Religionshistoriker bemöter Sorgenfrei och Olsson

I söndags stötte jag på ett av de mest oväntade inslagen i religionsdebatten någonsin: Två religionsvetare som menade att det inte finns någon observerbar religion. Endast i den postmodernistiska hjärnan, gott folk …

Artikeln var full av annat korkat, exempelvis en jämförelse av Sverigedemokraterna och Humanisterna, men låt oss fokusera på bemötandet av de pseudoakademiska inslagen.

Per Faxneld är doktorand i religionshistoria vid Stockholms universitet. Och gosse, Simon Sorgenfrei och Susanne Olsson bör knappast visa sig i intellektuella kretsar efter hans replik i SvD Brännpunkt:

Med tanke på vilket fält de forskar inom framför Sorgenfrei och Olsson en del ganska underliga åsikter om religionskritik (Brännpunkt 17/4). Naturligtvis går det att kritisera en ideologi som abstraktion, snarare än bara enskilda utövare. Det är tämligen oproblematiskt att uttrycka åsikten att man finner Moderaternas ekonomiska politik mindre lyckad, istället för att nöja sig med att framhålla vilken stygg rackare den där Anders Borg tycks vara. Det vore underligt att se Borg som frikopplad från den ideologi han företräder.

Att diskutera ideologier som sådana, istället för enbart enskilda företrädare, är inte på något vis att förneka de sistnämndas agens och fria vilja. Det innebär heller inte, som artikelförfattarna hävdar, med nödvändighet att göra ideologin själv till ett handlande subjekt.

Enligt artikelförfattarna finns inget observerbart “islam” som är förtryckande, utan endast individer som talar i “islams” namn. Delvis är detta ett rimligt påstående. Det säger sig självt att ideologin “islam” inte har någon fysisk massa eller är ett agerande subjekt. Men fokuset på individer blir i slutändan orimligt. En ideologi skapas, bärs och uttrycks av enskilda levande varelser, ja. Emellertid existerar ideologin som en abstraktion, en diskurs, vilken faktiskt determinerar enskildas handlande i hög grad (men absolut inte fullständigt). Det behöver man inte vara en extrem filosofisk idealist för att gå med på.

Läs hela repliken hos SvD Brännpunkt:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bländande intelligenssatir hos SvD

Susanne Olsson och Simon Sorgenfrei är verksamma religionsvetare vid Södertörns högskola, samma lärosäte som regeringen – i genuint sadistisk anda – belönade med en vetenskapsfientlig rektor, Moira von Wright.

Dock verkar det inte som att alla uppskattar skämtet, och för att påvisa bristerna i högskolans förmåga att fostra klarsynta, intelligenta tänkare, har Olsson och Sorgenfrei slagit sina kloka knoppar samman och krystat fram vad som måste ses som årets mest bländande satir över fördumningen av en hel generation.

En ofta framförd åsikt är att man inte kan kritisera ”islam” utan att bli beskylld för att vara islamofob.

Att begreppet islamofobi diskuteras i samband med religionskritik är ingen slump, eftersom det ofta är just ”islam” som hamnar i fokus när religion kritiseras. Vi tror att förklaringen till detta ligger i hur man, i det svenska religionskritiska samtalet, förstår fenomenet ”religion”.

Det dröjer bara ett par rader innan smilbanden närmar sig öronen. Ser du det geniala ovan? Islam och religion sätts inom citattecken, medan hittepåordet islamofobi står utanför, som det enda faktiska fenomenet i vår värld.

Det här är ironi på en nivå som går de flesta förbi, så var på din vakt för nu åker vi.

Såväl Humanisterna, som har en allmänt religionskritisk hållning, som Sverigedemokraterna, som är speciellt kritiska till islam, tenderar att framställa religion som ett handlande subjekt med egen vilja och handlingskraft. Gång på gång menar man att ”islam påbjuder” oftast förskräckliga handlingar. Muslimers brottsliga gärningar förklaras med att de är just muslimer.

