontakt med Mobin och åkte till dennes lägenhet. Där berättade Raoof för Mobin att Abbas dött. Leyla hade problem med brännskadorna och Mobin ordnade med salva. Mobin berättade att underåriga som fällts i domstol i Danmark för liknande gärningar hade dömts till låga straff. Raoof och Leyla sade därför att han, Majid, skulle ta på sig gärningen. Om han inte gjorde det skulle föräldrarna inte kunna ta hand om hans syskon. Han gick därför med på att ta på sig gärningen. Raoof, Leyla och Mobin gick igenom vad han skulle säga. De sade att han skulle säga att Raoof hade varit på toaletten, att Leyla befunnit sig i den vänstra lägenheten och att han och Abbas hade börjat bråka med varandra. Han skulle även säga att Raoof inte hade kunnat förhindra gärningen. Leyla sade vid något tillfälle att om någon frågade om sömntabletter så skulle han inte säga något om det. De åkte tillbaka till Sverige varpå han anmälde sig hos polisen.

Efter att Raoof och Leyla hade släppts ur häkte uppmanade de honom fortlöpande att han skulle hålla fast vid sin berättelse. Den slutna ungdomsvården avtjänade han på Sundbo ungdomshem i Fagersta och på Johannisbergs ungdomshem i Kalix. På Johannisberg fick han behandling av bl.a. psykologen Andrea Aspegren.

Referenser:

Comments
Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
27 april 2011: Nyhetsflödet

Hundra procent hjärntvätt

Gettin' Jiggy wit It

Du har hört den förut, en av favoritmyterna som upprepas till leda av alla skojare som vill sälja dig verkningslösa genvägar till briljans och framgång.

Vi människor använder bara tio procent av hjärnans kapacitet. Det har Einstein sagt, och det betyder att vi har nittio procent kvar att aktivera. Ge mig dina pengar så lär jag dig hur.

Typ så, inte sant?

Skitsnack som legitimeras med hänvisning till valfritt geni. Ofta Einstein, andra gånger Edison eller någon idiot savant med förmågan att memorera telefonkatalogen.

Att myten avfärdas av vetenskapen gång på gång tycks inte göra någon skillnad. Att evolutionen aldrig skulle tillåta (ursäkta det dåliga ordvalet, evolutionen har självklart inget medvetande) att ett organ som bara nyttjar tio procent av sin förmåga utvecklades – snacka resursslöseri! – är kunskap vissa människor uppvisar en otäck förmåga att ignorera.

Till exempel scientologerna. Jag spenderade påskhelgen i Malmö, en av de svenska städer där Scientologikyrkan har lyckats etablera sig, och döm min icke-förvåning när en tonåring med vilsen uppsyn stack ett flygblad i min hand under en promenad genom centrum.

”Du nyttjar bara tio procent av din hjärna. Genom L. Ron Hubbards ofantliga visdom lär vi dig nyttja alla hundra,” var budskapet i något förenklad tappning. (Ja, det följde med en beställningstalong för hans böcker. Som av en slump.)

Nåväl, även idioter har rätt att existera och sprida sitt budskap. Om något vill jag stärka yttrandefriheten, inte inskränka den med exempelvis blasfemi- och trosfridslagar eller lagen om hets mot folkgrupp. Men det är en annan historia.

Den essentiella distinktionen här är att ingen, absolut ingen, ska behöva rätta sig i idioternas led. Och offentliga sektorn – kommun, landsting, stat – ska aldrig, absolut aldrig, tvinga på någon religion eller pseudovetenskap. (I förlängningen borde inte en enda offentlig krona gå till religiösa samfund eller så kallad komplementär och alternativ medicin, men det är också en separat diskussion.)

Tyvärr är det ett koncept man har problem med i vissa delar av landet.

Sofia Åsell och sambon Jens Peterson-Berger fick inte förskoleplats till sin dotter på ett enda av sina fem förstahandsval. Kommunen gav dem i stället en plats på en scien­tologi­förskola.

– Om vi inte tackade ja till det så skulle det dröja år innan vi skulle få plats, säger Sofia Åsell.

