Ben Goldacre är en av mina intellektuella hjältar, tillika en snabbpratande krulltott. Ovan ser du exempel på varför i det förstnämnda fallet, plus bevis för det senare.
Humanist och skeptiker med ena foten i reklambranschen, andra i samhällsdebatten; autodidaktisk bloggare och krönikör med kärlek till vetenskap, frihet, förnuft och Ronja.
Som en av Sveriges minst lästa skrivkunniga bloggare, ger jag mig dagligen (nåväl) i kast med att förstå, förklara och fördöma mänsklighetens idiotiska sidor. Oavsett om motståndarna är religiösa fundamentalister, kvacksalvare eller Thomas Di Levas vägglöss, är målet att varken ta fångar eller lämna sårade kvar på slagfältet — till försvar av människans fulla potential, vad den än må vara.
Utöver det försöker jag hinna ligga en del, också.
Bidra gärna med återkoppling, tips och vänskap. Eller känn dig fri att skriva all ogenomtänkt, indoktrinerad smörja du önskar, om det är din böjelse. Jag censurerar bara kommentarer som har en uppenbar avsikt att sprida ogrundat hat.
Vill du kontakta mig nås jag enklast via philipwildenstam@gmail.com.
Ben Goldacre är en av mina intellektuella hjältar, tillika en snabbpratande krulltott. Ovan ser du exempel på varför i det förstnämnda fallet, plus bevis för det senare.

Ett antal år efter att Albert Einstein presenterade relativitetsteorin, stötte han fortfarande på hårt motstånd från andra vetenskapsmän. Majoriteten höll så klart med honom efter att empiriska prövningar av teorin visade att den höll, men en naturlig del av den vetenskapliga processen är just ifrågasättande.
Något som däremot står utanför sund vetenskapsteori är ideologiskt eller teologiskt ifrågasättande. Vi ser det fortfarande hos kritiker av evolutionsteorin, medan juden Einstein mötte det i form av en pamflett som gavs ut i Tyskland 1931, Hundert Autoren gegen Einstein [100 författare mot Einstein], med tydliga antisemitiska undertoner.
Kloke Albert tog dock kritiken med ro och replikerade:
”If I were wrong, it would only have taken one.”
Referens:

1. It is easy to obtain confirmations, or verifications, for nearly every theory — if we look for confirmations.
2. Confirmations should count only if they are the result of risky predictions; that is to say, if, unenlightened by the theory in question, we should have expected an event which was incompatible with the theory — an event which would have refuted the theory.
3. Every ”good” scientific theory is a prohibition: it forbids certain things to happen. The more a theory forbids, the better it is.
4. A theory which is not refutable by any conceivable event is non-scientific. Irrefutability is not a virtue of a theory (as people often think) but a vice.
5. Every genuine test of a theory is an attempt to falsify it, or to refute it. Testability is falsifiability; but there are degrees of testability: some theories are more testable, more exposed to refutation, than others; they take, as it were, greater risks.
6. Confirming evidence should not count except when it is the result of a genuine test of the theory; and this means that it can be presented as a serious but unsuccessful attempt to falsify the theory. (I now speak in such cases of ”corroborating evidence.”)
7. Some genuinely testable theories, when found to be false, are still upheld by their admirers — for example by introducing ad hoc some auxiliary assumption, or by reinterpreting the theory ad hoc in such a way that it escapes refutation. Such a procedure is always possible, but it rescues the theory from refutation only at the price of destroying, or at least lowering, its scientific status. (I later described such a rescuing operation as a ”conventionalist twist” or a ”conventionalist stratagem.”)
One can sum up all this by saying that the criterion of the scientific status of a theory is its falsifiability, or refutability, or testability.
Läs Karl R. Poppers essä här:
Ponera att en kristen retoriker blir inträngd i ett hörn. (Det är knappast så att du behöver använda din fantasi här, det händer förmodligen hundratusentals gånger dagligen världen över.) De rationella argumenten har tagit slut, allt rör sig i cirklar och ingen utväg är i sikte.
Vad skulle du göra om det var du som befann dig i den sitsen?
