Vänligen var intelligent

Mannen bakom kassan tuggar sitt tuggummi långsamt. Han är i fyrtioårsåldern och inte det minsta intresserad av att stänga munnen. Medan min vän köper påfyllning till mobilen ser jag mig om. Finns det en ordning är den i expeditens huvud. Godis belamrar väggarna, magasin tränger sig in där det finns plats och tobak dansar jitterbug med hockeykort från förra säsongen.

Allt kan rasa när som helst, men det kanske är i just det som balansen finns.

Min blick fastnar på två vita A4-ark som fladdrar över expeditens huvud. Överst sitter ”Vänligen be inte att få betala senare”. Tejpad under den hänger ”Vänligen be inte att få låna toan”. Båda texterna står på både svenska och arabiska.

Vänligen är det magiska ord som ska skydda kioskägaren från de kunder jag plötsligt kan föreställa mig. De ohyfsade; de tjatiga; de utslagna; de som ser kaoset och tror sig ha en frände i röran; de som aldrig ser till sig själva för att hitta felen; de som projicerar allt lidande på samhället, det osynliga och det heliga.

Min vän betalar, mannen har redan satt sig ned igen. Han läser ingen tidning och tittar inte på teve. Han bara tuggar sitt tuggummi och väntar på nästa kund som inte vill betala – eller bajsa i den långa arbetsdagens enda fristad.

Efteråt slås jag av impulsen att gå tillbaka till kiosken. Jag vill gå rakt fram till kassan, slita ned hans lappar, göra ett par justeringar och lämna honom med en chans att kommunicera till kunderna på ett mer konstruktivt sätt: med ett budskap som på sikt kan göra skillnad för såväl mannens som kundernas liv.

Jag låter bli, men i mitt huvudet sitter det endast kvar en lapp och texten är nedkortad.

”Vänligen be inte.”

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Espressogrälet

”Det är något skumt med min espresso,” säger den ene mannen. ”Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.”

”Min smakar bra,” tycker hans fru. De två andra paren tittar på varandra, doftar på kopparna och provsmakar försiktigt. De är dästa efter middagen: under kvällens lopp har det burits in den ena rätten efter den andra från restaurangköket, vinflaskor har åkt snabbskjuts till glasåtervinningen och övriga gäster har anpassat samtalsnivån efter skratten från det här sällskapet.

”Jag tror det är billiga bönor,” säger fru nummer två. ”Inte riktigt vad man förväntar sig på ett ställe som det här.”

”Nej, det är inget fel på bönorna” säger hennes man. ”Det är arabica, det känner jag på doften.”

”I så fall är de dåligt rostade,” snäser hon som svar.

”Det här är inte arabicabönor,” påstår den tredje mannen. ”Ni vet hur det är. Mat kan de laga, men så fort det kommer till kaffe är alla amatörer.”

”Herregud, det är en espresso. Det är inte ens gott, jag dricker det bara för att bli pigg,” inflikar den tredje frun. Och där tar diskussionen fart på allvar. Någon menar att det inte är något fel på bönorna, att det i stället är kvarnen som är inställd för finkornigt – att vattnet passerade för snabbt under bryggningen. Så kan det givetvis inte vara, påstår en annan. Svaret ligger i vattentemperaturen, det var inte hett nog när det träffade kaffet och aromerna utvecklades inte. Struntprat, hävdar en av kvinnorna, det är maskinen som inte har rengjorts tillräckligt nyligen.

Och så vidare. När de tre paren skiljs åt sker det utan glada miner och lyckönskningar. De kommer förbli vänner, men den här kvällen slutade i ovänskap.

Över ett bråk om espresso.

*   *   *

Som du förstår hittade jag på exemplet ovan, att det handlar om en allegori. Varje dag uppstår konflikter, vi blir oense om smått som stort och inte sällan är det precis lika löjligt som att gräla över vad som är fel med en espresso. Varför?

När som helst kunde någon i sällskapet ha rest sig, gått till köket och undersökt hur det egentligen låg till. Vilka bönor användes och i vilket land skördades de? Av vilket märke var espressobryggaren, när rengjordes den senast och hur varmt vatten producerade den? Och personen som gjorde deras espressos, hur länge lät hon vattnet rinna igenom? Malde hon bönorna efter att beställningen togs upp, eller hade hon redan i förväg malt tillräckligt för hela kvällen?

Ytterst få av oss reser oss någonsin upp för att gå till köket på jakt efter de riktiga svaren. I stället nöjer vi oss med gissningslekar, antaganden, hörsägen, politiska ideologier och religiösa doktriner. Vi grälar, slåss och startar krig under fanan ”jag har rätt, du har fel”, trots att det finns en värld av kunskap tillgänglig för den som orkar söka ett par steg bortom lathetens trygghetszon.

Orkar du?

Var inte en människa som grälar om espresso. Eller var det. Valet är ditt.

Kategori: Personligt Politik Religion Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,