Nazisterna var bögar, hela högen
Publicerat av Philip
Kunskapsporr
Nu är årets tredje bokbeställning lagd. Jag gick loss på önskelistan hos Adlibris, men trots att jag ökade från normala tjugo till tjugofem titlar lyckades jag knappt skadeskjuta skiten. Målet att avverka hela listan innan årets slut har blivit ett omöjligt uppdrag; för varje bok jag läser växer den med minst två.
Trots det ska jag inte klaga. Skärmdumpen nedan gör mig lycklig.
Om två veckor börjar semestern och jag har valmöjligheter.
Sommaren ska ägnas åt att fira att jag lever i en del av världen där kunskap inte sätter ett pris på mitt huvud, endast ett hål i plånboken.

Publicerat av Philip
Ett förtydligande
Vissa blev förvirrade av mitt senaste inlägg, Hur ska vi se på bögjävlarna? Tydligen klargjorde jag inte vad som är moralfilosofiskt ”rätt” och ”fel”.
Ledsen, det handlar inte om det. I stället handlar det om vad som är sant och falskt om människan som art.
Först efter att vi har konstaterat att homosexuella och heterosexuella är lika naturligt mänskliga, kan diskussionen om vad som är rätt och fel ta vid. Och i den diskussionen existerar inget annat epitet än ”människa”.
Publicerat av Philip
Publicerat av Philip
Runka mera!
Ingen art onanerar så mycket och så medvetet som människan. Och det flitigaste könet är mannen (sorry kvinnor, det här har inget med genuspolitik att göra).
Nyckeln till förmågan att runka loss eller gnugga klitta hittar vi i våra hjärnor. Vi har observerat hur andra primater har runkat till utlösning, men beteendet är sällsynt och oftast relaterat till att hanen i fråga har bevittnat en sexakt mellan två andra individer. (Observera frasen ”runkat till utlösning”; att många apor gillar att leka med sina kön är inte samma sak som att de onanerar, eftersom ingen avsiktlig orgasm uppnås.) Vi människor särskiljer oss genom vår förmåga att hetsa upp oss själva till orgasm med endast fantasin till hjälp.
Så, varför existerar det så många skamkänslor runt vårt behov att tillfredsställa oss själva?
Den frågan lämnar vi till en annan dag. I stället nöjer vi oss med att reta upp de religiösa moralister som helst skulle se att du aldrig rörde dig själv.
Här följer sju saker som du förmodligen inte visste om varför och hur vi runkar:
1. Spermierna har ett bäst före-datum fem till sju dagar efter produktionen. Att män nästan tvångsmässigt runkar till utlösning minst var tredje dag, bidrar till att arvsmassan hålls färsk till viktigare tillfällen (förslagsvis med en partner).
2. När män inte får ligga har de, tvärtemot vad logiken säger, färre sexuella fantasier än när de har ett aktivt sexliv. Myten om ungkarlen som runkar tills det blöder är, generellt sett, bara en myt.
3. Studier visar oftast att mellan 90 och 95 procent av alla vuxna, hälsosamma män runkar. Av det lär vi oss att mellan fem och tio procent av männen är skamsna lögnare.
4. Det är nästintill omöjligt att få utlösning utan att vara sexuellt upphetsad. Försök runka medan du exempelvis tittar på cement som härdar, utan att tillåta dig själv andra tankar. Lycka till! (Om du tänder på cement, välj något annat.)
5. Det existerar en positiv korrelation mellan frekvensen av sexuella fantasier och individens intelligensnivå: smarta människor onanerar mer, såväl män som kvinnor. (Lustigt nog existerar det en negativ korrelation mellan religiositet och intelligens: korkade människor tror mer på Gud.)
6. Män varierar sina runkobjekt oftare än kvinnor. En studie 1990 visade att en tredjedel av männen hade fantiserat om sig själva med över tusen partners, medan samma fantasisiffra återfanns hos endast åtta procent av kvinnorna.
7. Utöver att det är skönt att ”tömma pungen” på frekvent basis, minskar det risken för prostatacancer. Andra väldokumenterade positiva hälsoeffekter inkluderar bättre nattsömn, mindre huvudvärk, lägre risk för depression, samt sänkt blodtryck.
Fotnot: Allt är ”generellt sett” när vi pratar forskning och statistik om mänskligt beteende. Haka inte upp dig på att du eller någon du känner inte passar in exakt i mallen, om du inte vill framstå som obildad.