Som religionsvetare menar vi att det inte finns någon observerbar religion skild från de människor som utövar den. Det är människor som skapar religion genom sina handlingar och inte religion som bestämmer hur individer handlar. Det förklarar varför två individer som säger sig tillhöra samma religion kan tolka denna på diametralt olika sätt.

Pang, du är död! Eller åtminstone allt du trodde dig veta efter seriös kontemplation av all empirisk evidens mot religion i allmänhet och islam i synnerhet. Glöm orsakssambandet mellan Koranens mer mordiska påbud och de individer som hjärntvättats till att följa dem. Glöm den överväldigande korrelationen mellan bokstavstro och våldsdåd genom mänsklighetens skrivna historia. Glöm att ens religionsvetare anser att det existerar observerbar religion. Allt är en rökridå för den postmodernistiska, värderelativistiska icke-sanningen: nana-gaga-bobo. [Sätt in fri tolkning utifrån din personliga identitet och de maktrelationer som omger dig.]

Mer än någon annan religion är det just islam som görs till ett handlande subjekt av såväl Humanister som Sverigedemokrater. Vi tror att anledningen till detta ligger i att båda dessa grupper fokuserar på uttryck för religion som känns främmande och skrämmande, medan positiva eller neutrala uttryck faller utanför definitionen. Därigenom blir patriarkala eller förtryckande religionstolkningar och praktiker som förknippas med islam tydliga, medan svenskkyrklig religiositet flyger under radarn. När man vill förpassa religion från det offentliga rummet lyfter man fram burkan som exempel, men tänker inte på att man då också måste förbjuda folk att bära vigselring på jobbet.

Visst är det härligt med intellektuell hederlighet, denna hoppets och trovärdighetens pelare som jag ständigt återkommer till? Susanne Olsson och Simon Sorgenfrei nyttjar här sin kollektiva kraft av hundratals högskolepoäng till att belysa att burkan, ett islamiskt yttrande av kvinnlig underkastelse inför mannen och Allah, och vigselringen, en superdupermegasekulariserad intygelse av kärlek mellan två individer (som kanske till och med är bögar!) är exakt samma sak.

Exakt. Samma. Sak.

Som religionsvetare betraktar vi ”religion” som en paraplyterm för mänskliga och sociala föreställningar och handlingar som kan ta sig många olika uttryck. Det finns därmed inget observerbart islam som är förtryckande; det är individer som tar sig makten att dominera i namn av islam. Men vi kan också se hur andra kämpar mot förtryck – också de i islams namn. Att endast låta de förra representera religion skapar inte bara en skev bild, utan bidrar samtidigt till att legitimera just de tolkningar man vill kritisera.

Vänta nu, jag känner igen det där argumentet. Är det inte? Jo då, det är det! Jag undrar hur det ser ut om vi för över det på något annat …

T-tröja lånad från tshirthell.com

Att ständigt låta Usama bin Ladin definiera vad som är islam, istället för exempelvis feministen Amina Wadud stärker de muslimer som stödjer en extremistisk islamtolkning.

Här når mitt asgarv nya höjder. Satiren är helt enkelt för skarp! Medan Usama bin Ladin ger en fullt rimlig tolkning av Koranens budskap, lever Amina Wadud med ständiga dödshot på grund av hennes blasfemiska försök till reformation av samma skrift.

Fram till och med nu har jag sett på världens alla goda muslimer och glatts åt allt de väljer att bortse från i Koranen och haditherna, på samma sätt som kristna valde att bortse från så mycket i Bibeln att en ordentlig reformation till slut blev möjlig – en reformation islam är i desperat behov av i dag.

Men nej. Från och med nu ska jag luta mig bakåt och förnöjt tänka: ”Det där fixar Amina Wadud av egen kraft. Hon behöver inte mitt stöd.”

Att belysa det faktum att det finns islamofobiska tendenser i samhället betyder inte att man försvarar muslimer som använder våld, liksom att kritisera muslimska tolkningar av islam inte måste betyda att man är islamofob.

Man får, vad Sverigedemokraterna än säger, visst prata om islam. Man får också kritisera religion. Men det är viktigt att förklara vad man menar med dessa begrepp, och se att det faktiskt är människor, inte någon gud eller ”religion” som handlar och därför kan hållas ansvariga för sina handlingar.