Tidigare i dag kritiserade jag biskop Esbjörn Hagbergs kritik av applåder under konserter i kyrkan. Jag menade att han slår ned på människors glädje, på samma sätt som han genom att protestera rätten till samkönade äktenskap förnekar människors kärlek.
Nu har han gått i svaromål. Han erkänner mig inte rätten till en identitet, men bemöter just det substantiv jag valde att lyfta fram: glädje.
Eftersom min önskan att vara sparsam med applåder uppfattas som glädjedödande vill jag utveckla mina tankar.
Så, då är vi tillbaka vid min ursprungliga hypotes. Du saknar riktiga argument för din sak. Vad gör du?
Biskop Esbjörn Hagberg valde en klassiskt kristen nödlösning: svammel om ”det heliga”. På tvåhundrasjutton ord lyckas han klämma in ”heliga” tio gånger. (Tio!)
Den korta bloggposten är ett utmärkt exempel på hur auktoritativa tankegångar och hjärnslö traditionalism landar i retorik som är lika tom som den är subjektiv och diffus. Det vill säga, konsten att säga mycket utan att säga något alls.
I heliga rum och platser rör vi oss annorlunda, talar lite mer lågmält och känner en särskild vördnad. Jag tror behovet av det heliga är större idag än på länge. Är det inte därför många söker sig till kyrkans tysta rum för att tända ett ljus och bli stilla i eftertanke? [...] Människan behöver mötet med det heliga för att vara människa!
Tala för dig själv, bispen. Sist jag var i en kyrka – ett så kallat heligt rum – lekte jag med akustiken, raljerade över att Jesus porträtteras som en surfare från Kalifornien och ansträngde mig för att lägga av en smygare innan jag gjorde sorti. Tyvärr fanns det ingen annan kvar där inne som kunde njuta av min kreation. (Kom igen, Essebesse, du borde veta bättre än att påstå att ”många söker sig till kyrkans tysta rum”.)
Nåväl. Med detta i åtanke känner jag ändå att jag är skyldig biskopen en uppriktig ursäkt för vad jag skrev tidigare i dag.
I ett svagt ögonblick trodde jag mig ana logisk följdriktighet i din filosofi; ett genomtänkt fundament till din människofientliga position som ämbetsman i Den Helige Surfarens tjänst.
Jag är ledsen för det, bäste Esbjörn. Det är nu uppenbart att din hjärna är precis så förfallen som vi kan förvänta oss hos smorda lögnare.
Referenslänk:
Faktum är att de inte bryr sig alls om något över huvud taget. De bara är, rakt upp och ned, vilket tyvärr är ett svårförståeligt koncept för många med på tok för mycket inflytande i vårt samhälle. (Att ge dem ens en gnutta inflytande är per definition på tok för mycket.)
Sindra Peterson Årsköld är docent i biokemi vid Lunds universitet. Ovanpå det kallar hon sig feminist, men har en bestämd uppfattning om vad radikalfeminister som Tiina Rosenberg kan göra med sina försök att genusfiera naturvetenskapen.
Hur ser genusvetenskapen ut egentligen? I svenska genuskretsar ljuder mantrat ”kön är en social konstruktion”. Man kan också träffa på idéer som ”alla är egentligen bisexuella, men är socialiserade in i en polariserad sexualitet” och ”heterosexualitet är en manifestation av den patriarkala maktstrukturen”. Hm, intressanta hypoteser. Spontant tänker jag att de är enkelt testbara genom att studera grupper med nästan samma biologi som vi fast inte alls så omfattande kulturell kontext, nämligen andra däggdjur. Hur ser sexualiteten och beteendet ut bland t.ex. ekorrar eller apor, som ju varken har förskolor eller sitcoms genom vilka kulturellt framvuxna könsidentiteter kan förstärkas? Nåja, jag ska inte säga åt sociologer hur de ska utforma sin forskning – men då vill jag be om samma respekt tillbaka, tack. Jag accepterar inte att obelagda hypoteser som de ovan nämnda ligger till grund för praktiskt jämställdhetsarbete inom andra, orelaterade discipliner.