Det har varit en lång och segdragen process att hitta förskola till Henny. Familjen hade först en privat förskoleplats tingad från och med januari. Men när de kom tillbaka från en resa vid årsskiftet hade personalen gett bort den till någon annan. Föräldrarna ställde sig då direkt i Stockholms kommunala dagiskö där de rangordnade fem tänkbara förskolor för dottern.

Men när kommunens garantitid på tre månader löpt ut erbjöds de i stället plats på en helt annan förskola, Måsen i Enskededalen.

– Kommunen verkade inte veta vad det var för dagis. De sa bara att det var en privat förskola som tog emot garantiplatser och följde läroplanen, säger Sofia.

När information damp ned i brevlådan stod det att förskolan använde sig av studietekniken Applied Scholastics. När Sofia sökte på internet fick hon fram att det var scientologins grundare L Ron Hubbards utbildningsmetod. Applied Scholastics varumärke ägs av Association for better living and education (ABLE), som är en underorganisation till Scientologikyrkan.

Från kommunens sida är problemet osynligt, men man lovar att försöka lösa situationen i det här enskilda fallet.

Stämmer det att ni förmedlar köande föräldrar till en förskola som använder sig av scientologernas utbildningsmetod?
– Ja, alltså, de är inte scientologer så, men de använder sig av pedagogiken. Det är så nytt, de har bara varit med i kön i några veckor. Men de är godkända av utbildningsförvaltningen.

Informerar ni föräldrarna om att förskolan använder sig av scientologernas utbildningsmetod?
– Nej, inte mer än att jag skickar med broschyren. Det känns bra att skicka med broschyren.

Varför informerar ni inte?
– Vi ska inte lägga några värderingar i det eftersom utbildningsförvaltningen har godkänt dem.

Happ, happ, så kan det låta. Och visst kan vi köpa retoriken om en värderingsfri hållning eftersom beslutet redan är fattat, på uppenbart oinformerade grunder?

Låt mig därför, för tydlighetens skull, snabbt informera om vilken typ av människa scientologernas pedagogik skapar:

Tio procent korkad och nittio procent urbota dum i huvudet.

Referenslänkar:

Comments
Kategori: Nyhetsflödet Religion Skepticism Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
9 december 2010

Gunvor Vennberg fortsätter gå i cirklar

I går lämnade jag en kommentar i Gunvor Vennbergs blogg och uppmanade henne att skriva en replik till föregående inlägg här. I dag kom hennes svar:

Gunvor Vennberg 2010/12/09 kl 10:27
Roligt att du har hittat till min blogg! Låt mig först få klargöra att jag inte är för barnmisshandel, vare sig det är föräldrar ELLER socialtjänst som utövar den (genom att ta barnen ifrån föräldrar som måhända inte är perfekta men tillräckligt bra och placera dem i undermåliga fosterhem: http://www.nkmr.org ) När det gäller vårt samhälle så är det tiden som får utvisa hur kloka vi var när vi lät vår egen bekvämlighet leda till att klimatet förändrades t ex. I teologi, filosofi och idéhistoria som jag alltså läser, är vårt tidsperspektiv för analys snarare 1000-årsperioder än decennier, så visst påverkas ens tänkande av det. Kom tillbaka om 1000 år så får vi se vem som hade rätt!

Men visst har du rätt i att man som kristen har en annan logik, en logik som bygger på att vittnesbördet om Jesus Kristus är sanning. Det förändrade världen. För Sveriges del avskaffades slaveriet och det blev förbjudet att sätta ut nyfödda i skogen för att ta två exempel. Men också demokratins införande har sina rötter i den pietistiska väckelsen som betonade den personliga omvändelsen. I världen idag finns ungefär 500 000 000 väckelsekristna, till vilka jag räknar mig, så ja, vi finns utanför USA, men mina åsikter är naturligtvis inte allas, även om det säkert finns vissa likheter. Vi finns i alla partier, i alla samfund, på alla program på universitetet – även inom matematik och fysik alltså, och på ett kafé nära dig…

Det handlar inte om logiskt tänkande egentligen utan om det som Paulus beskriver i 1 korintiebrevet nedan, Paulus som f ö var en stenhård motståndare till kristendomen och t o m såg till att kristna blev avrättade för sin tro, tills han en dag helt oväntat mötte Jesus själv. Han förändrades men var ändå lika lärd och smart som tidigare. Den kloke låter sig övertygas när verkligheten visar sig vara en annan än man trott!

