Om du var här #10

Ibland sväljer jag regn när jag skrattar
och lägger pannan i veck för att le –
du kan hjälpa mig, säger jag,
vara en travesti på en travesti;
du kan förlänga vår parentes
tills jag lärt mig stava ditt namn
utan brösten, fittan och händerna
som slås undan.

Det där sista sa jag inte, säger jag.
De förde oss samman för att varmhålla
staden – lägga undan sanningen,
glömma vad vi är och vara den
vådliga kunskap ingen pratar om.

Jag är glad och besjungen,
du är tagen och disträ;
du har sett hur jag andas,
jag har hört hur du ser;
och om det här är det lilla
är vi mindre ändå.

Den här staden är mitt nakna språk;
du har lekförbud med kläderna på.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag vet inte varför


Av någon anledning kan jag verkligen relatera till den här reklamfilmen. Du vet, på det där ”aj, det gör ont i hjärtat – kan du för helvete sluta mobba mig?”-sättet.

Men ändå: jag relaterar. Det påstår vi reklamkreatörer är den bästa reaktionen vi kan hoppas på att framkalla hos målgruppen.

Kategori: Reklam
Etiketter: , , , , , , , , ,

Skäggrapport #7


Zamzon gillar inte när det smäller. Utöver det låter han hälsa att han tycker ännu sämre om att posera på bild tillsammans med tunnhåriga primater.

Han mumlar något om street cred, men jag är inte säker på att jag förstår vad han menar.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Det fria bytet

Jag har överseende med det mesta folk gör på fyllan – jösses, jag har gjort det mesta själv. Att alkohol får dig att skräna, trängas, snubbla och sluddra, kanske till och med däcka, hör spelet till. Den som inte klarar av att befinna sig inklämd mellan hundratals berusade, brunstiga individer gör bäst i att inte besöka nattklubbar över huvud taget.

Sedan finns det sådant som aldrig ska accepteras: våld och övergrepp med mera. Du vet vad jag pratar om, det är inte det vi ska ta upp nu. Vi ska inte dra några paralleller till människans mörkaste ögonblick, däremot ska vi belysa ett alkoholrelaterat beteende som verkar gå de flesta omärkt förbi – ett beteende det till och med skrattas åt.

Låt mig citera en bloggerska jag är bekant med. Bloggen är alltid underhållande, men i dag tänker jag inte länka dit eftersom jag pekar ut henne som en tjuv av värsta sort.

”[Jag träffade] en liten pojkspoling med uppåtnäsa, spetskrage, hatt, vita tights och alldeles för stora stövlar. […] Hursom blev jag mer förtjust i hatten än i pojken, vilket resulterade i att jag tog med mig den hem [från krogen] helt enkelt. Nu har jag en nysnodd och en alldeles, alldeles underbar hatt från en liten musketör, haha!”

Som du vet älskar jag min gubbkeps. Den håller flinten varm och tillåter mig att slarva med rakningen. Utöver den stoltserar jag med ett gäng mössor och hattar för alla tillfällen; vill du se mig utan får du leta upp mig under en varm sommardag.

Problemet är att det är ett helvete att bära huvudbonad på krogen. Det är som att allt över öronhöjd är fritt byte. Medan ingen tänker på att roffa åt sig någons kavaj eller blus (hello boobies!), är det ett oroväckande högt antal som får djävulskap i blicken så fort de ser någon med hatt.

Kalla mig okunnig, men vad är det som signalerar att hattar, kepsar, mössor och andra kraniumaccessoarer är en del av en planekonomi som bara existerar på krogen?

Under åren har jag lärt mig att försvara vad som är mitt. Jag har jagat efter en hatt på dansgolvet, sett en annan spatsera förbi på avstånd och fått en tredje förstörd av en tjej som bara ville ”leka lite”. Att det är tröttsamt är dagens största underdrift, och för varje incident har mina misstankar om att det aldrig kommer upphöra vuxit sig allt starkare.

Märk därför min förvåning när jag i går tog mig igenom en hel utekväll utan att en enda överförfriskad själ gjorde ett utfall mot min gubbkeps. Alla försök att ”låna” den var spårlöst försvunna. Ingen verkade ens märka att jag hade den på mig.

Nej, varenda jävel drog mig i skägget i stället.

