I dag har det varit ännu en storm i ett vattenglas. Alex Schulman skrev; vissa blev förbannade; intet nytt under solen; och alla tycktes missa en viktig aspekt.

Bakgrund
Alex Schulman skrev om sin dotters tvåmånaderskontroll. I förbifarten nämnde han att läkaren var av kvinnligt kön.

Resultat
Låt mig saxa ur Alex blogg:
”Jag läser på Twitter att en kvinna reagerat mycket starkt på min beskrivning av vårt möte med läkaren här i bloggen. Hon skriver:

‘Alex Schulman skriver att hans Charlie blivit undersökt av en kvinnlig läkare. Alex. Har vi inte kommit längre än så?’

Jag ser också att en lång rad kvinnor håller med, skriver uppmuntrande i VERSALER att jag är dum, en idiot och så vidare. Jag känner inte igen någon av de här kvinnornas namn, jag vet inte vad de vill och var de kommer från. Och jag förstår inte deras poäng. Vet inte vad jag gjort för fel.”

Sedan går Alex vidare till att försvara sig:
”Jag tror att det var första gången jag träffade en kvinnlig läkare. Därför skrev jag det. Jag tyckte att det adderade intressant information. I en värld av manliga läkare träffade jag plötsligt en kvinna. Det var kul!”

Fortsättning
Bloggerskan Älskade dumburk är kvinnan bakom det ursprungliga twittermeddelandet. I sin blogg skriver hon raskt ett svar till Alex.

Hennes försvar lyder:
”Språk är viktigt. Vårt språk berättar hur vi ser på världen. Jag fällde kommentaren eftersom jag tyckte det var ett onödigt språkbruk. Att betona att det är en kvinnlig läkare signalerar ett avvikande från normen. Att prata om kvinnliga läkare, kvinnliga poliser och kvinnliga bilförare signalerar att läkare, poliser och bilförare normalt är män. Det är ett konstant befästande av de könsroller vi har i vårt samhälle. (Könsrollerna är då nånting jag tycker är DÅLIGT).”

Vad alla glömmer
Okej, lyssna noga nu. Har du någonsin läst en bok du inte kunnat släppa? Har du någonsin läst ett dramatiskt nyhetsreportage som fått dig att känna kalla kårar inför aspekter av världen du önskar inte fanns?

Alla (och jag menar ALLA) som med framgång livnär sig på att skriva har på ett eller annat vis tagit till sig av de klassiska berättarknepen. Och gissa vad! En av de viktigaste lärdomarna är att behärska konsten att sätta bilder i läsarens huvud. Till det använder vi miljöbeskrivningar, gestaltning och personporträtt. Tänk dig mina exempel ovan men ta bort varje karaktärsbeskrivning. Är bokens hjälte man eller kvinna? Du vet inte. Är skurken man eller kvinna? Ingen aning.

Gäsp, gäsp, gäsp. Jag måste tyvärr meddela dig att inget förlag ville köpa din roman eller publicera din ack så genomarbetade artikel.

Slutsats
Hade Alex kunnat strunta i att skriva ”kvinnlig läkare”? Självklart, men det hade gjort texten om möjligt ännu torftigare. Som det är nu hade jag hellre sett att han i stället adderade ett par element. Var kvinnan som kände och klämde på Charlie vacker eller ful? Gammal eller ung? Hade hon några konstiga beteenden för sig vid sidan av, till exempel nervösa tics? En god historieberättare vet att ge även birollerna åtminstone ett par drag som ger extra liv åt berättelsen. Som det var i det här fallet fick vi nöja oss med att veta att läkaren var kvinna.

Jag hade gärna fått lära mig mer. Ännu hellre hade jag sluppit en skruvad genusdebatt med ogenomtänkta argument från båda sidorna. Män och kvinnor existerar. Både som läsare och skribent är jag högst intresserad av att kunna identifiera dem utan att det resulterar i en storm i ett vattenglas.