Clusterfuck

Midnatt, jag sms:ar kollegan. Frågar hur det gick. Femton minuter tidigare klev jag över tröskeln, tände hallen och insöp sommarvärmen som dröjde sig kvar.

Jag glömde stänga av musiken när jag gick tillbaka till kontoret. Grannarna fick höra Rage Against the Machine rasa hela kvällen. Det passar. Vissa dagar behöver raseri. Vissa dagar är reserverade som clusterfucks.

2010 har blivit mitt.

Det är okej. Jag känner mig själv bäst i den tomma lägenheten, i problemlösandet, i vreden och uppgivenheten, i möjligheten att vara tyst.

Zamzon sover bredvid mig. Han är vackrare än vad en dålig dag någonsin kan bli. Jag tänder pipan och drar in ensamheten.

Kollegan svarar. Vi uträttade mirakel och nu är natten min. Låt mig ligga här en stund.

Stör ej.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Elektriska ålar

Det finns inget märkvärdigt med att vara uppe före klockan fem på morgonen. Staden sover när du öppnar fönstret och låter morgonbrisen kyla din nakna kropp. Helst skulle du sova de två extra timmarna väckarklockan lovade dig, men du kan inte alltid få som du vill.

I stället känner du årets första hagelfall, hur det sakta går över till snöblandat regn och täcker dina tår med en kall, kladdig hinna.

Du ryser, stänger fönstret och stoppar pipan med Old Dublin. Röken är tung, det är för tidigt, munnen är torr. Du huttrar och låter röken värma dig inifrån.

I huset på andra sidan gården tänds det första fönstret. Din hund snarkar, kaffebryggaren väser och du bläddrar till nästa uppslag i boken som vilar i knät.

Elektriska ålar. Pipan slocknar, du läser om elektriska ålar och önskar att du sov.

God morgon.

YouTube Preview Image
Kategori: Musik Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Sätt dig inte till ro

Stolen var en gång en designmöbel, i dag liknar den mest ett nedsuttet skelett. (Varför någon skulle sätta sig på ett skelett är i dagsläget oklart – särskilt om du betänker hur många gånger personen ifråga skulle behöva sitta på skelettet innan det blivit nedsuttet.) Skinnet har förlorat spänsten och sjunker oroväckande långt ned mellan den bärande stålramen. Det är som att stolen utmanar dig varje gång du kastar en blick mot den. ”Kom hit och sätt dig om du vågar,” säger stolen. ”Jag har säkert förmågan att hålla dig uppe ett tag till, men kan du vara säker på det?”

Det är min skrivstol och jag älskar den. Hur jag än sitter lyckas jag aldrig hitta en riktigt skön position. Lutar jag mig det minsta bakåt glider arslet raskt framåt. För att sitta framåtlutad måste jag placera röven så den sticker ut där bak (inte alls olikt den sittställning du tagit om du något gång har försökt använda en fallen trädstam som toalett i det fria).

I kväll är jag tillbaka i köket. Det är premiär för året och vi kan nog enas om att den är försenad – men nu är jag här. Jag försöker febrilt hitta en bra arbetsposition, skruvar på mig, smygspanar på grannarna, röker, dricker vatten och skriver.

Tids nog kommer det resultera i något och det känns skönt.

För som vi alla vet: Vill du lyckas i livet måste du vara beredd att få ont i stjärten först.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , ,

Kära Akelius

Jag ber att få reklamera det brandlarm ni satte upp i min hall. Låt oss säga att jag har tröttnat på falska alarm.

Det här brandlarmet satte Akelius upp hemma hos mig

Särskilt sådana som innebär att grannen nedanför ringer när jag är på jobbet, för att berätta att det tjuter i min lägenhet; särskilt sådana som innebär att jag måste rusa hem till min skräckslagna hund.

Kan ni komma och hämta larmet? Jag har gjort vissa modifieringar, men kan lugnt påstå att de är till det bättre.

I all välmening.

Philip Wildenstam

Nu har jag gjort det bättre

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,

År 2030: Karriären byter inriktning

Följande är ett telefonsamtal mellan mig och min förläggare.

Förläggaren: Vi har bestämt oss för att inte ge ut boken.

Jag: Ni har behandlat ”Mörker, lampa” illa från första början. Jag kan inte påstå att jag är förvånad.

