Jag känner inte igen mig själv, gör du?

Ligger på soffan med en krönika som måste avslutas i kväll. Runt sex tusen tecken; står fortfarande på noll och hjärnan är blank. Underarmarna bultar. Veckans andra Krav Maga-pass tar ut sin rätt. Slag efter slag efter slag; ben mot ben. Teknikrepetioner låter mjäkigt men liknar kinesisk vattentortyr.

Det är mitt liv just nu. Efter ett år som rymt tillnyktrande, tvivel, självreflektion, femtio fackböcker och textproduktion à la en tegelstensroman, har allt ställts på ända. Eller fallit på plats, beroende på hur du väljer att se på saken.

Plötsligt känner jag hälsan återvända. Nio träningspass förra veckan, sju den här. Ingen sprit, inga cigg, snart slut på snus. Piporna njuter jag när tillfälle ges – med gott samvete, den last jag behöver.

En av er kommenterade i går. Skrev att R. har gjort mig tråkig, att jag begår ett stilbrott som bryter ungkarlslivet och låter mig själv kallas ”darling”.

Ronja kallar mig darling och det är den största lycka jag känt sedan jag minns inte när. Men vi träffas för sällan.

Ja, hon heter Ronja; i morgon åker jag för att spendera helgen med henne i Stockholm. Tiden vi är ifrån varandra påverkar mig, men inte mina chanser att vara ”tillräckligt rolig” i bloggen.

Tillräckligt rolig. Jag vet knappt vad det innebär, men när jag stiger in på SATS klockan halv sju varje vardagsmorgon är rolig det sista ordet på mina läppar. I stället känner jag energi och framtidstro. Det kan sluta hur som helst. Jag känner inte igen mig själv. Livet är aldrig enkla svar. Jag är inte enkel, ej heller hon.

Det är vad jag klamrar mig fast vid: chansen till förändring. Jag vet inte var jag är på väg, men jag är övertygad om att det kommer utveckla såväl min personlighet som mitt skrivande. Skärper jag till mig kanske det till och med slutar lyckligt. Gör det inte det, blir det en fråga att hantera när den väl dyker upp.

Om jag bara kunde få tummen ur i kväll och faktiskt skriva den där krönikan, skulle allt vara guld och gröna skogar. Men fortfarande en jävla massa träningsvärk.

Nu vet du.

Kategori: Krönikor Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En fråga om det statliga alkoholmonopolet

Danne kommenterade helgens inlägg om drogpolitik och avslutade med en vagt relaterad fråga. (En spännande diskussion pågår bland kommentarerna. Missa inte!)

”Skulle faktiskt vara intressant och se vad du Philip tycker om det svenska monopolet på alkohol nu när du sedan ett bra tid (starkt jobbat) tillbaka inte dricker alkohol.”

Okej? Okej. Jag är liberal; det är gött att vara full; vuxna människor ansvarar, på gott och ont, för sina egna handlingar, inklusive vad de stoppar i sina kroppar; hittills har inget övertygat mig om att den svenska modellen är världens bästa policy för att minska de negativa effekterna av missbruk; låt folk handla sprit när och som det passar dem. Att jag är nykter sedan över åtta månader förändrar inte min inställning till vare sig alkohol eller svaga karaktärers förmåga till självdestruktivt beteende oavsett samhällets lagar och förordningar. Det betyder enbart att jag har gjort ett personligt val att utöva självdisciplin i stället för att dricka mig redlös kväll efter kväll.

Utöver det tycker jag fortfarande att det är roligare att umgås med berusade människor jämfört med stela absolutister – men det säger mer om mig än om dem.

Och ja, varje gång jag träffar R. försöker jag supa ned henne. Det gäller att öka chanserna till lite kuttrasju, så att säga.

Kategori: Personligt Politik
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag laddar på mitt sätt

Det gick vägen; R. tackade ja till en ny dejt. Det enda jag behövde göra var att ljuga om min ekonomiska status (”I’m rich, bitch.”), påpeka att potensproblem faktiskt kan inträffa även hos män strax under trettio (och att det skulle avspeglas negativt på henne om hon dömde mig för det), samt lova att alltid stå/sitta minst fem meter bort om vi vistas bland folk.

Acceptabla villkor, med andra ord. Nu förbereder jag mig för att ta vår relation till nästa nivå – och som jag förbereder mig. Filmen nedan har gått på repeat hela dagen, alltmedan jag knaprat koffeintabletter och vrålat högt över kontorslandskapet.

”Jag är en mästare!”

R. är chanslös.

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Basic Instinct, den svenska versionen

Jag försöker övertyga R. om att vi är den bästa idén sedan påven bestämde sig för att donera Romersk-katolska kyrkans rikedomar till RFSL (vilken dag som helst nu, märk mina ord), och hittills verkar det inte helt omöjligt. Med lite tur är jag åtminstone en bättre idé än att skriva ut Neurosedyn till gravida kvinnor – så min optimism vet inga gränser.

Ändå vågar jag inte påstå att himlen är molnfri. Det finns saker jag oroar mig över, helt enkelt.

Exempelvis kvarstår ett par frågetecken att räta ut angående R:s moralfilosofiska livsåskådning. I dag besökte jag hennes Facebookprofil och noterade att hon ”gillade” en artikel från L.A. Times.