”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: ”Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna.” Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet är starkare än människorna.

Bröder tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: ”Den stolte ska ha sin stolthet i Herren.” (1 kor 1:18-31)

Välkommen att fortsätta läsa min blogg. Och vad beträffar Svenska Kyrkan: Jag är måhända inte en värdig representant för den (jag är dessutom inte antagen än så ni måste åtminstone vänta med att dra slutsatser) kanske pastor Jansson (Hasse o Tages alltså) är en bättre….Det är ju han och hans gelikar som förlorar på att ni går ur, och ni själva, inte jag! Ju fler icketroende som lämnar Sv K desto mer radikal i sitt kristna budskap kommer den bli till min stora glädje! Sådana som jag vill ju inte jobba i Svenska kyrkan för den trygga, medlemsfinansierade lönens skull, utan för att människor ska komma till tro! Kunde Paulus sy tält för att försörja sig så kan väl jag odla morötter…

*   *   *

Innan jag ens hunnit traggla mig igenom hennes fortsatta sörja av hjärntvättad resignation inför mänsklighetens redan begränsade intellekt, hann min goda vän Andreas Stjärnhem skriva en replik:

*hem 2010/12/09 kl 11:10
I fucking love användningen av bibelcitat så fort religionsdiskussioner dyker upp.

Att så totalt ignorera andras ställningstagande att religion är ett mänskligt mönster, en konstruktion, är fabulöst. Påminner i detalj om att diskutera med en trotsig fyraåring som bara går på sin upproriska frigörelse som drivkraft och mål. Diskussionens innehåll är tydligen irrelevant eftersom diskussionen är onödig.

”Det handlar inte om logiskt tänkande egentligen utan om det som Paulus beskriver i 1 korintiebrevet nedan, Paulus som f ö var en stenhård motståndare till kristendomen och t o m såg till att kristna blev avrättade för sin tro, tills han en dag helt oväntat mötte Jesus själv. Han förändrades men var ändå lika lärd och smart som tidigare. Den kloke låter sig övertygas när verkligheten visar sig vara en annan än man trott!”

Verkligheten? Eller fiktionen? You tell me.

Brukar roa mig med att snacka en stund med Jehovas när jag springer på dem på stan. Är något av det mest roande jag vet. Har själv varit med och gjort två dokumentärer kring Dödahavsrullarna för Discovery Channel och anser mig ha en rätt god insikt i deras historia och det faktum att de är ofullständiga texter som redigerats och översatts över lång tid, och alltid från en subjektiv grund. Exakt som alla bibliska texter. Och när jag utvecklat det resonemanget i tio minuter möts jag av svaret…trumvirvel…”Enligt Paulus i första korinterbrevet bla bla bla bla…!”

Då är det samtalet inte det roligaste jag vet längre. Då är det bara sorgligt. Det är att höra på någon som gett upp sitt fria tänkande, sitt ifrågasättande och i någon form sin mest mänskliga sida.

*   *   *

Word.

Och för att sätta Gunvor Vennbergs svammel i ett större sammanhang, så här kan det se ut när ett barn ges en religiös uppfostran och utsätts för högst genomtänkt aga (dessutom i ett land som fortfarande tillåter barnaga, USA):

YouTube Preview Image
Comments
Kategori: Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
6 december 2010

Ett nattligt besök från Gunvor Vennberg

Häromdagen reflekterade jag över kvaliteten – eller snarare avsaknaden därav – på kommentarerna som trillar in här nattetid. Rasister, pseudovetenskapskramare och religiösa dårar tycks alla leva upp när solen gått ned. Och som för att belysa min poäng lämnades följande kommentar klockan 23:50 i lördags, på inlägget om föräldrarna i Karlstad som dömdes till fängelse för barnmisshandel.

