Häxdoktorer och barnoffer i Uganda

”Allan Ssembatya was the subject of a brutal attack in 2009.” (© Jubilee Campaign)

The villages and farming communities that surround Uganda’s capital, Kampala, are gripped by fear.

Schoolchildren are closely watched by teachers and parents as they make their way home from school. In playgrounds and on the roadside are posters warning of the danger of abduction by witch doctors for the purpose of child sacrifice.

The ritual, which some believe brings wealth and good health, was almost unheard of in the country until about three years ago, but it has re-emerged, seemingly alongside a boom in the country’s economy.

The mutilated bodies of children have been discovered at roadsides, the victims of an apparently growing belief in the power of human sacrifice.

Vi skriver 2011, blundar och reflekterar över allt som är gott med världen. Tack vare den vetenskapliga metoden har vi evidensbaserad vård som inte bara räddar livet på sjuka vars sjukdomar tidigare var dödsdomar, genom vaccinationer, bättre hygien och ökad hälsomedvetenhet är chanserna större än någonsin att slippa smittorna som tidigare härjade över hela vår jord. Och då ska vi inte ens tala om bekvämligheterna som utgör vår vardag: tvättmaskiner, för bövelen; Steve Jobs arv under våra fingertoppar; charterveckor så långt hemifrån att vi för hundra år sedan knappt vågade tänka tanken; med mera.

Vi skriver 2011 och läser att en uråldrig sed på nytt ser dagens ljus i bakvattnet av religion, vidskepelse och okunskap i Uganda, den afrikanska republik som redan gjort sig känd som nationen med ett starkt stöd för att döma homosexuella till döden.

Barnoffer.

Läs det igen: barnoffer.

Orden räcker inte till. Det är 2011 och barnoffer är en industri blott tusen mil hemifrån. Världen är fortfarande för mörk.

At Kampala main hospital, consultant neurosurgeon Michael Muhumuza shows me the X-rays of the horrific injuries suffered by nine-year-old Allan.

They reveal missing bone from his skull and damage to a part of his brain after a machete sliced through Allan’s head and neck in an attempt to behead him; he was castrated by the witch doctor. It was a month before Allan woke from a coma after being dumped near his village home.

Allan was able to identify his attackers, including a man called Awali. But the police say Allan’s eyewitness account is unreliable.

Local people told us that Awali continues to be involved with child sacrifice.

For our own inquiries, we posed as local businessmen and asked around for a witch doctor that could bring prosperity to our local construction company. We were soon introduced to Awali. He led us into a courtyard behind his home, and as if to welcome us he and his helpers wrestled a goat to the ground and slit its throat.

”This animal has been sacrificed to bring luck to us all,” Awali explained. He then demanded a fee of $390 (£250) for the ritual and asked us to return in a few days.

At our next meeting, Awali invited us into his shrine, which is traditionally built from mud bricks with a straw roof. Inside, the floor is littered with herbs, face masks, rattles and a machete.

The witch doctor explained that this meeting was to discuss the most powerful spell – the sacrifice of a child.

”There are two ways of doing this,” he said. ”We can bury the child alive on your construction site, or we cut them in different places and put their blood in a bottle of spiritual medicine.”

Awali grabbed his throat. ”If it’s a male, the whole head is cut off and his genitals. We will dig a hole at your construction site, and also bury the feet and the hands and put them all together in the hole.”

Awali boasted he had sacrificed children many times before and knew what he was doing. After this meeting, we withdrew from the negotiations.

We handed our notes to the police. Awali is still a free man.

Mer information:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Krönika: Låt biskopens glädje vara din tystnad

När Svenska kyrkan vid millennieskiftet skildes från staten, tycks det mesta ha gjorts för att beslutet att inte ha en statskyrka skulle vara lika med ett beslut om att fortsätta ha en statskyrka. Kyrkoavgiften tas fortfarande ut via skattsedeln – en tjänst kyrkan lär spara otaliga miljoner på år efter år – och 2009 mottog trossamfundet en kyrkoantikvarisk ersättning på 460 miljoner kronor. Bland annat.

Fast förmånligast av allt måste ändå ha varit beslutet att låta dem behålla alla medlemmar utan ansträngning. Före 1996 blev du automatiskt medlem i Svenska kyrkan om dina föräldrar var det; en majoritet av Sveriges befolkning har således aldrig valt att själva ansluta sig.