”R. likes Ex-girlfriend stabs man with ice pick after hiding in back seat of his car,” stod det.

Jag vet inte riktigt vad det innebär, men har en gnagande känsla av att jag borde passa mig.

Kategori: Personligt Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Allt har en baksida

Nej, vi ska inte snacka om R:s rumpa. Skärp dig! Det här handlar om baksidan med att ta ut en semesterdag under arbetsveckan. Oavsett hur härligt det var, sitter jag här nu — mitt i skiten.

Söndag. Ensam på kontoret. På tok för mycket arbete att avverka.

Självömkan är sällan vackert, men så blir det ibland.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , ,

Den nyktra sanningen

Ungkarl. Med åren har ordet blivit heligt. Jag kan själv; är ensam; vinner och förlorar om vartannat; gömmer mig i solljuset och lever ut i skuggorna; alltid ensam.

Det har gått åtta månader sedan jag la undan flaskan och lät livet ta mig varthelst det ville. Den tomma tystnaden visade ingen nåd, allt jag hade stod naket, blottat och trasigt – och inget var vackert. Jag ville vara i fred men skrika ändå. Jag ville sova bort dagarna och slippa nätterna, bevara lyckan i ensamheten och deklarera kärlekens död.

I början hände inget alls.

Jag skrev mina memoarer och korrekturläste dem själv, slet ut alla sidor och började om på nytt – till ingen nytta. En självbiografi är aldrig färdig innan döden trätt in, och de rader som ljuder sannast sätts av andra.

Tiden stod stilla medan världen rörde sig.

Ungkarl. På åtta månader har ordet bytt karaktär. En vän la en hand på min rygg, sa åt mig att resa mig upp, släppa taget och beskåda vad som faktiskt skett medan jag sov. Ögonen värkte i ljuset och kroppen skälvde av ansträngningen, och när jag höjde blicken från marken såg jag allt på en och samma gång.

Jag är inte full och inte arg. Att vakna i en hög av mig själv är ett falnande minne, jag har slutat höra de falska tonerna och dricka ur de tomma kärlen. Ingen smyger igen ytterdörren i gryningen; när sista dansen spelas är jag redan i säng.

Och kärleken lever. Jag fann den i de egna orden och viljan att rädda kroppen. Nykter har tankarna stramats åt och funnit publicering; efter blott en sommar som svettig har musklerna stelnat och orken hittat åter.

Kärleken lever. Mitt i allt som rörde sig smög hon fram, retade min förvånade uppsyn, utmanade ensamheten och bad om en plats jag inte ville ge till någon. Hon skrattade åt mig, petade i det förflutna och skröt om framtiden. Jag famlade motståndslöst i ett par veckor; reducerad till en primitiv skepnad av en man släppte jag in henne, tappade taget och såg dygn efter dygn passera utan att kolla på klockan. När protesterna tog slut möttes vi och världen sken på nytt, men hon kunde inte stanna.

Du kan kalla henne R. eller Flickan som inte är här. I går kväll var jag lika ensam som tidigare, men för första gången på flera år ensam på riktigt. Att känna är att blotta sig och jag är försvarslös. Alla pusselbitar har inte fallit på plats, men jag har vänt på asken och granskat motivet.

Det kan gå hur som helst. Hon kan svälja mig hel, lämna mig bruten och aningslös – och det är okej.

Efter åtta månader som nykter står jag frivilligt inför ungkarlslivets största utmaning, och hon heter R. Det enda jag kan göra är att offra ensamheten för henne och hoppas att hon tar emot mig.

YouTube Preview Image
Kategori: Krönikor Musik Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dejten blev en tvådagars

True story: hon är fortfarande kvar. Efter en kväll med plockmat, samtal om mexikanska massgravar och sju par rena kalsonger, vaknade vi till en morgon som blev en dag som blev en ny kväll.

Sedan började hon skryta om att bjuda igen genom att laga middag åt mig i kväll. Menyn alternerade mellan kött, fisk och vegetariskt – allt annat var uteslutet, påstod hon.

Längre kom vi inte innan hon suckade djupt, menade att jag var omöjlig att laga mat åt och bestämde att vi går på restaurang i stället.

Vissa ger upp för enkelt.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Plötsligt känns dejten onödig

Vi var ute och sprang i söndags, jag och Andreas. En halvmil i kuperad terräng avslutades med tio stavsprinter i uppförsbacke – så kallade älghufs – vilket vi förevigade med en bild.

Nu lägger Facebook ihop pusselbitarna: manlig kärlek slår allt.

Det är förmodligen läge att ringa dejten och ställa in.


Inget slår svettig, smärtsam kärlek.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Nu är jag redo

YouTube Preview Image

Vi ska nog inte gå in på hur mycket energi jag har lagt ned för att göra mig redo inför kvällens dejt.

Vissa saker behöver du inte veta.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Den stora uppvärmningen

Det är drygt ett dygn kvar till vad som kan vara årets enda (och högst oväntade) dejt. I morse skickade hon en låt och lämnade tolkningen upp till mig.

YouTube Preview Image

Visst, jag förstår. Gulligt och så, inte sant?

Kan ändå inte låta bli att kontra med en egen.

YouTube Preview Image
Kategori: Musik Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,