Tyvärr lurar betydligt farligare bestar i genusdjungeln än en argsint tant [Tiina Rosenberg] och några kontraintuitiva hypoteser. Moira von Wright, professor i pedagogik och rektor för Södertörns högskola, har kritiserat grund- och gymnasieskolans fysikböcker för att de framhåller fysiken som objektiv kunskap, i stället för att framhålla människans relation till naturen som en social process. Detta menar hon gör det svårt för oss flickor att ta till oss fysiken. Ett exempel hon lyfter fram är regnbågen, vars fysikaliska förklaring helt bortser från den ”sociala, kulturella, filosofiska, estetiska och religiösa dimensionen” av regnbågen, ”regnbågen som värdering”. Hon föreslår en kur på dessa brister: ”En genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort.” Wow. Jag vet inte vilket som är värst: att kvinnan åter klassas som oförmögen till logisk tankeverksamhet, eller att fysikböcker borde rensas från kunskapsinnehåll – kan det vara för att förhindra ett orättvist försprång för de logiskt kapabla?
Som kvinna, fysiker och kemist blir jag förolämpad och upprörd över dessa idéer. Varför angriper man naturvetenskapen, vars oföränderliga kärna står över genus och som dessutom är nyckeln till den rikedom som gör att vi överhuvud taget kan sitta här och spekulera, mätta och friska? Och varför blanda in hypoteser om vår sexualitet i praktiskt jämställdhetsarbete, som ska syfta till lika villkor på arbetsplatsen och inget annat? Huruvida det är arv eller miljö som ger oss våra genusidentiteter är irrelevant i sammanhanget.
Hatten av.
Läs hela krönikan hos Kemivärlden Biotech:
Uppdatering: Kirurgen och bloggaren Rutger Stjernström skriver också om Sindra Peterson Årskölds krönika. Utöver att påpeka varför hon borde sluta kalla sig feminist, fokuserar han främst på genusvetenskapens antivetenskapliga, icke-falsifierbara fundament.
[D]e två grundläggande teserna för feminismen, som jag skrivit flera gånger innan, [är]:
1. Det finns en könsmaksordning och i denna ordning är män överordnade kvinnor.
2. Kön är en social konstruktion.
Genusvetenskapen, som lika ofta går under namnet feministisk forskning, även i universitetens och högskolornas kurskataloger, bygger på att man accepterar de båda teserna som axiom eller religiös sanning. Utsagorna är som fundamentalistiska teser inte akademiska hypoteser som går att testa. Skulle man visa att dessa hypoteser måste förkastastas skulle genusvetenskapen och feminismen upphöra att existera.
Eftersom det förhåller sig på detta sätt kan genusvetenskapen låta sig kritisera till exempel fysikens objektivitet på det sätt som Peterson Årsköld exemplifierar med professor Moira von Wright uttalande om grund- och gymnasieskolans fysikböcker.

Jag minns fortfarande hur imponerad jag var första gången jag hörde Tim Minchin framföra ”Storm”, ett beatinspirerat poem om mötet med denna oskyldiga (läs: naiva) kvinna som i all sin okunskap hellre anammar pseudovetenskap än verkligheten.
Eller, stryk det. Imponerad är fel ord. Jag häpnade, hör du det? Tim Minchin har gjort så mycket begåvat under sin karriär, så mycket utmanande och tänkvärt. Men här? Här samlar han allt i ett mästerverk, hans magnum opus för tvåtusentalets tänkande individ.
Sedan i går finns ”Storm” tillgänglig animerad, vilket förhöjer upplevelsen ytterligare.
Var så god, njut.

Eftersom jag vet att många av er är för lata för att ens öppna böckerna ni ställer upp hemma för att verka smarta: var så goda, rörlig bild (i färg) och ljud.
Och nej, jag tänker inte översätta filmen åt er.
Förr eller senare kommer kommentaren. Den har tagit sig många former sedan jag startade bloggen, men kontentan är alltid densamma: Jag är inte tillräckligt snäll mot mina meningsmotståndare.
Nu senast var det Gunvor Vennberg (vem annars?) som beklagade sig över att jag inte visade tillräckligt stor förståelse inför hennes bristande intellekt. Och visst, det kanske man kan tycka att jag borde ha gjort.
