Bild från Tjuvtittat.se.

Det här vet vi, bland annat, om barnvåldtäktsskandalerna inom Romersk-katolska kyrkan:

• Tusen och åter tusen fall av barnvåldtäktsfall, utförda av katolska präster, biskopar och andra anställda inom trossamfundet, har kommit till vår kännedom sedan 60-talet. Mörkertalet är förmodligen enormt – och fall har ploppat upp i de flesta länder där kyrkan har fäste, även i Sverige.

• 1962 skickade Vatikanen ut officiella riktlinjer för hur skandalerna skulle hanteras. Kontentan? Skydda prästerna och biskoparna, tysta offren.

• Påve Benedictus XVI, Joseph Ratzinger, var som ärkebiskop i München djupt inblandad i att mörklägga barnvåldtäkterna i hans distrikt genom att omlokalisera de skyldiga i stället för att lämna över dem till polisen. Tack vare det blev han sedermera ansvarig för att utföra samma uppdrag inom hela kyrkan, som Prefect of the Sacred Congregation for the Doctrine of the Faith – högste försvarare av den katolska tron och kyrkans gärningar (läs: brott mot mänskligheten).

• I takt med att barnvåldtäktsskandalerna och Vatikanens inblandning har nystats upp, har de slängt ur sig den ena desperata undanflykten efter den andra. Min personliga favorit är när påvens privata biskop liknade skriverierna i media vid nazisternas försök att utrota judarna.

Det här hände i Belgien i torsdags:

• De belgiska myndigheterna tröttnade, efter hundratals anmälningar om barnvåldtäkter, och utförde en polisrazzia mot Romersk-katolska kyrkans högkvarter i landet.

Det här var Vatikanens officiella reaktion:

• ”Chock” och ”upprördhet”.

Ridå.