Nej, varför skulle Herren Gud allsmäktig veta bäst, det gör ju du!? (Sedan kan man ju diskutera om föräldraparet är de som tolkar bibeln rätt också)

Jag är inte för aga, men tänker man på barnens bästa, verkar det ju helt bisarrt att tvångsomhänderta dem när de är välmående och glada för övrigt! Det Svenska samhället ÄR sjukt när man kan ta barnen från sina föräldrar för något som är tillåtet i 147 länder.

Glädjande nog för oss syndare i allmänhet är det i allafall inte du som kommer döma oss till sist utan den Gud som bad för sina bödlar när han hängde på korset: ”Fader förlåt dem, ty de vet inte vad de gör”

Personen bakom orden heter Gunvor Vennberg, och till vår stora glädje skriver hon en blogg. Med ett sammelsurium av konspirationsteorier och bibelverser målar hon upp sin bild av samhället, drömmer sig tillbaka till en tid då kvinnor skulle hålla käften och ondgör sig över att hon enligt vår politik ”är en parasit på samhällskroppen”.

Logik är dessvärre inte Gunvors starka sida, vilket är helt i sin ordning när vi pratar om en person med 105 högskolepoäng i teologi. I en moralfilosofisk debatt bör du veta bättre än att bygga din argumentation på världshistoriens kanske mest självmotsägelsefulla dokument, Bibeln, och hjärnslö traditionalism (”Men vi har ju alltid behandlat lunginflammationer med åderlåtning!”).

I Gunvors värld existerar nämligen ingen progressiv utveckling. Att vi i dag lever i mänsklighetens högsta välstånd någonsin, med en förväntad livslängd som vida överstiger den för bara hundra år sedan, vaccin mot allt från mässling till polio, nästan obefintlig barnadödlighet samt jämställdhet och demokrati, är inte relevanta parametrar för henne. Det existerar fortfarande 147 länder som tillåter föräldrar att banka skiten ur sina ungar; och Gud fann att det var gott.

Vad gäller existensen av hennes kära allsmäktiga gud och hans masochistiska bastard, har jag slutat förvånas över den okritiska inställning som återfinns hos renläriga anhängare. Bibeln säger att Gud finns, därför finns Gud. Bibeln säger att Jesus dog för våra synder, därför dog Jesus för våra synder. En cirkelargumentation lika god som någon.

För Gunvors skull beklagar jag att samhället inte kommer sträcka ut en hand för att hjälpa henne. Medan individer som sjunker ned i andra desillusioner än religiösa doktriner kan få hjälp, finns det fortfarande inga akutpsykiatriska enheter som ställt upp sina portar för henne. Medan exempelvis ett Star Trek-fan som blivit övertygad om Captain Spocks existens (”Star Trek säger att Captain Spock existerar, därför existerar Captain Spock!”) och predikar Captain Spocks evangelium på Plattan i Stockholm, kan få den bästa vård vi har, erbjuds Gunvor i stället fortsatt uppmuntran varje söndag när kyrkklockorna ringer till mässa.

Tyvärr.

PS. Gunvor Vennberg väntar på att bli behörig för vigningstjänst inom Svenska kyrkan. Du som vill lämna Svenska kyrkan, men inte har fått tummen ur än, gör det enklast här.

Comments
Kategori: Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
26 november 2010

”Men Abraham var ju redo att offra Isak?”

I dag dömde Värmlands tingsrätt, Karlstad, ett föräldrapar till vardera nio månaders fängelse, till följd av att de agade tre av sina fyra barn.

Sorgligt nog finns det inget anmärkningsvärt med föräldrar som misshandlar sina barn. Idioter kommer det alltid finnas gott om, och det är inte långsökt att föreställa sig ett skyhögt mörkertal med barn som fått smaka på riset efter att mamma eller pappa tagit sig en sup för mycket. (Som om alkoholmissbruk skulle ursäkta misshandel. Det gör det inte, för den som undrar.)