Förläggaren: Skyll inte på oss. Du missade deadlinen, vägrade berätta vad den handlade om … och efter det hade du mage att be om ett nytt förskott.

Jag: Det är min bästa roman.

Förläggaren: Vi förstår den inte.

Jag: Det är min bästa roman.

Förläggaren: Vi har låtit fler än någonsin förhandsläsa. Till och med tanten som vattnar våra blommor fick en kopia. Ingen förstår vad du försöker berätta.

Jag: Jag ska skriva en barnbok i stället.

Förläggaren: Ursäkta?

Jag: Om ni inte tänker ge ut ”Mörker, lampa” skriver jag en barnbok i stället. Jag har burit på en idé länge nu.

Förläggaren: En barnbok?

Jag: Den kan till och med utvecklas till en hel serie.

Förläggaren:
Är du seriös?

Jag: Jag är alltid seriös när det kommer till mitt författande.

Förläggaren: Det finns mycket pengar att tjäna på barnböcker.

Jag: Jag vet. Och min barnbok kommer revolutionera genren. Du har aldrig sett något liknande.

Förläggaren: Vad är ämnet?

Jag: Ung sexualitet. Behandlad respektfullt.

Förläggaren: Ska du skriva om sex? Med barn som målgrupp?

Jag: Det är på tiden att någon tar ämnet på allvar. Ungas sexdebut sker tidigare än någonsin. Vad beror det på? Du kan inte gå någonstans i dag utan att möta sex, sex och mer sex. En barnbok om sex kan förflytta det hela till en mer harmlös miljö, avdramatisera ämnet och kanske få dem att förstå det vackra i det hela.

Förläggaren: I och för sig. Det låter intressant. Farligt, men intressant.

Jag: Du kommer älska titeln.

Förläggaren: Har du redan en titel?

Jag: ”Knulltotte och Suglisa leker bordell”.

Förläggaren: Vad sa du, sa du?

Jag: ”Knulltotte och Suglisa leker bordell”.

Förläggaren: För helvete, kan du någonsin vara seriös?

Jag: Det finns inget oseriöst med titeln. Knulltotte är en härlig liten rackare, ett blont yrfrö på nio vårar. En tid tillbaka fick han sin första utlösning, nu går varje dag ut på att hitta nya saker att knulla. Han börjar med kylskåpsdörrar och schampoflaskor, men går snart vidare till grannens katt. Det vill säga tills Suglisa gör entré.

Förläggaren: Jag vill inte höra mer.

Jag: Suglisa är den två år äldre grannflickan. Tidigare har hon bara upplevt sin svärfars bryska omfamning – med Knulltotte får hon äntligen uppleva att en pulserande åderpåle kan innebära kärlek.

Förläggaren: Jag är säker på att du på något vis begår ett brott just nu. Om inte annat kränker du hela kampen för yttrandefrihet.

Jag: När första boken gjort succé kan vi i rask takt publicera uppföljarna, ”Knulltotte och Suglisa testar rimming” och ”Knulltotte och Suglisa köper en tvåhövdad dildo”. Säg inte att du inte ser de ekonomiska möjligheterna.

Förläggaren: Vår advokat kommer kontakta dig.

Jag: Toppen. Jag förväntar mig ett sjusiffrigt förskott.

Förläggaren: Då kommer du bli förvånad.

Jag: Underbart, jag älskar överraskningar.

Förläggaren: [Klick]

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Civil olydnad (I piss on you)

Promenadstråket nedanför mig har förvandlats till en cykelparkering. Mot varje träd står det minst en cykel. Och som den gode medborgare jag är blir jag givetvis irriterad. Jag äger inte ens en cykel, vad får mina grannar att tro att jag vill snubbla över deras när jag promenerar med Zamzon?

Det är lätt att räkna ut hur det började. Jag har bott här i över fyra år och det är ett tämligen nytt fenomen. Tills för bara ett par veckor sedan: inga cyklar.

En anarkistiskt lagd granne tänkte för sig själv: ”Hmm, det är ganska tröttsamt att baxa in cykeln i cykelförrådet varje gång jag använt den. Tänk om jag i stället ställer den mot ett träd här utanför, i den fina allén längs kanalen? Jag ställer den mot ett träd i den fina allén längs kanalen.”

