Min enda kommentar om dagens bröllop

Jag bestämde mig för att inte ens kommentera kronprinsessans bröllop. Monarkin har ingen plats i ett demokratiskt samhälle, inte ens som maktlös symbol, men det finns viktigare frågor att tackla. Dessutom är jag övertygad om att den föråldrade vurmen för kungligheter på något sätt går hand i hand med de obildades ovilja att släppa taget om sina fantasifoster (”Gud älskar dig”), myter (”Jesus dog för dina synder”) och andra destruktiva lögner (”Homosexualitet är en onaturlig styggelse”), och således borde intresset för att bevara monarkin minska i takt med att våra sekulära värderingar stärks.

Tja du, jag försökte i alla fall. Jag försökte ända tills i dag, när någon i vårt avlånga land bestämde sig för att bildgoogla ”kronprinsessans bröllop” och hamnade i min blogg.

Döm min förvåning när jag upptäckte att en bild på mig hamnade på den första resultatsidan.

Jag är ledsen, tystnaden håller inte längre.

Till alla som vill bevara monarkin: Ni är medvetna om att ni säger rakt ut att ni är mindre värda som människor? Är det okej om jag anser att ni är så lite värda att ni inte borde få utnyttja er rösträtt? Är det okej om jag anser att ni borde tvingas in i det yrke som en avlägsen förfader tog åt sig själv, förmodligen med våld? Är det okej om jag anser att all läkarvård ni behöver, antingen nu eller senare i livet, borde utföras av läkare vars enda kvalifikationer är att deras föräldrar också var outbildade läkare? Är det okej om jag anser att piloten som flyger er på charterresan bör har förtjänat flyglicensen via arv? Är det okej om jag anser att jag har rätt att snoka i varenda detalj av era liv och skriva spaltmeter efter spaltmeter om varje skandal eller misstag som inträffar? Är det okej om jag behandlar er som cirkusapor?

Jag orkar inte linda in det. Ni borde skämmas.

Google likaså.

I övrigt hoppas jag att Victoria och Daniel lyckas bevara kärleken trots det ok som lagts över deras relation.

Kategori: Personligt Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bröllopstalet

Mitt namngivningstal har fått fötter. Först användes det vid ceremonin det skrevs till, sedan vid en konfirmation. Och i dag fick jag mejl från en mor som såg sonen gifta sig förra helgen.

Bifogat var talet hon höll under bröllopsfesten. Jag läste det och översköljdes av kärlek. Först till sonen, sedan till svärdottern. Och någonstans mitt i allt fick mina ord plats.

Hon tog mitt tal och gjorde det till sitt; skrev om, strök, la till och skapade något större. När hon var färdig fanns hennes kärlek med i varje ord, och jag kan inte tänka mig att ett enda öga var torrt. Själv fick jag ta ett djupt andetag framför jobbdatorn.

Jag får ofta frågan varför jag engagerar mig, hur jag orkar och om det inte vore bekvämare om jag slutade bry mig. Andra ifrågasätter min karaktär, vill se mig stänga ned bloggen och helst aldrig skriva en rad till om de liv och intellekt som sugs ned och drunknar i religionernas bakvatten.

Namngivningstalet var i mångt och mycket mitt svar till alla som hellre blundar. Jag har givits chansen att vara fri, att tänka fritt och leva i en trygghet som övervunnit den grymhet som präglat människan genom historien. Det är en förmån, men som sådan också förgänglig. Och det är framför allt ett privilegium som inte delas av hela mänskligheten. Vem vore jag om jag nöjde mig med att just jag och mina närmaste har det bra, av rädsla för att trampa på någons tår i kampen för rätten till förnuft, frihet och kärlek för varje människa?

Ibland känns det som en ensam kamp, andra gånger möts jag av nya ansikten och oväntad vänskap. Jag ger och tar, och för det mesta tuggar det bara på i den takt jag sätter själv.