Slutskruven är en intellektuell pudel med skruv. Visst får vi – både du och jag och alla andra – kritisera religion bäst vi vill. Så länge vi faktiskt inte kritiserar ”religion”. Vidare får vi kalla oss själva humanister, så länge vi är medvetna om att vi delar världsbild med Sverigedemokraterna – trots att våra intellektuella arv är väsensskilda. Diametralt olika, skulle man till och med kunna säga.

Genom denna svåra balansakt gör artikelförfattarna sitt bästa för att belysa den dystopiska framtid som väntar Sveriges intelligentia om Moira von Wright och hennes likar får styra. Bravo, Susanne och Simon! Jag kunde inte sagt det bättre själv, med mina noll poäng i religionsvetenskap à la apologetik.

Något säger mig att Mattias Gardell sitter och applåderar precis lika mycket på sin kant.

Läs hela debattartikeln hos SvD Brännpunkt:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

RFSU förklarar sann religionsfrihet

Ja då, Riksförbundet för sexuell upplysning visar sig vara en av få svenska organisationer som förstår vad religionsfriheten borde betyda i en värld där alla individer värderas lika.

Vid omskärelse på pojkar avlägsnas frisk hud från kroppen på barn som inte kan ge sitt medgivande. Det är inte etiskt försvarbart. Att utsätta spädbarn för ett operativt ingrepp som påverkar dem för resten av livet kränker inte bara den personliga integriteten – det medför också medicinska risker och strider mot religionsfriheten. Därför vill RFSU att omskärelse inte ska utföras på barn utan medicinska skäl och att lagen ses över för att undersöka om den kränker pojkars rättigheter.

Orden kommer från Åsa Regnér, generalsekreterare, i SvD Brännpunkt. Och hon drar sig inte för att trampa på världens redan ömmaste tår: de religiösas.

Bland muslimer beskrivs omskärelsen som en viktig religiös tradition och många anser att pojken först efter omskärelsen tillhör den muslimska gemenskapen. Inom judendomen inleder omskärelsen barnets religiösa, etniska och kulturella liv.

Debattartikeln är ett exempel på god retorik (hon presenterar till och med tillfällen då det kan löna sig att vara omskuren) och jag föreslår att du läser hela om du vill sätta dig in i den logiska följdriktigheten av sekularismen vi gärna hävdar, men inte riktigt har uppnått än.

Resonemanget är som tydligast i följande paragraf.

RFSU har inga invändningar mot att vuxna män låter omskära sig, däremot anser vi att omskärelse på pojkar kränker deras mänskliga rättigheter. Även barn har religionsfrihet och bör själva få bestämma religiöst eller kulturellt samfund när de är mogna för det. Utövandet av religion får inte urskulda kränkningar av den enskildes rättigheter och kroppsliga integritet. Den svenska lagen ger pojkar vetorätt – ingreppet får inte utföras mot deras viljas. I många fall utförs dock omskärelsen på spädbarn och i fall där pojken är äldre kan det vara svårt att säga emot sina föräldrar.

Om det finns ett oåterkalleligt beslut som påverkar resten av livet, som föräldrar kan tillåtas fatta åt sina barn, är det beslutet att låta dem själva bestämma när de är redo för det.

Tyvärr tycks det omöjligt att förstå för alla hjärnslöa får som hittar förnuft i tron att de är skapade av en perfekt, allsmäktig varelse som av misstag inkluderade en centimeter hud för mycket på världens alla kukar, och som nu inte kan ha en relation med samma skapelser om denna hud inte offras först.

Är det uppfattat? Bra, då återstår bara att vi lutar oss tillbaka, knäpper upp den översta knappen i byxorna och gör oss redo för en lång väntan på att absolut ingenting förändras till det bättre i frågan.

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

IOGT-NTO och alkoholreklamen


Anna Carlstedt, förbundsordförande IOGT-NTO, skriver i dagens SvD att alla svenskar är oförmögna att bestämma över sig själva. Och att de nu tar i med hårdhandskarna för att skydda oss från de budskap som perverterar oss alla.