Sagt och gjort. En människa visade vägen, flocken följde efter.

Och jag?

Nej, inget särskilt. Sedan en tid tillbaka ser jag bara till att Zamzon kissar på cyklarna i stället för träden.

Som den gode medborgare jag är.

YouTube Preview Image
Kategori: Musik Personligt
Etiketter: , , , , , , ,

Ett samtal med den nya grannen

Nya grannen: Sitter du alltid och glor ut genom köksfönstret?

Jag: Ibland jobbar jag faktiskt, det är därför datorn står framför mig.

Nya grannen: Det ser inte ut som att du jobbar.

Jag: Nja, den är nog mest rekvisita.

Nya grannen: Vi tänker sätta upp gardiner, det är bara det att min man inte har hunnit än.

Jag: Kommer de åtminstone vara genomskinliga?

Nya grannen:
Det kommer inte på frågan.

Jag: Du vet, i vissa kulturer ses fönstertittande som höjden av smicker.

Nya grannen:
Vilka då?

Jag:

Nya grannen: Och den där kikaren …

Jag: Vad med den?

Nya grannen: Tänker du påstå att du tittar på fåglar?

Jag: Nej då, jag försöker se dig naken.

Nya grannen: Det var vad jag trodde.

Jag: Då så.

Nya grannen:
Min man kommer prata med dig.

Jag: Du vet, i vissa kulturer uppmuntras man att ha begär till sin nästas hus.

Nya grannen: Jag är inte ett hus.

Jag: Bra, jag ligger inte med byggnader.

Kategori: Personligt Religion
Etiketter: , , , ,

Hej kära granne

Jag är på väg att sätta mig vid köksbordet, på väg att besegra den episka bakfyllan genom ett par timmars hård tankeverksamhet. Men jag kommer inte så långt. Min blick fastnar i fjärran. Min kropp stannar mitt i rörelsen. Jag blir stående. Fånstirrande mot den inglasade balkongen på andra sidan gården.

Hej fönsterputsande, nya granne
Hej åtsittande tröja, lika åtsittande jeans och knähöga skinnstövlar.
Hej stora bröst, hej rumpa.

Jag blänger och kan inte slita mig. Står kvar tills hon ser mig. Hon blänger tillbaka. Jag fortsätter. Ogenerat. Tänker att hon ler snart. Att vi kommer ha en liten morgonflirt. Hon från balkongen, jag genom mitt stora köksfönster. Hon kanske till och med kommer vinka.

Jag blänger och ler, men hon ser bara mer och mer förvirrad ut. Putsar glaset snabbare, vänder på klacken, går in, stänger balkongdörren.

Kvar står jag. Förvånad. Det gick inte alls som jag trodde. Så där hälsar man inte på sin nya granne, tänker jag för mig själv.

Tills jag kommer på att jag borde sätta på mig byxor.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,

Om du bor i ett glashus

YouTube Preview Image

Hi hi.

Kategori: Personligt
Etiketter: , ,

Den går jag inte på

crazylady

Jag satte andan i halsen en måndagskväll för inte länge sedan. Hjärtat slog ett dubbelslag och pulsen rusade.

Jag och Thomas var på väg tillbaka med pizzorna när vi såg brandbilen slarvigt parkerad vid min port. Fyra brandmän stod och drog i dörren. Jag skyndade på stegen. Elva trappor upp satt Zamzon inlåst. Brinner det? var allt jag hann tänka innan jag nådde fram till brandmännen.

Det sprakade till i porttelefonen.

– Hallå?

Jag kände genast igen granndamens hesa karlstadsmål.

– Ja hallå, svarade den ene brandmannen. Det här är från brandkåren. Det sitter en man fast i hissen. Kan du släppa in oss?

Jag andades ut, lättad. Noterade att det var den folkskygge, illaluktade gubben som satt i hissen. Han som aldrig tar trapporna. Han som går tillbaka in i lägenheten om han hör mig på väg ner, samtidigt som han är på väg ut. Han som fortfarande inte säger hej efter fyra år. Nu log jag lite åt att han satt fast i hissen. Hur skulle hans möte med fyra främmande män bli? Det går bara att spekulera.

–Nej du! Den går jag inte på. Igen.

*klick*

Kategori: Personligt
Etiketter: ,