Här hade man – såväl staten som kyrkan – ett gyllene tillfälle att ta reda på hur många svenskar som faktiskt bekänner sig till den påtvingade evangelisk-lutherska tron. Genom en enkel fråga, ”Vill du förbli medlem i Svenska kyrkan?”, kunde ärendet retts ut en gång för alla.

Man lät bli. I ett utslag av lika delar dåligt självförtroende och kännedom om människans inneboende lathet, valdes den motsatta vägen. ”Om du inte begär utträde själv tillhör du oss in i evigheten. Amen.”

För att ytterligare förtydliga inställningen erbjuder de i dag en påkostad webbplats med goda möjligheter att ansöka om medlemskap online, medan möjligheten att ladda ned och skriva ut den simpla blankett som måste skickas in vid utträde, lyser med sin frånvaro.

Det är i sin ordning, men ändå inte. Du lever i ett rike med en kyrka som inte förväntas kunna ta hand om sig själv. Som inte anses kunna bekosta underhållet av de egna lokalerna. Som inte ses förmögen att bygga en medlemsbas utan rävspel. En kyrka det behöver daltas med, helt enkelt. Och allt detta samtidigt som vi koketterar med att vi lever i ett av världens mest sekulariserade, fria samhällen.

Lyckligtvis pekar trenden i rätt riktning, trots Svenska kyrkans många försök att klamra sig fast med hull och hår. Ett decennium efter den så kallade skilsmässan har medlemsantalet sjunkit från över 80 procent av befolkningen till knappt 70 – och allt tyder på att raset kommer fortsätta. Färre viger sig kyrkligt, färre döper sina barn. Alltmedan man från officiellt håll stirrar häpet på händelseutvecklingen, kliar skägg och skalper, muttrar om själavård och heliga rum, och överlägger om det här med husdjursgudstjänster kanske inte är en så tokig idé, ändå.

Land och rike runt fortsätter kyrkbänkarna gapa tomma. Samtidigt har Svenska kyrkan lyckats med konststycket att i det offentliga samtalet både ikläda sig offerrollen och den av den fromma, om än missförstådda gamla farbrorn som bär på vishet, moral och förståelse i tider av kris och förtvivlan.

Det är, med andra ord, svårt att tycka illa om dem. Du kanske inte håller med om allt de säger och gör, men visst går det att argumentera för behovet av en pelare som dem att luta sig mot när det blåser snålt – om du är duktig på att se mellan fingrarna.

Här i Värmland personifieras denna roll av biskop Esbjörn Hagberg, bossarnas boss i Karlstads stift (som även omfattar Dalsland och en mindre del av Närke). Under valspråket ”I försoningens tjänst” är han svuren att sprida kristendomens kärleksevangelium till alla som gitter lyssna.

Och som han gör det. Sedan han tillträdde 2002 har han representerat alla värmländska medlemmar genom att vara Svenska kyrkans kanske mest högljudde motståndare till samkönade äktenskap.

”I försoningens tjänst” innebär inget mindre än gammal hederlig ”vi mot dem”-mentalitet, där ”vi” i det här fallet symboliserar alla med vett nog att gå emot vetenskapens rön om homosexualitet som en högst naturlig företeelse i världen. Gärna kärlek, men bara mellan man och kvinna; i biskop Esbjörn Hagbergs värld är och förblir Guds försoning en splittring mellan norm och avvikelse.

Lustigt nog är det precis vad som predikas sida upp och sida ned i Bibeln, men så här två tusen år efter Jesu mytomspunna död är det inte riktigt vad Svenska kyrkan vill prata om. Fokus ska helst ligga på apologetik och den ädla konsten att oförtjänt ta åt sig äran för saker och ting i efterhand. (Vi fick exempelvis inte demokrati tack vare kyrkan, vi fick det tack vare upplysningens förkastande av organiserad religion.)

Måste det här vara ett problem för alla som fortfarande uppskattar Svenska kyrkan som en traditionsbärande hamn i ett hav av modernism och naturalism? Som finner frid vid ljudet av domkyrkans klockor som klämtar till högmässa, eller glädje vid vetskapen om att kyrkans dörrar står öppna?

Nödvändigtvis inte, så länge du har vett nog att veta hut.

Det anordnades nyligen ett par orgelkonserter i just Karlstads domkyrka – ett ypperligt tillfälle för folk att njuta av kyrkans gemenskap utan att påtvingas babbel om synd och förlåtelse. Eller, för att uttrycka det annorlunda, en chans att få valuta för de drygt 1,2 procent av årsinkomsten som varje medlem betalar i kyrkoavgift.

