Hej, det är jag som är geniet Wildenstam

Jag har utvecklat hyvelrakningen till en konstform
Oroa dig inte, jag rakar pungen också.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,

Jag tynar bort

Bild från i går

Jag såg min spegelbild i morse och insåg att jag sedan länge hade passerat vad som kan liknas vid en sexig femdagarsstubb. Snarare började jag närma mig den ludna treveckorsstubben (och den är inte alls tillräckligt tät för att jag ska känna mig frän). Så mellan ordinarie kontorstid och det sena jobbpasset vid köksbordet passade jag på att raka mig.

Som jag nämnt tidigare har jag haft en renlevnadsmånad. Under tre veckor drack jag inte en droppe alkohol, sedan återinförde jag alkoholtillstånd under helgerna. Vardagarna är dock fortfarande förbjuden mark.

Utöver det skar jag bort alla onyttiga uteluncher, frossandet av bröd och diverse andra kolhydrater.

Och visst har det gett resultat. På en månad har jag tappat åtta kilo. Det har varit en tråkig månad, men jag har inte gått hungrig.

Däremot såg jag inte det riktiga resultatet innan skägget rök nu i kväll.

Jag tror minsann att mina kinder är på väg att smita in i skallen.

Mycket märkligt.

Det är nog bäst att jag börjar leva som en riktig karl igen.

Ska vi skåla för renlevnad?

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,

Den stora prövningen

Är inte direkt utvilad efter den extrema jobbveckan, känner mig ändå mycket fräschare än för en vecka sen. Börjar till och med bli bekväm med att inte dricka. Ovanpå det är jag nyrakad.

Börjar helt enkelt bli en människa igen.

Vilken fredag som helst betyder det att jag i min egen lilla värld äger den kommande natten. Men i kväll sker den stora prövningen.

Jag ska ut. Jag ska sittdansa, flumma, håna och beundra. Enda skillnaden är att jag ska göra allt i nyktert tillstånd.

Det har inte skett på flera år.

Vissa påstår att jag är vänligare full

Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,

Det bästa med avgiftningen

Så. Min avgiftning har pågått i snart en vecka och huvudvärken hänger kvar. Men allt är inte ve och elände.

Jag har till exempel den perfekta ursäkten för att slippa raka mig.

– Ärligt talat, Philip. Är det inte dags att du rakar dig? Det här är en arbetsplats.

Då berättar jag raskt hur duktig jag är som inte druckit alkohol på evigheter, men att jag kanske inte riktigt orkar tänka på hur jag ser ut just nu. Och i stället för skäll får jag en uppmuntrande klapp på axeln.

Det får mig att fundera. Undrar vad mer jag skulle komma undan med om jag skyller på avgiftningen. Bankrån? Planka in på kronprinsessans bröllop? En dejt med Megan Fox?

Möjligheterna känns oändliga.

Ovårdad men oskyldig, käre domare

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,

Besvikelsen med sociala medier

I kväll ställde jag en fråga på twitter. Ska jag eller ska jag inte raka mig?

Till min hjälp tog jag en bild och laddade upp den på twitpic.com.

Raka eller inte raka fjunet – det är frågan

Innan jag hann få ett svar kände jag mig glad i hågen och ville utbringa en skål till alla som följer mig.

Sagt åt gjort. Skål på er, alla vänner som följer twitter.com/Wildenstam.

Dricka eller inte dricka – det är sällan frågan

Föga visste jag att INGEN skulle tycka att jag skulle behålla mitt fina femdagarsstubb. Okej, okej. Jag kanske inte har världens grymmaste skägg. Men vadå? Lite stubb är väl hett? Nån kunde gott ha gillat det.

Vad göra? Jag kunde bara komma på en adekvat respons till mina vänner ute i den sociala etern.

Att dra åt helvete eller inte dra åt helvete – det är inte frågan

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,

Två komplimanger från i natt

Komplimang 1: ”Din mustasch är helt magnetisk. Jag kan inte sluta stirra på den. Känner mig som en fluga som dras till en sockerbit.”

Komplimang 2: ”Ditt ansikte är nästan för symmetriskt, det är som att du stöpts i en form. Det är lite otäckt men också ganska härligt.”

Tack, tack.

Och nej. Tycker inte vi ska lägga nån vikt vid att båda komplimangerna kom från kraftigt överförfriskade … män.

Jag tar vad jag får.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , ,

Året som gått (i text och bild)

Det är länge sen jag räknade året från första januari till sista december. Det riktiga året utspelar sig från semester till semester.

