Den stora bokhandlarkampen

I dag la jag årets andra bokbeställning. Nitton titlar slutade på över tvåtusenfyrahundra kronor.

För en gångs skull jämförde jag näthandlarna i stället för att direkt beställa från favoriten Adlibris.

Bokus.com slutade på 2 435 kronor.

Adlibris.com på 2 433 kronor.

Kan du tänka dig att Bokus försökte värva mig som kund, via Twitter, för bara ett par veckor sedan?

Ha ha, säger jag. Tycker ni att det är okej att vara två kronor dyrare? Adlibris äger era arslen så jävla hårt.

Fotnot: Bland böckerna jag ser fram emot mest finns ett par titlar av ultraateisten Richard Dawkins, Helen Fishers ”The Anatomy of Love”, Stephen Hawkings ”A Brief History of Time”, Robert M. Pirsigs ”Zen and the Art of Motorcycle Maintenance”, Robert Sapolskys ”Why Zebras Don’t Get Ulcers” och Ray Bradburys ”Zen in the Art of Writing”. Det vill säga för dig som nyss var nyfiken.

Kategori: Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Espressogrälet

”Det är något skumt med min espresso,” säger den ene mannen. ”Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.”

”Min smakar bra,” tycker hans fru. De två andra paren tittar på varandra, doftar på kopparna och provsmakar försiktigt. De är dästa efter middagen: under kvällens lopp har det burits in den ena rätten efter den andra från restaurangköket, vinflaskor har åkt snabbskjuts till glasåtervinningen och övriga gäster har anpassat samtalsnivån efter skratten från det här sällskapet.

”Jag tror det är billiga bönor,” säger fru nummer två. ”Inte riktigt vad man förväntar sig på ett ställe som det här.”

”Nej, det är inget fel på bönorna” säger hennes man. ”Det är arabica, det känner jag på doften.”

”I så fall är de dåligt rostade,” snäser hon som svar.

”Det här är inte arabicabönor,” påstår den tredje mannen. ”Ni vet hur det är. Mat kan de laga, men så fort det kommer till kaffe är alla amatörer.”

”Herregud, det är en espresso. Det är inte ens gott, jag dricker det bara för att bli pigg,” inflikar den tredje frun. Och där tar diskussionen fart på allvar. Någon menar att det inte är något fel på bönorna, att det i stället är kvarnen som är inställd för finkornigt – att vattnet passerade för snabbt under bryggningen. Så kan det givetvis inte vara, påstår en annan. Svaret ligger i vattentemperaturen, det var inte hett nog när det träffade kaffet och aromerna utvecklades inte. Struntprat, hävdar en av kvinnorna, det är maskinen som inte har rengjorts tillräckligt nyligen.

Och så vidare. När de tre paren skiljs åt sker det utan glada miner och lyckönskningar. De kommer förbli vänner, men den här kvällen slutade i ovänskap.

Över ett bråk om espresso.

*   *   *

Som du förstår hittade jag på exemplet ovan, att det handlar om en allegori. Varje dag uppstår konflikter, vi blir oense om smått som stort och inte sällan är det precis lika löjligt som att gräla över vad som är fel med en espresso. Varför?

När som helst kunde någon i sällskapet ha rest sig, gått till köket och undersökt hur det egentligen låg till. Vilka bönor användes och i vilket land skördades de? Av vilket märke var espressobryggaren, när rengjordes den senast och hur varmt vatten producerade den? Och personen som gjorde deras espressos, hur länge lät hon vattnet rinna igenom? Malde hon bönorna efter att beställningen togs upp, eller hade hon redan i förväg malt tillräckligt för hela kvällen?

Ytterst få av oss reser oss någonsin upp för att gå till köket på jakt efter de riktiga svaren. I stället nöjer vi oss med gissningslekar, antaganden, hörsägen, politiska ideologier och religiösa doktriner. Vi grälar, slåss och startar krig under fanan ”jag har rätt, du har fel”, trots att det finns en värld av kunskap tillgänglig för den som orkar söka ett par steg bortom lathetens trygghetszon.

Orkar du?

Var inte en människa som grälar om espresso. Eller var det. Valet är ditt.

Kategori: Personligt Politik Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Födelsedagspresenten

Hur du hanterar att fylla trettio beror till stor del på hur livet ser ut. Om karriären har tagit fart, kärlekslivet känns stabilt och allt däremellan är stimulerande, är trettio bara ännu ett år att bocka av. Om du fortfarande velar med vad du vill göra och givande relationer är lika frånvarande som Jesus, blir trettioårsgränsen som att livet går från att örfila dig till att i stället dela ut raka knytnävsslag.

Kan jag tänka mig. Vad vet jag? Jag fyller trettio först nästa år.

En som däremot fyller trettio i år är min vän Anna, och i går ställdes det till med stort kalas. Vi var ett tjugotal som skramlade ihop till en cykel, alla utom jag skålade och skrålade, och det var gemytligt på det sätt bara svenska lägenhetsfester kan vara.