Biskopen var självklart på plats och så vitt jag vet föll allt väl ut. Det vill säga i avseendet att det faktiskt dök upp publik. Men han var inte nöjd.

Dagarna efter konserterna ägnade han inte mindre än två bloggposter på Svenska kyrkans webbplats till att beklaga sig över publikens bristande respekt inför kyrkans ”heliga rum”.

Deras brott, enligt biskop Esbjörn Hagberg, var att de visade sin glädje och uppskattning av musiken genom att applådera mellan styckena.

Vad kan bättre sammanfatta vår statskyrka anno 2011?

Ridå.

*   *   *
Krönika publicerad i Hammarö Karlstad i folkmun.

Kategori: Krönikor Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hur du hanterar idioti

Som trogna läsare redan vet är jag motståndare till lagen om hets mot folkgrupp. I stället för att sortera individer efter kollektiv, lagstifta om vad som är eller inte är kränkande samt kompromissa med yttrandefriheten, anser jag att det alltid – alltid – finns föredömligare metoder för att handskas med samhällets hatiska (och oftast redan stigmatiserade) falanger.

När ökända Westboro Baptist Church skröt om en kommande anti-homodemonstration i samband med komikern Lisa Lampanellis show i Topeka, Kansas, valde hon att gå till motangrepp på ett vida listigare sätt än vad korkad lagstiftning någonsin skulle mäkta med.

Se själv.

YouTube Preview Image

Mer information:

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

En ursäkt till biskop Esbjörn Hagberg

Ponera att en kristen retoriker blir inträngd i ett hörn. (Det är knappast så att du behöver använda din fantasi här, det händer förmodligen hundratusentals gånger dagligen världen över.) De rationella argumenten har tagit slut, allt rör sig i cirklar och ingen utväg är i sikte.

Vad skulle du göra om det var du som befann dig i den sitsen?

Tidigare i dag kritiserade jag biskop Esbjörn Hagbergs kritik av applåder under konserter i kyrkan. Jag menade att han slår ned på människors glädje, på samma sätt som han genom att protestera rätten till samkönade äktenskap förnekar människors kärlek.

Nu har han gått i svaromål. Han erkänner mig inte rätten till en identitet, men bemöter just det substantiv jag valde att lyfta fram: glädje.

Eftersom min önskan att vara sparsam med applåder uppfattas som glädjedödande vill jag utveckla mina tankar.

Så, då är vi tillbaka vid min ursprungliga hypotes. Du saknar riktiga argument för din sak. Vad gör du?

Biskop Esbjörn Hagberg valde en klassiskt kristen nödlösning: svammel om ”det heliga”. På tvåhundrasjutton ord lyckas han klämma in ”heliga” tio gånger. (Tio!)

Den korta bloggposten är ett utmärkt exempel på hur auktoritativa tankegångar och hjärnslö traditionalism landar i retorik som är lika tom som den är subjektiv och diffus. Det vill säga, konsten att säga mycket utan att säga något alls.

I heliga rum och platser rör vi oss annorlunda, talar lite mer lågmält och känner en särskild vördnad. Jag tror behovet av det heliga är större idag än på länge. Är det inte därför många söker sig till kyrkans tysta rum för att tända ett ljus och bli stilla i eftertanke? [...] Människan behöver mötet med det heliga för att vara människa!

Tala för dig själv, bispen. Sist jag var i en kyrka – ett så kallat heligt rum – lekte jag med akustiken, raljerade över att Jesus porträtteras som en surfare från Kalifornien och ansträngde mig för att lägga av en smygare innan jag gjorde sorti. Tyvärr fanns det ingen annan kvar där inne som kunde njuta av min kreation. (Kom igen, Essebesse, du borde veta bättre än att påstå att ”många söker sig till kyrkans tysta rum”.)

Nåväl. Med detta i åtanke känner jag ändå att jag är skyldig biskopen en uppriktig ursäkt för vad jag skrev tidigare i dag.

I ett svagt ögonblick trodde jag mig ana logisk följdriktighet i din filosofi; ett genomtänkt fundament till din människofientliga position som ämbetsman i Den Helige Surfarens tjänst.

Jag är ledsen för det, bäste Esbjörn. Det är nu uppenbart att din hjärna är precis så förfallen som vi kan förvänta oss hos smorda lögnare.