Men det här är grejen: Jag letar aldrig aktivt upp bloggar, forum och dylikt som huseras av troende, konspirationsteoretiker, kvacksalvare, antivaccinationsgrupper (ergo: barnamördare) och andra skojare, för att lämna kommentarer om deras bristande analys av världen. Det har aldrig hänt, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer vilja ödsla min tid på det sättet.
Det som däremot händer ofta, är att representanter från ovan nämnda kategorier hittar hit. Deras första misstag är att tro att de befinner sig på en jämställd debattarena. Det andra är att de försöker binda samman logiskt följdriktiga resonemang med vad som liknar syntaktiska enheter – bara för att misslyckas fundamentalt.
Det här är mitt hus och du måste förtjäna ditt uppehälle. Kommer du hit med icke-falsifierbara påståenden, historierevisionism, argumentationsfel och religiös apologetik, har du helt missat poängen och jag reserverar mig själv rätten att behandla dig därefter.
Det finns få saker jag uppskattar mer än en riktigt god debatt. Men för att det ens ska bli en debatt, krävs det att båda parterna kommer rustade med hjärnor som åtminstone förstår den enklaste definitionen av ett logiskt resonemang.
Tyvärr är det skrämmande många som faller utanför den ramen. Att försöka bemöta dem sakligt är som att sparka vatten uppströms: du kommer misslyckas.
I stället plockar jag – med glädje – fram hela arsenalen. Kan du inte stava? Trist för dig. Blandar du ihop ämnena? Ha! Är du ful och fet? Jobbigt läge. Och så vidare. Det finns inget jag kan tänkas hitta mellan dina rader (eller via en googling) som är heligt för mig. Du kom hit, du öppnade käften och din andedräkt luktade bajs. Glöm allt vad god ton heter; glöm att jag tänker respektera dig bara för att du vet hur man ansluter till nätet.
Inte i mitt hus.
2012-02-07 19:48:08 Riksidrottsförbundet: ”Tillsynen av kosttillskott måste skärpas” http://t.co/RLNuf1UK #sweskep
2012-02-07 11:07:53 RT @adamlagerqvist: En gammal goding: "Vad är grejen med forskning som bekräftar vad vi redan vet?" av @Wildenstam. http://t.co/4GA6PRe4
2012-02-05 17:09:58 The Power of Introverts: A Manifesto for Quiet Brilliance: Scientific American http://t.co/wWn1HfSz
Det är ett uttjatat felslut att alla åsikter är lika mycket värda. Eller att de ens har lika stor rätt att komma till tals. Yttrandefriheten garanterar din rätt att snacka skit, inte rätten att fylla offentlighetens toaletter med dynga tills de svämmar över.
Håller du med? Principiellt bryr jag mig inte. Däremot skulle jag skratta desto mindre om folk höll med mig hela tiden.
Oavsett hur det ligger till med den saken, är jag beredd att låta dig kommunicera med mina läsare. Och det spelar ingen roll om du är en religiös dåre, kvacksalvare av rang eller en intellektuell kraft i kampen mot vidskeplighet – ditt inlägg kommer bedömas på andra grunder än om jag håller med dig.
Det enda du behöver förhålla dig till är:
• Din text ska vara behagligt läsbar. Det innebär rättstavade ord, korrekt grammatik och god interpunktion. Inte minst innebär det logisk följdriktighet, även om din logik grundar sig i befängda åsikter. (Och nej, jag tänker inte redigera din text. Du tar själv ansvar för att den är presentabel.)
• Följ svensk lagstiftning, hörru. Var gärna arg, för all del, men förtala eller hetsa inte.
• Du får inte vara anonym. Alla inlägg ska signeras med namn och lämplig personbeskrivning (till exempel ”Marcus Birro, rikspucko”). När du skickar texten till mig ska du även bifoga giltiga adress- och kontaktuppgifter för verifikation, inte publikation.
• Framför allt annat, var inte tråkig. Jag må älska vetenskap och filosofi, men det är inte samma sak som att jag vill somna till en tio tusen tecken lång diskussion om postkolonialismens effekter på navelludd.
Är du redo att ta debatten? Här är präster, imamer och haschtomtar lika välkomna.
Mejla ditt inlägg till philipwildenstam@gmail.com eller använd formuläret.