Det som sticker ut i det här fallet är föräldrarnas kallsinniga, självrättfärdigande attityd till våldet. De skyllde inte på vredesmod, att de fått särdeles illasinnade skitungar eller något annat som kan tänkas mildra omständigheterna i de desillusionerades värld.

Nej, nej. Agan var ett så kallat rationellt beslut; en medvetet vald uppfostringsmetod. Problemet är att de grundade sitt förnuft på Bibeln.

Du läste rätt. På Bibeln.

”Båda föräldrarna har erkänt att de använt aga i sin uppfostran av de tre äldsta barnen. När barnen har gjort någonting dumt har de bestraffats med ‘dask på baken’ med en klädborste, träplanka eller öppen hand. Ibland har barnen haft kläder på sig, ibland inte.

Båda föräldrarna är djupt troende och diskuterade igenom uppfostringsmetoder redan innan de fick barn. De kom gemensamt fram till att använda sig av aga, för barnens bästa. Agan ska ha påbörjats när respektive barn var i två- eller treårsåldern.”

Om det finns något positivt här, är det att deras fjärde barn inte hann bli gammal nog för att uppleva föräldrarnas kärleksfulla uppfostran, innan myndigheterna klev in och satte stopp för dem.

”För barnens bästa.”

Finns det någon rättvisa i världen träffar föräldrarna varsin kärleksfull medfånge på respektive anstalt.

För de kristna rövhålens skull.

Comments
Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
28 maj 2010

Att använda Bibeln som moralisk grund


WARNING: This is a work of fiction. Do NOT take it literally.

CONTENT ADVISORY: Contains verses descriptive or advocating suicide, incest, bestiality, sadomasochism, sexual activity in a violent context, murder, morbid violence, use of drugs or alcohol, homosexuality, voyeurism, revenge, undermining of authority figures, lawlessness, and human rights violations and atrocities.

EXPOSURE WARNING: Exposure to contents for extended periods of time or during formative years in children may cause delusions, hallucinations, decreased cognitive and objective reasoning abilities, and, in extreme cases, pathological disorders, hatred, bigotry, and violence including, but not limited to fanaticism, murder, and genocide.

Comments
Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
26 april 2010

Historiens vingslag (följt av fler slag)


”Times are bad. Children no longer obey their parents, and everyone is writing a book.”
– Marcus Tullius Cicero, 43 f.v.t.

Comments
Kategori: Språk
Etiketter: , , , , , , ,
25 februari 2010

Släck religionens heliga sken

Sedan jag skrev mitt senaste inlägg om religion har samma frågeställning lagts fram till mig gång på gång.

”Okej, jag är inte religiös. Jag förstår vad du menar, men … Men allt bra som religiösa samfund står för i samhället? Tröst och vägledning, välgörenhetsarbete, en känsla av samhörighet när man kanske inte har någon annanstans att ta vägen: väger inte det upp det onda du pratar om? Till exempel Svenska kyrkan gör ju massor med bra saker, tycker jag.”

Det är vad vänner, kollegor och andra bekanta har undrat utanför bloggens ramar. En åländsk kvinna, som har konverterat till Islam, kommenterade i stället inlägget med förslaget att jag ska fördjupa mina studier i Islam för att lära mig den sanna betydelsen av kärlek. Berätta inte för henne att jag har läst Koranen från pärm till pärm, är du snäll. Det gör henne säkert bara ledsen.

”Allah wished to confirm the truth by His words: ‘Wipe the infidels out to the last.’”
– Qur’an:8:7

Det heliga skenet runt religion
Innan vi återkommer till frågeställningen ska vi fokusera på ett annat problem: religionsfrihet i allmänhet, men i synnerhet det sociala kontrakt som förbjuder kritik mot tro. Närhelst diskussionen dyker upp är konsensus att ”vi måste respektera andras tro”.

Varför? Allt annat i samhället är mer eller mindre uppe för debatt. Om jag verbalt attackerar hockeylaget du vurmar för, tar du det som en ursäkt för att kritisera mitt favoritlag. Om du vill höja skatterna och jag sänka dem, kan vi diskutera hårt och länge om saken men ändå lämna bordet som vänner. Till och med vetenskap tar ärofullt sin beskärda del spott och spe, även när vetenskapen som presenteras sedan länge har lämnat hypotesstadiet för att godtas som en sanning bland de som vill, kan och vågar förstå. Inget ämne är omgivet av samma heliga sken som religion (ordlek avsiktlig). Nåde han som slår ned på din rätt till en personlig tro, se till att han genast ber om ursäkt!