Referenslänk:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Biskop i Svenska kyrkan ser glädje som sabotage

Enligt Wikipedia är applåder ett sätt att uttrycka gillande genom att klappa i händerna.

Biskop Esbjörn Hagberg, Karlstads stift, är av en annan uppfattning. Utöver att vara en av Svenska kyrkans kraftfullaste röster mot samkönade äktenskap, tar han nu ställning mot applåder i kyrkan.

Denna helg har det ordnats en fantastisk orgelfestival i Karlstads Domkyrka. Skickliga organister har mött den nyrestaurerade orgeln och ljuv musik har uppstått. Två konserter hann jag med. Båda fantastiska men med en skillnad. I den första applåderade åhörarna mellan varje avdelning. I den andra väntade man till slutet. Jag kan förstå behovet att också i en kyrka få visa sin uppskattning med applåder. Applåden kan riktas både till Gud och människor. Att applådera mellan varje stycke är väl närmast att se som sabotage. I kyrkan ska det vara sparsmakat med applåder.

Nej till homosexuella, nej till glädje. Biskopen förtjänar åtminstone beröm för den logiskt följdriktiga tolkningen av Bibeln, där genuint människohat återfinns sida upp och sida ned.

Tillåt mig applådera dig, Esbjörn. Du vet vad som är viktigt här i livet.

Referenslänkar:

Kategori: Nyhetsflödet Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dilsa Demirbag-Sten: ”Vi väljer våra religiösa ståndpunkter och kan därför hållas ansvariga för dem”

Humanisten Dilsa Demirbag-Sten är DN:s färskaste krönikör. Redan känd som en av Sveriges stringentaste kritiker av hedersvåld och annat religiöst förtryck, är hon ett välkommet tillskott i en tidning som alltför ofta snöar in på att vara en livsstilsguide för kidsen innanför tullarna.

Redan i debuten markerar hon att skitsnack, det får andra pyssla med. Till exempel vår kristdemokratiske civil- och bostadsminister Stefan Attefall:

I tidningen Dagen (25/3) svarar civil- och bostadsministern Stefan Attefall (KD) på frågan om vad som menas när det i stats­bidragsbestämmelserna står att trossamfunden måste dela de grund­värderingar som samhället vilar på: ”En del i medierna tror att det betyder att katolska kyrkan måste anställa kvinnliga präster. Men det är en missuppfattning. Diskrimineringslagstiftningen är tydlig på den punkten. Socialdemokraterna behöver inte anställa en moderat som partisekreterare och ett samfund behöver inte anställa en kvinna som präst, om man har den ämbetssynen.”

Det är den vanliga melodin om kollektivets godtyckliga rätt över individen; en position lätt att upprätthålla för folk som Stefan Attefall, desto svårare för dem som saknade turen att födas på rätt sida av mänskligheten i ett redan sekulariserat samhälle.

Och sedan var det grejen med att likställa biologiska egenskaper med fria val.

Uttalandet fick mig att sätta kaffet i vrångstrupen. Jag vet inte vad som är mest oroväckande – att Attefall anser att kön och politiska åsikter är jämförbara ur diskrimineringsaspekt eller att samfunden tilldelas pengar trots att de diskriminerar kvinnor. Med lagens goda minne.

Vi väljer våra politiska och religiösa ståndpunkter och kan därför också hållas ansvariga för dem. Socialdemokraterna har, som Attefall påpekar, rätt att avslå en uttalad moderats ansökan om inträde i partiet. Till skillnad från politiska ställningstaganden är kön, hudfärg och etnisk bakgrund däremot något vi föds med, inte kan byta och därför inte heller är ansvariga för.

Det Kristdemokraterna har gemensamt med trossamfund i allmänhet, är att man gärna pratar om frihet och de sociala normer som kan upprätthålla den. Problemet är att retoriken grundar sig i en förhatlig människosyn, där man må älska syndaren men hatar synden. Eller, för att tala klarspråk, ett ideologiskt ställningstagande med avstamp i tron på den egna rätten – inte andras.

Religiösa företrädare söker statliga bidrag i samma andetag som de kräver särskilda rättig­heter för att bedriva koscherslakt, bära niqab i alla sammanhang eller – som tidigare Jehovas vittnen – fri­kallas från värnplikt med hänvisning till sin tro. Men när religionskritiska argument framförs känner de sig kränkta och åberopar den privata sfären. Alla andra som gör anspråk på våra gemensamma medel, till exempel politiker och forskare, måste dock tåla kritik och granskning.