Ur askan, i elden.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Bögar, Ugly Kid Joe och Dax Wax

Jag hade ett komplicerat förhållande till mitt hår som barn, och det fortsatte upp i tonåren. När vännerna dök upp med den ena snajdiga frillan efter den andra, vägrade kalufsen uppföra sig. Blond och lockig, det var min förbannelse. Växte det ut tillräckligt långt förvandlades lockarna till korkskruvar – ett faktum jag var plågsamt medveten om efter att ha ränt runt i det tillståndet de första åren av livet.

När de till slut klippte mig sparade morsan korkskruvarna i en burk. Till min förnedring hade den burken en tendens att åka fram när vi hade gäster.

Jag ville vara som de andra pojkarna. Jag ville ha rakt hår. Jag ville ha hockeyfrilla, snedlugg, page eller vad som helst. Till och med den klassiska pottfrisyren framstod som en ouppnåelig dröm jämte det bögiga hår som satt på min skalle. För bögigt var det; gör inte misstaget att tro något annat. På mellanstadiet märkte vi hur saker blev viktigare. Flickorna fnissade, vi pojkar skrockade. Bland uppsparkade omklädningsrumsdörrar, stoppade behåar och Ugly Kid Joe delades vi in i nya kategorier. Det som gällde i går behövde inte gälla i dag. Tonårshormonerna förvandlade den töntiga tjejen till ett bystigt objekt och den korta fisen till en rejäl pjäs.

Jag förblev killen med den bögiga frisyren.

För att tygla håret började jag använda stylingprodukter. Efter att ha avverkat syrrornas hårspray gick jag vidare till mousse och gel, men landade till slut i Dax Wax-träsket – som så många andra pojkar före mig. Under högstadietiden inleddes varje dag med att jag skopade ut en burk på huvudet och formade sörjan till något som närmast kan beskrivas som ett möte mellan Elvis Presley och en rymdhjälm med snedbena.

Lyckligtvis gick det till slut upp för mig hur fånig jag såg ut och jag snaggade håret till ett par centimeters längd. Ryktet säger att Dax Wax-fabriken höll en tyst minut till min frisyrs minne – för att sedan sparka två hundra arbetare.

För sex år sedan tog jag det slutgiltiga steget, hämtade rakapparaten och förintade alla tankar på en frisyr igen. Sedan dess har jag inte sett mitt hår.

Tills nu. Medan skägget frodas låter jag frisyren ta form på nytt. Men det vore fel att påstå att det finns särskilt mycket kvar som kan växa ut.

I all bögighet, i all bångstyrighet: de blonda korkskruvarna är välkomna tillbaka.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dagens komplimang

”Men Philip, du har ju sparat ut hår! Eller, fläckvis i alla fall.”

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , ,

Natten i tre punkter

Nattens höjdpunkt
Bartendern bjöd på Coca-Colan jag beställde. Det var oväntat, vänligt och en anledning att för en sekund glömma kaoset runt mig – den typ av kaos som bara uppstår kvällar när kön utanför är en halvtimme lång. Folk trängdes bakom mig och utan att tänka mig för släppte jag fram nästa flock törstiga. Jag ångrar att jag inte lämnade dricks.

Nattens samtal
”Jag hörde att du har slutat dricka,” sa hon. ”Är det inte jobbigt med alla fulla människor? Tror inte jag skulle stå ut med att vara här om jag inte drack.”
”Det enda som är jobbigt är att jag med varje cell av min kropp önskar att jag var en av dem,” svarade jag.

Nattens lågpunkt
Kvällens födelsedagsbarn fick ledas hem; allt jag ville vara som man befann sig någon annanstans; i en spegel på förfestens toalett såg jag för första gången bakhuvudets utväxt och slogs ned av saknaden därav; ”Drick ölen, för helvete,” skrek vännen och tryckte den mot mitt bortvända ansikte; jag hämtade ut jackan fyrtiofem minuter innan stängning. Nattens lågpunkt var att kvällens höjdpunkt blev en gratisläsk. Jag önskar att jag hade lämnat dricks.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,

Sociala medier, steg två

Kategori: Personligt Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Allt kvinnor gillar med mig – i smyg

Marknadsundersökningsföretaget One Poll frågade, enligt Aftonbladet, 2 500 kvinnor om vad de gillar hos män. I smyg.