Kalla mig trångsynt om du önskar (du har fel om du gör det, men det är din rätt), men jag kan inte relatera till en värld där jag måste be om ursäkt för att jag synar din bluff.

Det senaste exemplet dök upp i dag. Den anonyme serietecknaren Usla Vesslan blev censurerad av Metros redaktion eftersom ”djupt kränkta buddhister” hörde av sig angående en teckning där Buddha knullar Jesus i röven, medan Jesus i sin tur analpenetrerar profeten Muhammed.

Nu är det som så att jag inte för en sekund tror på att det var buddhister som hörde av sig till Metro. Gör du?

Författaren Salman Rushdie lever fortfarande med en fatwa över sitt huvud. Hans brott? Romanen ”The Satanic Verses”, som sägs vara inspirerad av profeten Muhammeds liv.

”Vår religion bygger på kärlek, ge fan i att provocera oss”
1991 knivmördades den översättare som arbetade med en japansk utgåva av The Satanic Verses. Samma månad knivhöggs den italienska översättaren allvarligt, men överlevde. I Oslo, två år senare, överlevde den norska förläggaren ett mordförsök. I ungefär samma veva undkom den turkiska översättaren en mordbrand mot hotellet han bodde på under en kulturfestival i Sivas, Turkiet. Branden, som startades av islamistiska fundamentalister, dödade i stället 33 andra hotellgäster. Lyckligtvis hörde de till samma otrogna sällskap som översättaren, så attacken var inte ett totalt misslyckande.

För att vi ska förstå problemet måste vi först titta närmare på vad religion egentligen är. Hur kan rester från en mörkare tid ha ett så starkt fäste när vi borde veta bättre, i en tid då vi har tillgång till den mest fantastiska kunskap om världen som människan någonsin har besuttit? I en tid då vi äntligen förstår hur otrolig vår blotta existens är; hur osannolik (men ändå inte) sammansättningen av en diamant är; hur vår himmel leder vidare mot världar bortom vår räckvidd? I vetenskapen finns en otyglad livsglädje som inte parasiterar genom mänskligt lidande eller drar gränser och dömer ut ytliga olikheter. I stället hittar vi svaren som ger oss kärleken till varandra oavsett hudfärg, kön och sexuell läggning – att du och jag är en och samma, förenade genom flera miljarder år av evolution och stöpta i en form som inte bara ger oss släktskap med varandra, utan även till allt levande på den jord vi borde vårda bättre.

Religion är gamla svar på uråldriga frågor, men all ny kunskap i världen räcker inte för att nå fram till religiösa grupper. Eller så agerar vår kunskap som ännu ett argument för den personliga trosuppfattningen.

Den inbyggda paradoxen är religionens trotjänare
Har du någonsin befunnit dig i en hetsig diskussion där du vetat att du har rätt, att du har bevis för att du har rätt, men där den andra parten har vägrat att ge med sig? Kanske har du till och med upplevt att dina rationella argument bara har gjort din meningsmotståndare mer övertygad om att hon har rätt? Klart du har, det har vi alla. Psykologer har ett fint ord för beteendet, men lika fort som jag lärde mig det glömde jag bort det igen.

Jag känner inte till en enda religion som inte ser blind tro som en eftersträvansvärd dygd. Tvärtom ses blind tro som en väg till frälsning. Och just däri ligger religionens ogenomträngliga paradox. Som katolik lär du dig själv att förkasta det sunda förnuftet eftersom det är din enda chans att övertyga dig själv om att du de facto dricker Jesus blod och äter hans kött. (Ja, katolicismen har anammat en bokstavstrogen tolkning av nattvarden, medan exempelvis protestanter förstår symboliken i handlingen.) Alla religioner är fyllda av liknande exempel. Du förväntas anamma seder, traditioner och påbud just för att de är seder, traditioner och påbud. Ifrågasätt inte, det står i vägen för frälsning.

