Förr eller senare kommer kommentaren. Den har tagit sig många former sedan jag startade bloggen, men kontentan är alltid densamma: Jag är inte tillräckligt snäll mot mina meningsmotståndare.

Nu senast var det Gunvor Vennberg (vem annars?) som beklagade sig över att jag inte visade tillräckligt stor förståelse inför hennes bristande intellekt. Och visst, det kanske man kan tycka att jag borde ha gjort.

Men det här är grejen: Jag letar aldrig aktivt upp bloggar, forum och dylikt som huseras av troende, konspirationsteoretiker, kvacksalvare, antivaccinationsgrupper (ergo: barnamördare) och andra skojare, för att lämna kommentarer om deras bristande analys av världen. Det har aldrig hänt, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer vilja ödsla min tid på det sättet.

Det som däremot händer ofta, är att representanter från ovan nämnda kategorier hittar hit. Deras första misstag är att tro att de befinner sig på en jämställd debattarena. Det andra är att de försöker binda samman logiskt följdriktiga resonemang med vad som liknar syntaktiska enheter – bara för att misslyckas fundamentalt.

Det här är mitt hus och du måste förtjäna ditt uppehälle. Kommer du hit med icke-falsifierbara påståenden, historierevisionism, argumentationsfel och religiös apologetik, har du helt missat poängen och jag reserverar mig själv rätten att behandla dig därefter.

Det finns få saker jag uppskattar mer än en riktigt god debatt. Men för att det ens ska bli en debatt, krävs det att båda parterna kommer rustade med hjärnor som åtminstone förstår den enklaste definitionen av ett logiskt resonemang.

Tyvärr är det skrämmande många som faller utanför den ramen. Att försöka bemöta dem sakligt är som att sparka vatten uppströms: du kommer misslyckas.

I stället plockar jag – med glädje – fram hela arsenalen. Kan du inte stava? Trist för dig. Blandar du ihop ämnena? Ha! Är du ful och fet? Jobbigt läge. Och så vidare. Det finns inget jag kan tänkas hitta mellan dina rader (eller via en googling) som är heligt för mig. Du kom hit, du öppnade käften och din andedräkt luktade bajs. Glöm allt vad god ton heter; glöm att jag tänker respektera dig bara för att du vet hur man ansluter till nätet.

Inte i mitt hus.