När jag slutar i morgon är semestern här och ännu ett år till ända. Det har onekligen varit ett år bland alla andra år.

Eh. Ja precis.

Först ett par bilder.

Ingen sömn i natt heller

När det här året började var jag sjuk. Först feldiagnosticerades jag och fick äta en monsterkur kortison. Efter ett par dagar försvann sömnen helt. Jag var en speedad varelse i zombieland. Mycket konstig känsla. Här ligger jag sömnlös för femte natten i rad. Själva sjukdomen då? Det började med att jag tappade hörseln på höger öra. Sen följde avdomnade händer och fötter, mörka fläckar på benen och allmänt konstiga känslor i övriga kroppen. Till slut gav de mig rätt diagnos och medicin som fungerade. Det var borrelia som hade satt sig på nervsystemet. Påstod läkarna. Jag tvivlade, men medicinen funkade.

Med kunderna efter en blöt natt som förlängdes till en blöt dag

Semestern spenderades följaktligen mest till sängs. Men när augusti kom fick jag åka på tjänsteresa till Copenhagen Fashion Week. Mycket underhållande.

Jag och Muminpappa vid mitt köksbord

Sen hade jag en massa festande att ta igen.

Vissa påstår att jag babblar för mycket

Vissa fester var jag mer välkommen till än andra.

Sen sommar på Korianders terass

Under höstens festande gjorde min mustasch Burt entré.

Varför tittar hon i kameran i stället för på mig?

Burt gjorde stor succé i alla sammanhang.

I'm so mean I make medicine sick

Sen närmade sig vintern och jag kände att helskägg kunde vara nåt för mig. Även nagellack kändes som en bra idé.

Jag hade stora planer på att bli ”Årets tomte”

Tyvärr insåg jag snart mina begränsningar.

Hemsk kväll. Jobbet tvingade oss att städa hela kontoret. Jag visade mitt missnöje.

Och då åkte hyveln fram.

Kom igen, det var -10 ute och jag är skallig

Av nån anledning hamnade håret på skallen i stället.

Du är så fin, så fin, så len, så len

Men under våren blev det dags att låta Burt härska ensam.

Bara en dag kvar, bara en dag kvar ...

Och nu sitter vi här, Burt och jag, redo för en ny semester. Så redo att jag strax springer ut genom dörren. Eller ja, i morgon i alla fall. Men det gäller att vara beredd.

Nu lite text.

Jag vet inte. Året har varit som vanligt, ändå annorlunda. När jag ser tillbaka finns det ingen bitterhet. Jag ångrar inget jag gjort, men önskar kanske att jag hade hunnit göra mer. Den ena festen har avlöst den andra. Samma sak på kvinnofronten. Ingen har fastnat, men vissa har lämnat ett avtryck. En flicka sa att hon älskade mig. Jag älskade henne nog tillbaka. Innan vi kunde ta reda på hur det egentligen låg till försvann vi åt varsitt håll. Och det är precis som sig bör. Om jag lärt mig nåt genom åren är det att jag funkar bäst som singel – när varje dag är öppen och min kreativitet inte behöver bråka om det begränsade utrymme som är mitt liv.

På jobbet har jag jobbat. Stundtals nästan dygnet runt. Sakta men säkert har mina batterier tömts och semestern som är på väg har aldrig varit mer efterlängtad. Ändå längtar jag redan tillbaka. Utan nya utmaningar existerar bara de dekadenta aspekterna av mitt liv. Vill gärna tro att det är balansakten mellan det seriösa och det mindre seriösa som gör mitt liv till ett ganska trevligt liv att leva.

Vi får se, helt enkelt.

10 augusti börjar nästa år. Jag har ingen aning om vilka överraskningar som väntar. Men ju stökigare desto bättre.

En sak är jag åtminstone säker på: Vi ses på krogen.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,

Diverse åsikter om nya Burt

1. Philip, du ser ut som d’Artagnan.

2. Philip, du ser ut som en sydstatssheriff.

3. Philip, du ser ut som en porrskådis.

Med andra ord: Total succé. Mustaschen får leva ett tag till.

(Okej, okej. Sluta tjata, jag erkänner. Nummer 3 är mitt eget bidrag. Är det så fel att ge sig själv en komplimang?)

Kategori: Personligt
Etiketter: ,

Tala ur skägget, pôjk

Burt lever, länge leve Burt!

Det är över ett år sen jag såg min haka. Säg hej till min haka.

För övrigt heter mustaschen Burt. Svenskt uttal.

Nu vet du det.

Kategori: Personligt
Etiketter: ,