Paradoxen är alltså att vetenskapliga bevis har förmågan att göra redan troende människor mer troende, inte mindre.

Nyheten till alla troende: därför tror du
I Sverige räknas vi som byxmyndiga vid femton års ålder, myndiga vid arton. Alkohol är vi tillräckligt mogna för att inhandla när vi har fyllt tjugo. Är mognad ett subjektivt begrepp? Inte särskilt. Människans hjärna är en av evolutionens flitigare prestationer. Som vuxna är vi det första djuret som förmår tygla sin existens, men vi måste vara barn först. Och det är som barn allt spännande händer.

Som barn tror vi på tomten. Varför skulle vi inte? Våra föräldrar berättar att han finns och vår förmåga att ifrågasätta är inte utvecklad än. Faktum är att vår förmåga att som barn inte ifrågasätta leder till vår överlevnad som vuxna. Barndomen förbereder oss inför livet genom att fylla oss med kunskap. Kritiskt tänkande i för ung ålder skulle hindra vår utveckling och har således inte passerat det naturliga urvalets nålsöga. Men samma positiva effekt har förödande konsekvenser.

Som barn tror vi på tomten. Som barn tror vi på allt våra föräldrar och andra auktoritetsfigurer tuttar i oss med tillräckligt övertygande röster. Tids nog blir vi gamla nog för att genomskåda lösskägget, men hur genomskådar vi något vi inte kan se – något som våra föräldrar själva aldrig genomskådade?

Du föds in i din religion. Du är protestant om du föddes i en viss del av Nordirland, katolik om du föddes i en annan. Jude i Israel, muslim i Palestina. Scientolog om du är en av John Travoltas ungar. Mer romantiskt än så är det inte. Visst finns det folk som konverterar, men då får vi tyvärr rikta blickarna mot paradoxen ovan. När hörde du senast om någon som konverterade till en mer lättsam religion? Någon som ville ha en liberalare syn på den personliga tron? När världen stormar runt en troende är reflexen oftast att sjunka djupare ned i den vansinniga övertygelsen om att ”alla andra har fel, jag tror rätt”.

Vi måste sluta dalta med religiösa
Skärselden, helvetet, djävulen och hans moster: många är historierna som våldför sig på våra barns sinnen. Och det ses som en självklarhet att vi ska ha rätten att förtrycka de av oss som ännu inte är gamla nog att tala för sig själva. Dopet, omskärelsen, religiösa friskolor med mera. Okritiskt låter vi nästa generation berövas chansen att växa upp i ett samhälle som premierar tolerans och kritisk bevisföring. Och nästa. Och nästa. Alltmedan världen uppmuntras att förbli en plats där jag hatar dig för att du inte riktigt är som jag, för att du inte riktigt tror som jag.

”With or without religion, you would have good people doing good things and evil people doing evil things. But for good people to do evil things, that takes religion.”
– Steven Weinberg, amerikansk nobelpristagare i fysik

När jag får frågan om religionens positiva inverkan på samhället har jag bara ett svar att ge. Nej, Svenska kyrkans välgörenhetsarbete väger inte upp för brottet mot människans intellekt. Nej, att söka tröst hos Allah inför döden förändrar inte på något vis att Islam är en religion sprungen ur krig. Nej, du är inte mindre medmänniska för att du saknar ett samfund att söka dig till.

En far kan skämma bort sin dotter med godis och glass. En far kan berätta att han älskar henne. Samma far kan också våldta henne brutalt när ingen ser, och trösta henne med ljuva ord om en kärlek som bara de två delar – en hemlighet så vacker att världen inte förtjänar att ta del av den.

Det förändrar ingenting. På samma sätt som en sådan far är en incestuös styggelse, är religion den styggelse som kommer fortsätta våldta människans intellekt så länge vi inte vågar säga stopp. Och sätter vi inte stopp – på riktigt – har vi ingen rätt att klaga över att vi lever i en värld där sådana som George W. Bush tillåts förklara krig eftersom de tror att gud säger åt dem att göra det.