Sedan inträffar de speciella ögonblicken: jag får ta plats i totala främlingars liv. Det har gått knappt en månad sedan jag satt uppe till klockan tre på natten och skrev färdigt talet, ändå har jag redan varit en liten, liten, liten del av tre dagar fyllda med lycka – dagar som markerat något nytt i mina medmänniskors liv.

Hur kan jag, som skribent, uppleva något vackrare?

Tack.

Kategori: Personligt Politik Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

31 dagar senare

Längs vägen passerade jag ett trettioårskalas, en kickoff med kollegorna, en bröllopsfest och en vanlig utekväll på Karlstads vattenhål Koriander.

När jag vaknade i morse väntade inga fyrverkerier: ingen kom med blommor, ingen sa grattis, folk kantade inte gatorna och inga vackra flickor stod på kö för att kyssa mig.

Allt jag fick var morgonhuvudvärk, en lika trött jycke och ett snöoväder som fick oss båda att vilja krypa tillbaka under täcket.

Tacken för en månad nykter.

Jag svor hela promenaden till jobbet.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Nånstans i Sverige #32

Kille 1: Det är bara tjejer på dansgolvet nu.

Kille 2: Ja, så som de dansar vågar nog ingen kille ansluta.

Kille 1: I alla fall inte jag.

Kille 2: Jag tror de synkroniserar sina menstruationscykler.

Bröllopsfesten var, i brist på tillräckligt starka ord, fantastisk. Hanna och Martin lyste av kärlek, Båtens kockar dukade upp den ena delikatessen efter den andra och för många tog natten inte slut förrän personalen började muttra om att de ville hem och sova.

Den kombinerade gästen och fotografen Karin Olofsson lyckades fånga sin pojkvän Alex och undertecknad i ett muntert ögonblick. Jag har inte frågat om lov, men hoppas att bildstölden är okej för alla inblandade.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,

En sak jag behöver lära mig

Hånskratta inte åt främmande människor som artigt frågar om du har fru/sambo/flickvän/städhjälp du ibland ligger med.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,

Suit up!

Ja, jag ska ha skor på mig. I upphetsningen över att se ut som en vuxen man glömde jag fota dem.

Nu pyser jag i väg på Hanna och Martins bröllopsfest. När jag kommer hem tänker jag kontrollera att du har skött dig.

Bra så?

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,

Saker jag gillar #2

Jag började med oväntade kontraster, nu är det dags för nästa del. Skulle vilja skriva en kärleksförklaring till whisky, men riktigt så långt har jag inte kommit i min självtortyr.

I stället:

Jag gillar människor med mod nog att inte rationalisera livets alla aspekter.

Du har fel om du tror att religiösa människor faller in i den här kategorien. Att avfärda logik, vetenskapliga bevis och anständighet, till förmån för exempelvis den kristna bibeln (skriven och redigerad av ett oräkneligt antal män, vars samlade insats och skilda agendor resulterade i den enskilt största förolämpningen någonsin mot mänskligt intellekt), är på inget sätt modigt – bara ett uttryck för fanatisk ignorans.

En vän till mig är kär – han har varit kär i många år nu – och varje gång jag frågar får jag samma svar. ”Ja, hon är min drömkvinna,” säger han. Trots att jag redan vet svaret på nästa fråga ställer jag den ändå.

”Har ni förlovat er än?”

Det har de inte. De ”ska bara” först. Du vet vad det innebär, men vi tar en sammanfattning för den goda saken skull.

• De ska bara få bättre jobb först.
• De ska bara spara ihop pengar först.
• De ska bara flytta till en annan lägenheten först.
• De ska bara vara ihop ett par år till först, för att vara helt säkra på att deras relation är på riktigt.

Yada, yada, yada.

Hanna och Martin blev ett par efter sommaren 2008 (om jag inte minns fel). I början av december 2009 tog de en weekendresa till Köpenhamn, checkade in på ett hotell, rådde om varandra, åt ute, testade klubblivet och gifte sig.

På lördag tar jag på mig kostymen, putsar skorna och går till deras bröllopsfest.