En annan vän till mig kom in lite sent i planeringen och fick fixa en present på egen hand. Vi kan kalla honom en vilsen pojke; vi kan mena att han gör sitt bästa för att leva upp till myten om den okänslige mannen. Oavsett vad vi väljer blir resultatet detsamma: Vissa kan inte köpa presenter som träffar rätt, inte ens om deras liv hänger på det.

Låt oss göra en liten övning. Du blir medryckt för att fira en kvinna som fyller trettio, okej? Hon är inte en av dina närmaste vänner, men du har träffat henne tillräckligt många gånger för att veta ungefär vad som får henne att ticka. Sammanhanget kräver ingen större investering (överskrider du hundralappen kommer hon förmodligen bara undra varför) eftersom Anna är en tjej som kommer bli tillräckligt glad bara över att du dyker upp högst oväntat. Är du med? Bra.

Vi går vidare i övningen. Låt oss kalla min vän för Dan (eftersom han heter så). Dan sitter hemma på sin kammare och funderar på vad han ska köpa till Anna, vad som kan vara tillräcklig anspråkslöst men ändå personligt nog för att hon ska bli glad. En chokladask? Tja, varför inte – Anna är en livsnjutare. Eller blommor? Nej, det kanske inte hennes sambo gillar. En dvd eller cd? Så väl känner han inte henne, han har ingen aning om vad hon tycker om inom film och musik.

Vad hade du köpt? Alternativen är många, men låt oss säga att du resonerar lite som Dan gjorde. ”En bok är alltid en bra present. Jag köper henne en bok.”

Det är nu det blir lurigt. Alla som känner Anna vet att hon älskar att pyssla. Hon lagar mat, bakar och håller hemmet fint. Och när hon inte gör det för sig själv sprider hon sin generositet till vänner och bekanta. Det kan till och med vara så att hon var en bidragande orsak till att jag slutade äta sötsaker för tre år sedan (så fort Anna är i närheten tycks det regna de mest delikata bakverk du kan tänka dig – endast den som säger stopp på allvar kan undfly deras diabetesindräkta lockrop).

Nå väl. En bok, säger du? Till en kvinna som fyller trettio och älskar livets goda? Jaha, det ska inte vara svårt.

Nej, det ska det inte.

Bortsett från att Dan köpte ”Runner’s World: Kom igång med löpning”.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Nykterheten och dess sidoeffekter

Efter snart två veckor har livet stabiliserats. Jag vaknar inte längre med huvudvärk, skakningarna är borta och jag klarar mig genom kvällarna utan att tvångsmässigt tänka på alkohol en gång i kvarten. Trots att jag fortfarande sover ytterst tveksamt har jag till och med börjat lokalisera fördelarna med mitt nya, nyktra liv.

Nyfiken? Läs vidare. Om inte får du visa mig lite tålamod, jag räknar med att hitta tillbaka till den här typen av bloggande inom en snar framtid.

• Jag slipper raka mig. Den trettionde januari ska jag på bröllopsfest, innan dess har jag inte ett enda åtagande inbokat som kräver att jag ser ut som en socialt välanpassad varelse. Nej, jobbet räknas inte. Jag är kreatör och kan komma undan med lite vad som helst så länge jag skyller på att det är ett uttryck för min djupa – och stundtals svårförståeliga – kreativitet.

• Vilket går hand i hand med att jag för första gången på en väldigt lång tid inte har en romantisk eller sexuell kontakt med någon från det täcka könet. Kalla det avhållsamhet, celibat, torka eller bara en total oförmåga att uppvakta kvinnor utanför kroglivets dunkla sken: som nykter får fröken Höger räkna med en mer aktiv fritid. (Säg inget till henne om min otrohetsaffär med slampan Vänster, är du snäll. Det är så tråkigt när de två är ovänner.)

• Min önskelista hos nätbokhandeln har vuxit sig åtta tusen kronor lång. Sedan jag lärde mig läsa har jag haft för vana att simultanplöja ett par böcker. Nu är takten ökad och 2010 har redan sett fem böcker avverkas. Favoritämnena för stunden är allt som har att göra med skrivkonsten (så klart), kreativitet och antropologi (läran om människan). För att stötta nykterheten är målet att avverka hela önskelistan innan året är slut. Nackdelen är att listan hela tiden växer. Jag är inne i en period där jag läser uteslutande facklitteratur, och all god facklitteratur har en inbyggd förmåga att uppmuntra till vidare läsning. (Varje bok avslutas med ett referensbibliotek och vissa av dessa böcker insisterar författaren på att ”du bara måste läsa, de är så fantastiska”, och jag tänker ”klart jag måste läsa dem, de sägs ju vara fantastiska” – alla briljanta forskare, vetenskapsmän o.s.v. kan således dra åt helvete.)

• Jag tvingas återupptäcka en annan del av livet. Hur umgicks vi när allt var oskyldigare? När fritidsgården stod på menyn; när folköl var höjden av lyx och langades av en snubbe som ville bli kallad Höken; när ljudet från trimmade mopeder framkallade mer eller mindre sanna historier om fräna polisjakter genom skog och villaområden? I går kväll skrattade jag mig igenom ett uselt biljardparti, drack Coca-Cola och var i säng innan klockan slog fem-i-två-ragg.

Två veckor har lyckats ställa allt på ända. Just nu känns det okej.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,