Publicerat av Philip
Publicerat av Philip
Publicerat av Philip
Publicerat av Philip
Publicerat av Philip
Nånstans i Sverige #34
Tjej: Det är så tröttsamt, jag vill ju vara miljömedveten. Kött försöker jag undvika, men fisket förstör haven. Och de vegetariska alternativen är sällan så miljövänliga som vi tror. Går det ens att göra någon skillnad?
Kille: Klart det gör, det gäller bara att plocka fram den enda långsiktiga lösningen.
Tjej: Vilken är det?
Kille: Att utrota oss själva, så klart. Eller, det kanske räcker om sex av världens sju miljarder människor dör. Då ger vi jorden en ärlig chans att återhämta sig innan vi börjar utarma den igen.
Tjej: Är inte det lite väl drastiskt?
Kille: Bara om du är förmäten nog att tro att vi fyller en större funktion i det stora hela. Som det är i dag utrotar vi en jävla massa arter, varje dag. De vi inte hunnit döda än skulle nog hoppa och sjunga av glädje om vi vände fokus mot oss själva i stället.
Tjej: Jaha …
Kille: Tar du på dig att fixa det? Eller ska jag?
Publicerat av Philip
Om det luktar som en mix av urea, ketoner, mjölksyra, dioler och aldehyder, slickar jag i mig det

”If it sounds like writing, I rewrite it.”
– Elmore Leonard
Publicerat av Philip
Espressogrälet
”Det är något skumt med min espresso,” säger den ene mannen. ”Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.”
”Min smakar bra,” tycker hans fru. De två andra paren tittar på varandra, doftar på kopparna och provsmakar försiktigt. De är dästa efter middagen: under kvällens lopp har det burits in den ena rätten efter den andra från restaurangköket, vinflaskor har åkt snabbskjuts till glasåtervinningen och övriga gäster har anpassat samtalsnivån efter skratten från det här sällskapet.
”Jag tror det är billiga bönor,” säger fru nummer två. ”Inte riktigt vad man förväntar sig på ett ställe som det här.”
”Nej, det är inget fel på bönorna” säger hennes man. ”Det är arabica, det känner jag på doften.”
”I så fall är de dåligt rostade,” snäser hon som svar.
”Det här är inte arabicabönor,” påstår den tredje mannen. ”Ni vet hur det är. Mat kan de laga, men så fort det kommer till kaffe är alla amatörer.”
”Herregud, det är en espresso. Det är inte ens gott, jag dricker det bara för att bli pigg,” inflikar den tredje frun. Och där tar diskussionen fart på allvar. Någon menar att det inte är något fel på bönorna, att det i stället är kvarnen som är inställd för finkornigt – att vattnet passerade för snabbt under bryggningen. Så kan det givetvis inte vara, påstår en annan. Svaret ligger i vattentemperaturen, det var inte hett nog när det träffade kaffet och aromerna utvecklades inte. Struntprat, hävdar en av kvinnorna, det är maskinen som inte har rengjorts tillräckligt nyligen.
Och så vidare. När de tre paren skiljs åt sker det utan glada miner och lyckönskningar. De kommer förbli vänner, men den här kvällen slutade i ovänskap.
Över ett bråk om espresso.
* * *
Som du förstår hittade jag på exemplet ovan, att det handlar om en allegori. Varje dag uppstår konflikter, vi blir oense om smått som stort och inte sällan är det precis lika löjligt som att gräla över vad som är fel med en espresso. Varför?
När som helst kunde någon i sällskapet ha rest sig, gått till köket och undersökt hur det egentligen låg till. Vilka bönor användes och i vilket land skördades de? Av vilket märke var espressobryggaren, när rengjordes den senast och hur varmt vatten producerade den? Och personen som gjorde deras espressos, hur länge lät hon vattnet rinna igenom? Malde hon bönorna efter att beställningen togs upp, eller hade hon redan i förväg malt tillräckligt för hela kvällen?
Ytterst få av oss reser oss någonsin upp för att gå till köket på jakt efter de riktiga svaren. I stället nöjer vi oss med gissningslekar, antaganden, hörsägen, politiska ideologier och religiösa doktriner. Vi grälar, slåss och startar krig under fanan ”jag har rätt, du har fel”, trots att det finns en värld av kunskap tillgänglig för den som orkar söka ett par steg bortom lathetens trygghetszon.
Orkar du?
Var inte en människa som grälar om espresso. Eller var det. Valet är ditt.
Publicerat av Philip
Publicerat av Philip
Powered by WordPress