Hon pratar om alkoholreklamen, så klart. Den reklam som egentligen inte är tillåten, men som ändå förekommer tack vare kryphål och internationella plattformar.

Som en före detta hårdsupare som blivit absolutist har jag ett par saker att flika in i ärendet. Det första är att jag aldrig tänker befatta mig med IOGT-NTO eller någon annan gren av nykterhetsrörelsen – vars medlemmar har en närmast religiös hållning till nykterhet.

Det andra är att det är ljuvligt skoj att webbutgåvan av Carlstedts debattartikel klyvs av en banner med alkoholreklam.

Kategori: Personligt Reklam Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Som jag skrev i går

Replik i SvD Brännpunkt: Inget stöd för bättre hälsa för troende

Money quote:
”Michael McCullough, slutligen, verkar faktiskt visa upp de resultat som artikelförfattarna påstår: en korrelation mellan religiositet och sådant som livsframgång och hälsa. Han har dock bedrivit hela sin forskning i USA, ett land där religionen fortfarande har en framskjuten plats. När Liesbeth Snoep vid Erasmusuniversitetet i Rotterdam gjorde liknande studier i Nederländerna och Danmark – länder som i detta avseende står mycket närmare Sverige än USA – fann hon att religiösa där varken var mer eller mindre lyckliga än andra.

Det McCullough har visat är alltså att om man lever i ett samhälle där kyrkan är den naturliga sociala samlingspunkten, där politiken genomsyras av religionen, där kreationism gång på gång dyker upp som läroplansförslag och där ateister misstros och misstänkliggörs, då är man lyckligare och mer framgångsrik om man är religiös. I länder som Sverige har sekulariseringen gått längre än så och då förlorar religiositeten denna betydelse.”

Kategori: Personligt Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , ,

Teologiska skygglappar i dagens SvD

”Gud lever i aktuell forskning,” skriker fyra hjärntvättade, antiintellektuella företrädare för det kristna Claphaminstitutet ut i dag i SvD Brännpunkt. Sedan följer en grundkurs i teologiska skygglappar och selektivt seende.

Tesen är att aktuell forskning bevisar att religiösa lever lyckligare liv. Till att börja med är det lika väsentligt som när en berusad man är på bättre humör än en nykter, fast vi behöver inte nöja oss med den travestin. Vad forskningen de hänvisar till egentligen säger, är (så klart) att människor i starka gemenskaper, med sociala skyddsnät, lever bättre liv. Att gemenskapen ofta är trossamfund är irrelevant. Om vi jämför medlemmarna i ett trossamfund med medlemmarna i en idrottsförening, är det nog få som förvånas om individerna i den senare gruppen lever i genomsnitt ännu bättre, hälsosammare liv.

”De svenska universiteten bildades en gång med en självklar bas i den kristna tron. Förnuftet och vetenskapen betraktades som verktyg för att bättre kunna förstå den värld som Gud skapat och placerat människan i. Dagens sekularister vill gärna påskina att förnuftet nu har frigjort sig och idag står helt frikopplat från den religiösa tron.”

Kristna historierevisionister kommer alltid påstå saker i stil med citatet ovan. Att Sverige var ett kristet land – en kristen monarki – där kyrkans gift sipprade ned genom alla nivåer av samhället och befolkningens liv, ignoreras. Att upplysningen och dess nya förnuftsideal skulle haft något med framfarten av läskunnighet och utbildning i Sverige att göra, ignoreras med imponerande förutsägbarhet.

”Melders resultat bekräftas också av internationell forskning, där vi exempelvis kan nämna Michael McCullough, en icke-troende direktor för Evolution and Human Behavior Laboratory vid Miami University. Hans slutsats är att troende generellt är bättre på att nå långsiktiga mål, de är friskare och lever längre, är mindre deprimerade, lyckas bättre i skolan och missbrukar i mindre utsträckning än andra.”