10 saker tjejer gillar hos killar – i smyg
1. Skäggstubb
2. Nördighet
3. Hårigt bröst
4. Flitig bokläsare
5. Gråter till filmer
6. Sjunger med i låten medan man dansar
7. Grått hår
8. Att vara svettig efter träning
9. Glasögon
10. Sportdåre

Vid en första anblick tänker jag att det där ser riktigt lovande ut. Sedan drar djupanalysen i gång.

Vi tar listan i omvänd ordning, den här gången med mina kommentarer.

10. Sportdåre
I dag pratade alla om OS-finalen i hockey. Tydligen vann Kanada mot USA. Jag såg exakt noll sekunder av OS. Noll.

9. Glasögon
Jag har ett synfel som i framtiden kommer göra mig blind på vänsterögat. Tyvärr kan det inte åtgärdas av glasögon: inga pluspoäng här, inte. Därmed inte sagt att piratlappen är borträknad från en framtida plats på modekartan – och i alla kvinnors hjärtan.

8. Att vara svettig efter träning
För elva år sedan spelade jag ett par juniorlandskamper i amerikansk fotboll. För elva år sedan slet jag också sönder mitt högerknä, på den nivå att jag dömdes ut som idrottsinvalid. Enda chansen att se mig svettig nu? När jag försöker fly från en deadline på jobbet.

7. Grått hår
Flintis innan trettio?

6. Sjunger med i låten medan man dansar
Jag var tillsammans med en flicka som sjöng solo. Hon menade att alla människor kan sjunga med rätt träning – och tjatade på mig tills jag gjorde ett försök. Sedan bad hon mig att inte sjunga i hennes närhet igen. Någonsin.

5. Gråter till filmer
Jag grät till film en gång. När Twilight-vampyren Edward började glittra i solljuset stack jag en gaffel i ena låret, bara för att kontrollera att universum inte hade imploderat som ett resultat av filmens totala brist på existensberättigande. Universum existerade fortfarande, men mina ögon tårades. En gaffel i låret gör ont.

4. Flitig bokläsare
Score! Redan i år har jag avverkat runt femton böcker. Och säg den kvinna som inte blir imponerad av titlar som ”Gravity’s Arc”, ”The Selfish Gene” och ”A Dash of Style: The Art and Mastery of Punctuation”?

3. Hårigt bröst
Det börjar – faktiskt – se lite ljusare ut. Hår på bröstet har jag kunnat stoltsera med sedan tonåren. Likaså en hårig rygg och ett väl tilltaget rövskägg.

2. Nördighet
Wikipedia definierar nördar som personer med ett större intressere för ett särskilt område, exempelvis naturvetenskap, än socialt umgänge. ”Visst har jag lust att träffa dig, sötnos, men du måste förstå att jag har ännu fler böcker att avverka innan jag har tid med dig.” Känner att jag bockar av en seger här också.

1. Skäggstubb
När slutar skägget räknas som stubbigt? Efter tre till fem dagar? Mitt skägg är en månad gammalt nu. Kan vi åtminstone räkna det som att jag får en halv punkt till min fördel här? Ha i åtanke att jag försöker spara ut till en tupé.

Slutresultat: 2,5 av 10 punkter.

I flera års tid har jag hävdat att jag är singel av fri vilja, samtidigt som jag har skrattat åt alla som har insisterat på att det bara är ett försvar jag gömmer mig bakom. Med den här listan som facit behöver jag inte ge dem rätt. Inget pekar på att mitt ungkarlsliv skulle vara annat än självvalt.

Däremot verkar risken stor att ingen kvinna vill ha mig den dag jag börjar tänka annorlunda.

Kategori: Musik Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Skäggrapport #1

När du väl har bestämt dig för att spara ut skägget inser du snabbt en sak: Att odla skägg går aldrig fort nog (åtminstone inte om du är begåvad med tråkiga svennegener).

Nå väl.

Jag jobbar övertid i kväll. Förra veckans vinterkräksjuka kommer sätta ett hål i plånboken – som bonus befinner sig arbetsskörden i en panikartad hög, gastandes efter min uppmärksamhet.

Lyckligtvis hittade jag nyss en stråhatt som bara låg och skräpade på chefens skrivbord. Att han fick den i femtioårspresent skiter jag högaktningsfullt i; alla vet att kvarglömda hattar är lovligt byte.

Nu låtsas jag att det är sommar och fantiserar om hur ful jag kommer vara i skägget när värmen är här på riktigt.

Eufori.

Kategori: Personligt
Etiketter: , , , , , , , , , ,