Dagarna, veckorna, månaderna går och jag känner mig inte ett steg närmare. Det finns en vardag som väntar där jag inte är; hon väntar, vaknar ensam och går längs tidens axel utan min hand i sin.

En klokare man än jag sa att tiden är naturens sätt att se till att allt inte händer samtidigt. Någonstans finns ändå en kokpunkt där allt sker och bär eller brister. Ett slut. Ett stopp där nog är nog och vi får betala för min oförmåga till rörelse.

Jag svettas, söker lösningen men famlar. I hela livet har jag velat klara av allt själv. Att be om hjälp är ett tecken på svaghet. Ensam, mitt vackraste ord. Men jag är inte ensam längre, bara tillsammans på fel sätt.

Tillsammans med kvinnan jag älskar, Ronja, men separerad av trettio mil alltför utforskad geografi. Karlstad kontra Stockholm och hemstaden står chanslös. I Karlstad har jag vuxit, funnit mig själv som man och odlat det enda redskap som förmått fängsla nyfikenheten och stilla tristessen: mina ord. Genom dem har jag lärt mig att tänka, brinna och omfamna obekväma sanningar. En sådan sanning är att staden inte har något mer att erbjuda mig.

Om ett par månader fyller jag trettio och jag skäms inte längre över att beskriva mig själv som en skicklig kreatör och skribent. Sedan över tre år har jag förmånen att arbeta som copywriter på Värmlands framgångsrikaste reklambyrå, tillsammans med kollegor som ständigt överraskar, roar och utmanar mig. Att det inte räcker längre kastar ingen skugga över dem.

Att det inte är nog är vrålet som växer inom mig.

Jag måste vidare. Måste bort. Måste ge kärleken en chans att överleva det karga klimat vi kallar livet, en dragkamp med tiden där belöningen är lycka – hur beständig eller flyktig den än må vara.

Att söka jobb har visat sig vara det svåraste projekt jag antagit. Min oförmåga att be andra om hjälp ligger mig i fatet. Jag står vilsen och utlämnad. Alla som någon gång sökt jobb vet precis hur det är; känslan av att inte bli sedd, att försvinna i högen, att inte ens ges en chans att misslyckas i intervjun till tjänsten du är överkvalificerad för.

Det äter upp den tid jag inte har. I Stockholm finns det gott om kreativa reklambyråer där jag hör hemma. Arbetsplatser som endast kan stärkas av den passion för språkvård, interpunktion, historieberättande och förnuft som jag tar med mig in i allt jag gör.

Snälla, hjälp mig hitta till Stockholm. Hjälp mig hitta hem till mitt riktiga liv.