Jag säger stopp. Och jag tänker aldrig be om ursäkt för det.

Comments
Kategori: Personligt Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
22 februari 2010

Fatta fränast

Vissa kvällar jobbar jag vid köksbordet, andra går jag tillbaka till kontoret. Den tredje kategorin är sådana när jag skiter fullständigt i att jobba övertid, men så kul ska vi inte ha det i kväll.

I kväll valde jag köksbordet. Det finns egentligen ingen tydlig anledning till att jag inte tog med min hund, Zamzon, till kontoret i stället. Där kan han busa runt på stora, öppna ytor (alternativt stå vid mina fötter och gnälla över att jag ignorerar honom), jag har lättare att fokusera och det finns en obegränsad tillgång på bubbelvatten. Letar jag ursäkter till att sitta där jag sitter, kanske jag pekar på att det är snorigt kallt ute och att den 6,5 minuter långa promenaden till kontoret inte är bra för min ambition att ha världens sämsta kondition.

Som om. Sanningen är att jag har en massa texter att redigera, att det är förhållandevis mekaniskt arbete och att jag vill kunna röka som en dåre under tiden.

Nej för rökning på kontoret. Ja för rökning vid köksbordet.

Tills Zamzon säger sitt. Det räcker med att jag plockar fram en cigg och låter den rulla mellan fingrarna, för att han ska attackdyka mot hallmatan, inta sin mest demonstrativa position och sedan låta antirökarsirenen ljuda för fulla halsar.

Vid det här laget hoppades jag att han skulle vara en passiv rökare av rang – ständigt på jakt efter nästa nikokick – men icke. Vi snackar moraltant deluxe.

Grejen är att jag har försökt resonera med honom. Till varje antirökarargument har jag ett bättre motargument.

”Oroa dig inte, lilla gubben. När husse får lungcancer är du död sedan länge.”

”Äsch, att röka är inte så farligt som du tror och det gäller att välja sina laster. Ser du hellre att jag börjar med heroin? Va, gör du det?”

Och så vidare, men det är som att prata med en vägg – eller i detta fallet en åttaårig dobermann som inte förstår ett ord av vad jag säger.

När allt kommer omkring slutar det ändå likadant. Jag tröttnar på hans ylande, spänner blicken i honom och ryter:

”Du har två alternativ. Antingen börjar du betala för dig här hemma eller så håller du käften!”

Fatta fränast.

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
20 februari 2010

Jag ska börja pappablogga

Karin kommenterade mitt förra inlägg, la ihop ett plus ett och kom fram till att det blir tre: Det här ska bli en pappablogg. Visst, jag är inte farsa än, men bloggen är ju något av en kreativ övning (ibland). Att ljuga ihop en unge kan väl inte skada?

Innan jag gör ett försök med det ska vi räkna ihop hur nära pappastatus jag är i dag.

• En gång trodde en tjej att hon var gravid. Det var hon inte, men vi slutade knulla med varandra bara för att vara på den säkra sidan.

• Jag har en gudson som fyllde sex år för över två månader sedan. Jag glömde bort det då, men kom på det ett par dagar senare. Jag har fortfarande inte hört av mig.

• Jag har åtta syskonbarn och har aldrig blivit tillfrågad att sitta barnvakt åt någon av dem. De få gånger jag föreslagit det själv har jag mest fått märkliga blickar till svar.

• När min tvillingsyster skulle döpa sin förstfödda dotter, förra året i Stockholm, struntade jag i att åka dit. Min ursäkt? Jag ville inte missa en krogkväll med vännerna. Det sa jag givetvis inte till henne, i stället mejlade jag något om ”svårt att få hundvakt”.

• Jag tycker ungar är helfestliga. Extra roliga blir de när jag berättar sanningar de aldrig får höra från föräldrarna. Till exempel hur barn blir till, varför USA egentligen invaderade Irak eller det bästa sättet att vinna ett bråk med pappa (slå honom på kuken).

Vad tycker du? Ganska många pappapoäng, vill jag påstå.

Comments
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,