Borta hos Butterflies and Wheels går Ophelia Benson igenom en brittisk undersökning som visar att feminister är religiösa i lägre grad än den övriga befolkningen. Yaaay, go feminists! Nackdelen är att många i stället ersätter traditionell religion med nyrubbad andlighet.
Kristin Aune, en av de ansvariga för undersökningen, skriver i Guardian:
The results show that, when compared with the general female population, feminists are much less likely to be religious, but a little more likely to be interested in alternative or non-institutional kinds of spirituality.
Spontant snubblar hjärnan till förhoppningar om feministisk köbildning utanför närmaste kurs i kritiskt tänkande, den vetenskapliga metoden samt konsten att sluta begränsa jaget med fantasins gränser – verkligheten är så mycket mer fascinerande, utmanande och intellektuellt stimulerande. Men nej, det tycks stanna vid förhoppningar.
[I]n our project, only one in 10 identified with a major world religion (mostly Christianity). Just over half the feminists said they were either atheist or had no religion. One in six was agnostic. One in 12 considered themselves spiritual but not conventionally religious and the rest answered in other ways (there were a couple of pagan atheists and Buddhist Christians, for instance). It seems, then, that feminism does inspire women to reject religion.
Som tänkbara anledningar listas bland annat den utbredda sekulariseringen – färre uppfostras religiöst och tro begränsas till den privata sfären – och feminismens intellektuella ursprung, som var allt annat än religiös. Frågan kvarstår ändå: Varför är det så många feminister som ersätter religion med andra former av andlighet?
[F]eminists’ lack of interest in religion is joined by a somewhat increased attraction to alternative or holistic forms of spirituality, from yoga, Reiki and Zen meditation to Paganism and Wicca. These forms of spirituality set themselves up as gender-equal, and this is probably why feminists like them. In contrast to the perceived devaluation of women’s bodies in traditional religion, holistic spiritual practitioners have created female images of divinity, developed positive rituals around menstruation and childbirth and given women positions of spiritual authority.
Där har vi det, så klart. Även feminister känner ett behov av att be till någon eller något, så varför inte dyrka tampongen? Det är beklämmande att intellektuella individer, som redan tagit ett tydligt ställningstagande mot vidskeplighet och oförnuft inom ett område (kvinnan är inte underställd mannen!) klamrar sig fast vid oupplysta världsbilder för övriga livet.
Kanske förklarar det varför så många feminister (Gudrun Schyman et al.) fortfarande blundar för det kvinnoförtryck som dominerar en majoritet av vår planet: det religiöst motiverade, med islam som dess främsta förkämpe i dag. Fast den jämställdhet vita medelklasskvinnor kämpat för kanske inte bör upphöjas till universell rättighet, om det innebär att vi riskerar att trampa på ett par miljarder tår av annan hudfärg? Att hedersvåld, könsstympningar, tvångsgifte med mera upprätthålls av idéer om helighet, inte av etniciteter, spelar mindre roll för dem som hellre känner postkolonial skam än genuin vilja att förändra världen till det bättre för andra än sig själva.