Handen på hjärtat – vilka andra arbetsgivare skulle komma ­undan med att vägra att anställa kvinnor? I konsekvensens namn borde det väl i så fall vara lika acceptabelt att neka mörkhyade och homosexuella arbete inom kyrkan? Normalt skulle en sådan människosyn rubriceras som kvinnoförakt, rasism och homofobi. Men det är något med religion som får många att tindra med ögonen och ana en djupare mening bakom tramset.

Länk i inlägget:

Kategori: Nyhetsflödet Politik Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Pojkar, akta er för bögar!

YouTube Preview Image

Du vet väl att alla bögar antingen är mördare eller pedofiler? Särskilt tunnhåriga med mustasch. Och just ja, homosexualitet smittar.

Allt enligt en amerikansk hatpropagandafilm från 1961.

Det skadar sällan att påminna sig själv om att de här åsikterna var kutym en gång i tiden, typ i går. För bövelen, för en stor del av jordens befolkning skulle åsikterna i klippet fortfarande vara ett steg upp från ännu mera hat.

Bonus: De fruktansvärda konsekvenserna av samkönade äktenskap


Via Dangerous Minds.

Kategori: Politik
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Arne Gayse

YouTube Preview Image
”Look at that sleepy fuck.”

Kategori: Personligt Vetenskap
Etiketter: , , , ,

Muslimska brödraskapet och ”vin”

Det är revolution i Egypten och allt kommer bli bra, inte sant? Rock’n'roll, viva la revolution och allt det där.

Läser dagens SvD, som bjuder på en intervju med Abd al-Monem Abo el-Fotouh från Muslimska brödraskapet. Han hävdar kaxigt att de skulle få åttio procent av rösterna om det hölls ett demokratiskt val i morgon. Det är det upp till dig att tro vad du vill om, men att Egypten länge stått i centrum för islamistiska ideologer råder det däremot inget tvivel om.

Frågan kvarstår: Hur ljus är framtiden för folk förslavade under världshistoriens farligaste idé, att en ilitterär pedofil skulle ha något av auktoritet att säga om hur människan ska leva?

Abd al-Monem Abo el-Fotouh exemplifierar krocken mellan intelligens och dårskap i intervjuns sista paragraf.

”Vilken plats skulle till exempel homosexuella medborgare ha i [ett Egypten styrt av Muslimska brödraskapet]?
–Det är inte vårt problem – det är ert problem i Europa eller i Amerika! Lös det som ni vill. Legalisera det eller inte, men varför vill ni exportera det problemet hit? Det är som alkohol och vin. Det förbjuder vi för det är farligt för hälsa och lever. Respektera vår kultur och vårt val, så respekterar vi er kultur. Jag säger inget om att ni dricker vin!”

Plötsligt förstår jag varför Peter Weiderud, förbundsordförande för socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, menar att ett islamistiskt styrt Egypten kommer att bidra till fred och demokrati i Mellanöstern. Det är ju, trots allt, rätt skönt att kunna sluta allianser i det religiösa böghatandet. För när Weiderud och andra kristna känner besvikelse över att Bibelns budskap har tunnats ut de senaste fem hundra åren, kan de finna tröst i att Koranens rader ljuder lika sanna i dag som i går.

Det vill säga för den som hatar människans förmågor och potential att vara något mer än en karikatyr av en mentalpatient.

Kategori: Religion
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det blir bättre

I september lanserades It Gets Better-kampanjen i USA, med anledning av en rad självmord bland HBT-tonåringar som mobbats för sin sexuella läggning.

Kampanjen exemplifierar styrkan inom sociala medier, respekt för individualism och mänskliga rättigheter, och vad som kan uppnås när du vågar låta bli att detaljstyra den kreativitet som finns hos motiverade människor.

Målet är att belysa att livet blir bättre, även om det inte känns så när livet är som tyngst. Oavsett om vi pratar om sexuell läggning eller ej, tror jag att många som tagit sig förbi tonåren kan relatera till det budskapet. Personligen hade jag en långt ifrån lycklig uppväxt, men hör och häpna:

Det blev bättre. Och det är ett budskap som aldrig kan upprepas för ofta.

Hittills har över sex tusen privatpersoner, företag och organisationer bidragit till kampanjen – till och med Barack Obama spelade in en video.

Bidraget jag vill framhålla kommer från animeringsstudion Pixar och laddades upp för några dagar sedan.

Titta och sprid vidare.

YouTube Preview Image
Kategori: Personligt Reklam
Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,