Relationer misslyckas av allt från små till stora skäl. Likaså finns det relationer som besegrar alla odds och varar livet ut. I den mening det finns folk som är ”rätt” för oss, ligger all makt och ansvar i våra egna händer att göra mer än vårt bästa för att se till att vi hör till den senare kategorin. Det finns inget med kärlek som ter sig särskilt rationellt, varför ens försöka applicera logik på en explosion av hormoner, miljontals år av mänsklig evolution och din partners lömska kollega, som du med all säkerhet vet är ute efter att förstöra för dig och din älskade?

Riskanalysera bäst du vill: gör plus- och minuslistor, planera för framtiden, budgetera din kärlek och beta långsamt av dina ”ska bara” innan du börjar leva. Eller var modig. Det kan gå hur som helst och det måste vara i sin ordning. Allt du tror dig veta om framtiden är inget annat än resultatet av din självbild.

I dag är en illusion, i morgon en lögn. Illusionen är vackrare än lögnen.

Kategori: Personligt Religion
Etiketter: , , , , , , , ,

Nykterheten och dess sidoeffekter

Efter snart två veckor har livet stabiliserats. Jag vaknar inte längre med huvudvärk, skakningarna är borta och jag klarar mig genom kvällarna utan att tvångsmässigt tänka på alkohol en gång i kvarten. Trots att jag fortfarande sover ytterst tveksamt har jag till och med börjat lokalisera fördelarna med mitt nya, nyktra liv.

Nyfiken? Läs vidare. Om inte får du visa mig lite tålamod, jag räknar med att hitta tillbaka till den här typen av bloggande inom en snar framtid.

• Jag slipper raka mig. Den trettionde januari ska jag på bröllopsfest, innan dess har jag inte ett enda åtagande inbokat som kräver att jag ser ut som en socialt välanpassad varelse. Nej, jobbet räknas inte. Jag är kreatör och kan komma undan med lite vad som helst så länge jag skyller på att det är ett uttryck för min djupa – och stundtals svårförståeliga – kreativitet.

• Vilket går hand i hand med att jag för första gången på en väldigt lång tid inte har en romantisk eller sexuell kontakt med någon från det täcka könet. Kalla det avhållsamhet, celibat, torka eller bara en total oförmåga att uppvakta kvinnor utanför kroglivets dunkla sken: som nykter får fröken Höger räkna med en mer aktiv fritid. (Säg inget till henne om min otrohetsaffär med slampan Vänster, är du snäll. Det är så tråkigt när de två är ovänner.)

• Min önskelista hos nätbokhandeln har vuxit sig åtta tusen kronor lång. Sedan jag lärde mig läsa har jag haft för vana att simultanplöja ett par böcker. Nu är takten ökad och 2010 har redan sett fem böcker avverkas. Favoritämnena för stunden är allt som har att göra med skrivkonsten (så klart), kreativitet och antropologi (läran om människan). För att stötta nykterheten är målet att avverka hela önskelistan innan året är slut. Nackdelen är att listan hela tiden växer. Jag är inne i en period där jag läser uteslutande facklitteratur, och all god facklitteratur har en inbyggd förmåga att uppmuntra till vidare läsning. (Varje bok avslutas med ett referensbibliotek och vissa av dessa böcker insisterar författaren på att ”du bara måste läsa, de är så fantastiska”, och jag tänker ”klart jag måste läsa dem, de sägs ju vara fantastiska” – alla briljanta forskare, vetenskapsmän o.s.v. kan således dra åt helvete.)

• Jag tvingas återupptäcka en annan del av livet. Hur umgicks vi när allt var oskyldigare? När fritidsgården stod på menyn; när folköl var höjden av lyx och langades av en snubbe som ville bli kallad Höken; när ljudet från trimmade mopeder framkallade mer eller mindre sanna historier om fräna polisjakter genom skog och villaområden? I går kväll skrattade jag mig igenom ett uselt biljardparti, drack Coca-Cola och var i säng innan klockan slog fem-i-två-ragg.

Två veckor har lyckats ställa allt på ända. Just nu känns det okej.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,