Många sansade, intellektuella människor rationaliserar religion genom att beskriva fenomenet som en gigantisk snuttefilt. Våra hjärnor drivs av att söka svar som kan fylla livets luckor. Det var sant för fyrtiofem tusen år sedan – under den epok som beskrivs som den kreativa explosionen – och det är lika sant i dag. Däremot har vår förmåga att tolka sanningen förändrats och förbättrats. Inte för att våra hjärnor plötsligt har utvecklats i en rasande takt; evolution genom naturligt urval mäts inte i mänskliga livstider. Nej, vi har utvecklats tack vare vår förmåga att ta tillvara på tidigare generationers intellektuella framsteg. Det vi inte visste i går kan vi veta i dag. Det vi inte vet i dag kan vi veta i morgon. Och så kommer det fortsätta så länge vi drar nytta av vårt intellekt.

Religion var dåtidens människors svar på dåtidens frågor, och vi ska vara tacksamma över att det alltid har funnits de bland oss som varit beredda att beakta nya frågeställningar. Även om det tog fyrtiofem tusen år att komma fram till ett enda vettigt svar (låt mig hållas), var det de pyttesmå framstegen som över årtusendena lades samman till en ofantligt mycket större kunskapsbas – hela vägen från soldyrkan till vetenskapliga teorier grundade i falsifierbarhet.

Tack vare att det för fem tusen år sedan fanns människor som ville veta att deras blodsoffer till gudarna verkligen försäkrade dem om en bättre skörd, närmar vi oss i dag en sant tillfredsställande förklaring till hur religiösa vanföreställningar skapas av hjärnan. Precis som evolutionen gjorde en fantastisk resa för att komma till den punkt i historien där människan klev in i bilden, har vår förmåga att förstå omvärlden genomgått en lika fantastisk evolution.

Ändå sägs jakten efter riktig kunskap inte räcka för alla. I sant upplyst liberal västerländsk anda rationaliserar vi hela världsbefolkningen. ”Folk behöver sin snuttefilt,” menar vi som slutat tro. ”Majoriteten kan inte hantera en värld som saknar något gudomligt att falla tillbaka på i tid och otid,” fortsätter vi nedlåtande.

Tyvärr finns det ett förödande fel med att säga att religion är som en snuttefilt. Visst är den hånfulla tonen berättigad, problemet är att den inte är tillräckligt hånfull. För att liknelsen ska vara korrekt måste vi göra ett tillägg:

Religion är som en snuttefilt med makten att driva sin ägare till viljan att mörda alla som har en snuttefilt av annat fabrikat. Och att därefter få honom (eller henne) att uppleva en känsla av att ha gjort en genuint god gärning i snuttefiltens namn.

Det är enkelt att sitta i en sekulär del av Sverige och tro att alla andra egentligen, innerst inne, delar ens livsåskådning – att religion bara är något folk ägnar sig åt för att de behöver det, inte har något bättre för sig eller för att de tycker det är kul att våldta barn.

Det är inget annat än en arrogant hållning utan verklighetsanknytning.

Den tro vi plikttroget kallar privat och helig står i ett direkt motsatsförhållande till förnuft och tolerans. Medan vi rasar över FRA-lagen, Ipred-lagen och allt annat som inkräktar på de friheter vi tar för givet, ska vi acceptera livsåskådningar som säger att frihet är något som kommer från ovan – att Gud ger och tar och som människor ska vi uppfylla hans vilja på jorden. Eller varför inte Allahs, Yahwehs, Vishnus, det flygande spagettimonstrets eller Satan och hans mosters viljor?

Det finns ingen större anledning att respektera människors privata gudstro mer än du respekterar övertygelsen hos någon som säger åt dig att vita människors öde är att vara härskarrasen, eller att kvinnor är skapta för att förflytta sig mellan barnsängen och spisen. Blotta tanken på att det finns miljontals människor som – från djupet av sina förvirrade hjärtan – faktiskt tror att de uträttar en gudomlig vilja om de dödar någon av en annan tro (eller ingen tro alls), borde skrämma dig halvt från vettet. Att deras tro existerar är en obestridlig sanning, men gör inte misstaget att tro att du befinner dig på tryggt avstånd från deras galenskap. Och låt bli att avfärda dem som fanatiker eller psykopater. Den enda som skiljer oss åt är våra livsåskådningar.

Framför allt är det dags att vi slutar behandla det som en galenskap reserverad för utvecklingsländer, lågutbildade och extrema falanger utan reell makt. Grogrunden hittar vi i oss själva och vår omdömeslösa tolerans. Varje gång vi låter lögnen vinna över förnuftet tar vi ett steg i fel riktning. Varje gång vi visar intellektuell tolerans, och förväntar oss detsamma i gengäld, förråder vi oss själva. Vår enda plikt är att fortsätta söka livets sanningar genom vetenskaplig bevisföring; att ständigt ifrågasätta varje individ som maskerar lögner under ett skimmer av tradition, auktoritet och uppenbarelse.

I den plikten ingår inte intellektuell tolerans gentemot den som sviker det egna intellektet. Vi lever i en tid av massförstörelsevapen och står inför katastrofer de flesta av oss inte ens kan börja föreställa sig. Överbefolkning, svält, pandemier och miljöförstörelse är verkliga problem och vår ignorans står i vägen för effektiva lösningar.

Måttfull eller extrem, präst eller politiker, naturvetare eller filosof: De individer som söker svar hos trossamfunden hör hemma i en tid vi inte behöver längre – och de är en fara för oss alla. Medan de insisterar på att du behandlar deras tro med respekt, måste du ställa dig själv en rad frågor:

Hur privat är egentligen en trosuppfattning som yttras i tal eller skrift? Hur privat är en tro som förs vidare till barn som inte ges en chans att tänka själva? Hur många lagar grundar sig på befängda, religiösa påståenden om konsekvenserna av njutning? Hur harmlös är människan som påstår att just hennes gudstro är harmlös medan problemen ligger i hur andra väljer att tro? Hur många brott är du beredd att förlåta de religiösa samfunden innan du börjar reagera på orden ”jag är troende” på samma sätt som du redan reagerar på ”jag är nationalsocialist”?

”Gud den allsmäktige har skapat vår nation. Genom att försvara den försvarar vi Guds arbete.”
– Adolf Hitler i ett radiosänt tal den 30 januari 1945

Vår värld fylls hela tiden på av religiös mytbildning. På trossamfundens lönelistor hittar du en uppsjö människor vars yrke är att uppfinna nya sätt att ursäkta och anpassa religionen efter rådande kultur. De kallar sig själva teologer, filosofer, vetenskapsmän och andliga ledare. Alla människor med självaktning måste kalla dem lögnare. Och vårt främsta uppdrag är att sluta bjuda in dem i samtalet.

Till försvar för förnuftet. Till försvar för en hållbar tolerans. Till försvar för en värld som drivs på av vetskapen om att vi kan bättre.

Även om vi inte är där än.