Tråkigt nog för artikelförfattarna, faller denna forskning som ett illa byggt korthus om vi sätter den i ett globalt perspektiv. (Som att de bryr sig? Ett grundkrav för medlemskap i Claphaminstitutet torde vara att aldrig någonsin bry sig om verkligheten, endast den fortsatta spridningen av ett gäng illitterata herdars fantasier.) Om det fanns ett relevant likhetstecken mellan gudstro och personligt välstånd, skulle vi se världens mest religiösa nationer frodas i en nivå av lycka som vi gudlösa svenskar aldrig kan uppnå. Vad vi ser i stället, är hur utbredd religiositet går hand i hand med utbredd brottslighet, förtryck, svält, krig och konflikter, barnadödlighet, analfabetism och andra plågoandar.

Fast jag antar att all världens lidande i bakvattnet av religion raderas ut av att välmående (läs: smällfeta), religiösa amerikaner fortsätter skörda frukterna av nationen som byggdes på just upplysningens ideal.

Tack SvD, jag applåderar er okritiska inställning till vad som hör hemma i Brännpunkt. Nästa vecka kanske vi får läsa en utsaga från rikets pedofiler? Jag är övertygad om att de också kan förvränga den moderna vetenskapen, tills den stöttar tesen att våldtagna barn är lyckligare än de som saknar förmånen att få leka vuxenliv. Behöver de hjälp på traven, kan de säkert be ett gäng katolska präster om hjälp.

Kategori: Personligt Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens lästips

Vissa undrar varför jag engagerar mig. En kristen teolog kommenterade anonymt (hon har kommenterat bloggen icke-anonymt tidigare, från samma ip-nummer), i vad jag gissar är ett (sorgligt) försök att framstå som opartisk, och stod för en typ av logisk kullerbytta som är särskiljande för religiösa människor: ”Spännande att engagemanget mot något man hävdar inte finns kan vara så stort!”

Vidare påstod hon att det finns ateistiska talibaner, vilket är en befängd urholkning av begreppet taliban. Talibanerna är en sunnimuslimsk religiös-politisk rörelse som grundades 1994 i Afghanistan. Nå väl, vi kan ta vilket ord som helst och använda det för annat än dess egentliga betydelse – och anstränger jag mig för att vara snäll kan jag tolka det som att hon försökte göra poängen att det finns ateister vars engagemang går att likna vid det du hittar hos talibanerna [sic].

Well, är du ändå en av dem som undrar varför jag engagerar mig: ät skit. Det lär smaka bättre än lögnerna du låter dig matas med. (Det är inte alltid lika roligt att vara snäll.)

Från SvD Brännpunkt i dag:

”Vissa kristna tidningar driver en kampanj där de uppmanar allmänheten att skriva protestbrev till Skolverket. Orsaken är att i den nya kursplanen har kristendomen inte längre en särställning bland religionerna, och eleverna ska enligt förslaget också bibringas kunskaper om sekulära livsåskådningar som humanismen.”

”Till mångas stora förvåning har nu utbildningsminister Jan Björklund i flera medieutspel tagit avstånd från Skolverkets förslag redan innan det presenterats för regeringen. Björklund anser att kristendomen även i framtiden ska ha en särställning i skolan. Utbildningsministerns argumentation är både historielös och omodern.”

”Men vilka kristna värderingar är det egentligen som Björklund vill främja? Att kvinnan ska underordnas mannen och att homosexualitet är en synd? Det menar ministern förstås inte. Sannolikt syftar han istället på normer som medmänsklighet respekt för alla människors lika värde.”

”Kristendomen har förvaltat vissa av dessa värderingar, men också andra värderingar som regeringen knappast vill stödja eller bevara, varken i skolan eller i samhället i stort. De värderingar Björklund faktiskt önskar sig bör snarare betecknas humanetiska, sekulära eller kort och gott mänskliga, snarare än religiösa.”

Och viktigast:

”… när det gäller dagens moderna svenska samhällsvärderingar, så har de i väsentliga delar inte formats tack vare kristendomen, utan trots den.”

Läs hela debattartikeln här.

Fotnot: Det finns mycket i debattartikeln jag skulle ha formulerat annorlunda. Vad? Ja du, det kanske jag berättar en annan dag. Är du en frekvent besökare tror jag att du redan vet.

Kategori: Personligt Politik Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,