”Philip Wildenstam [...] gjorde häromveckan rent hus med de kränkande och medeltida värderingar som alltjämt präglar stora delar av frikyrkan. Kanske var hans tilltal för ‘rakt på sak’ och ‘oanständigt’ för att berörda parter skall orka ta debatten med honom?”

Citatet kommer från Christofer Laurin, som i bloggen Antromorph i dag följer upp min artikel om den kristna synen på hbt-personer och, bland annat, Emanuel Karlstens förvirrade försök till att verka kärleksfull.

Anledningen är att Emanuel har gjort det igen: jublat över en falsk kärleksförklaring till homosexuella, som mellan raderna fortfarande ser dem som syndare. Att ta till sig vetenskapliga rön är inte kristnas starka sida, och därför har jag svårt för att jubla över folk som ber homosexuella om ursäkt utan att samtidigt erkänna att Bibelns syn på homosexualitet är fundamentalt felaktig.

Hur ska du ha det, Emanuel? Det du applåderar är en trosuppfattning som säger att homosexualitet är en synd, men att du som god kristen ska visa dem lika mycket kärlek och förståelse som alla andra. (Så kanske bögarna, flatorna, transorna och de bisexuella till slut släpper sina ”felaktiga” sexuella läggningar?)

Ledsen, det duger inte. Är du redo att säga att den skrift du förlitar dig på, Bibeln, är skriven av människor som inte hade någon aning om vad de pratade om när de skrev ned sina åsikter om den mänskliga sexualiteten? Det är det enda alternativet som duger eftersom det är det enda som är sant.

Äsch, läs Christofers artikel i stället för att hänga här.

Jag försöker ha bloggsemester.